Nu har nån snott min cykel. IGEN. Jag skulle kunna slå ihjäl människan. Precis så känner jag. Det tänker jag inte hymla om. Jag skulle behöva gå en anger management kurs, absolut. Jag kan bli lite väl arg över lite väl banala saker. Men ilskan brukar gå över snabbt.Dock inte den här gången.
Jag vet inte riktigt hur jag ska få ur mig ilskan. Jag hade inte ens hunnit cykla på henne sedan hon hämtades hem. Dessutom satt satt hon fast i min mans cykel, som står heeeelt orörd och är av samma årgång. Det gör för övrigt även alla andra damcyklar som står på samma ställe.
Jag är förbannad och j*ävligt trött på den här stan. Jag svär aldrig. Men nu måste jag. Sen vi flyttade ner för två år sedan har vi haft inbrott i förrådet, mina två cyklar har försvunnit inom loppet av 1 år och två månader och bilen har fått påhälsning genom krossad framruta och utsliten stereo. Inte nog med det, för ett par veckor sedan slangade någon bensin ur bilen.
Trött räcker liksom inte.
Jag vet inte riktigt hur jag ska få ur mig ilskan. Jag hade inte ens hunnit cykla på henne sedan hon hämtades hem. Dessutom satt satt hon fast i min mans cykel, som står heeeelt orörd och är av samma årgång. Det gör för övrigt även alla andra damcyklar som står på samma ställe.
Jag är förbannad och j*ävligt trött på den här stan. Jag svär aldrig. Men nu måste jag. Sen vi flyttade ner för två år sedan har vi haft inbrott i förrådet, mina två cyklar har försvunnit inom loppet av 1 år och två månader och bilen har fått påhälsning genom krossad framruta och utsliten stereo. Inte nog med det, för ett par veckor sedan slangade någon bensin ur bilen.
Trött räcker liksom inte.
6 kommentarer:
Bland det första jag gjorde när jag lämnade civilisationen för Norrland var att jag köpte en sprillans ny och fin cykel. Detta efter att ha spenderat 12 år med min farmors gamla avlagda skrälle. Skrället var nämligen den enda cykeln som jag fick ha i fred. Den blev dock vandaliserad ett par gånger, på de mest meningslösa sätt. En gång tog någon idiot och knölade till det ena hjulet till ett obrukbart skick (som även gjorde det mycket komplicerat att få hem cykelskrället). En annan gång bände någon till låset (som var av mycket rejält snitt). Även detta gjorde det hela mycket komplicerat att få hem cykelskrället...det var dessutom mitt i natten och jag kom med en flygbuss, efter en vecka i London, med full packning. Lagom munter hemkomst.
Min fina och dyra cykel får vara i fred här - och det känns alldeles underbart! På sju år har det inte hänt ett smack.
*komsi komsi, Norrland väntar*
Usch fy blä vad tråkigt!
Nej, men vad är det jag ser, har något pucko snott Gumman, IGEN?!?!? Förstår att du är förbannad - folk som inte kan låta bli andras saker skulle ha en snyting! En hård en där det gör riktigt ont.
J: Åh nej! Ännu värre med tillknycklade cykeldetaljer. Då blir det ännu mer meningslöst! Usch, stackars dig där.
Vi kanske kommer upp snart. Man vet aldrig. Men det känns inte så, eftersom vi knappt har hunnit landa helt här... Jag kan flytta upp närsomhelst annars!
Miriam: Ja! Usch.
Ponder: Du ser helt rätt. Gumman #2 är borta. Sorgen är total och ilskan övervällande. En hård, riktigt hård skulle inte skada...
Varför kan folk inte skilja på mitt och ditt liksom?! Jag förstår verkligen att du är arg!
Glad påsk förresten :)
Therese: Ja. Varför?! Glad påsk!
Skicka en kommentar