måndag 30 maj 2011

Såpoperan

Nu har jag skrivit ett inlägg mer på föreningsforumet än jag tänkt från början. Först skrev jag:

Jag tycker att vi ska vara glada över vilket fantastiskt arbete dessa människor utför för oss på sin privata tid. När du och jag kanske sitter och tittar på TV, planerar grillfest eller sitter på en solig uteservering efter arbetet, så sitter dom och kliar sig i huvudet och försöker få en bra ekonomi i vår förening, tar in offerter för att få en så bra och ekonomisk deal som möjligt för att våra fasader ska bli fina igen. Jag har varit inplastad i ca sex månader och ja, jag har klagat över livet i en mjölkkartong och syrebrist, men resultatet är ju fantastiskt! Helt klart värt det.

Skärp er! Om ni tycker att styrelsen är så fruktansvärt dåliga så får ni väl ta och tjuren vid hornen och gå med själva. Då kan ni påverka och se själva hur enkelt det är att betjäna 350+ medlemmars vilja och önskemål. Det är ju omöjligt att alla ska vara nöjda hela tiden. Jag har för mig att det suttit en lapp uppe ganska länge i trapphusen där de önskat få fler/nya styrelsemedlemmar.

Jag har svårt att se att någon av dom tar ett beslut för att jävlas med oss i ren illvilja, när de inte anser att man kan byta ut en tvättmaskin, fixa bättre trorkrum eller ha detaljkoll på renoveringen och de som ansvarar för det arbetet. Eller avloppsspolning heller för den delen.

Styrelsen -Jag tycker att ni gör det bra! Jag (och maken) är jättenöjda med er. Jag hoppas att ni ska orka även i fortsättningen!

Självklart kommer svaret från medlem M inom några timmar. H*n hann väl sova lite först. Men människan svarar:

Inplastad i 6 månader? Det låter ju som föreningen gör ett bra jobb då!

Då brister något inom mig. Jag blir skogstokig, jag kan inte behärska mig. Jag skulle vilja leta upp denna jubelidiot och prata personen till rätta. Men istället svarar jag:

Mig veterligen finns det ingen styrelse på jorden som kan styra över vädret. Det råkade bli vinterväder som inte gjorde det möjligt för byggubbarna att jobba med fasaden. Så här kan vi nog inte skylla på styrelsen faktiskt.

Det känns också som att det vore lite hål i huvudet att ta ner plasten under tiden som det pågår en vinter när man väl fått upp eländet! Jag kan tänka mig att vårt hus blev inplastat längre än tänkt och längre än många andra hus kommer att vara, just på grund av vädret.

Hellre att man tar det säkra före det osäkra och inte jobbar, för att inte riskera att fasaden är ful snart igen, än att leva mjölkförpackningnslivet inom några år igen, för att det måste göras om pga att man arbetat när förhållandet inte var perfekt. Men det är ju min åsikt.

Jag står fast vid att man får ta och anmäla sitt intresse att arbeta i styrelsen om man är missnöjd. Den dagen jag inte anser att styrelsen gör ett tillräckligt bra jobb enligt min åsikt, eller då jag tycker att föreningen tar skada av styrelsen kommer jag att engagera mig. Men så länge det känns bra så är jag bara sjukt tacksam att någon orkar engagera sig för min skull, på sin privata tid.

Jag blir så arg att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Men nu går jag och sover. För övrigt kontaktade ordförande mig och tackade. Det var ju trevligt!

lördag 28 maj 2011

Stackars vår styrelse

Om det är något jag lovar att jag aldrig ska gå med i under tiden som vi bor här i alla fall, det är att gå med i vår bostadsrättsförenings styrelse. Herreminje vad dessa människor får slita och ta skit. Inget dom gör verkar vara tillräckligt bra enligt några få medlemmar.

Vi är en gigantisk förening. Strax över 350 lägenheter. Det är även en del företag och restauranger som hyr lokaler av oss.

Jag har ju bloggat om fasadrenoveringen som pågått i en hel evighet och muttrat över att bo i ett mjölkpaket och obefintlig ventilering. Men alltså resultatet! Det var värt all syrebrist i världen! Det är ju så fantastiskt fint. Jag är skitnöjd och jag kan förstå om mina föreningsmedlemmar är rädda för att bli inplastade under sommarmånaderna. För det blir säkert inte behagligt. Men alltså skärp er har jag lust att säga på forumet. Lite vett i skallen verkar saknas hos vissa och det är alltid samma personer. Ikväll har jag läst följande:

Medelem M: Ordförande, som vanligt är du väldigt informativ :) Du kanske skulle kunna höra dig för om vad planerna är för varje hus och sen meddela det till oss hyresgäster, för det verkar finnas frågor och funderingar som du märker. Många har inte ens tillgång till dator. Lyft rumpan ur stolen och gör något !

Ordförande: M, rumpan är luften betydligt mer än du verkar förstå, lägger ner ca 20 timmar i veckan på föreningsarbetet för att hjälpa dig och andra för att få en så bra ekonomi och boendemiljö som möjligt. Bara i dina problem har ja lagt ner mer än 10 timmar under 2011 och lika mycket tid från vår förvaltare. Trist att du inte uppskattar det.

Hejja ordförande! Jag har tagit bort namnen på personerna för det kändes onödigt att posta här. Det medlem M och fler med honom som tjatar om att man vill veta mer kring planerna när det gäller renoveringen. Gång på gång på gång så måste ordförande skriva att han inte vet. Ingen i styrelsen vet. Man måste höra av sig till entreprenören. Det är en omöjlighet för en styrelse att ha detaljkoll på ett gigantiskt fasadrenoveringsprojekt. (Vad det är för svårt att förstå i det, det vet jag inte). Men jag vet att man bara fortsätter att gnälla. Det finns inget slut...

Jag skulle bli så trött och så grinig om jag var med i denna styrelse. Jag sitter och filar på ett peppinlägg till dessa hjältar. Dom som bryr sig och lägger ner sin privata tid på att jag ska ha det så bra som möjligt. Jag undrar varför medlem M inte ber att få vara med i styrelen när de söker fler som vill engagera sig. Är man så missnöjd är det väl bara att kavla upp ärmarna och sätta igång med grovarbetet, eller?

tisdag 24 maj 2011

+10

För en hel herrans massa år sedan var jag au pair i det förlovade landet. Det land som vi idag på kunskapslunchen kom fram till var mer jämställt under 1800-talet än 1900-talet. Men det är helt irrelevant för det här inlägget.

Idag på facebook fick jag ett meddelande från pappan i min amerikanska familj. Han berättade att det äldsta av de barn jag tog hand om för en hel herrans massa år sedan har tagit examen från universitetet. Två stycken till och med. I typ matte och medicin om jag kommer ihåg rätt.

Då blev jag genast minst tio år äldre. Av ett inlägg på facebook. Hepp!

måndag 23 maj 2011

Beviset

Det är så tjusigt numera! Men jag blir nästan förvirrad för det ser mer ut som att vi bytt fönster än att fasaden är renoverad...

Men fint är det och fint är det att ställningen och plasten är borta. Nu är det bara att börja jobba med balkongen!

HALLELUJA!!

Det står en man med skyddshjälm och jättegul väst på balkongen. Han äter i princip frukost med mig. Så nära är han.

Men det gör just precis ingenting! Han kan få en kopp kaffe om han vill. Han tar nämligen ner ställningen som varit runt huset sedan första advent.

Undra hur jag ska fira?

lördag 21 maj 2011

Avslappning

Jag tycker, nästan varje kväll, att en grej med oss människor är så konstig.

Vi kan lägga ner huvudet på en kudde, blunda och slappna av. Sen sover vi! I flera timmar. I de bästa av världar vaknar vi inte förrän väckaren ringer.

Det är ju jätteknepigt att man kan slappna av på det viset.

195 riksdaler

Nu är jag snyggast i stugan!

Där jag är

Där är det dålig mottagning när det blåser.


onsdag 18 maj 2011

Dagens fråga

Tycker ni att det är för ofta att dammsuga hemmet en gång i månaden?

Förbluffad över inlärningsförmågan!

Alltså nog vet man att barn har många luckor att fylla och att dom är väldigt mottagliga för information och nya saker att lära sig. Men jag är så imponerad av 6-åringarna i Sumpan som övat in typ 12 sommarsånger och bara levererade i värsta tempot igår. Det kallar jag för vårkonsert. Dom var hur duktiga, söta och olika långa allihop!

Tjopp! Tjopp! Så hade jag ätit opp.

Mat! Mat! Mat!

Om jag inte är hemma framför kylskåpet snart så börjar jag att gnaga på fetaosten jag har i handväskan. #hungrig



måndag 16 maj 2011

Idag blev jag av med oskulden

En unge i minuten. Ikväll är det första gången som jag ser det programmet.

Jag kan inte säga att jag blir jättesugen på att föda barn precis. Men jag gråter och blir tät i näsan om vartannat!

Mamma byter bo

Jag vet inte vad programmet som går på TV4 heter, men nåt sånt.

Det är ju så klart roligt med dessa extremiteter som ska komma överens i några dagar. En vegan hos en strutsfarm. Programidén skulle ju inte funka om upplägget var annorlunda. Jag förstår det. Men varför måste man göra ett sånt program och varför måste man vara så emot allt när man gått med på att vara med. Ja, annars skulle ju programmet bli platt och tråkigt.

Äsch, jag vet inte var jag vill komma. Men å andra sidan vet jag inte heller var det där programmet vill komma.

söndag 15 maj 2011

Friskisskola. Lektion nr. 5

Man skulle kunna tro att jag slutat gå till Friskis, eftersom lektionerna blir så få här på bloggen. Men tro inte att antal lektionstillfällen speglar aktiviteten på Friskis. Även om det är snubblande nära sanningen.

Dagens skola är att läsa igenom beskrivningen av ett pass du tidigare aldrig satt din fot på. Det är lättare att förstå vad man ska utsättas för då. I och för sig kan det vara trevligt med överraskningar. Men när överraskningen är att förnedras kanske man inte borde kalla det för trevligt? Pulsgympa kan man säga är en sådan aktivitet man kan förnedras av, och man bör därför se upp. För om passet har körts i en hel termin och du inte besitter koordination för fem öre kan du ligga pyrt till.

Jag säger inte att du får sämre träning, för tränad blir du. Du kan svettas som en gris även om du håller armarna upp när resterande 84 personer i lokalen gör en piruett. Alternativt gör en gräva-grop-övning när de andra gör något som mer kan liknas vid boxning. Svettas gör man. För det är jobbigt att hela tiden vara lite off också.

Det finns lite alternativ att ta till vid dessa tillfällen. Man kan ställa sig längst bak, eller så ser man till att hamna längst fram av misstag och få ledaren framför sig. Öga mot öga och då blir allt även spegelvänt dvs än sämre för den redan koordinationssvage. Man kan gå därifrån efter halva, eller så stannar man.

Sist men inte minst (även om det är preciiis så man känner sig) så kan man kan bita ihop och skratta åt skiten också. Bju' på sig själv liksom. Det gjorde skribenten och det gick bra. Men jag ser inte att jag återvänder till det där passet under det närmsta ljusåren.

Fantastisk dag!

Idag fick jag låna den sötaste och då tog vi med bästa gåbort-guldväskan innehållande massor av godis och guldplånbok. Sen åkte vi till bion och såg Rio. Filmen var inte så bra som jag trodde, men sällskapet var exemplariskt!! På vägen hem försökte vi göra världens största tuggumibubbla. Det gick bättre än vad som syns på bilden. Kan hälsa att det var fotografen som var alldeles för långsam.

lördag 14 maj 2011

Double J for Indiska




Hon är bra snygg den där bruden Jade Jagger!

torsdag 12 maj 2011

Rum

Jag läste precis i nättidningen Shortcut: Längtar du efter eget rum, en frizon från kollegornas ständiga pladder? Nu får du stöd i forskningen, som visar att arbetsplatsens utseende påverkar vår hälsa. Allra sämst mår kontorslandskapsråttan.

Jag svänger i den här frågan. Om vad jag vill. Vissa dagar går det superbra med landskap. Andra dagar är det fruktansvärt. Jag tror på den gyllene medelvägen. Ett rum för kanske fyra personer istället för 22, det vore nog ultimat.


tisdag 10 maj 2011

Jag lovar!!

Jag jag haft det betydligt sämre!


Till exempel om några minuter, när jag måste in i grottan igen.

måndag 9 maj 2011

Ambulansförare

Det är lite märkligt, vi som inte kör ambulansen ser mer stressade ut än den som kör och passageraren.

Föraren och passageraren ser oftast helt oberörda ut. Kör som vilken söndag som helst, eller bläddrar i lite papper. Inget konstigt alls.

Vi på sidan av blir stirriga och vet inte riktigt hur vi ska bete oss. Stanna, gå, springa iväg kanske? Jag tycker att det är så snurrigt.

Vänta nu...

Sitter hos mitt fackförbund och ska lyssna på Nina Jansdotter. Tror jag.

Hon här bredvid sa precis att hon ska lyssna på Mia Törnblom. "Det är i alla fall därför jag är här!", som hon uttryckte sig.

någon av oss har gjort en dålig research. Det blir ju bra hur som skulle jag vilja säga!

Så länge jag inte har blivit blind eller döv, så var det Nina som stod där framme.



söndag 8 maj 2011

Friends

Dom här har ju jag hängt med lördag-söndag. Ganska fint sällskap faktiskt! Dom kräver otroligt lite av mig.



torsdag 5 maj 2011

Något är det!

Jag har, två dagar i rad, skrattat så att tårarna runnit och stora andnöden träffat mig. Det är så härligt förlösande!!

Min man tycker att jag är konstig. Han är inte alls lika road som mig. Vilket jag så klart inte kräver. Han säger bara "Men hur är det med dig?" Jo, tackar som frågar, men jag håller på att dö av skratt och jag gillar't!

Jag tycker att såna här skrattsalvor dyker upp allt mer sällan. Det är allt bra synd, det.

onsdag 4 maj 2011

Blodpudding med lingonsylt?




Fast egentligen är det kladdkaka med grädde och hallon! Gött!