Jag hade inte tänkt att min blogg skulle handla om amning och barn, men det är liksom det enda som kretsar i mitt huvud eftersom det är det som upptar ALL min tid. Jag hoppas hitta annat att skriva om snart. Typ det fantastiska vädret som jag knappt hinner njuta av.
Amning är i alla fall det söligaste jag känner till. Det bökigaste och det jobbigaste jag varit med om. Det mest energikrävande och pyskologiskt utmattande jag utsatt mig själv för. Inget har fått mig att gråta så mycket och så intensivt. Inget liknande har fått mig att må så dåligt och tappa mitt självförtroende så snabbt och fått mig att tvivla på mig själv så hårt.
Jag hade aldrig kunna tänka mig att det skulle vara på det här viset och jag förstår att jag kanske tillhör en liten grupp som drabbats av lite väl många och hårda bakslag i ämnet och därför kanske är extra känslig. Men ändå.
Imorgon har det gått en månad. Jag ger det en månad till. Men detta ska inte få förstöra min första sommar med söta lilla hjärtat som vi har välsignats med.
5 kommentarer:
Heja dig! Jag har liksom på känn att du är klokare än klokast och att du har koll på vad som känns bäst. Jag är då imponerad av att du kämpar.
Men vet du, jag tror inte alls att du är en del av en väldigt liten grupp. Jag tror (utan att veta) att det är ganska så vanligt. Kanske man inte så gärna berättar om att man tycker det är tufft och inte alls så fantastiskt som det "ska" vara att amma?
Så. Heja dig!
Viktoria: TACK!
Jag tror också att det är många som aldrig berättar om sina kämpiga amningar.
Men jag tror inte att alla har streptokocker och blir skinnflådda på bröstvårtorna. Det var där jag stoppade in mig i en liten grupp.
Åh vad jobbigt och trist att inte få börja utan problem, man har nog ändå! Jag har aldrig haft problem med amningen men med min andra dotter slutade jag efter 3 månader pga att jag blev fysiskt utmattad och helt enkelt inte orkade längre. Jag vill bara säga en sak, sluta om det inte funkar, det är inte värt att få det att funka till varje pris. Både mamma och barn ska må bra. :)
Aj!!! Såna baciller låter ju än värre. Usch, hoppas de ger sig av omedelbums.
Frida: Tack för peppen!! Jag försöker ett tag till eftersom jag fått lite mer experthjälp i veckan. Men snart kanske jag ger upp. Vi får se. Det är precis som du säger -inte värt det om man inte mår bra!
Viktoria: Hoppas jag med!
Skicka en kommentar