Ljudet är tangentbordstryckning i maxhastighet. Klockan är förmiddag. Huvudet är fullt med tankar. Jag skriver och skriver. Ljudet når min omgivning. Jag hör Fuglesang prata. P3-ljudet når mig. Jag tänker och rör mina fingrar över tangentbordet. Stress inom mig, snart är mail nummer ett för dagen färdigskrivet. En normal morgon.
Någon kommer snett bakom mig, fram till min kollega. Personens närvaro gör mailskrivande helt onormalt helt plötsligt. Det kommer en doft som jag inte kan identifiera. Den är inte behaglig, den är inte dålig. Den framkallar en massa minnen men den är helt oplacerbar. Skrivandet blir trevande och hjärnan slutar tänka meningar som ska skickas till Indien. Vad är det för nåt? Vad är det som kommer fram inom mig -för nåt är det? Doften blir ett med luften runt mig och varken jag eller näsan reagerar längre, skrivandet kommer igång.
Kollegans besökare byter ben att hålla vikten på. Det kommer ett nytt doftmoln puffandes mot mig. Skrivandet blir långsammare och jag försöker placera det som kittlar mig näsan. Doften känns billig. Enbart billig. Den retar inte bara i näsan, utan även i minnesbarken. Vad är det?
Det kommer ytterligare ett antal billiga puffar som killar flimmerhåren. Besökaren hinner gå och jag hinner byta mailen mot Excel och diverse webbsidor av arbetskaraktär. Ingen ljusning i hjärnkontoret kring vad kvinnan hade med sig i form av doften. Men den ligger där i näsan hela tiden och simultankapaciteten pågår utan min vetskap.
Då! Helt plötsligt. Rosa plastburk framför ögonen. Ungefär lika stor som en tonfiskburk. Jätterosa. Sen kommer ordet Barbie. Mitt Barbie-puder! Där var det. Doften var precis som mitt Barbie-puder. Den burken hade jag verkligen lagt långt bak i minnet. I princip helt glömt bort. Men vilket återseende, en onsdag år 2010. En medelålders kvinna som jag aldrig sett dyker upp hos min skrivbordsgranne och luktar billig, riktigt billig, parfym. Som i sin tur väcker upp en massa känslor inom mig som inte går att identifiera.
Mitt Barbie-puder.
7 kommentarer:
Minnen alltså. Det är märkligt vad som kan trigga igång allt detta som finns undangömt i hjärnan. Och coolt.
Fredrik: Det blir nog en ännu mer aha!-upplevelse när minnen som ligger längst in ploppar ut! Det är skitcoolt.
Men varför kommer jag inte ihåg saker som när slaget i Poltava begav sig, eller vilken kung som gjorde ditten och datten?
Jag gapskrattar! Det är ju fantastiskt!
Hur funkar minnet, det undrar jag med? Varför kan man inte välja vad man vill minnas?
Haha, visst är det coolt när det händer?! Skönt att du kom på vad det var för något tillslut, det kan ju annars ligga och nöta i flera dagar.
Jag har läst någonstans att just lukter och dofter är bland de starkaste retningarna som finns när det gäller minnen. Kvinnor har bättre luktminne än män.
Miriam: =) Jag önskar också att man fick välja. Fast vad skulle man välja då?
Ponder: Det är jätteskönt när det faller på plats. Det var inte så att det störde där efter ett tag. Allt hände liksom parallellt med omvärlden. Men det är jättecoolt!
Jag har ibland undrat varför jag aldrig kommer ihåg någonting av kungar och tronföljd, men kan sjunga med i en dansbandslåt som jag nästan aldrig hört.
Miriam: Verkligen märkligt! Jag håller med. Du är å andra sidan väldigt mycket lagd åt musikhållet!
Skicka en kommentar