Det är en djungel. Djuuuungel.
Fick två tips från kompisar till oss på bra golvslipargubbar. Ovärderligt när det är någon annan som haft att göra med personerna innan. Men. Det är ändå en djungel. Det är exklusive moms och inklusive moms och pris per kvm och timpenning. Det där ska man få ihop med lite addition och andra räknesätt. Räkna ut vem som borde bli billigast.
Men också vem som låter bäst på sin sak? Han som bryter på något annat språk men troligen kan diagnostisera skadan över telefon genom en enkel beskrivning av hur skadan ser ut. Eller han med klockren svenska men sönderrökt röst och tror sig kunna laga skadan på ett kanske lite enklare sätt en den första utifrån min beskrivning av problemet?
Det är ju helt omöjligt. Jag blir tokig. Jag kan inte sådant här. Varför är inte jag hantverkare själv?
onsdag 29 augusti 2012
tisdag 28 augusti 2012
Det är roligt med en blog
Jag tänkte att jag skulle kolla vad vi höll på med som bäst för ett år sedan och då lämpar dig sig att kolla bakåt i bloggen.
Det visade sig att jag var gräsänka och att maken åkt till Belgien.
Något jag inte skrev i bloggen då, var att jag mådde pyton. Jag var i horisontellt läge i några dagar. Det var mina illamåendedagar under graviditeten. Tre stycken. Det jag fick i mig var kokt, mosad, potatis. Med smör. Någon enstaka kokt korv och salta katten i mängder.
Det var då! Idag har vi en liten gullunge som inte kan vara på rygg längre än några sekunder!
Kul att kunna se tillbaka.
Det visade sig att jag var gräsänka och att maken åkt till Belgien.
Något jag inte skrev i bloggen då, var att jag mådde pyton. Jag var i horisontellt läge i några dagar. Det var mina illamåendedagar under graviditeten. Tre stycken. Det jag fick i mig var kokt, mosad, potatis. Med smör. Någon enstaka kokt korv och salta katten i mängder.
Det var då! Idag har vi en liten gullunge som inte kan vara på rygg längre än några sekunder!
Kul att kunna se tillbaka.
En rolig sak i Gnällträsk
Vi har även roligt i Gnällträsk, när gnället är satt on hold och barnet upptäcker sig själv och världen.
Den stora grejen nu är att vända sig. Från rygg till mage. Det går inte att lägga henne på rygg utan att hon hamnar på mage. Däremot har hon glömt bort hur hon kan vända sig från mage till rygg. Så länge hon inte blir allt för gnällig eller arg får hon ligga och torrsimma på mage, eller göra armhävningar. Det tänker jag är utvecklande på sitt sätt. Det ser för skojigt ut, som betraktare.
Även själva rullen från rygg till mage är magiskt rolig. Hon gör sig till en boll, lutar åt sidan och flopp! så är hon på mage. Lätt som en plätt! Det bara hände en kväll. Ingen av oss tre hann med att förstå vad som hände och som sagt, numera är hon sällan på rygg...
Den stora grejen nu är att vända sig. Från rygg till mage. Det går inte att lägga henne på rygg utan att hon hamnar på mage. Däremot har hon glömt bort hur hon kan vända sig från mage till rygg. Så länge hon inte blir allt för gnällig eller arg får hon ligga och torrsimma på mage, eller göra armhävningar. Det tänker jag är utvecklande på sitt sätt. Det ser för skojigt ut, som betraktare.
Även själva rullen från rygg till mage är magiskt rolig. Hon gör sig till en boll, lutar åt sidan och flopp! så är hon på mage. Lätt som en plätt! Det bara hände en kväll. Ingen av oss tre hann med att förstå vad som hände och som sagt, numera är hon sällan på rygg...
En hälsning från Gnällträsk
Barnet gnäller. Gnäller, gnäller, gnäller. Jag tror att jag ska bryta ihop snart. Det är så olikt henne också. Hur gör man om man har ett barn som gnällt sedan den tittade ut??!
Orkar. inte. mer.
Orkar. inte. mer.
Testa något nytt när du ska iväg på resa
Idag har en ny tjänst kommit till världen. Tripbirds. Eller, en ny version av Tripbirds.
Nu kan du boka hotell med hjälp av vänner på Facebook och Instragram. När man väljer en stad, någonstans i världen, som man vill eller ska besöka får man upp en lista med lite olika hotell. Sen kan man jämföra de hotell i listan som man tycker verkar intressanta genom att klicka på dessa hotell. Det som jämförs är bland annat de vanliga sakerna som man kan förvänta sig av hotell. Finns wifi, serveras frukostbuffe, bar, egen restaurang osv... Men det bästa med tjänsten är att man kan se Instagrambilder från hotellet (förutsatt att någon tagit bilder med Instragram och taggat hotellet). Mucho bra tycker jag!
De där bilderna som finns på hotellens egna hemsidor tycker jag personligen sällan stämmer. Det är nyrenoverade, superfräscha rum och man får bara se den fina utsikten. När man checkat in är rummet lite lätt sunkigt och utanför fönstret ser man än det ena, än det andra. Men inte det som var på hemsidans bilder. Verkligheten mina vänner, den vill jag se!
Utöver Instragram kan man även se om det finns några Facebook-kompisar som gillar hotellet. Det tycker jag är bra. För jag har lättare att relatera till en Facebook-kompis utlåtande än någon okänd person på exempelvis tripadvisor. Den okända personen och jag har kanske inget gemensamt alls. Så det är inte så konstigt om vi har helt olika upplevelser av ett hotell. Men en Facebook-kompis vet jag i alla fall lite om och om den personen gillar frukosten kan jag kanske också ana att jag kommer att gilla den frullen.
In och prova tjänsten vet jag! Jag har snart rest till massor av städer världen över...
Nu kan du boka hotell med hjälp av vänner på Facebook och Instragram. När man väljer en stad, någonstans i världen, som man vill eller ska besöka får man upp en lista med lite olika hotell. Sen kan man jämföra de hotell i listan som man tycker verkar intressanta genom att klicka på dessa hotell. Det som jämförs är bland annat de vanliga sakerna som man kan förvänta sig av hotell. Finns wifi, serveras frukostbuffe, bar, egen restaurang osv... Men det bästa med tjänsten är att man kan se Instagrambilder från hotellet (förutsatt att någon tagit bilder med Instragram och taggat hotellet). Mucho bra tycker jag!
De där bilderna som finns på hotellens egna hemsidor tycker jag personligen sällan stämmer. Det är nyrenoverade, superfräscha rum och man får bara se den fina utsikten. När man checkat in är rummet lite lätt sunkigt och utanför fönstret ser man än det ena, än det andra. Men inte det som var på hemsidans bilder. Verkligheten mina vänner, den vill jag se!
Utöver Instragram kan man även se om det finns några Facebook-kompisar som gillar hotellet. Det tycker jag är bra. För jag har lättare att relatera till en Facebook-kompis utlåtande än någon okänd person på exempelvis tripadvisor. Den okända personen och jag har kanske inget gemensamt alls. Så det är inte så konstigt om vi har helt olika upplevelser av ett hotell. Men en Facebook-kompis vet jag i alla fall lite om och om den personen gillar frukosten kan jag kanske också ana att jag kommer att gilla den frullen.
In och prova tjänsten vet jag! Jag har snart rest till massor av städer världen över...
måndag 27 augusti 2012
Konsten att vara mamma
Idag har jag starkt ifrågasatt min förmåga att vara mamma. Är jag verkligen en lämplig kandidat till den posten? Oerhört tveksamt. Stubinen har varit extra kort idag och barnet är bara fyra månader. Jag förstår att det inte går att resonera med henne, men det är så sjuuukt frustrerande när hon inte somnar och allt hon behöver är sömn. Två timmar sömn inom tolv timmar är inte mycket när man är så liten... Hon har inte lyssnat på det örat.
Imorgon är en ny dag och då kan det hända att jag är mer lämplig. Men det känns lite tveksamt. Tyvärr. Kan hänga ihop med hennes småjobbiga nätter som tydligen har blivit en vana, precis när man trott något annat om henne. När man som vuxen inte får tillräckligt med sömn blir man dum i huvudet. Så är det. Det har jag lärt mig under de här fyra månaderna.
Men det här med att införa ett lämplighetsintyg vid hemfärd från BB kanske inte vore så dumt?
Imorgon är en ny dag och då kan det hända att jag är mer lämplig. Men det känns lite tveksamt. Tyvärr. Kan hänga ihop med hennes småjobbiga nätter som tydligen har blivit en vana, precis när man trott något annat om henne. När man som vuxen inte får tillräckligt med sömn blir man dum i huvudet. Så är det. Det har jag lärt mig under de här fyra månaderna.
Men det här med att införa ett lämplighetsintyg vid hemfärd från BB kanske inte vore så dumt?
Flyttkaos
Det är saker lite överallt. På varann. I en enda salig röra. Man blir mindre noga med rätt sak på rätt plats av de saker som är kvar också, så det är lite som att skjuta sig själv i foten. Jag ska försöka tycka att det är hemtrevligt, alternativt charmigt, i någon vecka till. Försöka. Det kommer att gå dåligt, jag känner det på mig.
söndag 26 augusti 2012
Slut som artist
Idag har vi packat ner kanske två tredjedelar av lägenheten. Nä, kanske inte riktigt så mycket. Men en hel del!
Det har gått bra. Jag är rädd att set stagnerar här, bara för att det gått så bra.
Egentligen har vi två veckor kvar i lägenheten, men man vet ju aldrig med fysiken. Om den håller i sig. Dessutom är vi inbokade på grejer hela nästa helg.
Jag känner mig slut som artist. För idag. Imorgon fortsätter omläggning av post böld. Numera kallat såret. Det är en ny dag och då tar vi det då!
Det har gått bra. Jag är rädd att set stagnerar här, bara för att det gått så bra.
Egentligen har vi två veckor kvar i lägenheten, men man vet ju aldrig med fysiken. Om den håller i sig. Dessutom är vi inbokade på grejer hela nästa helg.
Jag känner mig slut som artist. För idag. Imorgon fortsätter omläggning av post böld. Numera kallat såret. Det är en ny dag och då tar vi det då!
onsdag 22 augusti 2012
Den där bölden...
Bölden är borta. Varet är borta. Men sårvätskan är kvar och det verkar vara en källa utan slut. Jag går på omplåstring varannan dag på VC och får fina förband i rumpan. Högkostnadsskyddet har jag uppnåt och har numera frikort i ett år. Något positivt i det hela!
Den där omplåstringen tär på mig. Det är liksom något som ligger över mig hela tiden. Varannan dag ska jag dit. Men det är ju bra, för det kommer förhoppningsvis att hjälpa mig med läkningen. Men ändå!
Jag kan sitta hjälpligt. På hårt underlag är det bäst. Annars har jag en tjock kudde att sitta på. I soffan sitter jag med tyngden på någon av skinkorna. Det funkar. Det finns nog dom som har det värre, men nu är jag trött på mina fysiska åkommor som hauntat mig sedan maj.
Nu får det vara nog!
Det intressanta med den här åkomman är att den verkar väldigt vanlig. Det är flera personer som berättat om liknande problem eller att de i alla fall känner någon som haft samma sak. Precis likadant som med amningen. Typ alla har problem med amning, men inte pratas det om det. Jag säger då det!
Det är verkligen dags att damma av de fina fasaderna på bloggar och dyligt, så att vi inser att verkligheten finns hos oss alla.
Den där omplåstringen tär på mig. Det är liksom något som ligger över mig hela tiden. Varannan dag ska jag dit. Men det är ju bra, för det kommer förhoppningsvis att hjälpa mig med läkningen. Men ändå!
Jag kan sitta hjälpligt. På hårt underlag är det bäst. Annars har jag en tjock kudde att sitta på. I soffan sitter jag med tyngden på någon av skinkorna. Det funkar. Det finns nog dom som har det värre, men nu är jag trött på mina fysiska åkommor som hauntat mig sedan maj.
Nu får det vara nog!
Det intressanta med den här åkomman är att den verkar väldigt vanlig. Det är flera personer som berättat om liknande problem eller att de i alla fall känner någon som haft samma sak. Precis likadant som med amningen. Typ alla har problem med amning, men inte pratas det om det. Jag säger då det!
Det är verkligen dags att damma av de fina fasaderna på bloggar och dyligt, så att vi inser att verkligheten finns hos oss alla.
söndag 19 augusti 2012
Dosett alltså
Det vore inte så dumt faktiskt. Idag påbörjar jag penicillinkur nummer två och ibland behöver jag smärtstillande mer än andra gånger. Men jag kan inte veta när jag tog piller sist.
Minnet, var är du!?
Minnet, var är du!?
torsdag 16 augusti 2012
Jag ska sluta upp med att prata i gåtor
Jag har en böld i rumpan. Eller hade. Den är på väg att utplånas.
Det är min sjukdom. Den som gör mig till en pensionär.
Det började den dagen jag fick en bit av himlen i min mage. Jag beklagade mig under dagen att det gjorde ont att sitta. Dagen efter åkte vi till stugan. Fortfarande väldigt obehagligt att sitta. Dessutom började jag känna mig konstig i kroppen, framförallt knoppen. Febrig liksom. Hittade en termometer, strax över 38 grader var min kropp. Jag bad även maken att fota min rumpa, för det kändes hårt och konstigt precis där skinkorna delar sig. Visade sig att jag var ordentligt röd där.
Skickade iväg bilden till min syster som är syster på alla vis och hon berättade värsting scenariot. Man kan få åka in akut och snitta upp en böld och tömma på var. Men det var det absolut värsta scenariot. Enligt henne. Långt ifrån alla behövde göra det. Men hon hade haft ett antal sådana patienter och det var inget ovanligt alls. Många kommer tydligen in med den där åkomman. Jag som hoppades på ett inflammerat myggbett.
Febern försvann under natten och kom tillbaka kvällen efter. Det började göra mer ont och det började växa fram en böld. Nu är det söndagkväll. Jag går och lägger mig tidigt. Måndag är det ännu värre. Bölden ännu större.
Onsdag håller jag på att gå i bitar och ringer VC för en tid på torsdag. Då ska vi ändå in till stan. Besöker VC på eftermiddagen och han konstaterar att det är en inflammerad aterom. En talgkörtel som jobbat baklänges typ. Jag gick till VC i hopp (och förskräckelse!) om att doktorn skulle snitta upp och tömma. Tydligen skulle det göra jätteont. Enligt vissa ingen bedövning, enligt andra bedövning. Men bedövningen var hemsk. Jag fick varken snitt eller bedövning, men ett recept på penicillin. Skulle höra av mig om det blev värre. Kunde det bli värre undrade jag? Redan när jag kom hem från VC visade det sig att det kunde bli värre. Kläder på, täcke och två filtar och jag höll på att frysa ihjäl! Sen vaknade jag av att det var så varmt, så varmt...
På fredag när jag vaknar är jag döende. Det kunde alltså bli ÄNNU värre. Då ringde jag VC och fick en tid att träffa samma doktor. Tog med mig min syster och väl på VC så säger han att han kan snitta. Jag är rädd, men det är det jag vill. Jag vill få bort skiten. Jag kan inte röra mig! In i ett rum med mig och ner på en brits och ner med brallorna och fram med bedövning. Den gjorde inte alls ont att ta, den kändes, men det var då verkligen ingen fara. Sen skär han och...ingenting kommer ut. Han visar sig vara en försiktig liten doktor. Min syster som jobbar och jobbat på akuten är van att man gör ett ordentligt snitt så att man får ut varet, men han gjorde ett litet, litet snitt. Fick in ett drän och skickade hem mig med förmaningen att jag skulle tillbaka och lägga om såret varannan dag, med start på måndagen. Jag vet knappt hur jag tog mig hem, men hem tog jag mig.
På lördag var det inte det minsta bättre. Söndag likadant. Pratade om att åka in till akuten för att få den där saken snittad på riktigt, men väljer att avvakta tills min syster slutat jobba och kan komma förbi för att titta hur det ser ut under mitt plåster. När hon kommer, lagom till handbollsfinalen, då har det börjat kännas bättre! När hon tar bort mitt jätteplåster så kan man förstå varför det känns bättre. Den har självspruckigt. Den rinner ut skit. Det är därför det börjar kännas bättre.
Idag är det torsdag och det är fortfarande inte bra. Imorgon har det alltså gått två veckor sedan jag beklagad mig första gången. Jag är hos VC och lägger om såret varannan dag och den dagen jag inte varit där har min syster hjälpt mig hemma hos oss, för det har liksom inte räckt till, VCs omplåstring. Inget illa om dom, mer bara en indikation på hur mycket var jag haft i mig. Vi pratar decilitrar! Stanken som lägger sig i det rum jag blir behandlad. Hemma eller på VC. Den stanken är inte av denna värld. Om ni vet hur ett liggsår luktar, så luktar det. Men värre. Starkare. Om ni inte vet hur det luktar. Tänk surströmming. Åt det håller.
Hålrummet som nu finns inom mig ska nu självläka. Det lär ta sin tid. Men jag mår SÅ mycket bättre och kan sitta på en stol med en tjock kudde på, så länge jag lägger vikten framåt. I soffan går det dåligt att sitta. Det är lite meckigt att ta hand om ett barn ensam, men det går. Hon får vara minimalt lite på golvet. Jag har en fantastisk man som hjälper mig på nätterna och lyfter och bär och levererar henne till mig när hon ska äta och blir svimfärdig lagom tills han ska upp och jobba...
Min syster, som sa att det värsta scenariot är att man måste åka in och snitta, hon har aldrig sett så mycket var. Hon har jobbat på akuten i typ 10 år och på operation i några år. Men hon har aldrig sett något liknande. Hon var också den som tömde mig på den värsta ansamligen för ett par dagar sedan. Det var så äckligt att det inte går att beskriva. Hon är snäll hon, min syster!
Snart är jag bra, säger vi. På lördag ska jag på bröllop. Jag får kanske ta med mig min kudde?? Eller stå upp och äta. Det är ju ett alternativ. Haha! Om ni någonsin råkar ut för något liknande. Åk till akuten, se till att få skiten perforerad. Då! På momangen. Jag önskar inte ens min värsta fiende att råka ut för detta. Det är helt vansinnigt!
Nu ska jag sova. Så att jag och barnet hamnar i fas någon gång. Eller, det gör vi nog aldrig. Men kanske lite bättre..?
Det är min sjukdom. Den som gör mig till en pensionär.
Det började den dagen jag fick en bit av himlen i min mage. Jag beklagade mig under dagen att det gjorde ont att sitta. Dagen efter åkte vi till stugan. Fortfarande väldigt obehagligt att sitta. Dessutom började jag känna mig konstig i kroppen, framförallt knoppen. Febrig liksom. Hittade en termometer, strax över 38 grader var min kropp. Jag bad även maken att fota min rumpa, för det kändes hårt och konstigt precis där skinkorna delar sig. Visade sig att jag var ordentligt röd där.
Skickade iväg bilden till min syster som är syster på alla vis och hon berättade värsting scenariot. Man kan få åka in akut och snitta upp en böld och tömma på var. Men det var det absolut värsta scenariot. Enligt henne. Långt ifrån alla behövde göra det. Men hon hade haft ett antal sådana patienter och det var inget ovanligt alls. Många kommer tydligen in med den där åkomman. Jag som hoppades på ett inflammerat myggbett.
Febern försvann under natten och kom tillbaka kvällen efter. Det började göra mer ont och det började växa fram en böld. Nu är det söndagkväll. Jag går och lägger mig tidigt. Måndag är det ännu värre. Bölden ännu större.
Onsdag håller jag på att gå i bitar och ringer VC för en tid på torsdag. Då ska vi ändå in till stan. Besöker VC på eftermiddagen och han konstaterar att det är en inflammerad aterom. En talgkörtel som jobbat baklänges typ. Jag gick till VC i hopp (och förskräckelse!) om att doktorn skulle snitta upp och tömma. Tydligen skulle det göra jätteont. Enligt vissa ingen bedövning, enligt andra bedövning. Men bedövningen var hemsk. Jag fick varken snitt eller bedövning, men ett recept på penicillin. Skulle höra av mig om det blev värre. Kunde det bli värre undrade jag? Redan när jag kom hem från VC visade det sig att det kunde bli värre. Kläder på, täcke och två filtar och jag höll på att frysa ihjäl! Sen vaknade jag av att det var så varmt, så varmt...
På fredag när jag vaknar är jag döende. Det kunde alltså bli ÄNNU värre. Då ringde jag VC och fick en tid att träffa samma doktor. Tog med mig min syster och väl på VC så säger han att han kan snitta. Jag är rädd, men det är det jag vill. Jag vill få bort skiten. Jag kan inte röra mig! In i ett rum med mig och ner på en brits och ner med brallorna och fram med bedövning. Den gjorde inte alls ont att ta, den kändes, men det var då verkligen ingen fara. Sen skär han och...ingenting kommer ut. Han visar sig vara en försiktig liten doktor. Min syster som jobbar och jobbat på akuten är van att man gör ett ordentligt snitt så att man får ut varet, men han gjorde ett litet, litet snitt. Fick in ett drän och skickade hem mig med förmaningen att jag skulle tillbaka och lägga om såret varannan dag, med start på måndagen. Jag vet knappt hur jag tog mig hem, men hem tog jag mig.
På lördag var det inte det minsta bättre. Söndag likadant. Pratade om att åka in till akuten för att få den där saken snittad på riktigt, men väljer att avvakta tills min syster slutat jobba och kan komma förbi för att titta hur det ser ut under mitt plåster. När hon kommer, lagom till handbollsfinalen, då har det börjat kännas bättre! När hon tar bort mitt jätteplåster så kan man förstå varför det känns bättre. Den har självspruckigt. Den rinner ut skit. Det är därför det börjar kännas bättre.
Idag är det torsdag och det är fortfarande inte bra. Imorgon har det alltså gått två veckor sedan jag beklagad mig första gången. Jag är hos VC och lägger om såret varannan dag och den dagen jag inte varit där har min syster hjälpt mig hemma hos oss, för det har liksom inte räckt till, VCs omplåstring. Inget illa om dom, mer bara en indikation på hur mycket var jag haft i mig. Vi pratar decilitrar! Stanken som lägger sig i det rum jag blir behandlad. Hemma eller på VC. Den stanken är inte av denna värld. Om ni vet hur ett liggsår luktar, så luktar det. Men värre. Starkare. Om ni inte vet hur det luktar. Tänk surströmming. Åt det håller.
Hålrummet som nu finns inom mig ska nu självläka. Det lär ta sin tid. Men jag mår SÅ mycket bättre och kan sitta på en stol med en tjock kudde på, så länge jag lägger vikten framåt. I soffan går det dåligt att sitta. Det är lite meckigt att ta hand om ett barn ensam, men det går. Hon får vara minimalt lite på golvet. Jag har en fantastisk man som hjälper mig på nätterna och lyfter och bär och levererar henne till mig när hon ska äta och blir svimfärdig lagom tills han ska upp och jobba...
Min syster, som sa att det värsta scenariot är att man måste åka in och snitta, hon har aldrig sett så mycket var. Hon har jobbat på akuten i typ 10 år och på operation i några år. Men hon har aldrig sett något liknande. Hon var också den som tömde mig på den värsta ansamligen för ett par dagar sedan. Det var så äckligt att det inte går att beskriva. Hon är snäll hon, min syster!
Snart är jag bra, säger vi. På lördag ska jag på bröllop. Jag får kanske ta med mig min kudde?? Eller stå upp och äta. Det är ju ett alternativ. Haha! Om ni någonsin råkar ut för något liknande. Åk till akuten, se till att få skiten perforerad. Då! På momangen. Jag önskar inte ens min värsta fiende att råka ut för detta. Det är helt vansinnigt!
Nu ska jag sova. Så att jag och barnet hamnar i fas någon gång. Eller, det gör vi nog aldrig. Men kanske lite bättre..?
Min sjukdomsstatus
Jag sitter fortfarande på en stol. Ibland. Annars halvsitter/ligger jag i soffan eller på sägen. Jag går till VC varannan dag för omplåstring.
Eftersom jag är som en pensionär knallar jag gatan fram (när jag måste ut. Jag går inte ut för att det vore skönt att komma ut, vilket det vore.) i deras tempo. Förlåt. De springer om mig. Gubbar med käppar och tanter med rullatorer. På ICA är jag i vägen för deras framfart... Jag tvättar mig med en tvättlapp och har två hundra kronor kvar (eller var det tre hundra?) tills jag är uppe i högkostnadsskyddsumman. Så nästa vecka får jag vård gratis. Toppen!
Eftersom jag är som en pensionär knallar jag gatan fram (när jag måste ut. Jag går inte ut för att det vore skönt att komma ut, vilket det vore.) i deras tempo. Förlåt. De springer om mig. Gubbar med käppar och tanter med rullatorer. På ICA är jag i vägen för deras framfart... Jag tvättar mig med en tvättlapp och har två hundra kronor kvar (eller var det tre hundra?) tills jag är uppe i högkostnadsskyddsumman. Så nästa vecka får jag vård gratis. Toppen!
PS.
Jag har bestämt mig för att inte skicka statussms till barnets pappa hela tiden. Alltså status på barnet och barnets mor. Det skulle bli trist att läsa dessa sms efter ett tag. Han kan istället bara ta fram samma sms varje gång han känner att han vill få ett sms från mig. Det skulle ändå bara stå:
"Jag ger upp. Jag orkar inte mer. Men hon är sjukt söt!"
DS.
(Hon är egentligen världens enklaste, men hon måste gå igenom något för tillfället. Jag kollapsar snart.)
"Jag ger upp. Jag orkar inte mer. Men hon är sjukt söt!"
DS.
(Hon är egentligen världens enklaste, men hon måste gå igenom något för tillfället. Jag kollapsar snart.)
Hur tar man hand om små bebisar?
I fem veckor har jag haft hjälp i form av frivilliga personer som velat bära, jollra, byta blöja, sjunga och söva barnet. Eftersom de gör det så sällan och gärna gör det.
Igår var första dagen då jag var i princip ensam med barnet igen. Fortfarande halvt om halvt trasig. Hur gör man allt helt ensam nu igen?
Jag har glömt bort.
Några fler frågor jag skulle vilja ha svar på:
Igår var första dagen då jag var i princip ensam med barnet igen. Fortfarande halvt om halvt trasig. Hur gör man allt helt ensam nu igen?
Jag har glömt bort.
Några fler frågor jag skulle vilja ha svar på:
- Hur kan man glömma hur man använder tummen och istället tar hela näven?
- Varför börjar man helt plötsligt äta sämre (vilket antagligen är anledningen till att barnet vaknar oftare igen på natten?)
- Kan man köpa tålamod på burk någonstans?
- Kollapsar ett barn av trötthet någongång? När mamman provat alla trick men inte lyckats med något?
tisdag 14 augusti 2012
Wow!
Idag har jag vid tre tillfällen suttit på en stol! På. en. stol.
Jag har inte suttit (alls) sedan jag övergav passagerarsätet i vår Volvo i torsdags. Lunchtid.
Yeey!
Jag har inte suttit (alls) sedan jag övergav passagerarsätet i vår Volvo i torsdags. Lunchtid.
Yeey!
söndag 12 augusti 2012
Lite bättre, men...
Jag börjar känna hopp om livet igen. Idag har framgången resulterat i att jag återigen kan ligga på både höger och vänster sida!
Tidigare idag, sedan en tid tillbaka, kunde jag bara ligga platt på mage (halvskönt med ammande bröst...men det funkar) eller höger sida. Det känns överraskande roligt. Allt som varit så självklart förut.
Undra vilka framsteg jag gör imorgon!?
Tidigare idag, sedan en tid tillbaka, kunde jag bara ligga platt på mage (halvskönt med ammande bröst...men det funkar) eller höger sida. Det känns överraskande roligt. Allt som varit så självklart förut.
Undra vilka framsteg jag gör imorgon!?
lördag 11 augusti 2012
Jag är som en pensionär
En av äldre modell. Sjukhemspensionär. Fullständigt beroende av hjälp.
Om vi inte hade haft Estrid hade det inte känts lika betungande och jobbigt att vara jag, men nu måste mannen sköta allt.
Jag är trasig och äter alla möjliga piller. Skulle må bra av en dosett tror jag. Kan knappt sitta bara korta, korta, stunder. Ligga är min grej. På sidan. Bäst är höger sida. Tvättar mig med en tvättlapp och går lååångsamt när jag blir serverad mat i salongen eller måste besöka toaletten.
Jag är så frustrerad över det här att jag inte vet vad jag ska ta mig till snart. Att tycka synd om sig själv är bedrövligt, men ibland måste man. Den här gången tycker jag ändå nästan mer synd om min man. Jag har ont, men han får dra det tunga lasset.
Om vi inte hade haft Estrid hade det inte känts lika betungande och jobbigt att vara jag, men nu måste mannen sköta allt.
Jag är trasig och äter alla möjliga piller. Skulle må bra av en dosett tror jag. Kan knappt sitta bara korta, korta, stunder. Ligga är min grej. På sidan. Bäst är höger sida. Tvättar mig med en tvättlapp och går lååångsamt när jag blir serverad mat i salongen eller måste besöka toaletten.
Jag är så frustrerad över det här att jag inte vet vad jag ska ta mig till snart. Att tycka synd om sig själv är bedrövligt, men ibland måste man. Den här gången tycker jag ändå nästan mer synd om min man. Jag har ont, men han får dra det tunga lasset.
tisdag 7 augusti 2012
En bit av himlen är i min mage
I slutet av förra veckan var mina föräldrar och hälsade på i stora staden. Jag och maken var in till stan för att fira en 60-åring (svärfar) och hänga lite med mina föräldrar. Vi tänkte att vi skulle prova något nytt och hittade ett mysigt ställe i Sickla. En 1700-talsgård som serverade förtäring. Finns förtäring finns i princip alltid mitt hjärta där (förutom det där stället vid E4:an i Hudik).
Förra veckans blommor
Den här buketten har tappat sin charm nu. Men förra veckan var den precis så här fin och vädret tilltalande. Nu ser buketten lika trist och risig ut som vädret.
måndag 6 augusti 2012
Men hjälp!
Vi brukar ha kräftskiva i vår stuga varje år (okej, vi har haft det två gånger...). Förra året var jag på smällen, så nubben uteblev för min del. Men det gick så klart lika bra ändå! Under den kräftskivan tyckte mannen att de som delar skivan med oss också skulle försöka sig på det här med att få barn och den här sommaren är vi tre barnfamiljer! Vi liksom outade att vi skulle ha barn innan de där 12 veckorna hade passerat, eftersom vi skulle ha skivan och jag inte skulle dricka nubben. Det skulle bara vara för uppenbart att något var lurt.
Hur som haver så vet jag inte när vi ska kunna klämma in en skiva här ute i år. Gick just igenom helgerna framöver och det är uppbokat till Oktober. Oktober! Jag får andnöd och blir stressad. Uppbokade till Oktober är hemskt.
Nu tänker vi på något annat! Typ hur vi ska undvika att bli blöta ikväll när regnet tydligen ska ösa ner. Det kan behövas en plan för det. En form av akutplan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)