Den här mannen

Imorgon ska jag på föreläsning efter jobbet. Pär Nuder ska prata ekonomi, framtidsekonomi om jag kommer ihåg rätt. Om Nuder är rätt person att lyssna på kring ämnet återstår ju att se. Men det känns intressant!

Klippo vs. Dynamark

And the winner is Dynamark!

Motivering: Han startade, han körde, han klippte.


Ärevarvet!

Vad är det med dom?

Gräsklippare. Vad är det för fel på dessa artefakter?

De startar aldrig. Man (läs kanske jag) lyckas aldrig starta dom utan att bli helt slut. Om man får den att starta. Samma fel på allihop, oavsett märke. Det är alltid samma visa, varje år. Varför tillverkar ingen en lättstartad gräsklippare utan dra-i-snöret-funktion?

Då var det väl mer eller mindre bestämt, då!

I augusti åker vi ut och kajakar i en vecka!

Det kan gå hur som helst och det kan bli hur härligt som helst. Vi börjar be till alla vädergudar redan nu att solen står i zenit och regnet håller sig borta vid norska gränsen. Jag passar även på att önska maneterna ur vattnet och att kajaken håller vattentätt.

Skoj, säger jag bara!

Jag klagar inte över den här dagen!

Om en kalufs

Det här min jättekonstiga frisyr. Det är liksom två frisyrer i en. Det är konstigt. På bilden ser den ännu konstigare ut än vad den är i verkligheten. Det ser ju ut som en mössa på huvudet. Jag vet att jag skrev om den när jag just hade klippt mig, men hittar inte inlägget.

Egentligen vill jag att den ska se lite stripigare och coolare ut. Rockig. Men nu gör den inte det på bilden. Framifrån är det snedlugg som mest bara irriterar mig när jag sitter vid datorn så mycket. Den faller ner hela tiden. Så därför blir det hårspänne varje dag. Jag tror att rockigheten har försvunnit i och med att det växer och blir tungt. Det väger massor, mitt hår.

Jag har mycket hår. Det kanske syns? Många hårstrån och tjocka hårstrån som egentligen är rödlätta åt det blonda hållet. Men nu är jag inne i en mörk period. Fast i hjärnan går jag mot en ljus tid igen. Kanske? Jag har relativt ofta fått frågan om det är mitt hår, det långa. Jag blir lika förvånad varje gång! Klart att det är mitt hår.

När håret växt ut tillräckligt, säg...i juli, då åker det långa av och det blir någon form av page. Tror jag. Eller så rakar jag ena sidan och långt på andra. Lite som Robyn. Kanske lite ljusa slingor? Eller ska jag raka av allt och börja om från början, där jag var för 31,5 år sedan? Eller bleka ner allt till askvitt kanske?

Det här är ett ämne jag aldrig kan komma överens med mig själv om. Kalufsen.

Veckans So last year

Den 28:e maj förra året fick jag ett mail från en konstig rekryterare. Jag kommer ihåg hela den där historien. Jag skulle ringa hans chef och det var verkligen min intention. Men den tanken lade jag ner och bestämde mig för att maila honom istället.

Tiden har gått och jag har varken ringt eller mailat hans chef och det kommer inte hända heller, nu är ju det där So last year.

Denna glädjens helg

Det är brännbollshelg i Umeå och jag är inte där. Känns lite fattigt. Man ska vara på ängarna och nätt och jämt överleva värsta pollensäsongen sista helgen i maj. Frysa rumpan av sig i efterdyningar av svettattackerna som uppkommit under tjurrusningen runt hörnpinnarna. Känna den glada stämningen som tar över staden och som bland annat uppkommer ur ett gäng tömda ölburkar som fungerar likväl som energidryck under pågående spel, som vingelvatten.

Dofterna av grillar som tänts när ängarna börjat tömmas på folk och fä, det är bara vi som inte vill missa någonting som dröjer oss kvar lite för länge. Det blir lite för ont om tid för att fixa frillan och kläderna till partajen som pågår runt om i staden.

Glädjen på alla människors ansikten är fantastisk att se denna helg, all tentaångest är som bortblåst. Tenta? Vad är det för något -never heard of. Den får bli chockupplevelsen veckan efter. Cyklar som studenterna använt som fordon till och från sina matcher,dräller runt i bäckar och runt parkeringsplatser och känns som självklara statyer på de mest konstiga ställen.

Ur diverse medsläpade, billiga högtalare får man gratis underhållning i solskenet, för det är antingen fantastiskt solsken eller konstant spöregn. Den ena underhållningen är skränigare än den andra men den som fastnar bäst och som hänger kvar hela helgen är "Får jag bjuda dig en kebab, med starka såsen på..."

Men var är jag? Inte på plats. Lite fattigt.

Det gick ju si så där, va

Jag har ju ett ständigt sug i magen efter New York numera.

Sen fick jag för mig att jag skulle åka och köpa underlägg/tabletter till hemmet, i Josef Franks Manhattan design. I plast, inte tyg. Ovala, inte fyrkantiga.

"Ovala tillverkas inte längre", hör jag kvinnan säga till mig, hon som jag precis ställt frågan om de har de ovala någonstans. Hur kan man sluta tillverka dom?! Himmel.

Sen tänkte jag att jag köper väskan. Jag gör det. Nä, det gjorde jag inte. För den fanns inte hemma.

Nähänä, en annan dag kanske. Hem kom jag med två fyrkantiga underlägg i alla fall. Får komplettera eller lämna tillbaka efter en utvärdering.

Under construction

Bloggen byter utseende, men jag måste gå och sova. Så nu lämnar jag den så här, åt sitt öde.

Måste bara passa på att berätta att jag idag sprang (eller...ja, lite snabbare än gång var det i alla fall) hela rundan på ca 4,5 km. Det ni!

Amerikatt

Jag har länge velat ha en gammal karta. Jag tror mig veta var jag (ehm, vi) vill ha den. Nu har jag hittat en som jag har beställt. Den kommer kanske med posten endera dagen, väntar bara på ett mail med uppgifter kring fraktkostnaden.

Säljaren sa att den är från 30-talet vilket jag ställer mig frågande till, men det spelar ingen större roll. Kommentaren var dock -Jo, han ä ju från typ tretti-tale'. Så Amerika ser ju nalta annorlunda ut, he får man ju räken ve'. Japp, så talar man i norrbotten!

Revidering

Sorry! Jag gick ut med osanning igår. Det var inte 93 timmar. Det var 86,5.

Jag kanske också ska förklara att vi har jobbat som små idioter torsdag-söndag för att föra vårt projekt i hamn. Det sker en eller två gånger per år. Därför blev det så extremt många timmar.

Jag var trött igår, men jag klagar inte. Det gick väldans bra, precis som sist. Även om jag hade en helt annan roll denna gången. Det var roligt och det är väl det som gör att man inte klappar ihop helt och hållet. Massor av tjejer var vi i den mansdominerade it-branschen. För mig kvittar det vilket kön jag jobbar med, men det är lite extra skoj när det är kvinnointensivt!

Kulturen har tagit tag i mig

Tänkte att när jag ändå är på gång med en del olika kulturella inslag i mitt liv, så har jag ännu ett kulturellt projekt att ta tag i. Jag ska ta mig till Fotografiska. Där kan man säkerligen spendera en hel dag.

Förstår att ni undrar

Har hon gått i ide? Varför finns inga nya ord på bloggen? Har utslagen gett henne skrivkramp? Brann datorn upp i sommarhettan? Glömde hon att betala bredbandsräkningen förra månaden? Råder det bloggförbud i Årsta?

Mest troligast har ni inte reflekterat alls.

Men jag kan berätta att jag bara jobbat 93 timmar den här veckan.

Håhåjajja

Vilket huvudbry. Ska man gå, ska man inte gå? Samtidigt så är det inget huvudbry alls. Klart jag ska gå! 1300 kr för tre dagar. Och vad får jag då? The Brand New Heavies, Nils Landgren Funk Unit, Jazzanova och Missy Elliot.

Va? -man måste ju bara!

Dagens fråga

Om vanlig kortisonsalva inte fungerar.

Vad tar man då?

Lunchdrömmar

För precis ett år sedan önskade jag mig kollegor som kunde tänka sig att äta lite senare än kl 11.00 prick och som också njöt av lunchen. Inte slängde i sig den. Jag önskade glada skratt och roliga kollegor i sällskap med matlådan.

Och se på rackarn! Idag är det precis så på luncherna. Nu är det nog mest jag som kan befinna mig i en annan värld ibland.

Utan att jag visste om det, hade drömmen slagit in. Tjusigt!

1979 -vilket år ändå!!

När vi ändå är inne på nostalgi så kan jag berätta det här om 1979:

• Riksdagen beslutar att Sverige ska få sommartid.
  


• Margaret Thatcher blir Storbritanniens första kvinnliga premiärminister.
  


• Kvinnor får för första gången ställa upp i Vasaloppet. Därmed slipper de åka under falskt namn och bära skägg, som de tidigare gjort.
  


• Moder Teresa får Nobels fredspris.
  


• Ted Gärdestad sjunger om sin "Satellit", och gör det så bra att han vinner den svenska uttagningen till schlager-EM.

Glass

bild från GB.se

Jag är så sugen på glass. Hela tiden. Hittade en nostalgibild. Glassen som fanns året jag föddes. Konstaterar att vissa av glassarna finns kvar än idag, 31 år senare.

Om mamma fick välja skulle Puckstången gärna få finnas kvar idag, utan att jag frågat henne vet jag. Om jag fick bestämma skulle Nötpuck få finnas kvar. Den verkar god!

Over and out.

10 dagar

Nu är det bara 10 dagar kvar av mina 12 på jobbet. Det är inga normala tider under dessa dagar, men det kommer förhoppningsvis att resultera i många glada skratt och många lättnadens suckar under några dagar här i mitten.

Hoppas jag i alla fall!

I dessa monarkitider

33 dagar till bröllopet. The bröllop. Jag har förundrats över det fula porslinet som blev det officiella och sedan har jag börjat tycka att det ser helt okej ut. Sen har jag funderat över vansinnet att man ska montera ner alla byggställningar i city för att de tu går till altaret. Jag tänker, att om man skulle fråga Viktoria om det vore okej att hålla byggställningarna uppe så skulle hon antagligen svara Eh, jaa.. Tänker jag mig. Men vad vet jag? Hon verkar enkel.

Men så i helgen tänkte jag på Daniel. Vilken kille! Jag har bara tänk på dom två som två kända personer. Några man läser om i tidningar när de parkerat bilen fel och vilka tapeter dom väljer och hej å hå. Men som sagt, i helgen. Då kom jag att tänka på honom som något större. Herregud, karln offrar ju sitt liv! Han får i och med äktenskapet med Viktoria ett otroligt inrutat liv, där någon annan hjälper till att boka upp hans kalender och varje minut av den. Hans barn kommer att födas ut i rampljuset den sekund de ploppar ut i jordelivet. Han väljer det. Han måste vara stark och han måste definitivt vara riktigt, riktigt kär.

Ja, nä det var väl bara det.

Mission Accomplished

Efter middagen fick mannen gå till närmsta butik för en Magnum Mandel. Jag gillar PMS, man får äta många goda saker!

Jag har så enkel humor...

Gå in här vettja'!

Fiffigt!

Om ni någonsin råkar radera alla bilder i er digitalkamera eller liknande och minneskortet känns mer tömt än någonsin och det liksom ekar kaos i huvudet när man insett vad man gjort och det verkar helt kört. Då är det inte kört!

Då laddar man hem Pixo Rescue och letar fram alternativt köper en minneskortsläsare.

Sen kör man så det ryker (även om man kan ta det som ett dåligt tecken eftersom datorn antagligen är överhettad då...).

Efter det kan man känna sig lycklig igen och kanske fira genom att gå till den lokala Greken?!

Uppdatering kring min hälsa

Jag bara äter, fikar, äter, äter godis, fikar, äter chips.

Ungefär så. Då är det inte systern på alla vis chokladbit som vi delar systerligt på. Nej, det är allehanda sockerstinna flerfärgade saker vi äter. Sååå oändligt dåligt för min mage. Så otroligt onödigt efter flera veckors uppehåll.

Nya tag på måndag.

Som jag bäddar,

får systern sova.

Hon är snart här.

Det är exklusivt det här hotellet. Här får man choklad på kudden!

Det är lika roligt som konstigt

Jag gillar att ta reda på saker om människor. Inte genom detektivarbete, utan genom samtal. Genom dessa samtal får man reda på en hel del saker som är helt oväntade. Det är jätteroligt!

De senaste två veckorna har jag fått reda på att en av mina kollegor, den person vilken jag övertog min nuvarande position från, har ägt en av krogarna i Årsta. Den jag aldrig har besökt. Heeelt oväntat. En annan kollega som gärna spelar gitarr hellre än jobbar kom med informationen att en väldigt nära släkting till honom spelar i Hammerfall. Det var också helt oväntat. Men idag fick jag reda på någonting som var beyond oväntat. En av mina nyare kollegor har jobbat som pilot! Han flög stora flygplan och inte bara inom norden.

Jag undrar hur han kunde hamna på min arbetsplats. Det är verkligen jättekonstigt. Pilot...jag har svårt att ta in det. Jag börjar också fundera på om jag någonsin vill flyga igen.

Möjligt och omöjligt

Under en tid har jag känt mig otillräcklig. På många sätt. I många olika situationer. Mot alla möjliga och omöjliga människor.

Det blir inte bättre när man på ett eller annat vis upptäcker att det finns de som tillfredsställer andra bättre än man själv lyckas med. När det är det enda man vill.

Det måste vara en av de värre känslorna att utsättas för tror jag. Otillräcklighet.

Detta har ingenting med kompetens att göra. För där vet jag ju att jag inte kan jämföra mig med alla. Men egentligen handlar det nog inte om att jag jämför mig med andra heller. Jag kan inte förklara. Men det är inte angenämt.

Dagens citat

Tofsar tycker jag låter lite...tofsigt.

By Maria Montazami

Men Gud vad jag älskar denna harmlösa människa. Må hon få en egen show på bästa sändningstid snart!

Men hur ska jag veta? HUR?

Ja, eller nej? Blå eller beige? Bra eller dålig?

Hur ska jag veta om jag ska köpa dom eller ej? Det är helt omöjligt att veta. Jag försöker ignorera det, men det är ju också helt omöjligt. Frågan ploppar upp i huvudet med jämna mellanrum och stör.

I love it!

Partidebatter mellan Mona och Fredrik!

Kanske inte för vad som sägs, utan för hur de beter sig. Inga känslouttryck alls. Stonefaces i rutan. Ledsna ögon. En och annan blinkning, men det är få. Oj, där kom ett leende. Hånleende!

I lööve it.

Salem på Berns

Åhå, så bra!

Jag behöver inte säga så mycket mer. Han är ett geni, precis som sist. Jag har lovat mig själv att försöka gå på alla hans konserter och inget ska få stoppa mig. Inget.

Så om du läser den här bloggen och går i bröllopstankar eller andra tankar som kräver mitt engagemang. Kolla först om Salem har konsert just den dagen. Om så är fallet -boka om!

Slutspel = Slutspelat

Nu är innebandysäsongen slut.

Det känns lite vemodigt trots att jag varit opeppad fler gånger än vad jag varit peppad. Har inte tagit ett beslut om jag ska fortsätta nästa säsong eller inte, men efter varje match är jag peppad till nästa, så just nu är jag peppad på att fortsätta. Vilket jag med stor sannolikhet gör om jag inte måste operera bort någon kroppsdel eller nåt.

Jag tror också att jag avslutade på topp. Har aldrig sprungit så mycket som ikväll. Kändes otroligt bra, trots att jag grämer mig nåt alldeles fruktansvärt över en perfekt pass som jag inte satte i mål. Det har jag förhoppningsvis glömt imorgon.

Så svamlet sammanfattas med att jag är inte helt hundra på fortsättning nästa säsong. Jag är trött över att ha missat att göra mål men jag avslutade säsongen på topp!

Kreativt trots allt

Inget ont som inte har något gott med sig.

Hatthyllan blev färdig idag! Listerna som själva hyllplanet ligger på blev nämligen målade mitt i min tristess. Inte en dag för tidigt och det var ju faktiskt bra. Plus att två omålade fläckar i halltak och kökstak fick sig en omgång.

Då är vi snart färdiga här hemma då!

Tröttsamt

Världen mest tråkiga dag. Jag kan inte komma på något jag vill göra heller. Mannen i huset är helt i gasen och håller på och jobbar med en grej för en av sina arbetsgivare. Det lyfts fram prylar från garderoberna och skapas artefakter av pappkartonger. Jag blir helt matt.

Eftersom ingenting kan bli tråkigare kan jag ju passa på att gå till återvinningen också. Då kommer jag ändå inte känna hur fruktansvärt tråkigt det är. Det är ju positivt!

Dyngkåt

Nu står det dyngkåt på mitt kontoutdrag.

Den 21:a november så blir det Dyngkåt och hur helig som helst på Cirkus, av och med Mia Skäringer. Det blir skoj!

Men jag hoppas ändå att November dröjer.


p.s. ticnets sida är den kassaste webbsida jag känner till och någonsin har träffat på. Våga hata ticnet! d.s

Lördag = Berns

Ikväll blir det kvalitets-TV i form av Postkodsmiljonären och Så ska det låta. Imorgon blir det Berns och Salem Al Fakir.

Om jag skulle starta en omröstning kring kvällens och morgondagens underhållning och vilken av dom som är bäst, då skulle Salem vinna. Lätt. Det gör han i och för sig även utan omröstning.

Så roligt för oss som får se honom! Synd för alla andra som inte hann köpa biljetter innan dom tog slut.

Ja, sånt kan man ju också fundera över

Vi tänker verkligen på helt olika saker jag och min man. Alldeles nyss konstaterade han Vilken kulturkrock att komma till romarriket.

Jotack. Men ska jag köpa dom där Vagabondskorna, eller inte?

Men efter solsken...

Det verkar som att de tar igen reklamen under historieprogrammet med Timell istället!

Var tog reklamen vägen?

Tittade på kungaprogrammet på 4:an alldeles nyss och kom på mig själv med att sitta och vänta på reklampausen. Tillslut reflekterade jag över andra saker än drottningens charmiga problem med sch-ljuden. Tiden började jag tänka på. Den gick. Ingen reklam. 20:49 vände jag mig mot min man och utbrast -Hörredu. Jag tror inte att det är någon reklam i det här programmet.

Jag fick medhåll och vi förundrades.

Undra om man valt att inte ha reklam för att fler ska titta? Eller kan det vara så att hovet ställt krav om reklamfri programtid?

Vad var det?

Ljudet är tangentbordstryckning i maxhastighet. Klockan är förmiddag. Huvudet är fullt med tankar. Jag skriver och skriver. Ljudet når min omgivning. Jag hör Fuglesang prata. P3-ljudet når mig. Jag tänker och rör mina fingrar över tangentbordet. Stress inom mig, snart är mail nummer ett för dagen färdigskrivet. En normal morgon.

Någon kommer snett bakom mig, fram till min kollega. Personens närvaro gör mailskrivande helt onormalt helt plötsligt. Det kommer en doft som jag inte kan identifiera. Den är inte behaglig, den är inte dålig. Den framkallar en massa minnen men den är helt oplacerbar. Skrivandet blir trevande och hjärnan slutar tänka meningar som ska skickas till Indien. Vad är det för nåt? Vad är det som kommer fram inom mig -för nåt är det? Doften blir ett med luften runt mig och varken jag eller näsan reagerar längre, skrivandet kommer igång.

Kollegans besökare byter ben att hålla vikten på. Det kommer ett nytt doftmoln puffandes mot mig. Skrivandet blir långsammare och jag försöker placera det som kittlar mig näsan. Doften känns billig. Enbart billig. Den retar inte bara i näsan, utan även i minnesbarken. Vad är det?

Det kommer ytterligare ett antal billiga puffar som killar flimmerhåren. Besökaren hinner gå och jag hinner byta mailen mot Excel och diverse webbsidor av arbetskaraktär. Ingen ljusning i hjärnkontoret kring vad kvinnan hade med sig i form av doften. Men den ligger där i näsan hela tiden och simultankapaciteten pågår utan min vetskap.

Då! Helt plötsligt. Rosa plastburk framför ögonen. Ungefär lika stor som en tonfiskburk. Jätterosa. Sen kommer ordet Barbie. Mitt Barbie-puder! Där var det. Doften var precis som mitt Barbie-puder. Den burken hade jag verkligen lagt långt bak i minnet. I princip helt glömt bort. Men vilket återseende, en onsdag år 2010. En medelålders kvinna som jag aldrig sett dyker upp hos min skrivbordsgranne och luktar billig, riktigt billig, parfym. Som i sin tur väcker upp en massa känslor inom mig som inte går att identifiera.

Mitt Barbie-puder.

Dagens önskan

Jag önskar att askmolnet kunde hitta hit över Sverige igen och grusa igen nätverk, servrar och fiberkablar.

Jag behöver mer tid.

Nykomling

En ny blogg, men gammal bloggare. Från kompis lillebror till kompis. Han har börjat om på ny kula, han har mycket på gång. Snart hoppas vi på att se honom i Storsta'n där främst hans fru kommer att skänka trygghet på gator och torg. Han har många tankar, en hel del åsikter och gillar kaffe. Han är alltså som många av oss andra.

Vi hoppas att han håller ut längre med bloggandet den här gången!

Läs mer här.

HURRA!!!

Ikväll har vi firat grannen som fyller 25 år idag! Princesstårta från lokala konditoriet, finkopparna från auktionen och urtjusiga grattis-flaggan. Så mysigt!!

Jag kan inte hjälpa det

Maria Montazami är min idol. Hon är ju helt sjukt rolig!!!

Något annat roligt är att hennes syster ser precis likadan ut och låter precis lika. Helt galet.

Något ni inte kände till

Min man kan verkligen konsten att se ut som Hemlige Arne. Om någon kommer ihåg honom?

Kvällens produkt

Äntligen fick jag det gjort!

Dagens skönaste.

Utomhus med vänner. Det är fint.

Så skönt!!

Den här helgen har varit så sjukt avslappnande. Jag har inte gjort många knop, men ändå hunnit med en hel del.

Jag har bland annat sanerat hemmet, bjudit på middag, fikat utomhus och köpt en schlagerjacka.

Problem!

Den här fåtöljen har följt mig i ganska många år nu faktiskt. Närmare bestämt 9-10 år. Den köptes en gång i Sundsvall, på IKEA. Den är ofantligt skönt att sitta i. Jag kan inte lämna den ifrån mig.

Men.

Den är helt omöblerbar numera. Den passar inte in. Den sticker ut. Den har två ben som spretar iväg åt fel håll. Framåt. Alla styper över dessa ben. Eller, än är det väl ingen som gjort det, men snart händer det. Det ligger liksom i luften. Men jag vill inte ta bort fåtöljen. Den måste bara vändas åt rätt håll. Men ingen vrå i vår lägenhet har ett hörn som den passar i. What to do?

Förra helgen

Det var nalta bätter väder förra helga [hä:lja]. I alla fall på lörda'n. Men det hindrade inte oss från att grilla på söndagen. Första grillen på året. Supertrevligt! Även det med bland annat grannarna.

Efter lite eftertanke, så borde ju alla som vill ha det trevligt flytta till Årsta. Det händer ju nåt här var och varannan helg, för att inte säga dag, faktiskt. Se bara på bilderna så förstår ni ju!

Hemma hos oss

Hemma hos reportage av mindre intressant modell.

Kaffe från ibiza står på kökshyllan. Den fick jag i tackpresent för att jag varit en eminent bilvakt någon gång i mitten på 2000-talet.

Tulpaner har vi ofta här hemma.

Av någon anledning väljer orkiéerna att bara blomma längst ut på pinnarna...

Kanske den finaste ramen jag äger.

En krok har kollapsat. Så får det vara ett tag till.

Ett gäng nytvättade kulturhuvdstads t-shirtar ligger och skräpar här hemma.

Dags att deklarera!

Då var det gjort! Ändringarna inskickade. Nu väntar jag bara på att cashen ska trilla in på kontot!

SÅ 2009

Det här är verkligen so last year och därmed passé!

Brasan

Som ni ser hade vi värsta elden här i Årsta. Gigantisk brasa! Nehej, nu ljög jag. Men den var fullt tillräcklig och det är alltid lika trevligt. Jättemycket människor! Verkligen en fin tradition som jag är glad finns här. Vi konstaterade också att skolan här i Årsta inte kommer att lägga ner än på några år. Det finns ju hur mycket barn som helst här. Det är ju skoj!

Kvällen värsta händelse var när ett förvirrad rådjur sprang in i elden och sedan rätt in i den värsta folkmassan. Jag hann inte med, för allt gick så fort. Men hemskt var det.

Det bästa med kvällen var att bli bortbjuden till grannarna. Det blev olivbollar, jordnötsbollar, fantastisk spenat- och fetaostpaj och sedan kladdkaka med after eight och glass. Och spel! Jag vann med min norrländska partner! Grymt bra kväll.

Ett nytt ljud omsluter mig

Årets nyaste skor är på fötterna var och varannan dag. Snygga, men inte jättesköna ändå va? Det glömmer alla moderna personer att berätta. Varma blir dom också! Här kan det ju vara min egen fysik som är ur spel, så klart. Men den där värmen blir ju helt klart ett problem. Det låter. Gnek, gnek, gnek. Jag får skämmas på jobbet emellanåt!

Men snygga fötter har jag. Röda, schyssta fötter!

Dagens fråga

Är det okej att bära kniv på allmän plats om den tillhör arbetsuniformen? Eller räknas inte morakniv in i den förbjudna knivfamiljen?