Jag har, två dagar i rad, skrattat så att tårarna runnit och stora andnöden träffat mig. Det är så härligt förlösande!!
Min man tycker att jag är konstig. Han är inte alls lika road som mig. Vilket jag så klart inte kräver. Han säger bara "Men hur är det med dig?" Jo, tackar som frågar, men jag håller på att dö av skratt och jag gillar't!
Jag tycker att såna här skrattsalvor dyker upp allt mer sällan. Det är allt bra synd, det.
6 kommentarer:
De där skrattattackerna lever man länge på... :)
Therese: I love them! Två på två dagar, det är sjukt bra faktiskt.
Nu ska jag gå och lägga mig, för jag blev helt utmattad av mitt skrattande. Och uttorkad.
Jag undrar för att du tycker så knasiga grejer är så roliga :)
Philip: Jag är knasig. That's why!
Haha, det är samma för mig och jag tror det är en trevlig effekt av alla mina hormoner, välkommet avbrott mot alla tårar (fast jag gråter ju av skratt också). Fick två rejäla skrattanfall igår, gött!! :D
Omentjej: Ja, det är ju inget jag kan skylla på. Men det är skönt att jag inte är helt ensam!
Skicka en kommentar