I dessa monarkitider

33 dagar till bröllopet. The bröllop. Jag har förundrats över det fula porslinet som blev det officiella och sedan har jag börjat tycka att det ser helt okej ut. Sen har jag funderat över vansinnet att man ska montera ner alla byggställningar i city för att de tu går till altaret. Jag tänker, att om man skulle fråga Viktoria om det vore okej att hålla byggställningarna uppe så skulle hon antagligen svara Eh, jaa.. Tänker jag mig. Men vad vet jag? Hon verkar enkel.

Men så i helgen tänkte jag på Daniel. Vilken kille! Jag har bara tänk på dom två som två kända personer. Några man läser om i tidningar när de parkerat bilen fel och vilka tapeter dom väljer och hej å hå. Men som sagt, i helgen. Då kom jag att tänka på honom som något större. Herregud, karln offrar ju sitt liv! Han får i och med äktenskapet med Viktoria ett otroligt inrutat liv, där någon annan hjälper till att boka upp hans kalender och varje minut av den. Hans barn kommer att födas ut i rampljuset den sekund de ploppar ut i jordelivet. Han väljer det. Han måste vara stark och han måste definitivt vara riktigt, riktigt kär.

Ja, nä det var väl bara det.