Träning

Som ni vet så krånglar ju amningen av en del anledningar, bland annat en svampinfektion som uppkom när jag åt penicillin för streptokocker som satt sig på såren jag fick på mina bröstvårtor i början av amningen på grund av fel tag.

Hon har ett eget sätt att äta den där damen. Hur mycket vi än övar tar hon och gör på sitt eget sätt. Det är ju bra med egen vilja och jag gillar att det redan kommer fram (till viss del i alla fall). Det egna sättet är inte bra för mig och tyvärr kan ingen barnmorska i världen hjälpa henne att göra "rätt". Det går liksom inte att se vad som händer inuti hennes mun när hon käkar.

Men när jag känner att NU är det dags att ge sig ut, för nu funkar amningen prima, alternativt är den satt åt sidan för ersättning, då ska jag börja träna igen. Det skulle vara skoj känner jag! Och då funderar jag starkt på Mamma Boot Camp. Det verkar trevligt. Dels får man vara utomhus och det verkar vara bra träning med naturen som träningsredskap.

Hjärnan bakom Mamma Boot Camp är Olga, som var coach i Biggest Looser under säsongen som gick sist. Jag har själv inte sett programmet, men jag har hört talas om henne och att hon var coach där. Plus läst om henne i någon gravidtidning eller nåt.

Vore skönt att komma ut och även träna samtidigt.

Så nu håller vi tummarna allt löser sig till det bästa för mig så att jag snart får börja!

Godkänd!

Igår skulle vi träffa styrelsen i den förening vi flyttar till. Dom ville tydligen godkänna oss. Så vi traskade iväg och väl där fick vi träffa alla nya grannar! Det bjöds på kaffe och bullar, sjukt trevligt. Vilket härligt och brokigt gäng vi blir. Vi blir de yngsta i huset och de andra är i varierande åldrar. Mellan 40 och 60 skulle jag säga. Man lånar varandras komposter och man gör allt som har med huset att göra tillsammans. Kryper under botten av huset för att se att inga skadedjur har byggt bo där under, man målar huset tillsammans och delar på snöskottandet. Tur att vi bor i Stockholm då -då blir det knappt någon snö. Dessutom köpte föreningen en snöslunga inför den här säsongen eftersom vintern innan var sjukt snöig och det inköpet fick ju verkligen snöandet att avta. Haha!

Det var verkligen supertrevliga grannar!

Vi fick en godkäntstämpel i pannan innan vi lämnade vårt allrum, som är det mest mystiska påhitt man kommit på i det där bygget. Så i september någon gång kan vi bjuda på bastukvällar!

Nu är det MYCKET på samma gång...

Vi råkade ju köpa radhus. Det betyder att vi måste sälja lägenhet. Att sälja lägenhet innebär att det ska fotas och läggas ut på internet och allt måste göras innan vi sitter hos mäklaren och transfererar pengar till säljaren av radhuset. Så klart.

Men det ska göras.

Vi ska även ta hand om vår lilla tjej (som börjar bli stor och tung) och jag ska hinna med mig själv som är lite bakom och fortfarande lätt förstörd över den jobbiga amningen. Eller, amningen går jättebra på den sida av kroppen där allt är helt och fint. Men sen har vi den trasiga delen och svampen som inte ger med sig. Det är psykiskt stressande och tär något vansinnigt på mig och säkert även maken. Jag vill bara kunna amma normalt. NU. Det skulle ta bort massor av inre stress. Jag känner mig dessutom instängd i lägenheten, väggarna kommer allt närmare och allt jag skulle vilja är att träffa folk. Men då måste jag ta med mig pump och grejer -apjobbigt. Men jag vägrar ge upp hoppet. Det ska fungera snart, eller så skiter vi i det helt. Kör en vecka i taget. (Ibland timme i taget).

Maken har massor att göra på jobbet, plus att han får ta alla samtal med banker och mäklare. Lite lätt kaos även där. Plus att han inte sover superbra om nätterna eftersom vi är uppe och äter på nätterna, jag och lilltjejen. Hon är inte speciellt tyst då. Inte så att hon skriker på något vis, men många ljud kommer det!

Men nu står alltså fotning av lägenhet överst på listan av saker som ska göras. Så jag ska genast börja göra en lista för att komma ihåg allt vi borde tänka på innan fotograferingen går av stapeln.

Sen ska det städas innan det ska visas och säljas också. Herreminje -vad har vi ställt till med!

Egentid

Vårt barn är som Skalman. Mat och sovklockan är inställd på var tredje timme. Fantastiskt kan jag tycka! Jag har trott att barn äter lite nu och lite då och lite till en stund senare. Men Estrid är som en klocka. Oftast. Så man kan nästan alltid tänka att man får tre timmar från det att hon började äta tills hon vaknar nästa gång.

Under den här tiden borde även jag sova. Men så blir det inte. Dumt! Istället har jag idag målat tånaglarna och tagit mig två (!) kaffekoppar. Lyxigt! Men lyxen borde få stå åt sidan för lite mer sömn. Men det är så svårt, så svårt.

Jag gillar att shoppa

  

Den här gången kanske vi blev lite väl extrema när det gällde shoppingen. Impulsköp i radhusklassen är nog det största impulsköp jag gjort. Jag som inte ens kan köpa en ny dator till mig själv eftersom jag måste tänka igenom det i flera år...

Men nu blir vi med radhus i höst! Känns fantastiskt roligt och spännande faktiskt.

Natten mot söndag, för en vecka och två dagar sedan, satt jag och pumpade mjölk och läste Aftonbladet på iPad:en eftersom jag kom på att jag låg efter i det där med nyheter. Blev inte så mycket nyheter dock, för jag hittade en annons från en mäklare med ett jättefint hus som ligger i Trollbäcken här i Stockholm. Visade huset för min karl morgonen efter. (För honom var det nog mitt i natten, för mig var det efter första morgonmåltiden för lillstumpan.) Några timmar senare satt vi och åt frukost på balkongen. Ca kl 11.10 hittade jag ett radhus här i Årsta som var till salu. Visning kl 12 samma dag. Då blev det lite bråttom!

I torsdags, på MAX i Sundsvall fick vi ett samtal från mäklaren. Radhuset är ert! Jösses. Så fantastiskt roligt. Skulle vilja ha uteplatsen i sommar, men så blir det inte. Vi blir kvar i lägenheten över sommaren.

Åh, norrland!

Är på retreat hos mina päron, när maken fotar bröllop. Skulle vilja stanna längre, men imorgon drar vi ner till storstan igen.

Det där begäret

Nu vill jag ha Neon Sandal från Hasbeens. Men frågan är i vilken färg? Rosa gillar jag. Men gula är sjukt fina också. Är rädd att foten bli lite blek i gult bara. Natur är ju enkelt och kanske egentligen det mest gångbara, men lite tråkigt också? Röda har jag ju ett par andra, så det känns onödigt att köpa röda. Gröna är fint!

Lättast att bara låta bli och köpa.

Åh nej, jag har blivit en sån där

Jag hade inte tänkt att min blogg skulle handla om amning och barn, men det är liksom det enda som kretsar i mitt huvud eftersom det är det som upptar ALL min tid. Jag hoppas hitta annat att skriva om snart. Typ det fantastiska vädret som jag knappt hinner njuta av.

Amning är i alla fall det söligaste jag känner till. Det bökigaste och det jobbigaste jag varit med om. Det mest energikrävande och pyskologiskt utmattande jag utsatt mig själv för. Inget har fått mig att gråta så mycket och så intensivt. Inget liknande har fått mig att må så dåligt och tappa mitt självförtroende så snabbt och fått mig att tvivla på mig själv så hårt.

Jag hade aldrig kunna tänka mig att det skulle vara på det här viset och jag förstår att jag kanske tillhör en liten grupp som drabbats av lite väl många och hårda bakslag i ämnet och därför kanske är extra känslig. Men ändå.

Imorgon har det gått en månad. Jag ger det en månad till. Men detta ska inte få förstöra min första sommar med söta lilla hjärtat som vi har välsignats med.

Gud vad jag skrattat åt detta!

Hittade en krönika som jag tyckte var så lysande. "Hitta rätta greppet".

Ungefär precis så där kände och känner jag med. Jag har inte riktigt hittat ut ur Amningseländet ännu dessvärre...men jag hoppas att jag är på god väg.

Konstigt utseende

Något har hänt med bloggen har jag sett. Utseendemässigt. Väldigt...grå och väldigt lite rubrik och så.

Nu har jag även listat ut vad som är felet, tror jag. Maken har rensat på servrar och grejer och där låg nog min blogs utseende och skräpade också. Måste åtgärdas, minsann.

Kapitulation

Jag fick ge upp mitt tappra försök att ignorera felen som min iPhone faktiskt hade efter plurret i toaletten i mitten av mars. Idag lämnade jag in den på reparation. Det visade sig att det skulle ta 2-4 (!) veckor innan jag får tillbaka den. Hur ska det gå? Jag som fotar lilla söta E om dagarna och levererar bilder till mormor och morfar norrland...

Jag har fått låna en Samsung så länge. Jag förstår inte riktigt menyerna, det är så antikt!

Rassel, rassel

Jag lyckades hitta energi till att dammsuga. Det ni! Stort steg i mitt liv. Och så roligt det var, för det rasslade alldeles härligt i röret. Jag älskar att dammsuga när det rasslar!! (Jag gillar inte tillståndet i hemmet innan rasslandet. Alls.)

Vikariat

Jag skulle kunna ta på mig uppgiften att vikariera som afrikansk stamkvinna. Det enda jag skulle falera på är hudfärgen.

Jag går omkring och vädrar brösten stup i kvarten för att försöka få dom att läka. Resultatet är inte till min favör, så jag skulle säkert kunna sluta med det lika gärna.

Det är ju tur att vi inte har någon direkt insyn i lägenheten. Det hade varit jobbigt!

Nu hoppas jag bara att amningen (läs: bröstvårtorna bli normala) ska börja funka så att vi kan börja njuta av den här tiden...

Låg, lägre, lägst

Imorgon börjar maken att jobba igen.

Jag känner mig redan halv om dagarna. Det har varit så mysigt att skrota runt här hemma tillsammans i två veckor.

Aja. Mina hormoner skyller jag på. Dom gör det hela ännu jobbigare. Det blir säkert bra.

Shoppa?

Ska jag handla, eller inte? Det är frågan.

Det ska börjas i tid!

Det är bra med intressen!

Världens finaste kollegor!

Idag kom ett blombud förbi med världens ungefär finaste bukett!

Det lyser

Lite här och där lyser det i lägenheter. Det får mig att undra vad dom egentligen gör uppe? Vissa är uppenbart uppe och tittar påTV, för det ser ut som väldigt lokal åska med blixtrar och dunder i de hemmen.

Men alla de andra då? De som VERKLIGEN har tänt alla lampor...

Dagens grej

Det var att baka sockerkaka. Man behöver ju inte göra det onödigt omständigt när man ska få besök. Idag ska man helst baka macarons (vilket jag har gjort och det var roligt men lite omständigt!) eller något annat bökigt när man ska bjuda på fika. Typ tre lager utan mjöl eller bakpulver och helst inget socker eller annat som är onyttigt. Sockerkaka kan man ju faktiskt slänga ihop. Traditionellt fika liksom. Det är grejer det!

Det finns läppglans och så finns det läppglans

Jag använder inget av det. Men det var inte det jag ville ha sagt.

Igår var jag hos mina svärföräldrar på middag. Min svärmor har i princip alltid på sig läppstift eller dyligt. Även mellan middag och efterrätt.

Eftersom gårdagen inte var något undantag så plockade hon fram sitt läppglans på vägen in med efterrätten. Och dra på trissor! Behållaren (eller vad det kan kallas) hade en inbyggd lampa. Jag höll på att kissa på mig av skratt. (Kanske för att jag fortfarande till viss del är inkontinent efter förlossningen?) Vem behöver en lampa där?!?

Min svärfar kom fram till att 75% av priset för läppglanset stod nog den där lampan för. Jag håller med.

Sedan var det namnet

Fina vänner

Det är fint att ha fina vänner. Våra grannar är sådana vänner. Vi är lyckligt lottade! 

När vi kommit hem från BB och sedan haft ett antal bedrövliga nätter fick vi ett mms med en bild på vår dörr och ett inslaget blompaket. Där fanns denna fantastiska bukett. Jag började gråta av omtanken. Någon dag senare upprepar sig proceduren. Men då stod där en övergiven, gudomligt god, pastagratäng. Varm och färdig att ätas.

Det är verkligen en ynnest att få ha sådana vänner och en extra bonus att dom bor ca 50 meter bort. Ni är bäst och har fått mig att gråta flera gånger den senaste veckan. Men bara glädjetårar! Det är ni som förtjänar buketten egentligen.

I mitt spännande liv händer det saker

Idag åt jag böngroddar och alfa-alfagroddar. Det måste vara bortåt hundra år sedan jag åt sist. Det var gott!

(Jag förstår att ni tog upp intresseflaggan nu...)

Bekväm?

Jag undrar hur jag ska kunna bli bekväm med att amma in public? Nu menar jag inte att jag ska slänga fram brösten lite här och var, men man vill ju gärna kunna hälsa på hos kompisar och känna att det går bra att amma. Man kan ju även göra det diskret om man sitter någonstans bland okända människor, så klart. Men jag undrar när det ska kunna ske?

Som det är idag så springer jag mest omkring halvnäck i lägenheten och försöker förstå hur ofta och länge hon vill äta. Vilket inte verkar vara enligt någon som helst rutin. Okej, jag kanske har lite galet höga ambitioner, det har trots allt bara gått en vecka sedan hon hittade ut.

Ska öva på publikamning här hemma tror jag. Så får vi se hur det går. Kul att ha något att fokusera på om dagarna känner jag. *harkel*

2012-04-26 kl 04.38

Då kom hon ut, till oss. Vårt lilla (och ännu namnlösa) barn.