Dagens ord: Tlahuitoltepec

En del av orten Santa Maria Tlahuitoltepec Mixe, den ort som drabbats av den senaste hemska naturkatastrofen. Fruktansvärt tragiskt!

Men hur uttalar man namnet ovan? Jag har försökt. Det är omöjligt.

Äta bör man, men ibland slipper man gärna.

Lunchen var en enda lång monolog i sann självupptagen anda.

Det blöder ur öronen och mina otaliga försök till att hitta positiva ord om personen känns lönlösa.

Jag ger upp.

Innan jag lägger mig

...vill jag bara berätta att alla mina orkidéer har en ny och fin pinne på gång! Alla är detsamma som fem av sju, inklusive den som jag donerat till trapphuset.

Tror jag ska adaptera tillbaka den i trapphuset och ställa ut en som ser för taskig ut istället. Verkar vara ett vinnande koncept!

Här är mitt kylskåp

Så här fint kan man få det i kylskåpet om man städar det. Masskonsumtion av öl ser det ut som också, men om sanningen ska fram ligger den mest bara där. Som ett arv från kräftmys och valvaka. Speciellt starka är dom inte heller. 2 alkoholfria, 3 3.5:or. Sen ett par goda. För den starkare sorten ÄR godare.

Vad bra. Då vet ni!

Söndagsgöra

- Kört från stugan till stan
- Betalat månadens alla räkningar
- Sorterat in papper i pärmar. (papper från maj...)
- Tuggat papper
- Tvättat tre maskiner tvätt (än så länge)
- Vikt tvätt
- Plockat
- Renbäddat

Nu ska jag gå till pappersinsamlingen och sedan rengöra kylen. Men först ska jag försöka hitta något att äta.

Blåmärken i handflatan

Dom syns inte, men jag lovar att dom känns! Mitt i handen.

Flytta Berg

Ikväll är det Berg flyttar in. Det ska jag se på. Berg är min idol!

Tät i näsan och två jeans!

Nu har jag tittat på TV och gråtit, för att allt är så vackert! Glada Hudik-gänget är så söta och det är så ärligt... Jag längtar till nästa tisdag då jag får titta på Torleif och Mats och de andra igen.

Epidemin som drabbat mig har resulterat i två lagade jeans till maken ikväll. Nu slipper han visa stjärten för allmänheten! Jeansen har legat lite här och där i lägenheten sedan årsskiftet och strax efter Thailandshemkomsten. Det tog kanske 30 minuter att åtgärda problemen, och då ingick fixande av undertråd på två spolar. Skandal att jag inte fixat det tidigare!

Älskade syster!

Hon jobbar natt ibland. Väldigt sällan numera, men ibland. I förrgår försov hon sig och hann inte sätta blommorna i vatten innan hon fick springa iväg till jobbet...

Jag känner bara en som gör såna saker och det är min bästa bästa syster!

OBS! OBS! OBS!

Ikväll får ni inte missa att titta på TV! Svt börjar sända en dokumentärserie med Glada Hudik-gänget och Pär Johansson i spetsen.

Personligen tror jag att det blir kanon! Jag har sett Elvis-musikalen och alla borde verkligen få möjligheten att se den. Så mycket kärlek och oanade talanger, för att inte tala om oskuldsfullheten och glädjen.

Ikväll kl 21, på SVT1.

Det bara hände!

Helt plötsligt hade jag inte bara lagat mat, diskat, duschat och tvättat håret och bloggat. Nej, jag hade även bakat två limpor. Är det här någon form av mitt nya jag mån tro? Något som legat och väntat på att få komma ut, eller är det bara tillfällig förvirring som yttrar sig på ett bra sätt kanske? Hur som så känner jag mig väldigt nöjd.

Exempel på saker man kan äta under en valvaka

Vi åt i alla fall salta pinnar och karamelliserad brieost. Bland annat. Det är i princip omöjligt att ta sig igenom den där karamellytan utan att ta till våld och offra en assiett. Men gott! Salta pinnar kan man äta tills man bara dör knall fall och undrar varför man tryckt i sig så många. Utöver de där två hade vi även melon och fetaost kombos på tandpetare, avokadohummus, crostinis, chips och godis.

Jag tror inte att någon av valdeltagarna var hungriga när dom lämnade 79:an, men chockade tror jag att vi alla var och fortfarande till viss del är.

Jobbigt var det och klar blev vi inte!

Maskarna är som ormar däribacken. Helt galet stora. Fyra av nio gropar är nu 120 x 120, så vi fortsätter med grävandet vid tillfälle. Jag skulle nog säga till helgen.

Nu kör vi!

Ända in i kaklet!


(Hos oss pågår valvaka under kvällen/natten, men början 18.30. Måste hasta vidare!)

Uppdatering: Jahapp. Jag känner mig inte glad. Snarare deppig. Det var ju inte det här som skulle hända. Jag är överlycklig (typ..) över att Mona och Östros inte hamnar i makten, men vad hände med SD? Jag är nog i chock, så är det nog.

På lördag

Då fortsätter vi att fixa med våra gropar. De ska breddas. Alla nio! Men tack och lov inte hela vägen ner, det vill säga 50 cm ner i backen. Nu ska dom blir 120 x 120 breda på ytan. Ett par decimeter ner. Man lär sig mycket när man renoverar och när man bygger nytt. Det vill jag lova!

Då var det gjort

Då var det gjort! Lämnade badrummet till mannen som är på after work med en gammal kollega. Jag har ju faktiskt en rinnande näsa och huvudvärk. Plus en fuldag grande och begynnande syrebrist på grund av problem med att andas genom näsan. Någon måtta får det faktiskt vara!

Om det kan bli värre så har jag inte ätit middag heller.

Jag undrar bara en sak

HUR ska jag orka städa ikväll. Det känns helt omöjligt.

Förra året

För ett år sedan skrev jag ett inlägg och tyckte att det var dags att man borde åka över det stora vattendraget och spendera lite billiga dollars. Det tycker jag även idag. Hela världen verkar åka över dit. Fyra kollegor och sedan har vi J som är på gång att dra över dit. Vad är det som händer? Jag verkar i alla fall bli kvar här.

En annan sak som stämmer bra med ett inlägg från förra året är sopstationsstatusen på hemmet. Gud så här ser ut! Men då berodde det på byggdamm och vi försökte oss på att flytspackla. Så duktiga vi var! Vi gjorde det ju alldeles själva och idag står en stor och redig garderob i hallen!

Det är ingen idé att ni försöker!

Onsdagar har jag dejtkväll. Det är ingen idé att ni försöker dejta mig på onsdagar. Då umgås jag och maken på tu man hand.

Vi dejtar.

Det kan innebära filmkväll hemma med smågodis i mängder. Frossa i TV-spel. Gå på café och snacka skit eller titta på människor som ser konstiga ut och fnittra i kapp. Kanske dricka kaffe ur thermos på klipporna mitt i vintern. Eller äta tapas och bowla, som vi gjorde idag. Vad vet jag? Jag vet bara att det blir onsdagar. Ibland någon annan dag, när onsdagen är bokad till viktiga möten eller dyligt. Vi bestämmer och överraskar varandra varannan vecka.

Det känns BRA!

Kräftskivan

I wish

Önskar att jag orkade lägga upp en massa bilder från den fantastiska kräfthelgen. Men jag är helt slut. Utan att ha gjort någonting mer än att ta en dusch och tvätta håret.

En annan kväll.

Hon som aldrig blir sjuk

Hej Echinaforce -let's date!

Ont i halsen. Nyser sporadiskt.

Helgen blir tyst

Här på bloggen alltså. Vi tar med oss grannarna ikväll och imorgon dyker grannarna-15-minuter-bort-med-cykel upp i stugan. Där blir det kanske en grop som grävs och sedan blir det kräftskiva så det står härliga till! Eftersom ingen av oss har några som helst tradition att luta sig tillbaka på när det gäller kräftor, så skapar vi härmed vår egen. Om pajerna jag gjorde igår blev dåliga kör vi hämtpizza. Hämtpizza och kräftor. Det låter väl nytt, annorlunda och bra?

Har ni hört att det är valår?

Jag tycker att det är intressant med debatterna som pågår, men för tillfället står de mig upp i halsen! Jag är så trött på att man kastar skit på varandra för att vinna svenska folkets röster. Dom där lugna rösterna som döljer ilska och frustration över den som står på andra sidan debattbordet. Överansträngt lugn där ögonen avslöjar något annat.

Jag tror mig ha tagit ett beslut kring vem jag ska rösta på. Men är inte helt helt hundra.

Det värsta jag hört var på radion idag. Karlavagnen. Det var Maria Wetterstrand som skulle frågas ut av vanliga Svenssons. En hyfsat ung tjej ringer in (baserar antaget att hon var hyfsat ung på hur hennes röst hördes). Hon vill omskola sig! Det har hon önskat i två år. Men hennes hemkommun har inte kunnat finansiera detta åt henne. I två år. Hon fick frågan från Stina Wollter om hon kunde tänka sig att flytta, för att kunna omskola sig i någon annan kommun i någon annan stad? Jo, det kunde hon. Om den kommunen kunde betala hennes utbildning.

Var försvann den egna drivkraften? Det kryllar av bra KY-utbildningar i Sverige! Vi har väldigt bra förutsättningar för att kunna studera i Sverige. Förmånliga csn-villkor (även om jag tycker att det är sjukt att man inte kan jobba hur mycket man vill på sidan av) som möjliggör omskolning hyfsat enkelt. Om man nu är så bitter över att kommunen inte kan betala, varför tar man inte tag i det själv? I min värld ganska enkelt att åtgärda, så länge man bor i Sverige.

Tanten i mig

Nog är det väl lite osmakligt när människor grovhånglar på de kommunala färdmedlen??

Så där så att dom knappt hinner andas och knappt kan hålla sig ifrån att klä av varandra.

Tant!

Dassigt eller bra?

Jag förstår inte riktigt problematiken med att fälla ner ringen och locket på jobbet.

Men jag har kommit på det fina med att hitta toaringen uppe. Då har personen innan antagligen inte bajsat och luften går att uthärda. Plus att ringen då inte är varm av föregående besökare, vilket är något bland det äckligaste jag vet!

Igår hände det

Angry Birds tog över mitt liv. Det har redan urartat. Jag är fast, beroende, förstörd. Idag började arbetsdagen med ett samtal med min chef där jag mer eller mindre outade mitt beroende. Man ska vara ärlig, då kanske man kan få vård??

- Chefen, jag tror inte att jag kan jobba så mycket idag.
- Okej... Han höjer på ögonbrynen och tittar lite konstigt på mig.
- Ska inte du som chef fråga varför? Jag lovar att vara ärlig.
- Varför?
- Jag måste spela Angry Birds.
- Haha, jag lovar att det är ett sånt där värdelöst spel som man helt ofrivilligt fastnar i.

Undra om han förstod hur rätt han hade i att spelet är helt värdelöst dåligt men helt otroligt beroendeframkallande?

Förresten, brukar man skratta åt beroende personer?

Fabric, fabric, on the wall

21 februari klickade jag hem mina älskade röda Hasbeens och ett tyg som jag hade massor av tankar och idéer kring. Ett tag verkade det som att tyget försvann också, någonstans i logistik-kedjan. Väl på plats i lägenheten var tyget hela tiden alldeles för brett. Aldrig blev det smalare så att det passade bakom nya byrån som fick sin plats i hallen. Hur mycket jag än väntade. Tillslut fick det blir nog med väntandet och kontoret fick sig en tygbit på väggen.

Nöjd!

Detta är inte sanningen

Jag önskar att bilden var sanningen. Att jag sitter här och äter vindruvor. Men nej. Jag har precis tryckt i mig Turkisk Peppar i mängder. Sådär så att jag ångrar det, för min tunga gör ont...och antagligen kommer den att fortsätta göra ont imorgon. Synd.

Men. Är huvudet dumt får kroppen lida!

Annars då?

Fredag var surströmmingskväll med grannarna som avslutades med muffins. Lördag grävde vi gropar. Tre av nio gropar blev färdiga. Jag har gjort roligare saker, men det roligaste blir ju när allt det där är färdigt!

Men se den. Nu!

Den är verkligen konstig i början. Men eftersom väldigt många jag känner (och inte känner) sagt att den är bra så fick jag ju så lov att se genom fingrarna och bara tänka att den skulle bli bra. Och om den blev bra. Herrejösses! Gillar man filmer som sjätte sinnet och Inception, ja då gillar du Shutter Island också. Hjärnvrickarfilmer är min grej.

Å fullt blev det

Gräv en grop, eller nio

Idag gräver vi gropar!

Oldie?

Ponera att man åker bil och lyssnar på radio. Sen tycker man att det är lite jobbig musik på vald radiokanal och väljer att av den anledningen byta kanal till P4. Det första man hör när man bytt kanal är Bosse Bildoktorns röst och man känner genast lycka. Har man blivit gammal då?!

Men här kanske det kommer

Kavelmora har en (det kanske finns fler, men jag känner bara till en) bloggare. Han skrev så fint om att prioritera. Det var ett tag sedan nu, men jag har tänkt på det där emellanåt.

Hur prioriterar man. Ska man prioritera för sig själv, eller för andra? För vem gör man vad och varför? Man borde nog prioritera sig själv först innan man kan göra prioriteringar för andra. Jag är så förvirrad. Jag försöker att finnas för många och mycket. Hur gör man för att finnas för sig själv? Prioriterar jag någonsin mig själv? Hur hittar man balansen. Hur orkar man?

Man kanske vet att man gör något som är fel av någon anledning, men fortsätter (med vad det nu kan vara). För man prioriterar sig själv och just då kanske man behöver det. Eller då kanske man har blivit egoistisk förresten. Man kanske tror att man prioriterar till andras fördel, men egentligen gör man alla en otjänst, eftersom man inte prioriterar sig själv? När förstår man att man inte ska ta något för givet? Förstår man sådant innan det är för sent?

Vilket svammel! Men jag skrev ju att jag inte visste hur det skulle kunna komma ur mig. Känner inte att det kommit ur mig heller. Men det kom ut massor av bokstäver i ett enda huller om buller.

Vända andra kinden till?

Det här är ju så svårt. Hagamannen har blivit misshandlad på Norrtäljeanstalten. För några år sedan och således även innan misshandeln har han även blivit utsatt för andra trakasserier, exempelvis har dom kissat i hans säng enligt artikeln som går att läsa på Aftonbladet. Fruktansvärda handlingar. Hur kan man kissa i någons säng? Det är ju stört.

Men Hagamannen är ju också störd. Han gjorde att jag fick bryta mitt vanliga mönster och tänka till en och sju gånger innan jag cyklade hem ensam om nätterna. Speciellt under den tid som jag bodde på stadsdelen Haga, i Umeå. Han förstörde speciellt några specifika tjejer och kvinnors liv. För alltid. Men vi var många som blev påverkade av hans framfart.

Så om Hagamannen mer eller mindre dödade alla sina offer, om än inte bokstavligt, så är ju lite eller mycket kiss i sängen just ingenting i jämförelse. Men det borde inte göra den handlingen mer okej.

Det är det som är så svårt. Ska jag ens orka bry mig om vad som händer med honom? Nä, jag tror inte det. Men samtidigt känner jag för att säga åt någon annan på den där anstalten att ge honom en till fläskläpp och kanske även bajsa i hans säng nästa gång. Varför inte, liksom?

Klagosång

Fy vilken omotiverande arbetsdag.

Och nu pensionspararseminarium på det. Som om det inte räckte med att det är två dagar kvar på den här veckan. Nejdå, blir påmind om att jag har en si så där 35 år kvar. Yeey!

Welcome home Mr Noguchi

Så har han hunnit bo in sig också, Mr Noguchi. Toknöjd putsar ja glasbordet med jämna mellanrum!

(Den observante ser också att vi har kuddarna fint i vår soffa. Men det bjuder jag på, inredningstipsen alltså. Haha!)