Efterskänka!?

Funderar på att ge min medresenär på tåget en servett som ligger i min väska.

Han drar in sitt snor på ett mycket ihärdigt sätt. Otroligt frenetisk faktiskt. Och det stör.

Eller så gör jag som hon som satt bredvid honom för en stund sedan -byter säte! Men jag är för trött för det. Dessutom vore det coolare att ge honom en servett.

Men det skulle jag aldrig våga.

Färdig

Den har varit i närheten av färdig bra länge, men nu har jag även fäst varenda tråd. Säkert inte på rätt sätt enligt alla duktiga små gråhåriga tanter som kan det där med hantverk utan och innan. Men än så länge håller den ihop!

Den är lite bynglig i kanterna också, men jag väljer att kalla det för att filten har egen karaktär. Det låter roligare. Man får också tänka på att jag aldrig har virkat något liknande i mitt liv. Jag har virkat en liten lila duk en gång på mellanstadiet. Så jag känner mig nöjd.

Nytt i trapphuset!

Söndagsmiddag

När jag var barn åt vi alltid lite godare och "finare" middagar på söndagar. Då blev det stek eller något. Jag kommer inte ihåg. Men det var alltid söndagsmiddag i alla fall.

Jag och maken kom på att vi skulle börja med söndagsmiddagar för ett tag sedan. För att liksom lägga ner lite mer tid och energi på middagen. Det känns fint på något vis. En fin familjetradition.

Idag åt vi mackor och drack te.

1 knop=1,852km/h

Det är ungefär farten jag haft i helgen. Eller det är nog lite för snabbt till och med. Jag har inte gjort mycket alls. Jag har tvättat lite.

Helt död har jag känt mig. Noll energi. Igår orkade jag ta mig till ICA en liten, liten sväng. Sen blev vi bortringda på kvällen och då orkade jag ta på mig vettiga kläder med nöd och näppe. Annars låg jag i sängen och läste en tidning och sov.

Idag gick vi ut i solen och tog en promenad och sedan fick vi fika hos grannarna. Men till den tillställningen hade jag tyvärr inte någon ork att ta på mig vettiga kläder. Kanske bra att spara den energin till veckan som kommer, för nu är det hektiskt på jobbet igen!

En och samma person

Flera gånger per arbetsdag blir hur många gånger som helst under en vecka. För att inte tala om hur många gånger det blir under en graviditet.

Så ofta säger en och samma person "Gud! vad tjock du har blivit" alternativt "Gud! vad tjock du börjar bli!". Det är en rätt otippad person av alla mina kollegor också. Jag tror inte att personen menar just något med det, men det börjar bli minst sagt tröttsamt.

Det är rätt naturligt brukar jag kontra med. Jag har liksom ingen ork eller motivation att vara ärlig kring hur tröttsamt det börjar bli med dessa kommentarer. Jag tar inte illa upp eller nåt heller, det är helt enkelt bara tröttsamt.

Kan inte. Kan inte. Kan inte.

Helt omöjligt att sluta äta choklad.

Alltså ooo.m.ö.j.l.i.g.t!!

Jag som inte ens är något större fan av choklad.

Det naturliga valet

Middagen med jobbet ikväll blev inställd. Då blir jag istället kvar på jobbet. Undra varför det blir så?

Idag hade jag kunna ringa in till Morgonpasset

Körde bil till jobbet och fick då lyssna på Morgonpasset i P3. Skulle kunna vara ett av de bättre radioprogram jag lyssnar på.

Idag pratade man om rädslor i vuxen ålder. Rädslor man skäms över.

Jag ringde aldrig in, men jag kan out:a en här. Jag tycker att det är jättejätteobehagligt att promenera framför en traktor. Varför då kanske du undrar? Förhoppningsvis är ju jag på trottoaren och traktorn på vägen och då borde jag inte vara rädd. Jo, rädslan är att mina hälsenor ska bli avhuggna av skopan. Det vore så förfärligt hemskt! Det är lite samma sak med lösa hundar bakom mig. Men då är jag inte rädd att hälsenan ska gå av, då är jag mest bara lite skärrad över att hunden kanske biter tag runtom hälsenan.

Hos morgonpasset skulle man i och för sig skämmas över sin rädsla, vad jag förstod. Men jag skäms då inte. Det är ingen idé. Det är som det är!

Kontoret

Idag har maken fixat och trixat i vårt kontor. Man känner inte igen sig längre. Det är alldeles...städat!

Det ser nästan lite konstigt ut när man passerar dörröppningen, för det var så länge sedan det såg ut på det där viset. Men ingen kan vara gladare än jag. Själv har jag inte gjort jättemånga knop idag, men hoppas att just det lönar sig imorgon. För då är det dags att hämta matkasse och innan det förlusta mig med mina kollegor. Innan vi ska ut på "en kall och en bit mat" som min team lead kallade det, så är det mötesmaraton utan dess like. Det känns ju så där, men det ingår i konceptet arbetande vuxen tror jag.

Den enda på jorden

Jag tror att jag är den enda som tycker att det på riktigt är rätt äckligt att det är en människa inuti mig. Nu har jag slutat att påpeka detta till människor, för jag blir bemött med konstiga blickar och jag behöver inte fler av den sorten.

Jag kan inte hjälpa det, men det känns fel att man kan ha en människa i sig. Det är också sjukt vackert. Att det ens funkar! Det är inte något som någon ens kan påverka, allt bara sker av sig själv. Så klart att man kanske kan hjälpa till på traven genom att ha en sund livsföring, men ni hajjar nog.

Men som sagt. Äckligt är det också.

Att födas med frisyr?

Det hände sig att jag tvättade håret idag. Det händer att jag gör det ibland. Men jag tillhör inte varje-dag-tvättarna. Långt ifrån. Skönt att slippa!

Efter ansningen som begav sig under veckan så har jag åter igen blivit lite tvungen att blåsa (föna, för er som inte förstår vad jag menar) håret efter tvagning. Under den här tiden som jag står och blåser och blåser och blåser så tänker jag på den som huserar i min mage. Det finns en risk att den kommer ut med en frisyr. Både jag och maken är ganska hårfagra. Tänk, då får vi en till att blåsa håret på. Kanske köra plattång också? Maken tyckte permanent. Ja, varför inte?

Hoppas BVC-tanten inte läser bloggen. Hon kanske inte förstår ironi?

Ibland undrar man

Utan att uttala mig i frågan kring monarki eller ej så kan jag tycka att det känns lite förlegat att Fredrik Reinfeldt ska intyga att den blivande arvingen är Victorias och Daniels. Kan inte barnmorskan göra det? Dom gör ju ett fantastiskt jobb och det är ju faktiskt dom som är närvarande vid förlossningen.

Förhoppningsvis slipper Victoria ha Fredrik med sig där inne... Så egentligen -vad kan han verifiera? Han ska titta på det lilla barnet och sedan skriva under på att det är deras barn.

Visst känns det lite gammeldags, va?

Idag hände det!

Jag lät håret falla.

Inget drastiskt, men nu är det kortare och framför allt ljusare. Skönt!

Kallad

Cellprovtagning är något jag verkligen inte vill missa i livet. Även om jag hatar gynstolen!

På grund av mitt rådande fysiska tillstånd är jag inte välkommen dit just nu, utan fick ringa för en ny tid. Hon bad mig återkomma i Augusti när dom släpper nya tider.

Så nu har jag satt en påminnelse i kalendern -för det där vill jag INTE missa!

Nästan färdig

Igår hade jag aldrig tid att virka, idag har jag varit för trött för att orka göra just någonting, men snart är den klar. Ska ta och fästa ett gäng trådar. Sen så. Lite bynglig är den. Men så får det vara! Man kanske inte kan begära att premiärvirkningen ska vara perfekt!?

Överförstört, är det ett ord?

Jag känner mig överförstört trött idag. Ändå har jag sovit hur mycket som helst (tror jag).

Bara en rad till!

Så lät det i mitt huvud när jag satt och virkade ikväll. Kom hem lite för sent för att hinna virka mycket, men lite blev det i alla fall. Men som vanligt blev det för sent även ikväll!

Syjunta

Nu har jag börjat virka och det är verkligen beroendeframkallande. Jag ser i kors för jag är så sjukt trött, men det går inte att sluta. Jag tänker hela tiden "En rad till. Bara en rad till." Men sen blir det fler än en rad. Trodde aldrig att virkning skulle kunna vara så fängslande.

Det är inget svårt virkningsprojekt jag börjat med, kan jag säga nu efter att jag har förstått mig på beskrivningen. Men jag höll på en stund innan jag kom på hur det funkade.

Det får bli en bild en annan dag. Ögonen är verkligen i kors och jag ska snart upp för att jobba igen.

En ska bort!

Ekologiskt, det är ju ett bra hitte på! Att jag kan förbättra mig rejält när det gäller att handla ekologiska varor, det är ett ämne vi inte måste prata om. Bara konstatera att jag har utvecklingspotential på den!

Men jag stör mig rejält på en ekologisk vara. Blomjord. Ekologisk blomjord är ett gissel. Den möglar ju på en gång! Det ser otäckt ut i krukorna, för att inte tala om doften som uppstår i det rum blomman befinner sig, varje gång man vattnar... Nä, ekologisk blomjord går bort!

Samtidigt förundras jag också över hur blomjord inte kan vara ekologisk från början. Varför förstöra en sådan enkel och äkta vara?

Sådan mor, sådant barn

Det där barnet som ska dimpa ner i framtiden verkar redan ha ärvt vissa delar av sin mor -Vi har rätt många byxor båda två... Det fanns ett rosarandigt tyg i tyglådan. Så det blev ett par byxor sydda i helgen.

Idag tog jag mig troligtvis även vatten över huvudet, men mer om det en annan dag. Om jag inte brutit ihop totalt innan dess.

I nöd och lust

Det kallas tydligen Läderbröllop när man firar tredje året som äkta makar. Just idag är dagen inte riktigt lika festlig av förklarliga skäl, inte så som den var för tre år sedan. Men i minnet är det bara glädje och fest!

Jag kände mig väldigt bekymmersfri den dagen och det största problemet som uppstod var att min systers BH var kvar i Göteborg vilket vi upptäckte kl 7 på morgonen. Som tur var så fanns det fler BH:ar att köpa i Umeå. Jag bestämde mig tidigt för att bara njuta och bara vara glad, om något skulle hända så skulle vi ta det då. Med facit i hand så gick det ju hur bra som helst!

Tre år senare har jag liksom inte samma partykänsla i kroppen varje dag. Livet kommer i kapp, man kommer in i den vanliga lunken och det där med att leva med varandra i nöd och lust har i alla fall för mig fått en större betydelse med åren. Det betyder verkligen något. När man står med vigselförrättaren är det ord som sägs och man tar dom till sig, men den där bekymmersfria dagen är det svårt att riktigt förstå innebörden av alla de vackra ord som sägs.

Tre år senare har vi hunnit uppleva både nöd och lust, av olika magnitud, och vi har lovat varandra att vi fortsätter den vägen. I nöd och lust. Det känns tryggt. Jag och maken.

Vissa dagar

Jag har tidigare i livet haft dagar då jag känt mig ensammast på jorden. Oberoende av all kärlek runt omkring. Det var väldigt länge sedan jag upplevde det, tack och lov.

Tyvärr är idag en sådan dag.

Om 2 minuter

Då är det måndag.

Jag vill inte ha en till jobbvecka. Jag vill inte gå till jobbet. Varför vet jag egentligen inte. Det har bara känts så sista veckan, kanske se sista två veckorna? Kommer inte ihåg.

Men det finns ingen återvändo på den, så jag tar och avslutar Nutelladagen och släcker sänglampan.

Imorgon är en ny dag, med nya möjligheter. Sägs det.

Stig-H

Vi såg den i torsdags. Rätt söt film! Stig-H är verkligen ett unikum. Jag gillade nog mest när vi får åka tillbaka till 50-talet och blicka framåt. Det var roligt!

Vi sänkte medelåldern i biosalongen också, det gjorde vi.

Fixit och trixigt

Vi har fixat och trixat i lägenheten idag. Läs min svärfar och min man har fixat och trixat. Jag har lagat mat och bjudit på fika. Väldigt bra könsfördelning där. Vi tränar på det till bäbisen tittar fram.

Fast det är inte hela sanningen att jag bara lagat mat och bjudit på fika. Jag har även städat hela lägenheten, dammsugit soffan (det borde man göra oftare!), lämnat skräp hos återvinningen och vikt tvätt. Och dammsugit nätet på barnvagnsinformation.

Ett ljusare liv!

Nu får det vara nog med klagan för ett tag.

Ljuset på morgonen! Vilken skillnad på en vecka. En vecka. Galet! Det blir bättre och bättre.

Intressant dag

Idag ska det komma snö sägs det. Det är alltid lika intressant här i storstan. Kommer tågen att rulla hela dagen? Tar jag mig hem? Skulle jag ha jobbat hemifrån kanske?

Frågorna kan bli många, men svaret har vi först ikväll!

Så det så!

Jag har gjort färdigt matlådorna, vikt en miljard sockar, trosor och kalsonger, diskat fler än fem pinaler, rengjort köket, plockat saker som legat lite över allt, hängt tvätt och tittat på Sveriges Mästerkock. Japp, jag har ätit choklad också!

Utöver allt det där så har jag även putsat glasbordet och ätit en blodapelsin så att jag fick ont i gommen.

Jösses vad jag hann mer än jag trott! Så det så!

Hur tänker jag?

Jag måste tro att jag är någon form av superkvinna. En som klarar allt utan problem. Alldeles ensam. Och jag blir lika arg och frustrerad varje gång jag misslyckas, vilket är typ dagligen. Det är ju jättedåligt för självkänslan och självförtroendet och väldigt stimulerande för självföraktet.

Idag när jag lämnade hemmet tänkte jag att jag skulle orka dammsuga och torka golvet när jag kom hem och tvätta lite och laga mat och göra så att vi skulle ha matlådor. Inga konstiga saker i sig. Men när jag kom hem, en halvtimme tidigare än jag trodde imorse -vilket aldrig händer, så var jag helt sänkt. Alltså helt.

Nu, några timmar efter att jag kom hem har jag bara lyckats laga mat. Som tog ca 13 minuter att göra. Diska bort lite också. Plus starta tvättmaskinen. Men jag förstår inte hur jag ska orka tömma tvättställningen för att göra plats för tvätten i maskinen. Eller hur jag ska orka diska klart. De tre pinalerna som måste diskas. Eller kanske är det fem.

Dammsuga och torka golvet kan jag ju bara drömma om att det kommer hända. Omöjlig uppgift att utföra. Det känns lika jobbigt som att gå till återvinningen. Vilket i sin tur känns som att gå upp för Kebnekajse i träskor nu på vintern.

När ska jag lära mig att jag inte kommer att utföra allt jag tänker på morgonen, så att jag slipper känna mig kass när jag landar i soffan och växer fast i plymåerna? Det är frågan.

Ju mer jag sitter här och klagar känner jag att jag måste rycka upp mig och ta tag i de där sakerna. Sen ska jag fira att i alla fall förstoppningen verkar hävd, genom att säkert försämra den, med nöjet att förtära lite (HAHA!) Schweizernöt och Sveriges Mästerkock. Kanske ska jag även släppa väder, eftersom det är fullt möjligt numera!