Håll till godo! Snart kommer bilder från valborgsfirandet i Årsta. Men inte idag. Imorron, torsdag, då.
Läste just något hemskt på den eminenta tidningen Aftonbladets nättidning. Jag gillar egentligen inte Aftonbladet.se, men ändå måste jag maniskt leta mig in på den sidan, varje dag. Helst flera gånger per dag. Märkligt beteende. Hur som haver, det hemska jag läste var om Algot, 23 år från Sundsvall som försvunnit på Bali. Märkligt att man bara kan försvinna. Jättemärkligt. Jag tycker att det är otäckt. Men något annat otäckt är hur artikeln är skriven.
Eller vad sägs om citatet: "Algot är skötsam, han var jätteduktig i skolan och har gjort lumpen". Jaha...?? Så om man har gjort lumpen, då är man skötsam? Eller kan den som skrivit artikeln ha rört till det och skapat syftningsfel? Det här citatet är också märkligt: "Jag pratar med Algots kompisar som är på Bali varje dag". Jag personligen tänker att kompisarna är på Bali varje dag. Men om man läser hela artikeln, då kan man kanske förstå att det som egentligen ska sägas är att personen som citeras pratar med Algots kompisar varje dag.
Kände bara att jag blev lite irriterad på journalistiken. Förlåt. Jag menar inget illa med att man skrivit en artikel om händelsen, det hoppas jag att alla förstår. Jag tycker att hela händelsen är väldigt otäck...
Min svenska är perfekt.
onsdag 30 april 2008
Grillsäsong
Ja, nu har ju ryktet nått mig att även Norrland, min gamla hemort har börjat få sommarkänslor. Det ramlar in sms, mms och telefonsamtal som berättar om den faaaantastiska värme som sprider ut sig och förtrollar den norrländska kuststaden. Förstå mig rätt, jag UNNAR er norrlänningar det, men allvarligt. Det där börjar bli gammalt. HaHaHa!!!
Hur som haver, vare sig vi har haft sol och värme i veckor eller några dagar, så är det grillsäsong på båda platserna. Lyckliga oss!! Därför tänkte jag posta en bild här på vad som tydligen är årets grill. Tilltalar väl mig så där...men smaken är ju som baken -delad!
Den har sina fördelar, men är en aning för stor för min balkong. Även lite otymplig. I alla falla för mig, som bor utan hiss på tredje våningen. Det positiva är den stora ytan man kan nyttja. Dessutom är den mobil på ett hyfsat enkelt sätt. Det bästa med den är kanske ändå priset!
Hur som haver, vare sig vi har haft sol och värme i veckor eller några dagar, så är det grillsäsong på båda platserna. Lyckliga oss!! Därför tänkte jag posta en bild här på vad som tydligen är årets grill. Tilltalar väl mig så där...men smaken är ju som baken -delad!
Den har sina fördelar, men är en aning för stor för min balkong. Även lite otymplig. I alla falla för mig, som bor utan hiss på tredje våningen. Det positiva är den stora ytan man kan nyttja. Dessutom är den mobil på ett hyfsat enkelt sätt. Det bästa med den är kanske ändå priset!tisdag 29 april 2008
Metro
är en tidning jag ibland läser på väg till mitt arbete. Metro är inte jätte bra läsning, men visst. Det funkar. Det är som treans nyheter. Man kan ibland fundera på innehållet men det underhåller.
Idag var det en sådan dag då jag läste tidningen. Hann dock inte läsa hela, men hann uppmärksamma att de byxor jag bloggade om för någon dag sedan blir sågade i Sverige. TACK Sverige!! Enade går vi emot denna förfärliga byxa, eller vad vi nu kan kalla kreationen. Kul också att just jag, som inte ens är en aktiv modebloggare fick uppmärksamma just detta söndersågade plagg. Kanske var det jag som startade snöbollen? Nä, just det. Jag upptäckte dom ju först efter att min kollega upptäckt dem på Aftonbladet.se och där hade ju Sofie redan hunnit uppmärksamma dem. Jag va visst långt bak i kedjan. Snopet.
Valborgsplanerna är på gång. Det blir vuxenpoäng så det sjunger om det! Jag ska gå till Årstaliden och titta på brasan. Den ideella föreningen Årstablick är de som arrangerar tillställningen. Verkar helskoj! Kanske verkar jag tråkig och trist, men jag vill gärna komma upp i jämna tal på min åldersbarometer och siktar därför in mig på 42 år. Därför skippar jag fackeltåget till brasan, annars skulle jag snabbt kommit upp i siffran 45. Känns lite lätt onödigt att ta ett sådan stort kliv bara så där, hips vips.
Idag var det en sådan dag då jag läste tidningen. Hann dock inte läsa hela, men hann uppmärksamma att de byxor jag bloggade om för någon dag sedan blir sågade i Sverige. TACK Sverige!! Enade går vi emot denna förfärliga byxa, eller vad vi nu kan kalla kreationen. Kul också att just jag, som inte ens är en aktiv modebloggare fick uppmärksamma just detta söndersågade plagg. Kanske var det jag som startade snöbollen? Nä, just det. Jag upptäckte dom ju först efter att min kollega upptäckt dem på Aftonbladet.se och där hade ju Sofie redan hunnit uppmärksamma dem. Jag va visst långt bak i kedjan. Snopet.
Valborgsplanerna är på gång. Det blir vuxenpoäng så det sjunger om det! Jag ska gå till Årstaliden och titta på brasan. Den ideella föreningen Årstablick är de som arrangerar tillställningen. Verkar helskoj! Kanske verkar jag tråkig och trist, men jag vill gärna komma upp i jämna tal på min åldersbarometer och siktar därför in mig på 42 år. Därför skippar jag fackeltåget till brasan, annars skulle jag snabbt kommit upp i siffran 45. Känns lite lätt onödigt att ta ett sådan stort kliv bara så där, hips vips.
måndag 28 april 2008
jag och min arsenal
Det är helt galet mycke vår och varje vår blir jag lika förvånad över hur mycket det kliar i näsa och ögon. Jag är liksom aldrig förberedd på det hela, ändå har jag alltid varit pollenallergiker i hela mitt liv.
Tack och lov har den blivit bättre med åren, men det är ju ändå hopplöst jobbigt. Man blir trött, trött, trött. Ständigt lite feberkonstig i hjärnan eller nåt sånt. Kan inte riktigt förklara.
Tack och lov har den blivit bättre med åren, men det är ju ändå hopplöst jobbigt. Man blir trött, trött, trött. Ständigt lite feberkonstig i hjärnan eller nåt sånt. Kan inte riktigt förklara.
Numera går jag runt med tre följeslagare. Ständigt vid min sida. En fjärde måste nog införskaffas snart, men det är ju så dyrt! Köpte 28 små tabletter och en nässpray som snart är slut, för 133 svenska riksdaler!! Jag drabbas alltså av minsär två gånger. Först att jag är allergiker, sen att jag måste betala för att få det liiite lindrigare.
Oh well, som jag alltid säger: Det drabbar ingen fattig!
lördag 26 april 2008
30
Då drar jag på 30-års fest då!
Har svårt att tro att den mannen har gjort ålderstestet, men vad vet jag??! Han är nog inte i närheten av 40, 3 iaf. Jag ska ta vara på den marginal jag har mellan 29 och 40,3 och roa mig glatt. Hela kvällen!
Sena är vi också, det är vi ALLTID!
Har svårt att tro att den mannen har gjort ålderstestet, men vad vet jag??! Han är nog inte i närheten av 40, 3 iaf. Jag ska ta vara på den marginal jag har mellan 29 och 40,3 och roa mig glatt. Hela kvällen!
Sena är vi också, det är vi ALLTID!
fredag 25 april 2008
Men Gudars!
Nu ger jag mig in i modebloggandet igen. Kan inte, hur mycket jag än försöker, hitta ett lösenord till en databas och då får man faktiskt vädra hjärnan med annat tycker jag. Jag förstår ändå inte vad de andra är så stressade över. Eller hur är det nu? Inga är här! En vabbar, en är på Sardinien, en är pappaledig, en dricker kaffe (gör han alltid) och den sista han, han är stressad och irriterad.
Jag ger mig i alla fall in i modebloggens värld. Spännande och relativt outforskad mark för mig. Jag kastar mig i alla fall, hejdlöst, in i den världen och kräver ett STOPP på alla fula fula fula kläder. Satt i godan ro och arbetade när min kollega skickade över ett IM-meddelande med en länk till Sofies Mode på Aftonbladet. Jag klickade på länken och kände bedrövelse i kroppen över det som mötte mitt öga. Nämligen detta plagg:
Jag ger mig i alla fall in i modebloggens värld. Spännande och relativt outforskad mark för mig. Jag kastar mig i alla fall, hejdlöst, in i den världen och kräver ett STOPP på alla fula fula fula kläder. Satt i godan ro och arbetade när min kollega skickade över ett IM-meddelande med en länk till Sofies Mode på Aftonbladet. Jag klickade på länken och kände bedrövelse i kroppen över det som mötte mitt öga. Nämligen detta plagg:
Vem och HUR kunde denne någon komma på denna extremt fula byxa? Det verkar i alla fall inte finnas några som helst blockeringar i personens fantasi och det är ju beundransvärt. Men dessutom kunde jag läsa att byxan har blivit en succé ute i världen. Himmel.torsdag 24 april 2008
Lyckad!
Seminariet var ett bra seminarium. VÄLDIGT kvinnodominerat, så klart. Det var tre män i en grupp av ca 250 personer. Jag tycker nästan att det blir lite läskigt. Bara samkönade. Jag är van att befinna mig omringad av karlar. På jobbet är jag ensam tjej i min grupp, förutom min nya chef. När jag gick i skola fanns det ytterligare två tjejer i min klass, men jag umgicks aldrig med dem. Jag är van att interagera med män. Därför kändes det lite olustigt att helt plötsligt vara omringad av kvinnor i alla möjliga åldrar.
Varför behövs ett sånt här seminarium egentligen? Jo, vi är väldigt underrepresenterade på marknaden. Idag skulle detta problem redas ut. HUR får man tjejer att bli intresserade av teknik? Hur raderar man ut nördstämpeln? Detta var två frågor som togs upp. Har ni förslag -berätta!! De förslag som lades fram var blandat bra och dåligt. Ett förslag var att göra om datasalarna på skolan. Det förslaget är för mig ett av de mindre bra. Det är nog inte datasalen som gör att tjejerna inte söker sig till datautbildningar. Däremot känslan av att inte kunna eller förstå sig på tekniken. Vilket också togs upp.
Sen fick vi coaching, karriärchoaching i turbofart, i grupp. Det va bra. Jag skrev ett brev till mig själv från framtiden. Det ska postas av HiQ så att jag får det om ett år. Då ser jag om allt jag skrev i brevet stämmer överens med verkligheten. Spännande. Funderar också på om jag kan hitta mig en kvinnlig mentor i branschen. Kanske vore något?!
När man lämnar ett sånt här seminarium är man fylld av idéer och positiva tankar. Men efter en vecka till på jobbet är man ofta nedtryckt i skorna. Jag hoppas att de positiva tankarna tar över min värld och att jag verkligen tar mig framåt nu. Nu ska jag väl kanske inte stressa, jag har ju trots allt precis börjat jobba, men ändå.
Om ett år ska vi ses igen, alla 250. Förhoppningsvis får jag med mig en tjej till då. Då kan jag stann kvar och nätverka och dricka förfriskningar. Men jag fick i alla fall med mig två visitkort!
Det bästa som jag fick med mig från tillställningen var: Om man som tjej tagit sig in i IT-branschen platsar man i branschen. Så då behöver jag inte fundera på det mer -Perfekt!
Varför behövs ett sånt här seminarium egentligen? Jo, vi är väldigt underrepresenterade på marknaden. Idag skulle detta problem redas ut. HUR får man tjejer att bli intresserade av teknik? Hur raderar man ut nördstämpeln? Detta var två frågor som togs upp. Har ni förslag -berätta!! De förslag som lades fram var blandat bra och dåligt. Ett förslag var att göra om datasalarna på skolan. Det förslaget är för mig ett av de mindre bra. Det är nog inte datasalen som gör att tjejerna inte söker sig till datautbildningar. Däremot känslan av att inte kunna eller förstå sig på tekniken. Vilket också togs upp.
Sen fick vi coaching, karriärchoaching i turbofart, i grupp. Det va bra. Jag skrev ett brev till mig själv från framtiden. Det ska postas av HiQ så att jag får det om ett år. Då ser jag om allt jag skrev i brevet stämmer överens med verkligheten. Spännande. Funderar också på om jag kan hitta mig en kvinnlig mentor i branschen. Kanske vore något?!
När man lämnar ett sånt här seminarium är man fylld av idéer och positiva tankar. Men efter en vecka till på jobbet är man ofta nedtryckt i skorna. Jag hoppas att de positiva tankarna tar över min värld och att jag verkligen tar mig framåt nu. Nu ska jag väl kanske inte stressa, jag har ju trots allt precis börjat jobba, men ändå.
Om ett år ska vi ses igen, alla 250. Förhoppningsvis får jag med mig en tjej till då. Då kan jag stann kvar och nätverka och dricka förfriskningar. Men jag fick i alla fall med mig två visitkort!
Det bästa som jag fick med mig från tillställningen var: Om man som tjej tagit sig in i IT-branschen platsar man i branschen. Så då behöver jag inte fundera på det mer -Perfekt!
Så lyckas du som tjej i it-branschen
Idag, om några timmar, ska jag bege mig till Hotell Rival på söder och gå på ett seminarium om hur man som tjej lyckas i it-branschen.
Jag ska gå dit med öppna sinnen och ta åt mig informationen. Jag kanske inte stannar och minglar efteråt, eftersom jag känner mig lite ensam och övergiven på såna tillställningar när jag har inte har någon som jag känner att mingla med. Ännu har jag inte blivit tillräckligt framåt och bra att ta för mig. Måste jobba på den grejjen!
Men kul hoppas jag att det blir iaf. Först ska jag ta mig till östermalm och Humlegården för att inta en lunch med min älskade P!
Jag ska gå dit med öppna sinnen och ta åt mig informationen. Jag kanske inte stannar och minglar efteråt, eftersom jag känner mig lite ensam och övergiven på såna tillställningar när jag har inte har någon som jag känner att mingla med. Ännu har jag inte blivit tillräckligt framåt och bra att ta för mig. Måste jobba på den grejjen!
Men kul hoppas jag att det blir iaf. Först ska jag ta mig till östermalm och Humlegården för att inta en lunch med min älskade P!
onsdag 23 april 2008
ILSKA!!!
Alldeles nyss blev jag tok-arg!! Riktigt förbannad. Vet inte om det är på mig själv eller andra, eller samhället eller vad det är. Det har i alla fall med utseendet att göra. Jag är antagligen en promille av alla som yttrar sig kring detta, men nu måste jag!
Har i tre dagar läst om tjejer som drabbats av anorexia. De har alla tre, oberoende av varandra, uttryckt någon form av känsla kring saknad kontroll och att maten har blivit det som de kunnat kontrollera. Detta har yttrat sig i självsvält. En tjej dog. En tjej "räddades" av att hon blev gravid mot alla odds. En annan, endast 20 år, eller 23. Skit samma, hon va väldigt ung. Nu förtidspensionerad på grund av tidigare sjukdom. VARFÖR blir det på detta vis?? Jag sitter här i soffan, irriterad som få. HUR kan det komma sig att vi tjejer alltid går och funderar på hur vi ser ut?? Jag blir lessen och inser hur stressad jag är inombords över hur jag ser ut. Har aldrig tänkt på det på det viset. Jag tror att alla tjejer jag känner har haft eller har någon form av ätstörning. Kanske kliver jag någon på tårna nu, men allvarligt. Så är det.
Ätstörningen behöver inte betyda att man helt slutar äta eller äter en apelsin och en halv gurka, MAX, per dag. Samtidigt som man tar snabba morgonpromenader innan en klyfta tvingas ner i strupen. Alternativt ger sig ut och springer några mil per dag eller går på alla träningspass som ges på det lokala gymet utan att äta just någonting. Det måste heller inte betyda att man hetsäter och sedan spyr upp det.
Jag anser att störningen har inträtt i någons liv när man överhuvudtaget funderar på vad som ska ätas eller hur det som ätits på bästa sätt kan tränas bort på ett effektivt sätt. Jag kom på mig själv med att fundera över om jag verkligen skulle värma en bulle till kaffet ikväll. HERREGUD -det är väl bara att äta! Jag har inte några extra kilon som jag känner till. Jag ser dom i spegeln, men det är bara en synvilla. Jag vill helst inte köpa kläder med en lapp som det står bokstaven L på. Det känns som att jag köper något gigantiskt. Kanske låter jag hellre bli?? Jag vet faktiskt inte, i skrivandets stund. Varför ens fundera över bullen? Jag är ingen som gillar kakor och bakelser nåt vidare, har aldrig varit. Jag är mer för chips. Men bullar, det har jag alltid gillat och jag hoppas att jag aldrig mer tänker efter om jag vill ha en bulle. Möjligtvis att jag tackar nej för att jag verkligen inte ÄR sugen, eller för att jag är tokmätt efter en gigantisk middag. Eftersom jag inte funderat över att jag ätit. Jag äter idag med stor aptit lunch och middag. Jag gillar verkligen mat! Men jag kan ärligt säga att jag ibland funderar över om jag kanske äter liiite för mycket.
Ofta så kan jag känna att det skämtas kring ämnet, men jag tror verkligen att det bakom varje leende finns någon liten gnutta ångest hos många tjejer. Man säger att man tränar för att det är sunt, häver ur sig att man är hungrig som ett djur och gör skenet av att man äter massor. Men massor av VAD? Man berättar gärna hur sjuukt mycke man åt igår, men är det verkligen sanningen? Eller kanske berättar man glatt i detalj vad man åt så att den man pratar med ska få en bild av hur onyttig man är. Det kanske bara är ett sätt att förtränga störningen hos sig själv? Man hör sig själv säga alla onyttigheter man stoppat i sig och omedvetet känns det som att man inte bryr sig i vad man ätit. Alternativt att man försöker framstå som någons om kan äta en massa skräp utan att det påverkar ens fysik. Då blir kompisarna avundsjuka. Jag förstår att man kan få kickar av att en gång ha gått ner i vikt och att det då blir jobbigt att gå upp ett kilo. Kanske två. Speciellt idag när man hela tiden ska vara sjukt fräsch och hinna med alla hippa saker som händer i världen. Men om man verkligen tänker efter -hur såg jag ut innan jag gick ner i vikt? Fanns det fara för min hälsa så att jag var i behov av en viktminskning? I många fall tror jag att man kan svara nej på den frågan.
Jag säger inte att man inte ska träna. Jag anser att kroppen mår bäst av att röra på sig, i måttliga mängder, utan manisk träning för konstigt uppsatta mål. Jag tror att kroppen mår bäst av varierad kost. Jag får nästan panik när jag tänker på att en dag kanske få barn och kanske för över mitt beteende på den lilla människan. Barn observerar. Jag har observerat min mamma. Hon tog gärna en bulle till kaffet. UTAN att tänka efter. Men det är först nu, i vuxen ålder, som jag reflekterat över det.
Jag hoppas att jag, nästa gång som jag behöver göra ett tillägg i garderoben, inte behöver fundera på om det är ett L på lappen eller om jeansen har storlek 30+ i midjemått. Jag blir lessen över hur jag tänker. ATT jag ens tänker såna här saker. Jag hoppas att stressen över den perfekta kroppen aldrig når mig på riktigt. Jag hoppas att den stress jag idag kan känna över hur jag ser ut lägger sig och planar ut. Då kan alla dom tankeminutrarna läggas till annat, vettigt tänkande. Glada tankar, kreativa tankar!
Har i tre dagar läst om tjejer som drabbats av anorexia. De har alla tre, oberoende av varandra, uttryckt någon form av känsla kring saknad kontroll och att maten har blivit det som de kunnat kontrollera. Detta har yttrat sig i självsvält. En tjej dog. En tjej "räddades" av att hon blev gravid mot alla odds. En annan, endast 20 år, eller 23. Skit samma, hon va väldigt ung. Nu förtidspensionerad på grund av tidigare sjukdom. VARFÖR blir det på detta vis?? Jag sitter här i soffan, irriterad som få. HUR kan det komma sig att vi tjejer alltid går och funderar på hur vi ser ut?? Jag blir lessen och inser hur stressad jag är inombords över hur jag ser ut. Har aldrig tänkt på det på det viset. Jag tror att alla tjejer jag känner har haft eller har någon form av ätstörning. Kanske kliver jag någon på tårna nu, men allvarligt. Så är det.
Ätstörningen behöver inte betyda att man helt slutar äta eller äter en apelsin och en halv gurka, MAX, per dag. Samtidigt som man tar snabba morgonpromenader innan en klyfta tvingas ner i strupen. Alternativt ger sig ut och springer några mil per dag eller går på alla träningspass som ges på det lokala gymet utan att äta just någonting. Det måste heller inte betyda att man hetsäter och sedan spyr upp det.
Jag anser att störningen har inträtt i någons liv när man överhuvudtaget funderar på vad som ska ätas eller hur det som ätits på bästa sätt kan tränas bort på ett effektivt sätt. Jag kom på mig själv med att fundera över om jag verkligen skulle värma en bulle till kaffet ikväll. HERREGUD -det är väl bara att äta! Jag har inte några extra kilon som jag känner till. Jag ser dom i spegeln, men det är bara en synvilla. Jag vill helst inte köpa kläder med en lapp som det står bokstaven L på. Det känns som att jag köper något gigantiskt. Kanske låter jag hellre bli?? Jag vet faktiskt inte, i skrivandets stund. Varför ens fundera över bullen? Jag är ingen som gillar kakor och bakelser nåt vidare, har aldrig varit. Jag är mer för chips. Men bullar, det har jag alltid gillat och jag hoppas att jag aldrig mer tänker efter om jag vill ha en bulle. Möjligtvis att jag tackar nej för att jag verkligen inte ÄR sugen, eller för att jag är tokmätt efter en gigantisk middag. Eftersom jag inte funderat över att jag ätit. Jag äter idag med stor aptit lunch och middag. Jag gillar verkligen mat! Men jag kan ärligt säga att jag ibland funderar över om jag kanske äter liiite för mycket.
Ofta så kan jag känna att det skämtas kring ämnet, men jag tror verkligen att det bakom varje leende finns någon liten gnutta ångest hos många tjejer. Man säger att man tränar för att det är sunt, häver ur sig att man är hungrig som ett djur och gör skenet av att man äter massor. Men massor av VAD? Man berättar gärna hur sjuukt mycke man åt igår, men är det verkligen sanningen? Eller kanske berättar man glatt i detalj vad man åt så att den man pratar med ska få en bild av hur onyttig man är. Det kanske bara är ett sätt att förtränga störningen hos sig själv? Man hör sig själv säga alla onyttigheter man stoppat i sig och omedvetet känns det som att man inte bryr sig i vad man ätit. Alternativt att man försöker framstå som någons om kan äta en massa skräp utan att det påverkar ens fysik. Då blir kompisarna avundsjuka. Jag förstår att man kan få kickar av att en gång ha gått ner i vikt och att det då blir jobbigt att gå upp ett kilo. Kanske två. Speciellt idag när man hela tiden ska vara sjukt fräsch och hinna med alla hippa saker som händer i världen. Men om man verkligen tänker efter -hur såg jag ut innan jag gick ner i vikt? Fanns det fara för min hälsa så att jag var i behov av en viktminskning? I många fall tror jag att man kan svara nej på den frågan.
Jag säger inte att man inte ska träna. Jag anser att kroppen mår bäst av att röra på sig, i måttliga mängder, utan manisk träning för konstigt uppsatta mål. Jag tror att kroppen mår bäst av varierad kost. Jag får nästan panik när jag tänker på att en dag kanske få barn och kanske för över mitt beteende på den lilla människan. Barn observerar. Jag har observerat min mamma. Hon tog gärna en bulle till kaffet. UTAN att tänka efter. Men det är först nu, i vuxen ålder, som jag reflekterat över det.
Jag hoppas att jag, nästa gång som jag behöver göra ett tillägg i garderoben, inte behöver fundera på om det är ett L på lappen eller om jeansen har storlek 30+ i midjemått. Jag blir lessen över hur jag tänker. ATT jag ens tänker såna här saker. Jag hoppas att stressen över den perfekta kroppen aldrig når mig på riktigt. Jag hoppas att den stress jag idag kan känna över hur jag ser ut lägger sig och planar ut. Då kan alla dom tankeminutrarna läggas till annat, vettigt tänkande. Glada tankar, kreativa tankar!
Idag
är det en MÖRK dag. Jag förstår ingenting av mitt arbete. Idag vill jag ha ett nytt jobb, ett jobb som jag är BRA på och där jag kan visa att jag faktiskt kan saker. Ibland vill jag jobba i butik, för det kan jag. Men antagligen skulle jag bli uttråkad efter en månad eller två dagar. Just eftersom jag kan jobbet. Men det är inte skoj att sitta och känna sig dum...
Dagen till ära har jag också tagit på mig ett par skor som producerar enorma mängder fotsvett. Otrevligt. Ändå är det Vagabond. Annars så fryser kroppen. Idag är det kallt på kontoret. Enligt mig. Antagligen har väl ALL värme i kroppen isolerats till just fötterna...där det blev en aning för mycket värme. En teori bara.
Dagen till ära har jag också tagit på mig ett par skor som producerar enorma mängder fotsvett. Otrevligt. Ändå är det Vagabond. Annars så fryser kroppen. Idag är det kallt på kontoret. Enligt mig. Antagligen har väl ALL värme i kroppen isolerats till just fötterna...där det blev en aning för mycket värme. En teori bara.
tisdag 22 april 2008
Noice
HUR mycke sommar är det inte när man hör gräsklipparljud utanför fönstret när man sitter och jobbar??!
måndag 21 april 2008
Huu..
...uvva!!
Idag, på vägen hem bland vimmlet på Pendeltåget placerades jag bredvid två tjejer i 20-30 års åldern. Den ena, omöjligt att säga vem av dem, luktade disktrasa. Sån disktrasa som man borde göra sig av med. Början till sur, men inte riktigt riktigt sur ännu. Men bra nära. Jag försökte ignorera det, men det var verkligen jätte svårt.
Det va två helt, vad jag tänker mig att många tänker när de tänker normala, tjejer. Hela och rena kläder. Tydligen pluggade en av dem medan den andra jobbade som ansvarig för något. Jag förstår ingenting. Tycker bara synd om antingen klasskamraterna eller arbetskollegorna. Jag åkte två stationer med lukten. Det fick räcka!
Det är för övrigt en märklig situation när man sitter nära två personer som är väldigt frispråkiga. De samtalar genom att ställa frågor och svara, ganska uttömmande och hjärtligt. Man sitter så nära att man inte riktigt vet var man ska titta. Det är ju fullständigt omöjligt att inte lyssna på vad personerna säger. Helt omöjligt. Ibland kände jag att jag ville säga mitt inlägg i sakfrågorna, men det skulle antagligen inte ha varit så populärt... Jag var ju i princip en del av samtalet, bara för att jag var inom deras sfär, men samtidigt inte alls inbjuden eftersom jag inte kände dem. Olustigt på något vis.
Man kanske skulle ta och prova någon gång!
Idag, på vägen hem bland vimmlet på Pendeltåget placerades jag bredvid två tjejer i 20-30 års åldern. Den ena, omöjligt att säga vem av dem, luktade disktrasa. Sån disktrasa som man borde göra sig av med. Början till sur, men inte riktigt riktigt sur ännu. Men bra nära. Jag försökte ignorera det, men det var verkligen jätte svårt.
Det va två helt, vad jag tänker mig att många tänker när de tänker normala, tjejer. Hela och rena kläder. Tydligen pluggade en av dem medan den andra jobbade som ansvarig för något. Jag förstår ingenting. Tycker bara synd om antingen klasskamraterna eller arbetskollegorna. Jag åkte två stationer med lukten. Det fick räcka!
Det är för övrigt en märklig situation när man sitter nära två personer som är väldigt frispråkiga. De samtalar genom att ställa frågor och svara, ganska uttömmande och hjärtligt. Man sitter så nära att man inte riktigt vet var man ska titta. Det är ju fullständigt omöjligt att inte lyssna på vad personerna säger. Helt omöjligt. Ibland kände jag att jag ville säga mitt inlägg i sakfrågorna, men det skulle antagligen inte ha varit så populärt... Jag var ju i princip en del av samtalet, bara för att jag var inom deras sfär, men samtidigt inte alls inbjuden eftersom jag inte kände dem. Olustigt på något vis.
Man kanske skulle ta och prova någon gång!
söndag 20 april 2008
Sommartid!
Efter vissa svårigheter att somna in efter försenat arbetspass, nattpass, lyckades jag tillslut. Tanken var att jag skulle vara hemma typ 05.00-06.00. Jag var hemma strax innan 9 eller nåt sånt. Tokpigg så klart. Lyckades i alla fall sova typ 2 timmar, kanske 2,5. Klockan 13 satt jag i alla fall på balkongen. Fotot nedan togs innan jag satte mig där för att inta brunch. Om man ser på den övre displayen så kan man se att temperaturen utomhus stod på 23,6. När jag väl placerade min kropp på en stol på balkongen drabbades den av vätskebrist och chocktillstånd. Det var exakt hur varmt som helst!
Strax efter visade termometern en temperatur på ca 30 grader. I slutet av April -Halleluja!! Mamma sa att det fanns snö kvar i Umeå. Jag har glömt bort hur snö ser ut. Det känns bra att kunna trycka undan sådana trista saker som snö. Jag mår bra av sol, inte snö.
Imorgon kommer min kropp att skrika AJ! Av träningsvärk. Har spelat korp-match ikväll. Något snurrig entrade jag planen, utförde inget som kan gestaltas med hjältemod men kallades av en lagkamrat för krigar'n. Positivt? Tja. Lemlestad blev jag. Någon klev på min tå. Ont gör det, men antagligen går det väl över.
Nu ska jag sova. Har längtat efter sömn ett tag nu, men samtidigt så är kroppen full av energi efter matchen!
Strax efter visade termometern en temperatur på ca 30 grader. I slutet av April -Halleluja!! Mamma sa att det fanns snö kvar i Umeå. Jag har glömt bort hur snö ser ut. Det känns bra att kunna trycka undan sådana trista saker som snö. Jag mår bra av sol, inte snö.Imorgon kommer min kropp att skrika AJ! Av träningsvärk. Har spelat korp-match ikväll. Något snurrig entrade jag planen, utförde inget som kan gestaltas med hjältemod men kallades av en lagkamrat för krigar'n. Positivt? Tja. Lemlestad blev jag. Någon klev på min tå. Ont gör det, men antagligen går det väl över.
Nu ska jag sova. Har längtat efter sömn ett tag nu, men samtidigt så är kroppen full av energi efter matchen!
lördag 19 april 2008
Tungvrickare
Läste nedanstående kommentar på VK.se. Jag har svårigheter att se den röda tråden. Ingen punkt, inget komma. Ingen stor bokstav. Inget sammanhang. Men människan hade mage att skriva under med sitt namn. Det var modigt måste jag säga, Rolf!
"det är som händer dom har ingen kundskap när maskiner nu går så fort som det gör nu".
"det är som händer dom har ingen kundskap när maskiner nu går så fort som det gör nu".
Tonight is the night...
...when I work night.
Ja, även inom IT-branschen måste man ibland jobba natt. Nätverkschange kallas det i var mans mun på mitt arbete. Fråga mig inte varför man blandar svenska och engelska i ett och samma ord. Känns på någotvis lite märkligt. Jag har verkligen inte kommit att bli en sådan person som förstår mig på det där vokabuläret som används inom IT. Men jag hoppas att jag någon dag ska kunna slänga mig med ord som cpu och bindingsfiler. Samtidigt som jag låter säker på vad jag pratar om, alltså.
Nu är det i alla fall hög tid att göra sig ordning för nattens bestyr. Är mest orolig för resan till arbetsplatsen. Har aldrig kört bil dit, men jag hoppas att jag ska hitta. Med hjälp av eniro ska väl det mesta gå??!
Ja, även inom IT-branschen måste man ibland jobba natt. Nätverkschange kallas det i var mans mun på mitt arbete. Fråga mig inte varför man blandar svenska och engelska i ett och samma ord. Känns på någotvis lite märkligt. Jag har verkligen inte kommit att bli en sådan person som förstår mig på det där vokabuläret som används inom IT. Men jag hoppas att jag någon dag ska kunna slänga mig med ord som cpu och bindingsfiler. Samtidigt som jag låter säker på vad jag pratar om, alltså.
Nu är det i alla fall hög tid att göra sig ordning för nattens bestyr. Är mest orolig för resan till arbetsplatsen. Har aldrig kört bil dit, men jag hoppas att jag ska hitta. Med hjälp av eniro ska väl det mesta gå??!
fredag 18 april 2008
Come along, come along with me...
Nu vill jag åka ut och resa lite. Eller mycket. Massor. Har idag strötittat efter lite olika resmål och kommit fram till att jag inte upplevt klassiker så som Paris, Rom, Venedig, London. Köpenhamn! Europa för sjuttsingen!
Det borde jag verkligen råda bot på när jag bor i flygplatsmekkat. Kanske får jag köpa mig lite utsläppsrätter för att kompensera den miljöpåverkan jag kommer att orsaka?! Får titta på det där.
Nån som ska med??
Det borde jag verkligen råda bot på när jag bor i flygplatsmekkat. Kanske får jag köpa mig lite utsläppsrätter för att kompensera den miljöpåverkan jag kommer att orsaka?! Får titta på det där.Nån som ska med??
torsdag 17 april 2008
Kultur
Eftersom jag tydligen har drabbats av gammalt sinne, men turligt nog fortfarande har en ung kropp, har jag bestämt mig för att bli mer kulturell av mig. Helt enkelt ta del av kulturen medan jag bor här i kulturstaden. Eftersom jag inte vet hur länge jag kommer bo här, jag kanske lika gärna flyttar snart och då vore det ju tragiskt om jag inte hade tagit vara på min tid som Stockholmare.
Min unga kropp ska orka ta mig runt, så att det något äldre sinnet ska få uppleva kulturen och njuta.
Det som hittills bokats in på det kulturella schemat (i oberoende ordning) är:
Min unga kropp ska orka ta mig runt, så att det något äldre sinnet ska få uppleva kulturen och njuta.
Det som hittills bokats in på det kulturella schemat (i oberoende ordning) är:
- Erykah Badu
- Elvis-musikal på Cirkus
- Innebandy SM-final 2008
Om någon har något kulturellt att tipsa mig om -Do it! Jag lyssnar gärna så får jag sålla allt eftersom. Jag är inte så bevandrad i detta ämne, men som sagt. Jag jobbar på det!
onsdag 16 april 2008
40,3
TRAGIK!!!!
Jag hade tänkt att hålla det för mig själv. Bara berätta för P. Men så kom det aktuella ämnet på tal bland några vänner och vips hade jag berättat för en person till. Personen i fråga började fnissa lite smått hysteriskt. För all del. Jag unnar henne det. Jag fnissade själv. Men kanske inte av samma anledning. Jag var fnissade lite nervöst och deprimerat.
Eftersom jag är en sån där som har fallit för Facebook så är jag ju även en sån där som får förslag på en massa applikationer att lägga till och skicka vidare och gud vet allt man ska göra med dom. De flesta skiter jag, alternativt råkar lägga till, bara för att genast ta bort den. Den här gången fick jag ett vuxenpoängstest. Skoj tänkte jag och spenderade flera minuter i att noggrannt fylla i svaren till frågorna. Tyvärr, noggrannt. Jag brukar inte göra såna undersökningar så jätte jätte noga, men den här gången gjorde jag det. Svarade så rättvist som jag bara kunde. Någon fråga var säkert svår att svara på, men jag tog alltid det svar som kändes närmast mig.
När frågorna var besvarade räknades min ålder ut. Personen som skickade denna applikation till mig är lika gammal som mig, född samma årtal. Den personen ble 30 år enligt testet. Det är ju perfekt med tanke på att vi båda blev/blir 29 i år. Min uträkning stannade på 40,3 år.
Jag hade tänkt att hålla det för mig själv. Bara berätta för P. Men så kom det aktuella ämnet på tal bland några vänner och vips hade jag berättat för en person till. Personen i fråga började fnissa lite smått hysteriskt. För all del. Jag unnar henne det. Jag fnissade själv. Men kanske inte av samma anledning. Jag var fnissade lite nervöst och deprimerat.
Eftersom jag är en sån där som har fallit för Facebook så är jag ju även en sån där som får förslag på en massa applikationer att lägga till och skicka vidare och gud vet allt man ska göra med dom. De flesta skiter jag, alternativt råkar lägga till, bara för att genast ta bort den. Den här gången fick jag ett vuxenpoängstest. Skoj tänkte jag och spenderade flera minuter i att noggrannt fylla i svaren till frågorna. Tyvärr, noggrannt. Jag brukar inte göra såna undersökningar så jätte jätte noga, men den här gången gjorde jag det. Svarade så rättvist som jag bara kunde. Någon fråga var säkert svår att svara på, men jag tog alltid det svar som kändes närmast mig.
När frågorna var besvarade räknades min ålder ut. Personen som skickade denna applikation till mig är lika gammal som mig, född samma årtal. Den personen ble 30 år enligt testet. Det är ju perfekt med tanke på att vi båda blev/blir 29 i år. Min uträkning stannade på 40,3 år.
40,3 år!!!!
Det är ju helt galet. Jag mår lite dåligt tror jag. Försöker förstå var det gick fel. VAR? Vilken fråga gjorde mig så gammal? Kan det ha varit den som handlade om veckohandling? Jag som alltid tänkt på mig själv som mycket yngre än vad min siffra säger om mig. Nu måste jag verkligen hitta tillbaka till den ungdomliga mig. 40 är verkligen en TRAGISK ålder. 50 klingar mycket bättre. 40 är den ultimata trist-åldern.
Pedagogiskt.
Hoppas jag blir mer pedagogisk om jag någon gång blir förälder. Även om både jag och P befinner oss i IT-världen hoppas jag att vi kan hitta rätt ord om jag någonsin behöver ta det där samtalet. Hoppas inte.
tisdag 15 april 2008
Music, music, music!
Det finns en musiktävling med namnet Metro Music Challenge och går av stapeln nu. Tre finalister har presenterats och jag har en favorit!! Måste dela med mig till alla andra som inte känner till tävlingen.
Jag anser att alla tre är sjukt begåvade bidrag. Men jag älskar låttexten! Så träffande.
Jag anser att alla tre är sjukt begåvade bidrag. Men jag älskar låttexten! Så träffande.
måndag 14 april 2008
Landet där man stavar December med s.
Jag har nu gjort min dag i Norge. Det är ett spännande land. De är glada och låter glada. Även om mötesrummet inte hade tillräckligt med syre för 12 personer. Det fanns inte ens från mötets första minut, knappast sen det byggdes. Önskar att den glädjen smittade av sig på mig. För idag är jag arg och lite irriterad. Äcklad och förbannad.
Först av allt. Lastbilschauffören Anders Eklund, 42 år. Äcklig. Han är sjuk och hans släkt mår säkert dåligt eftersom de tydligen inte anat något, eller ens i sin vildaste fantasi hade kunnat tro att han skulle kunna ta ihjäl lilla SÖTASTE Engla. Eller Pernilla. Äcklig. Engla skulle få cykla hem själv från fotbollsplanen för första gången. Då måste äckel-Anders självklart åka dit med sin röda saab och beröva henne på lyckan och glädjen. Glädjen över att (antagligen) äntligen vara tillräckligt stor för att få cykla hem alldeles, alldeles, själv. Det var en viktig tid när man fick förtroendet att göra saker på egen hand. När mamma skickade mig till ICA för att handla mjölk eller ägg eller något annat som jag lätt kunde frakta hem för egen maskin, ensam. Jag va en stor flicka. Jag fick cykla ensam till affären! Engla fick aldrig bli så stor... Äcklet kom i vägen. Förbannelse. Men i vårt hem har vi tänt ett ljus för Engla. I köksfönstret. För söta Engla.
====================================================================
Jahapp. Då lämnar vi äcklet och byter även raskt ämne. Idag på flygplatsen Gardemoen i Oslo kom jag över en Aftonbladet i tryckt format. Jag har inte läst en tryckt Aftonbladet på bra länge! I denna tryckta tidning som man kan ha många olika åsikter om får jag upp en artikel, skriven av Kent Karlsson. Kent är det synd om. Han är fast i skuldträsket. Om jag förstått det hela rätt så vill han att staten ska gå in som garant för skuldsatta personer, så att dessa kan få ta sig ett skuldsaneringslån.
Jag orkar inte gå in på vad jag tänker i den specifika frågan. MEN. Det som gjorde mig upprörd är att det står så här i artikeln:
"Normalbeloppet, 4374 kr, är den summa du ska ha kvar när bostadskostnaden är betald. På dessa ska du betala fackavgift, försäkringar, hushållsel, telefon, bredband, hygienartiklar, kläder och mat. De ska också räcka till eventuella fritidssysselsättningar. Som ni kanske förstår är det inte så fett precis."
Normalbeloppet är det som också kallas existensminimum, I guess. Jag är en gammal student, och under den tiden hade jag, i mina mått, en abnorm hyra på 4349 kr i månaden. Det betyder att jag vet hur det är att inte ha det så fett. Jag valde själv att bo där, jag fick skylla mig själv att det var dyrt. Utöver hyran tillkom el, telefon och internet, mat, försäkringar och a-kassa. A-kassan höjdes till 366 kr/månaden. Jag övervägde att skita i den, men jag betalade och surade. När räkningarna var betalda och maten stod på bordet eller i kylskåpet fanns det pengar kvar, eftersom jag arbetade extra under hela tiden som jag pluggade. Jag hade det inte fett på något vis. Vissa månader var bättre än andra. Jag lånade pengar från csn också. Jag såg alltid till att kunna betala mina räkningar. Ingen avbetalning.
Får man leva på existensminimum av någon anledning kan man kanske inte ta ut svängarna och göra värsta resan. Det är trist att man ska behöva hamna där, men kära värld man måste inte se på sig själv som ett offer. Jobba extra! Då kan man kanske betala av sin skuld fortare eller vad det nu handlar om. Om man jobbar får man pengar. Lär man sig att hushålla med dem får man pengar över. 4374 kr är inte så förfärligt lite pengar. Känner att jag blir irriterad och tappar tråden. Vet inte riktigt längre vad jag hade att säga. Men 4374 är i alla fall bra att ha kvar när hyran är betald.
Någon dag ska jag blogga om min skuld till staten.
Först av allt. Lastbilschauffören Anders Eklund, 42 år. Äcklig. Han är sjuk och hans släkt mår säkert dåligt eftersom de tydligen inte anat något, eller ens i sin vildaste fantasi hade kunnat tro att han skulle kunna ta ihjäl lilla SÖTASTE Engla. Eller Pernilla. Äcklig. Engla skulle få cykla hem själv från fotbollsplanen för första gången. Då måste äckel-Anders självklart åka dit med sin röda saab och beröva henne på lyckan och glädjen. Glädjen över att (antagligen) äntligen vara tillräckligt stor för att få cykla hem alldeles, alldeles, själv. Det var en viktig tid när man fick förtroendet att göra saker på egen hand. När mamma skickade mig till ICA för att handla mjölk eller ägg eller något annat som jag lätt kunde frakta hem för egen maskin, ensam. Jag va en stor flicka. Jag fick cykla ensam till affären! Engla fick aldrig bli så stor... Äcklet kom i vägen. Förbannelse. Men i vårt hem har vi tänt ett ljus för Engla. I köksfönstret. För söta Engla.
====================================================================Jahapp. Då lämnar vi äcklet och byter även raskt ämne. Idag på flygplatsen Gardemoen i Oslo kom jag över en Aftonbladet i tryckt format. Jag har inte läst en tryckt Aftonbladet på bra länge! I denna tryckta tidning som man kan ha många olika åsikter om får jag upp en artikel, skriven av Kent Karlsson. Kent är det synd om. Han är fast i skuldträsket. Om jag förstått det hela rätt så vill han att staten ska gå in som garant för skuldsatta personer, så att dessa kan få ta sig ett skuldsaneringslån.
Jag orkar inte gå in på vad jag tänker i den specifika frågan. MEN. Det som gjorde mig upprörd är att det står så här i artikeln:
"Normalbeloppet, 4374 kr, är den summa du ska ha kvar när bostadskostnaden är betald. På dessa ska du betala fackavgift, försäkringar, hushållsel, telefon, bredband, hygienartiklar, kläder och mat. De ska också räcka till eventuella fritidssysselsättningar. Som ni kanske förstår är det inte så fett precis."
Normalbeloppet är det som också kallas existensminimum, I guess. Jag är en gammal student, och under den tiden hade jag, i mina mått, en abnorm hyra på 4349 kr i månaden. Det betyder att jag vet hur det är att inte ha det så fett. Jag valde själv att bo där, jag fick skylla mig själv att det var dyrt. Utöver hyran tillkom el, telefon och internet, mat, försäkringar och a-kassa. A-kassan höjdes till 366 kr/månaden. Jag övervägde att skita i den, men jag betalade och surade. När räkningarna var betalda och maten stod på bordet eller i kylskåpet fanns det pengar kvar, eftersom jag arbetade extra under hela tiden som jag pluggade. Jag hade det inte fett på något vis. Vissa månader var bättre än andra. Jag lånade pengar från csn också. Jag såg alltid till att kunna betala mina räkningar. Ingen avbetalning.
Får man leva på existensminimum av någon anledning kan man kanske inte ta ut svängarna och göra värsta resan. Det är trist att man ska behöva hamna där, men kära värld man måste inte se på sig själv som ett offer. Jobba extra! Då kan man kanske betala av sin skuld fortare eller vad det nu handlar om. Om man jobbar får man pengar. Lär man sig att hushålla med dem får man pengar över. 4374 kr är inte så förfärligt lite pengar. Känner att jag blir irriterad och tappar tråden. Vet inte riktigt längre vad jag hade att säga. Men 4374 är i alla fall bra att ha kvar när hyran är betald.
Någon dag ska jag blogga om min skuld till staten.
torsdag 10 april 2008
Visitor
I helgen kommer vår första besökare! En norrlandsbesökare. Exil Stockholmare. Han kände tydligen att han ville återuppleva inställda och försenade SL-tåg, korrupta busstider, dålig luft och stress. Det är ju jätte härligt!!
Dessutom slog min önskan om sol in idag. Fast den kom först efter arbetstid, precis när jag klivit in genom ytterdörren -men den kom!! Det betyder att besökaren minsann får uppleva riktig vår också, det är INTE fy skam. Jag förstår om han vill ner hit. Stockholm är på något vis behagligt och bra! Idag hade jag klätt på mig en form av vintermundering som bestod av bland annat yllekofta. Det visade sig vara på tok för varmt när det var dags att ta kollektivtrafiken i akt och åka hem. Vädret hade slagit om helt och vips var det vår igen. Jag förstår ingenting, men det gör inget. Bara jag får min vår!
Jag är dödstrött och hela veckan har gått i trötthetens tecken. Förstår ingenting, men imorron tar vi en paus i ett par dagar och vilar upp oss. Blir perfekt det! P sa till mig i måndags, när jag just vaknat och försökte tvinga min lekamen till uppståndelse: "Snart är det fredag!". Just då kändes det som att han ljög mig upp i ansiktet. Idag känns det som att han hade väldigt rätt. Fredagen bara dök upp! Perfekt. Kanske kan jag smita liiite tidigare från arbetet imorgon också! Det känns vuxet. Att gå tidigare från jobbet, för att man får det. Ha!
Dessutom slog min önskan om sol in idag. Fast den kom först efter arbetstid, precis när jag klivit in genom ytterdörren -men den kom!! Det betyder att besökaren minsann får uppleva riktig vår också, det är INTE fy skam. Jag förstår om han vill ner hit. Stockholm är på något vis behagligt och bra! Idag hade jag klätt på mig en form av vintermundering som bestod av bland annat yllekofta. Det visade sig vara på tok för varmt när det var dags att ta kollektivtrafiken i akt och åka hem. Vädret hade slagit om helt och vips var det vår igen. Jag förstår ingenting, men det gör inget. Bara jag får min vår!
Jag är dödstrött och hela veckan har gått i trötthetens tecken. Förstår ingenting, men imorron tar vi en paus i ett par dagar och vilar upp oss. Blir perfekt det! P sa till mig i måndags, när jag just vaknat och försökte tvinga min lekamen till uppståndelse: "Snart är det fredag!". Just då kändes det som att han ljög mig upp i ansiktet. Idag känns det som att han hade väldigt rätt. Fredagen bara dök upp! Perfekt. Kanske kan jag smita liiite tidigare från arbetet imorgon också! Det känns vuxet. Att gå tidigare från jobbet, för att man får det. Ha!
onsdag 9 april 2008
Ehrrmm...
Den där högklassiga fotbollen som utlovades var allt annat än i världsklass. Besviken lämnade jag fotbollsarenan, frusen och kall. Som om det inte vore nog med felpassningar och fumligt lagarbete så skulle det självklart börja regna mitt i allt också.
Jag fotade, men inget av värde att lägga upp på bloggen. Vi for hem med en seger i bakfickan, men frågan är om det verkligen skulle varit en seger. AIK va grymma, men orkade inte riktigt på slutet. UIK såg idag inte ut som några guldfavoriter i mina ögon, men jag antar att nystartsnerverna lagt sig till nästa match. I juni är dom här igen, då möter de Djurgården. Jag hoppas att den matchen blir mer underhållande och att solen är med på ett hörn.
Nu ska jag och mina stelfrusna fötter gå och sova. Jag ska önska mig en solig dag imorgon, jag är i behov av våren igen.
Jag fotade, men inget av värde att lägga upp på bloggen. Vi for hem med en seger i bakfickan, men frågan är om det verkligen skulle varit en seger. AIK va grymma, men orkade inte riktigt på slutet. UIK såg idag inte ut som några guldfavoriter i mina ögon, men jag antar att nystartsnerverna lagt sig till nästa match. I juni är dom här igen, då möter de Djurgården. Jag hoppas att den matchen blir mer underhållande och att solen är med på ett hörn.
Nu ska jag och mina stelfrusna fötter gå och sova. Jag ska önska mig en solig dag imorgon, jag är i behov av våren igen.
Fotboll i världsklass
Idag ska jag ta del av den kultur som kallas sport. Jag ska bege mig till Skytteholms IP för att beskåda världens bästa kvinnliga fotbollslag - UIK. De möter AIK och motståndet borde därför vara tämligen enkelt att besegra. Men det är allsvensk premiär och även om Umeå åter igen är guldfavorit (enlig färsk statistik som jag läst någonstans), kanske premiärnerverna spelar dem ett spratt första fem minuterna. Sen ser jag fram emot en kavalkad av schyssta finter och många mål, assignade Marta. Eller någon annan, det går minst lika bra!
Hur som haver ser jag fram emot denna aktivitet. Lite utflykt så där. Även om det är gångavstånd från arbetsplatsen.
Innan denna trevliga happening går av stapeln ska jag troligtvis ta hand om ett studiebesök här på kontoret också. P ska komma och studera mitt skrivbord och arean runtomkring! Kanske borde jag ägna eftermiddagen till att städa upp?!
Hur som haver ser jag fram emot denna aktivitet. Lite utflykt så där. Även om det är gångavstånd från arbetsplatsen.Innan denna trevliga happening går av stapeln ska jag troligtvis ta hand om ett studiebesök här på kontoret också. P ska komma och studera mitt skrivbord och arean runtomkring! Kanske borde jag ägna eftermiddagen till att städa upp?!
tisdag 8 april 2008
Hello norr.
Det börjar bli dags, det börjar kännas. Det liksom värker lite i mig. Någonstans i mig, kan inte säga riktigt var för det är olokaliserbart. Även om Stockholm är vårigt, bortsett från dagens bakslag i form av snöblandat regn och blåst som gör att det känns som spik mot kroppen, så är norrland en favorit. Därav har jag nu bokat mig en biljett till björkarnas stad. I slutet av maj ska jag upp och krama om min mormor, mamma och pappa!!! Kanske även kosta på mig en massage på IKSU Spa?! Why not. Vardagslyxen är så viktig.
Innan dess ska jag i tjänsten resa till Oslo, Norge. Kanske blir det även en resa till Amsterdam, igen. Man vet inte riktigt om Amsterdam blir verklighet, men det lutar i alla fall ditåt. Dessutom börjar jag konvertera till nördismen. Jag sitter och skriver unix-kommandon för glatta livet eftersom kollegans fru behagade klämma ut en unge i måndagsmorse. Alldeles för tidigt enligt mig, även om dennes barnmorska beräknat nedkomsten till i lördags. Jag var dock inte riktigt redo för det enorma ansvar jag fick ta över. Det vill säga att min mailtrafik ökade avsevärt där jag på något fint sätt skulle försöka koordinera de Thailändska testarna till rätt personer. Det slutade med att jag lyckats engagera ytterligare en kollega och hade helt plötsligt lyckats trolla bort mig själv från uppgiften. I och för sig inte helt dumt eftersom det köades upp i inboxen och nästa mail stod på kö.
Måste hitta mig en fritidshobby också. Funderar på att börja sy något. Typ små munkjackor till alla barn som blir till runtomkring mig. Eller nåt sånt. Annars kan jag ju börja med att städa förrådet och boka ett loppisbord. Det borde ta ett tag. Eller ta tag i TV-bänken. Alltså, ta tag i renoveringen av den. Men nu har jag fått uppdraget att rimma ihop ett rim så att min bästa polare T vinner sig en randig Volvo!
Innan dess ska jag i tjänsten resa till Oslo, Norge. Kanske blir det även en resa till Amsterdam, igen. Man vet inte riktigt om Amsterdam blir verklighet, men det lutar i alla fall ditåt. Dessutom börjar jag konvertera till nördismen. Jag sitter och skriver unix-kommandon för glatta livet eftersom kollegans fru behagade klämma ut en unge i måndagsmorse. Alldeles för tidigt enligt mig, även om dennes barnmorska beräknat nedkomsten till i lördags. Jag var dock inte riktigt redo för det enorma ansvar jag fick ta över. Det vill säga att min mailtrafik ökade avsevärt där jag på något fint sätt skulle försöka koordinera de Thailändska testarna till rätt personer. Det slutade med att jag lyckats engagera ytterligare en kollega och hade helt plötsligt lyckats trolla bort mig själv från uppgiften. I och för sig inte helt dumt eftersom det köades upp i inboxen och nästa mail stod på kö.
Måste hitta mig en fritidshobby också. Funderar på att börja sy något. Typ små munkjackor till alla barn som blir till runtomkring mig. Eller nåt sånt. Annars kan jag ju börja med att städa förrådet och boka ett loppisbord. Det borde ta ett tag. Eller ta tag i TV-bänken. Alltså, ta tag i renoveringen av den. Men nu har jag fått uppdraget att rimma ihop ett rim så att min bästa polare T vinner sig en randig Volvo!
Jag blir så trött.
Om man bajsar på en toalett på sitt arbete, är det då för mycket begärt att man tar bort bromsspåren som uppstår i kaklet? Det är faktiskt tämligen otrevligt för oss andra (kanske bara mig??) att behöva se någon annans föredetta maginnehåll.
måndag 7 april 2008
Dagen då kriget kom till stan.
Idag var jag och min P på söder för att hämta upp hans nyskräddade jacka. Den va lagad, inte beställd och uppsydd efter mått.
Vi klev upp ur tunnelbanegången och jag märkte genast att något inte var som sig bör. Eller, bör? Något var på gång. Det var massor av människor, det låg rök i luften, jag tyckte mig höra en del mansstämmor. Jag insåg att jag hade lyckats hamna mitt i Bajens fantastiska framtåg. Idag var dagen då Allsvenskan hade avspark. Hammarby mötte GIF Sundsvall på hemmaplan, det vill säga Söderstadion. Alla med grön-vita supporterprylar hade traskat ut på Götgatan och promenerade i gemensam tropp till matchen. Vilken glädje, vilken glöd, vilket liv, vilken rök!!
Jag gillar engagemang, det där kan man LÄTT kalla för engagemang. Gemenskap. Galenskap. Fantastiskt! Jag är fortfarande lyrisk över att jag fått vara med om något sådant. Trodde ett tag att det var derby på gång, men icket. Jag kan inte ens tänka mig hur det skulle vara på Götgatan en sådan dag.
Det var som att kriget kommit till stan, på riktigt. Postar lite foton här och en film. Filmen kan kräva att man vinklar skärmen...alternativt lägger huvudet på sned. Kan funka även det. Kör upp volymen på max och lyssna på allsången. Engagemang, gemenskap, Stockholm.
Vi klev upp ur tunnelbanegången och jag märkte genast att något inte var som sig bör. Eller, bör? Något var på gång. Det var massor av människor, det låg rök i luften, jag tyckte mig höra en del mansstämmor. Jag insåg att jag hade lyckats hamna mitt i Bajens fantastiska framtåg. Idag var dagen då Allsvenskan hade avspark. Hammarby mötte GIF Sundsvall på hemmaplan, det vill säga Söderstadion. Alla med grön-vita supporterprylar hade traskat ut på Götgatan och promenerade i gemensam tropp till matchen. Vilken glädje, vilken glöd, vilket liv, vilken rök!!
Jag gillar engagemang, det där kan man LÄTT kalla för engagemang. Gemenskap. Galenskap. Fantastiskt! Jag är fortfarande lyrisk över att jag fått vara med om något sådant. Trodde ett tag att det var derby på gång, men icket. Jag kan inte ens tänka mig hur det skulle vara på Götgatan en sådan dag.
Det var som att kriget kommit till stan, på riktigt. Postar lite foton här och en film. Filmen kan kräva att man vinklar skärmen...alternativt lägger huvudet på sned. Kan funka även det. Kör upp volymen på max och lyssna på allsången. Engagemang, gemenskap, Stockholm.
(Här skulle den eminienta filmen varit, om inte blogger varit för kasst för att kunna ladda upp den. Eller, rättare sagt bearbeta den. Den har nu bearbetat alla filformat man kan tänka sig och inget fungerar. Jag är ARG. Men, bilderna får duga.)
söndag 6 april 2008
Fascinerad.
Det är vad jag är. Men även väldigt tacksam. Jag är fascinerad över hur man kan träffa en människa och denna människa får ta en stor del av ens liv. Man vill ge tid till personen, tid som man kan dela på tillsammans. Man blir glad av att umgås med denne någon och vill helst göra det hela tiden. Man tröttnar inte på personen heller. Vill helst utöka dygnets timmar för att få ha fler samtal om seriösa och mindre seriösa ämnen som rör livet. Fler dagar för att få möjligheten att upptäcka fler saker i livet, tillsammans.
Jag är tacksam för att jag har fått möjligheten att träffa en sådan person att dela dagarna och livet med. Det är det bästa som hänt!
Jag är tacksam för att jag har fått möjligheten att träffa en sådan person att dela dagarna och livet med. Det är det bästa som hänt!
The winner takes it all!!!
Vi glömmer gårdagens konstiga, av mig skrivna, inlägg. Jag vet inte riktigt vad jag ville få fram när jag skrev. Vi skyller på att det var sent.
Idag är det söndag, det är helg. Jag skrev tidigare att jag skulle tillkännage en vinnare i helgen. Det är dags. Det finns säkert några som undrar om de vunnit sig en Spotify-invite. Kanske känner sig någon redan som vinnaren, det vet jag inte? Men kanske. Hur som haver måste jag säga att det finns en vinnare som imponerat lite extra på mig. Som verkligen arbetat för att få ta del av en framtidsprodukt som kommer bli en av marknadens största och bästa händelser någonsin. Jag skämtar inte. Jag är allvarlig. De jämförs med Apple i de innersta kretsarna när man talar om seriositet. Man har sett konkurrenter som förhastat sig och fallit på målsnöret. Spotify hastar inte, det blir gjort på riktigt. Endast det bästa är det bästa nog. Kvalitet.
Världen är det som ska erövras och kommer att erövras. Vinnaren kommer inte att bli besviken. Blir vinnaren besviken är det bara att skicka ett mail till Spotify och kanske kan man få upprättelse?? Så, vem är vinnaren?? Jo:
Idag är det söndag, det är helg. Jag skrev tidigare att jag skulle tillkännage en vinnare i helgen. Det är dags. Det finns säkert några som undrar om de vunnit sig en Spotify-invite. Kanske känner sig någon redan som vinnaren, det vet jag inte? Men kanske. Hur som haver måste jag säga att det finns en vinnare som imponerat lite extra på mig. Som verkligen arbetat för att få ta del av en framtidsprodukt som kommer bli en av marknadens största och bästa händelser någonsin. Jag skämtar inte. Jag är allvarlig. De jämförs med Apple i de innersta kretsarna när man talar om seriositet. Man har sett konkurrenter som förhastat sig och fallit på målsnöret. Spotify hastar inte, det blir gjort på riktigt. Endast det bästa är det bästa nog. Kvalitet.
Världen är det som ska erövras och kommer att erövras. Vinnaren kommer inte att bli besviken. Blir vinnaren besviken är det bara att skicka ett mail till Spotify och kanske kan man få upprättelse?? Så, vem är vinnaren?? Jo:
MIA
Som tack för alla turer med Starlet (för att leta efter Brolle...), för alla luncher på Strömbäck och allt kaffe på Mariehem. För att du är grym på att fjäska och för att du är Du! Vilken sjuksköterskestuderande skulle inte vara värd en Spotify-invite egentligen? Du ska ju rädda liv i framtiden (tänker jag mig). Alla som arbetar med att rädda liv måste få bra avkoppling med den musik den känner för, för studen. Den är din!! Inviten kommer via mailen. Kolla i skräpkorgen, ibland hamnar den där av någon märklig anledning. Lyssna och njut. Tänk på mig.
Nu ska jag göra en tidig middag.
Nu ska jag göra en tidig middag.
lördag 5 april 2008
Köpa - inte köpa?
Måste bara få lägga mig i den här köpa - inte köpa debatten. Läser en blogg med namnet Fula Flickors Renässans med jämna mellanrum. Om inte dagligen så ser jag till att läsa ikapp det jag missat. Jag läser och gillar hennes tankar och ibland håller jag med. För några dagar sedan bloggades det om shopping och en Engla som tyckte att man skulle köpa ett armband. Jag läser själv inte Englas blogg. Är inte så intresserad av vad en för mig okänd människa köper för kläder och dessutom är sidan helt rosa.
E's blogginlägg som nämnde Engla och armbandet resulterade i många och långa inlägg. Jättekul att läsa! Roligt att se hur människor tänker, att så många orkar ge sig in i debatten om hur man kan skapa en bättre värld i relation till det idag känsliga ämnet konsumtion. Känns som att man ska ha lite dåligt samvete numera, de gånger man dricker kaffe som inte är KRAV- eller Rättvisemärkt, eller handlar kläder som inte är vävt i ekologisk bomull. Men också om man råkar köpa märkeskläder, eftersom det tydligen kan spegla vilken typ av plånbok man har.
Idag har jag en känsla av att man inte ska visa att man har pengar. Man ska gärna se lite bohem ut, köpa hem KRAV-märkta varor och dricka Ekologiskt vin. Bohemlooken får man bäst genom att handla secondhand, helst av allt vintage. Kanske hitta något fancy som mormor hade på sin tid. Samtidigt ska man helst bo i en schysst lägenhet på söder i Stockholm för att befinna sig nära kulturen. För att ha råd med en schysst lägenhet på söder och handla KRAV-varor måste man ha pengar. Alternativt gnaga på sin KRAV-avokado i flera dagar. Detsamma gäller vintage. Vintage är coolt och snyggt tycker jag, men inte billigt.
Jag har i princip alltid haft pengar (nä, det är inte pappa som betalar), jag har gillat och gillar märkeskläder (för att kvaliteten faktiskt ofta ÄR bättre). Samtidigt tycker jag H&M är bra för att det är billigt. Jag har aldrig gillat att visa märket på mina märkeskläder däremot. Jag vill att det ska sitta diskret någonstans, märket. Både av designskäl men också för att jag inte gillar att visa att jag har märkeskläder. Jag gillar inte idén med att köpa märkeskläder för att på något vis försöka visa att man har pengar. Ofta kan jag tycka att det är jobbigt med märken, att det finns märkeskläder. Jag vill inte bli placerad i ett fack. Det kanske är det det hela handlar om, det kanske är därför som jag vill att märket ska vara dolt och inte så tydligt? Den här hypen kring Canada Goose jackor som kom för några år sedan fick mig nästan att avstå ett inköp av just en sådan jacka i Kina. Men priset fick mig att ändå köpa den. 200 kr (Efter att jag prutat som en galning iofs, men ändå). En vinterjacka för 200 kr! För mig: vinterjacka. För någon annan: Något som bratsen har. För ytterligare någon annan: Ett hinder för ekonomin. För en fjärde: Ett stressmoment för att passa in.
Jag beslutade mig för ett bra tag sedan för ett köpstopp. Jag gjorde det inte för att vara modern eller för att jag hade en släng av ekonomiskt tänk. Jag gjorde det för att jag insåg hur pass många klädesplagg jag hade i garderoben som bara skräpade där. Jag har varit ganska bra på mitt köpsptopp. Jag har inte använt ordet ordagrant. Helt stopp har det inte varit. MEN, jag har handlat med eftertanke. Jag har tänkt efter innan jag köpt något. Jag har sållat, jag har köpt det som jag haft ett behov av. Enbart för att jag själv kännt att jag velat. Jag har inte haft någon annan person i åtanke, jag har inte tänkt på Afrika, jag har tänkt på mig. Jag mår bra.
Jag tycker som E; hyckleri är dåligt. Jobbigast för den som befinner sig i den situationen. Jag tror att man bör göra saker man mår bra av. Skänk pengar till något om du mår bra av det. Gör man det av samvetsskäl blir det en uppoffring. Uppoffringar är bara jobbiga.
Jag menade inte att bli korrekt och tråkig. Vet inte om jag skrivit något av intresse över huvudtaget. Jag orkar inte läsa igenom det. Nu ska jag sova. Men tänkte avsluta med att berätta att en ny taklampa är på intågande i mitt hem. Färgvalet är just nu det svåraste. Den ser ut som lampan på bilden, men enfärgad. Fast den på bilden är väldigt fin den med! Med stor sannolikhet inhandlas den på Hem & Detalj i Årstadal.
E's blogginlägg som nämnde Engla och armbandet resulterade i många och långa inlägg. Jättekul att läsa! Roligt att se hur människor tänker, att så många orkar ge sig in i debatten om hur man kan skapa en bättre värld i relation till det idag känsliga ämnet konsumtion. Känns som att man ska ha lite dåligt samvete numera, de gånger man dricker kaffe som inte är KRAV- eller Rättvisemärkt, eller handlar kläder som inte är vävt i ekologisk bomull. Men också om man råkar köpa märkeskläder, eftersom det tydligen kan spegla vilken typ av plånbok man har.
Idag har jag en känsla av att man inte ska visa att man har pengar. Man ska gärna se lite bohem ut, köpa hem KRAV-märkta varor och dricka Ekologiskt vin. Bohemlooken får man bäst genom att handla secondhand, helst av allt vintage. Kanske hitta något fancy som mormor hade på sin tid. Samtidigt ska man helst bo i en schysst lägenhet på söder i Stockholm för att befinna sig nära kulturen. För att ha råd med en schysst lägenhet på söder och handla KRAV-varor måste man ha pengar. Alternativt gnaga på sin KRAV-avokado i flera dagar. Detsamma gäller vintage. Vintage är coolt och snyggt tycker jag, men inte billigt.
Jag har i princip alltid haft pengar (nä, det är inte pappa som betalar), jag har gillat och gillar märkeskläder (för att kvaliteten faktiskt ofta ÄR bättre). Samtidigt tycker jag H&M är bra för att det är billigt. Jag har aldrig gillat att visa märket på mina märkeskläder däremot. Jag vill att det ska sitta diskret någonstans, märket. Både av designskäl men också för att jag inte gillar att visa att jag har märkeskläder. Jag gillar inte idén med att köpa märkeskläder för att på något vis försöka visa att man har pengar. Ofta kan jag tycka att det är jobbigt med märken, att det finns märkeskläder. Jag vill inte bli placerad i ett fack. Det kanske är det det hela handlar om, det kanske är därför som jag vill att märket ska vara dolt och inte så tydligt? Den här hypen kring Canada Goose jackor som kom för några år sedan fick mig nästan att avstå ett inköp av just en sådan jacka i Kina. Men priset fick mig att ändå köpa den. 200 kr (Efter att jag prutat som en galning iofs, men ändå). En vinterjacka för 200 kr! För mig: vinterjacka. För någon annan: Något som bratsen har. För ytterligare någon annan: Ett hinder för ekonomin. För en fjärde: Ett stressmoment för att passa in.
Jag beslutade mig för ett bra tag sedan för ett köpstopp. Jag gjorde det inte för att vara modern eller för att jag hade en släng av ekonomiskt tänk. Jag gjorde det för att jag insåg hur pass många klädesplagg jag hade i garderoben som bara skräpade där. Jag har varit ganska bra på mitt köpsptopp. Jag har inte använt ordet ordagrant. Helt stopp har det inte varit. MEN, jag har handlat med eftertanke. Jag har tänkt efter innan jag köpt något. Jag har sållat, jag har köpt det som jag haft ett behov av. Enbart för att jag själv kännt att jag velat. Jag har inte haft någon annan person i åtanke, jag har inte tänkt på Afrika, jag har tänkt på mig. Jag mår bra.
Jag tycker som E; hyckleri är dåligt. Jobbigast för den som befinner sig i den situationen. Jag tror att man bör göra saker man mår bra av. Skänk pengar till något om du mår bra av det. Gör man det av samvetsskäl blir det en uppoffring. Uppoffringar är bara jobbiga.
Jag menade inte att bli korrekt och tråkig. Vet inte om jag skrivit något av intresse över huvudtaget. Jag orkar inte läsa igenom det. Nu ska jag sova. Men tänkte avsluta med att berätta att en ny taklampa är på intågande i mitt hem. Färgvalet är just nu det svåraste. Den ser ut som lampan på bilden, men enfärgad. Fast den på bilden är väldigt fin den med! Med stor sannolikhet inhandlas den på Hem & Detalj i Årstadal.
fredag 4 april 2008
Carina Berg
Har just tittat på TV. Det var ett tag sedan som jag tittade på TV för att jag skulle se på ett program. Zappande har jag utfört, men det känns som att det också var ett tag sedan. Den som kan rätta mig i frågan är P. Mitt TV-tittande har i alla fall eliminerats i och med flytten.
Det jag vill ha sagt är att jag just tittat på "Berg flyttar in". Jag tycker att Carina Berg kan vara riktigt rolig och fastnade för henne när hon arbetade på P3. Ibland är hon alldeles för mycket, men ofta väldigt genialisk. Hon är rapp, snabbtänkt och härligt sarkastisk! Med ett ständigt leende. Hon passade aldrig in i Förkväll, det där märkliga programmet som TV4 ödslade pengar på för något år sedan. Eller kanske var hon den som fick programmet att komma upp i nivån 'Nästan okej'??
Men VARFÖR satt Lasse Berghagen i finbyxor och finskor och åt frukost, under en morogonrock?? Det är faktiskt jättekonstigt.
Det jag vill ha sagt är att jag just tittat på "Berg flyttar in". Jag tycker att Carina Berg kan vara riktigt rolig och fastnade för henne när hon arbetade på P3. Ibland är hon alldeles för mycket, men ofta väldigt genialisk. Hon är rapp, snabbtänkt och härligt sarkastisk! Med ett ständigt leende. Hon passade aldrig in i Förkväll, det där märkliga programmet som TV4 ödslade pengar på för något år sedan. Eller kanske var hon den som fick programmet att komma upp i nivån 'Nästan okej'??
Men VARFÖR satt Lasse Berghagen i finbyxor och finskor och åt frukost, under en morogonrock?? Det är faktiskt jättekonstigt.
torsdag 3 april 2008
Lucky me! - Lucky you?
26 juni 21.20, Berns Salonger, Stockholm, Sverige.
-Jag är där!
Då ska Erica Abi Wright sjunga med sin sköna stämma för mig och P. Vi ska ta del av det musikliv Stockholm skänker oss, jämfört med Umeå. Om man inte vet vem Erica Abi Wright är, så kanske Erykah Badu säger desto mer?!
-Jag är där!
Då ska Erica Abi Wright sjunga med sin sköna stämma för mig och P. Vi ska ta del av det musikliv Stockholm skänker oss, jämfört med Umeå. Om man inte vet vem Erica Abi Wright är, så kanske Erykah Badu säger desto mer?!
Det ska spisas jazz, r&b, underground hiphop och neo soul. Synd bara att det är lång tid till 26 juni. Men snart är vi där! I Stockholm är vi i alla fall på god väg med vädret i baktanke. Det är soligt och varm varje dag. Min mössa tar plats i handväskan när jag tar pendeln hem från mitt vuxna arbete. Detsamma gäller mina vantar. Fåglarna sjunger och träden knoppas. I love it!!!Helgen, den är desto närmare. Kanske är det Du som har turen på din sida då. Tänkte nämligen kora en vinnare av Spotify-inviten. Det betyder att det är sista chansen imorgon fredag, alternativt lördag att försöka lägga näven på den. Jag har inte bestämt vilken dag jag droppar vinnarnamnet. Så kanske kan även du som inte finns i Stockholm lyssna på Erykah Badu den 26 juni, om än inte live. Lucky you!
(Jag önskar även en hel del att jag hade 25 procent av Erykahs hår...)
Aftonbladet.
Inte vet jag hur dom tänker på Aftonbladet.se, men bilden nedan används i samband med texten: "Har du drabbats av livmoderhalscancer? Mejla och berätta!"
Jag orkar inte veckla in mig i långa meningar om hur fel kopplingen är mellan bilden och den information som Aftonbladet önskar få från oss läsare. Jag anser bara att bilden har väldigt lite med just den typen av sjukdom att göra. Blev faktiskt förbannad!
Jag orkar inte veckla in mig i långa meningar om hur fel kopplingen är mellan bilden och den information som Aftonbladet önskar få från oss läsare. Jag anser bara att bilden har väldigt lite med just den typen av sjukdom att göra. Blev faktiskt förbannad!
onsdag 2 april 2008
tisdag 1 april 2008
Dagens kommentar.
Den plockades upp på jobbet, genom luften kom den åkandes.
"Jävla dyslektiska tangentbord!!"
Jahapp. Ja, men då va det nog så.
"Jävla dyslektiska tangentbord!!"
Jahapp. Ja, men då va det nog så.
Journalistik
Ibland måste det vara kul att få gräva, gräva efter riktiga nyheter och få presentera scoop. Sådana man bara drömmer om att få sätta till världen. Dela med sig och det blir värsta löpsedeln. Kanske under fingerat namn, man vill ju inte bli könsstympad bara för att man lyckats bränna någon annan på bål, genom sina genialiska texter och sin grymma förmåga att gräva och sålla bland den mänskliga skiten.
Men ibland, ibland måste man ta en paus och låta hjärnan vila, men ändå inte tappa kreativiteten. Man kanske fortsätter gräva, men inte lika djupt, man bara krafsar lite på ytan, men med ett större arbetsfält. Lättsamhet är det man söker mitt i bland allt sjukt i världen. Jag tror att Martin Rex på Kvällsposten kan vara något på spåret men just nu har en paus. Han verkar ha skrapat på ytan och hittat ett scoop av lättsammare slag. Han kan till och med visa sitt ansikte, behöver inte ett fingerat namn. Han har grävt fram den nedan presenterade nyheten. Hur han lyckades kan jag inte svara på. Men han måste ha utfört ett idogt arbete.
Men ibland, ibland måste man ta en paus och låta hjärnan vila, men ändå inte tappa kreativiteten. Man kanske fortsätter gräva, men inte lika djupt, man bara krafsar lite på ytan, men med ett större arbetsfält. Lättsamhet är det man söker mitt i bland allt sjukt i världen. Jag tror att Martin Rex på Kvällsposten kan vara något på spåret men just nu har en paus. Han verkar ha skrapat på ytan och hittat ett scoop av lättsammare slag. Han kan till och med visa sitt ansikte, behöver inte ett fingerat namn. Han har grävt fram den nedan presenterade nyheten. Hur han lyckades kan jag inte svara på. Men han måste ha utfört ett idogt arbete.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)