Fast, jag har ju inget eget hem. Känns som en evighet tills jag får mitt eget boende, där jag får vara hur självisk jag vill. Inte självisk som något dåligt, utan bara positivt. Men hemma i Sverige i alla fall. Innan jag kunde ställa mig lungt och säkert på den svenska marken igen var mitt flygplan så illa tvunget att störtdyka i några minuter och hoppa och nästan göra en volt. Det gick bra, jag landade, jag var omskakad. Piloten tänkte nog: Inte igen. Ungefär som jag tänker när en dator är liiiite för långsam. Ungefär som de jag använde på kursen i utlandet.
Bilder har efterfrågats. Bilder kommer här. Jag lyckades inte få Bluetoothen att fungera på min jobbdator och kablaget fanns kvar i den svenska hufvudstaden. Dessvärre togs endast ett FÅTAL bilder eftersom min kurskamrat, tillika kollega, hade bråttom fram hela tiden och antagligen ansåg det högst genant med kamera. Jag tappade självförtroendet och den egna viljan under några dagar, eftersom jag gick under hans VISA-kort under vistelsen där nere. Däför sade jag aldrig ifrån. Men lika bra var det för Amsterdam, för nu måste jag ju åka tillbaka och spendera pengar alldeles själv och dessutom upptäcka landet i min egen takt med min egna vilja! Detta kommer gynna Amsterdamsborna något oerhört eftersom jag lever med en IT-lön och turistar i deras land. Perfekt. Man skulle kunna kalla det för en win-win situation.
Så till bildspelet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar