tisdag 31 mars 2009

Auuugh

Huvudvärk.

Värk som känns igen som kaffehuvudvärk. Spänningar från tinning till tinning och en hel del spänningar däremellan. Huvudet känns aningen tyngre än normalt och vill helst tilta åt höger eller vänster. Söker antagligen efter ett horisontellt läge. Huvudet skulle i detta läge även kunna kallas för klump.

Om värken inte eskalerar vid hopp är det med största sannolikhet inte kaffehuvudvärk. Det enda som finns att göra då är att hoppas på att värken försvinner under natten.


Eftersom jag hoppat och därmed avklarat kaffehuvudvärkstestet, kan jag på en gång avslöja att detta är något helt annat. Det känns som att det horisontella läget är eftersträvansvärt och jag ska ta tag i det NU!

Igen

Bloggrekord även denna månad upptäckte jag alldeles nyss! Jahapp, då börjar det bli en vana och absolut inget av värde som måste basuneras ut här.

måndag 30 mars 2009

Det blev:

  • Uppsättning av två garderobsdörrar
  • Installation av ett hyllplan i en garderob
  • Vattning av några blommor
  • Chips i en skål
Inte fy skam ändå!

Jag skulle kunna:

  • Sätta upp de två sista garderobsdörrarna
  • Flytta på bilen
  • Utföra renoveringen
  • Röja alternativt sanera
  • Vika tvätt
  • Äta chips med dip
  • Äta ostkrokar
Men jag gör inget av det. Sitter i stället i soffan och funderar på vad jag ska surfa in på för sida, efter att ha läst en massa bloggar och kollat efter sommarstugor. Plus ett penthouse för 35 000 000. Det blir inget penthouse. Jag trodde inte att man kallade ett helt hus för penhouse för övrigt.

Nu är de igång igen!

Nu sitter dom å surrar igen. Det är synd om babbeltanten. Hon jojjobantar, 3 kilo upp - 3 kilo ner. Det är sååå mycket bättre att stabilisera. Kan hon med dotterns jeans annat än hålla med? Ja. Hon kan säga att hon är stabil. Ingen jojjo alls faktiskt.
Suck.

söndag 29 mars 2009

Snuvad.

Känner mig för övrigt snuvad på den där timmen, även om jag är dödstrött och borde sovit för länge sedan. Hrrm.

Bills, bills, bills

Nu har jag grävt mig upp ur räkningshögen och jag har nog ALDRIG haft en sådan hög med räkningar i mitt liv! Men snart är den betald och glömd. Borta!

Jahapp,

det var den helgen. Fort vare gjort.

Kvällsfika

Helgen har verkligen gått i sundhetens tecken. Så bra...



*Det finns ett rättstavningsprogram i min webbläsare som föreslår ordet inåtvändhetens istället för sundhetens. Oj, så lika ord!


How could I??

Jag missade VM-kvalet igår? HUR KUNDE JAG?! Himmel och pannkaka. Tur att det blev 0-0 i alla fall.

lördag 28 mars 2009

Om barn

Igår stängde maken ytterdörren efter att hans föräldrar, plus syster med ett barn lämnat lägenheten och säger:

-Vi skaffar inga barn va!

Lite lockande är det. Men nog vill jag ha barn. Yrvädret var det sötaste på länge och trots hans ringa ålder på ett år och (strax) två månader, så har jag hittat hans blivande fru. Men jösses vilken förmåga att hålla igång och så nyfiken man kan vara! Mamma och pappa kunde han säga. Och skrika. Men annars lät det mest som mumbojumbo.

Men jag vill nog ha barn ändå. Förhoppningsvis följer det med en energiboost i samband med att barnet kommer till världen. Säg att det är så!

Om maten är färdig? Öh, nä.

Klockan är 18.30, maten är inte påbörjad. Det ska bli paj. Det tar tid att göra paj. Då kommer maken på att han ska fixa elkontakten uppe i halltaket. Den som inte fungerar. Det gör att han måste slå av strömmen dit. Plus köket.

Man kan ju välja när man ska göra såna saker. Exempelvis dagtid när man inte behöver laga mat. Men det klart, ljust i hallen vill vi också ha!

Men jag är hungrig.

fredag 27 mars 2009

Jag är ju puckad.

Ville byta kanal på TV och försökte använda mig av Enter-knappen på datorn. Ska jag vara helt ärlig gick det inget vidare.

Elektrizzzkt

Mitt hår är helt hemskt. Vet inte om det är schampot eller vad det är, men det slickar sig efter kinderna på mig och det är något bland det snuskigaste som finns. Hatar när det händer.

Längtar hem till hårsprayen. Det enda som kan bota detta hemska. Undra om jag ska ta och boka klipptid hos Leif snart?

torsdag 26 mars 2009

Oh, happy day!

Med tanke på gårdagen var det ju svårt att få det sämre. Så dagen har varit helt okej faktiskt! Det har varit sol, det gick bra mycket bättre (men inte helt bra) på jobbet. Trevlig kväll med bio, utan att beredskapstelefonen ringde! Mötet under dagen gav en del -precis vad jag ville när jag tog initiativet till det! Kvittot är tillbaka och vi får hämta ut ett nytt våffeljärn. Det är ju jättebra, för då kan vi skapa våfflor i parti och minut i framtiden!

Jag är som alla andra

Ikväll har jag gjort det som hur många svenskar som helst redan har gjort och som ännu fler säkert kommer att göra i framtiden.

Jag har sett Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson.

Jag är inte som alla andra när det gäller just de böckerna. Jag har inte läst en enda och antagligen inte ens tagit i en av hans böcker. Därför hade jag ingen aning om vad som skulle hända, men filmen var bra! Jag gick därifrån nöjd. Min tanke under filmens gång var att Stieg hade mörka tankar. Var han glad? Filmen är ju ond, men ändå god. Världens knepigaste slut var det också.

onsdag 25 mars 2009

Dagens fråga

Hur kan det bli så att en hel dag blir kass? Allt dåligt går liksom hand i hand en hel dag. Det är inte så att jag gått in för en uppgift och tänkt negativa tankar och att allt därför har påverkats i en negativ riktning av. Inte alls! Allt, förutom skålen, har gått snett.

Jag såg fram emot en effektiv arbetsdag i hemmets lugna vrå. Den blev allt annat än effektiv och inte på grund av mig. Utan på grund av annat och andra.

Sen bjöd vi över grannarna på våfflor och till det skulle jag äta den smarriga fettblandningen. Men tror ni inte att våffeljärnet strejkar? Helt nytt är det. En julklapp. Så då ringer jag julklappsgivaren och frågar om kvittot. Men kvittot verkar vara försvunnet...

Sova kan jag bara inte misslyckas med, så jag tar tag i det nu. Pronto.

Second hand shopping

Här i Årsta finns det en Antikaffär som aldrig...har öppet. Det är sant. Två timmar i veckan. Sen är de hutlöst dyra. Fast det är inte konstant. Jag vet inte hur de prissätter, men märkligt är det i alla fall. Kanske är det ett ställe där man borde pruta, jag vet faktiskt inte. För mig spelar det egentligen ingen större roll, för jag är fullständigt KASS på att shoppa andrahandssaker. Komplett dålig.

Men nu har jag länge suktat efter en skål som fanns där i fönstret. En Orreforsskål. 200 kr. Länge som i kanske en vecka, ungefär. Idag jobbade jag hemma, turligt nog. För affären har öppet mellan 16-18 på onsdagar och oftast är jag hemma strax före 18, vilket gör det lite stressigt att hinna dit. Jag vet faktiskt inte vem som hinner dit.

Tittade upp priset på en helt ny. Tre gånger så mycket. Toknöjd!


Husmanskost

Idag fick jag raggmunkar med rimmat fläsk och lingonsylt till middag. Tillagat av maken!.Så fantastiskt gott det är alltså!

Som sagt, alltid sugen.

Det är ju inte så att man blir mer sugen på vispad grädde till våfflan på våffeldagen, när den mjölkfria varianten från Go Green heter vispbar fettblandning. Men jag är ju inte den som är den, så jag lär ju svälja om en stund!

Det där med att jobba -del 5

Nu är jag tillbaka i negativa-tankar-träsket. Det är dåligt.

Jag har i alla fall fått till ett möte så att vi ska prata angående leveranser som vi får till vår grupp. Om dessa leveranser var bra, då kanske jag slapp känna mig som en nolla. Vi får väl se.

Ständigt sugen.

Det är ju värdelöst att jobba hemifrån när man bara blir sugen på en massa saker hela tiden. Kan passa på att berätta att Turkisk Peppar och tandkräm är otroligt dåligt att kombinera.

tisdag 24 mars 2009

Dagens solskenshistoria via sms

-Kallt ute!
-Men härligt med sol!
-Ja!
-I dag skiner solen i Kallhäll!
-Inte i soliga Sumpan för tillfället...
-Sol i soliga Sumpan!
-Här solar det och snöar om vartannat.
-Här har det haglat cats and dogs.

Håll gärna!

Nu sitter jag och håller tummarna för att jag ska få det där jobbet. Inte för att jag vet om jag vill ha det, men kanske finns det mer förhandlingsläge när det gäller lönen i alla fall. Jag tror i och för sig att jobbet är roligare också!

Skam den som ger sig!

Nu har jag i alla fall fått iväg en arbetsansökan med ett personligt brev där jag är allt annat än svensk. Jag använder mig av fraser som beskriver mig som otroligt ambitiös, för att inte tala om hur disciplinerad jag är!

Kroppsfixeringen

Den där renoveringen blev det visst inget av...

måndag 23 mars 2009

Gaaah!

Hur i hela världen fick jag mitt jobb?

Försöker skapa ett personligt brev, men det är ju skvatt omöjligt!

Maken är borta?

Har ingen aning om var han är faktiskt. Antagligen är det jobbet som slukat honom i vanlig ordning. Men middagen var god i alla fall.

Spaghetti och köttfärssås.

Ackompanjerad med ljudet av bilning i betong för blivande fiber (bredband) i lägenheten åt jag raskt upp maten all alone!

Wanja Lundby-Wedin

Är det verkligen någon som tror på henne? Om man sitter i en styrelse har man sjukt mycket ansvar och är skyldig att vara lite intelligent. Faktiskt. Man kan inte låta förvånad när ett helt horribelt beslut rullas upp för allmänheten. Hon har ju faktiskt skrivit under ett papper där hon godkänner en annan persons helt sjuka pension.

Renovering

Nu när vi är klara med sovrummet och ändå inte vet vad vi ska ha för tapet i vardagsrummet så kan vi inte göra så mycket åt boendet. Därför tror jag att jag ska renovera mig själv idag.
  • Fixa naglarna en gång för alla
  • Färga ögonbrynen som blivit hopplöst ljusa

Det här med Stockholms Lokaltrafik.

Idag var jag nästan rädd när jag åkte hem från jobbet. Jag tro att alla tokstollar hade fått permission från tokhusen idag. Antingen är jag blind alla andra dagar och har därför inte lagt märke till dessa människor, eller så har de tinat fram i helgen. Jag vet att jag aldrig förr varit rädd, men idag kändes det otäckt.

Aouch!

Hacka lök är en plåga. Jag vet inte om jag har extremt känsliga ögon eller något, men det värker i mina ögon när jag hackar lök. Inte bara gråt utan värk. Förut hade jag ett par slalomglasögon för att klara av att hacka lök. Men då fick jag världens bästa lökhackare av mamma i julklapp för något år sedan. Den är SUPERBRA! En Tupperware. Helt grym!

Idag vet jag dock inte vad jag tänkte på, för jag glömde helt bort att jag är ägare av den bästa artefakten någonsin: lökhackaren. Mina ögon var på väg ut genom huvudet innan jag var klar. Det ska jag ALDRIG göra om!

Hoppsan så tyst jag blev!

Haha! Jag har klarat att hålla mig borta från bloggen i 1,5 dag!! Ungefär. 

Men jag har inte haft tid att blogga eller läsa andras bloggar. Men nu är jag ikapp faktiskt! I lördags vaknade vi, åt frukost, började jobba vidare med golvet i sovrummet och då plingade det på dörren. Svärfar i högsta hugg. Han fick välja mellan att lägga golv eller att åka och köpa lite golvlist. Han valde golv, jag åkte till K-Rauta och försökte jaga upp personal som skulle hjälpa mig att få lös alla golvlistbuntar. Har man väl fått tag i en personal på det där stället, då är det bara att dra runt samma person i hela butiken. Man måste få hjälp med ALLT! Värdelöst, jag gillar att klara mig själv

Listen kom hem, jag fixade fika i form av överbliven födelsedagstårta. Sen jobbades det i ett! Svärfar for typ 15.30 och då fortsatte vi. 22.30 satt jag i soffan och pustade ut. Då stod sängarna åter i sovrummet, nybakta bullar låg i påsar i köket, fodret runt sovrumsdörren höll på att torka som bäst och magen var lagom mätt.

Söndagen ägnades till 2,5 timmes städning och sanering. Plus att lägenheten skulle bli barnvänlig. Vi har så mycket verktyg hemma hos oss att jag skraj för att göra mig illa. Då vet ju jag ändå att en såg har taggar och att de gör ont! Kl 14 damp det ner gäster med paket och efter Beck var vi åter igen själva i hemmet. Det råkade bli en toktrevlig middag hemma hos oss, med grannarna. Sen blev det Beck och sen blev det sova.

Min helg i ett nötskal helt enkelt.

lördag 21 mars 2009

Gårdagens middag.

I går kväll: Fondueboden. Fanatiskt bra! Glöm inte bort att boka bord i tid bara.





Sorry, sorry, sorry!

Jag hoppas att jag inte trampade någon på tårna med mitt inlägg Endå!?

Som jag skrev är jag inte alls speciellt bra på svenska själv och jag korrekturläser ingens blogg. Jag är ingen språkpolis och jag bryr mig inte om hur personer skriver. En blogg jag följer är en blogg jag gillar att läsa. Där bryr jag mig inte om hur bloggförfattaren skriver, för det är innehållet som räknas!

Antagligen var jag redan upprörd när jag läste bloggen med ordet endå massor av gånger på väldigt lite text. Annars brukar jag inte reagera så mycket. Knappt alls faktiskt. Kunde inte bry mig mindre om hur folk stavar. Huvudsaken jag kan läsa!

MASSOR AV FÖRLÅT om någon tog illa upp. Det var inte riktat till någon av er!

fredag 20 mars 2009

Som motvikt till förra inlägget

Babbeltanten

Skrev om någon som surrar så mycket att mina öron trillar av, härom dagen. Hon är en av två som är helt inne i en enorm vikthets. De är helt sjukt störiga och dessutom 40+. Varje dag är en kamp om vem som ätit vad i helgen och vad dom äter och inte äter. Till lunch är det mycket mackor och yoghurt för dom är inte så hungriga. Alternativt en dietdrink som dom orkat dra med sig i en TwinLab flaska. Sen när blev mackor och youghurt en bantningsdiet för det första? A-ja.

Dom får väl egentligen hålla på hur mycket dom vill, men det som är skrämmande är att dom har tonårsdöttrar hemma. Dom tjejerna kan inte ha det lätt. Eller, det kanske dom kan, men jag skulle i alla fall ha blivit påverkad av min mamma om hon höll på som dessa två damer gör. Antagligen skulle det första ordet jag sade ha varit kur. Det andra bantningskur.

Idag kom en av dessa 40-taggare till jobbet och konstaterar glatt till babbeltanten att hon idag har sin dotters jeans. Och? Senare under dagen pratar dom om godis. Det kan dom INTE äta. Åh nej. Aldrig. Samtalet spårar iväg och babbeltanten konstaterar att hon måste bli bullimiker. (Hon är fortfarande 40+, tänker man så då?) Då kommer det värsta av allt! Kvinnan med dotterns jeans utbrister: Aaaaallt är tillåtet när det handlar om bantning.

Öh? Puckon.

Det här med att jobba -del 4

Jag tror att dom har lagt ner IT-avdelningen utan att säga något till mig och ytterligare 4 andra. Det är inga människor kvar här. Vanligtvis är det väl i alla fall några hundra som finns i huset. Dom kanske också har pratat lön med sin chef?

Ehhhee..

Hur tar man sig till rum nummer fyra?

Endå

Allvarligt, om man skriver ett låååångt inlägg och upprepar ett ord massor av gånger, då måste man väl ändå se att ordet ser helt fel ut? Eller? Jag är inte bra på ord och avstavning och ihopstavning och särskrivning och adjektiv. Jag bara skriver. Men man kan inte skriva endå.
Jag vill inte hänga ut personen här i bloggen. För det är nog egentligen jag som är problemet. Tror att det hänger ihop med ett lite ändre inlägg som jag skrivit. Inte är jag skrivpolis heller, det står min make för.

Oh no.

Jag insåg i går kväll att jag börjar se ut som trailer trash. Måste verkligen göra något för att hotta upp mig till min vanliga nivå. Sunk är jobbigt i längden.

Får börja med att gå till makens arbetsplats efter jobbet tillsammans med nagellack, nya nagelfilar och borttagningsmedel. Sen får jag sitta där i ett hörn och skämmas över min aktivitet och försöka få någon ordning på mig själv, i alla fall mina naglar. Hinner inte hem efter jobbet, för vi ska ut å äta på ett av Stockholms bättre ställen. Fondeuboden. Det blir ett kärt återbesök ikväll och man kan faktiskt inte se ut hur som helst på restaurang!

Resten av mig får jag ta tag i när golvet är lagt och sovrummet är färdigt.

torsdag 19 mars 2009

Åsikter.

Jag har så mycket åsikter om så många saker att det är alldeles fullt i huvudet. Mest om människor.

onsdag 18 mars 2009

Ingenting.

Jag har ingenting att komma med idag.

Bla, bla, bla

En del människor pratar verkligen så att man får skavsår i öronen. Snart går jag och stoppar in en egentillverkad pappersboll i käften på personen!

Det här med att jobba -del 3

Jag sitter och motbevisar min chefs argument, ett efter ett. Hon påstår att jag ligger i den övre delen av stapeln, medan jag försöker säga att stapeln inte är sanningen.

Jag raddar upp bevis, efter bevis, efter bevis. Jag har räknat och jag har skrivit ner, jag har visat hur uträkningen gått till. Jag säger att alla siffror är från verkligheten och helt rimliga genom att visa alla siffror. 

Jag argumenterar väl till varför jag borde ha en annan lön.

Hon har ett pott. Spelar ingen roll vad jag säger. Nu känns det återigen som att jag borde byta arbetsplats. Det är inte så motiveranade att höja ingångslönen med 2,6 procent. När man gjort en resa som är helt sjuk kompetensmässigt. Dessutom kommer det massor av mer ansvar bara jag sätter min fot på jobbet från och med första veckan i april. 2,6 procent. Irriterande som en kliande fläck på ryggen som man bara inte kan komma åt.

Nä. Nu får det faktiskt vara nog. Det är inte min chefs fel, det är arbetsgivarens. Hur har folk kunnat jobba här, år efter år? Hur mycket stryk kan man ta? Jag är så arg just nu att jag inte vet vad jag ska göra...

tisdag 17 mars 2009

Jag tar risken.

Med risk för att bli lite väl personlig så var jag och lämnade ett gynekologiskt cellprov idag. Varför berättar jag detta? Jo, därför att när jag befann mig där i rummet, nervöst babblande med en barnmorska frågade jag något som jag glömt bort just nu.

Hur som haver så var svaret att endast en tredjedel, ca 34%, av de som kallas till provtagning kommer.

Kom igen! Det är ALLDELES för lågt antal. Det är verkligen världens bästa chans för oss kvinnor att upptäcka eventuella cellförändringar i tid. Det är gratis och tar INTE lång tid. Vi borde alla gå dit. Det är lite av en livförsäkring känner jag.

Jag tycker att alla borde ta chansen. Det är ju helt klart värt det. Så hoppa inte över din provtagningstid! (Även om det tar emot att gå dit, den där stolen känns faktiskt förnedrande tycker jag).

Värre än så är det inte!

Jag bjuder ju på mig själv en hel del här på bloggen tycker jag. Så varför inte även dela med sig av lite pinsamheter?

Idag, under tio minuters-promenaden på väg hem från arbetet gick jag i vanlig ordning och sms:ade. Skillnaden mellan idag och andra dagar var att jag passade på att träffa en lyktstolpe på nära håll. Om jag skämdes? Ja. Men jag låtsades som ingenting och fortsatte skriva sms:et!

måndag 16 mars 2009

Shopaholic i bilder.





Den sista bilden visar vad vi fick i den där påsen med sjukt många saker!

En norrlänning bland Stockholmseliten.

Shopaholic-kvällen var otroligt trevlig! Ni förstår, vi fick drinkbiljetter, biobiljetter, goodiebag (how I hate that word), wraps, smoothies och glass! Gratis. Plus 20% rabatt i alla butiker. Jag förstår att ni har många frågor kring detta event! (Öh?)

Vad kom jag hem med? Ett par randiga, färgglada sockar!

Vilka var där? Blondinbella, Blondinbellas bästis, En författare som tydligen inte skrev en bra bok (Sofia vem var det?), hon tjejen i barnversionen av Adam & Eva, en annan kändis som är brunett och pratar mycket, inte helt svensk...hm, jag är dålig på kändisar. Hon som sjöng i a-teens och numera är tillsammans med Måns Z såg jag också.

Hur var folk klädda? I princip alla hade kvällen till ära pumps och sidenklänning med spetsdetaljer. Jag var nog den enda som anlände i en frisyr som håller på grund av en ansenlig mängd byggdamm och mössa! Men så är jag från norrland och inte van att ha tillträde till såna här tillfällen.

Jag hoppas det blir fler tillfällen, det var trots allt trevligt!

Det här med att jobba -del2

Jag har jobbat över! Det var länge sedan det hände. Måste bara betyda att jag är i ett positivt flow.

Wohoo!! Ska firas med nåt flottigt på stan tror jag.

Kvällens aktivitet

Ikväll blir det Shopaholic-kväll i Västermalmsgallerian! Blev inbjuden via Granit (en av de bättre affärerna i världen) och girig som man är så står man där i gallerian ikväll och kniper åt sig en biobiljett till just Shopaholic!

Därav tystnad även i kväll. Men ni må tro att jag saknar att sitta och uppdatera bloggen! Bloggaholic-kväll kanske vore bättre?

Det här med att jobba -del 1

Idag kändes det helt okej att gå till jobbet faktiskt. Det var länge sen jag lämnade sängen med ett "helt okej" i huvudet. Men det känns såklart fantastiskt!

Får se hur många dagar det håller i sig?! Förhoppningsvis flera!

söndag 15 mars 2009

Brutna löften...

Jag gillar inte att misslyckas med löften. Men jag orkar inte uppdatera er angående bröllopet. Renoveringen tog heeela dagen, så jag är helt slut.

Är det imorgon helgen börjar?

Svettis

Jag hoppas med hela min kropp att denna renovering kommer att ge mig mer muskler, så att allt inte är förgäves. Nytta med nöje, liksom. Vad som är nöje vet jag inte. Även om det är kul att renovera kan man ju bli smågalen ibland...

Svar på tal!

Jajjemän!

Jag försvann i slipdammet! Nu har jag en liiiten paus som jag tänkte utnyttja den på bästa sätt. Bloggtid!

Jag har inget att tillföra omvärlden, eftersom jag är instängd i den lila katastrofen, men jag kan ju se vad alla andra, orenoverande, människor gör av sin lediga tid! Renoveringsbloggen uppdateras emellanåt också!

fredag 13 mars 2009

Och sen...

Två Keso-mackor senare ska jag nu ta tag i sovrummet på riktigt! Nu ska här slipas och målas och spacklas så att det YR där inne i det ekande rummet. Jag ska samtidigt lyssna på P3 eller P4. Lite underhållning behöver man allt!

Fredag =

Renovering!

Ett litet, litet, problem.

Vad köper man till sin make när han fyller 26? Förra året fick han en ballongfärd, men då fyllde han ju ojämnt jämna 25.

torsdag 12 mars 2009

Semester 2009

Hit vill jag åka på semester i sommar. Amalfi, Italien. Det verkar ju onekligen vara ett trevlig ställe.



Hmm...

Jag har ju lovat att blogga om bröllopet kom jag just på! Det ska jag ta och göra. Senast Söndag!

Om barn, då.

Om jag någon gång väljer att skaffa barn och förhoppningsvis kan få barn, då hoppas jag innerligt att dessa små människor inte ska ärva mitt dåliga tålamod. Jag hoppas att just tålamod går utanför dna-spiralen. Om det inte är så att de utvecklas kreativt av det hela?! Det kan ju hända att de istället för att bara väntar och känner att tålamodet rinner över och byter form till ilska, hittar genvägar som tar dem dit de vill utan att behöva ta stryk på grund av dåligt tålamod. Då är det okej.

När pengarna sätter stopp.

Jag skulle så HEMSKT gärna vilja gå en hel massa utbildningar. Inte på universitetet, utan mer webbaserade utbildningar och utbildningar som är roliga. Inte den sorten som får mig att bli klokare på arbetet, utan sådana som är underhållnde och som gör att jag blir bra på något som skulle kunna vara ett intresse. Men de som har de bästa och mest intressanta kurserna är inte ABF. Nä, det är de som heter Berghs eller liknande som intresserar mig. Hos dom kostart det skjortan att gå en fotokurs i ett år. Närmare bestämt 65 937 kr inkl. moms.

Jag vill gå den fotokursen, för den verkar grymt bra. Förutsättningarna finns, jag behöver inte gå och shoppa en ny kamera. Det finns än det ena än det andra i fotoväg i vårt lilla bo.  Jag tror inte på ABF och liknande efter en fotokurs på medborgarskolan i Umeå för en herrans massa år sedan. Nä, det gör jag inte. Jag vill gå den på Berghs. Men jag kan inte hosta upp 66 000. Det är ju mer än vad ett kök kostar!

Frågan är...

Undra hur jag skulle sett ut om jag bodde i Hollywood? För jag skulle ju omöjligt ha sett likadan ut som jag gör som Årstabo.

Men jag är otroligt tacksam över att få bo i Årsta och inte i Hollywood!

onsdag 11 mars 2009

Det vände!

Kanske var det bara slumpen som gjorde att min dag va kass igår. Eller som gjorde att det blev en bra dag idag? Jag fick massor att göra helt plötsligt, vilket gör att jag kan koppla bort alla människor som beter sig på ett deprimerande sätt. Jag har ändå inte tid att reagera på det hela! Jag älskar att vara överhopad med arbete och jag är på väg ditåt.

Från och med idag är jag med i ett projekt, på 50% av min arbetstid, vilket gör att jag kan ägna mig åt något helhjärtat och därmed lära mig en massa saker. Jag ska studera projektledaren tills jag kan hennes metoder utan och innan, komma ihåg vad hon gör bra och dåligt. Lära mig! Sen ska jag ta över hennes jobb.

Förutom det så kommer jag även att lära mig ett och annat inom mitt nuvarande arbetsområde. Vilket känns minst lika viktigt och nödvändigt! Jag hoppas att vinden har vänt till min fördel och att jag slipper bli irriterad allt för ofta från och med nu!

Chokladsockerkaka.

Den blev GOD! Liiite ogräddad i mitten, men god!

Det är egentligen bara min pappa som kan baka detta delikata bakverk och lyckas. Jag och mamma brukar falera ungefär 99% av gångerna. Idag vände det tydligen, om det inte är så att den enda procenten som pekar på lycka just inföll!? Pappa kan dessutom receptet utantill, om jag inte minns helt fel. Han kan i alla fall sidonumret i kokboken där receptet finns. Jag vet bara att receptet på ambrosiakaka är på motsatt sida med ett foto från 70-talet.

Måste, måste, måsten.

Nu har jag för många måsten för att få någon av dem gjorda. Typiskt. Fortfarande är det bara halva fönstret som är spacklat...hm.

Men om jag vänder på det så har jag ändå hunnit med en hel del idag. Jobbat, bakat, ätit, slagit in paket och småstädat. Besök är på gång in och snart ska här fikas och tittas på Grå!



tisdag 10 mars 2009

Spackel.

Ikväll har jag slipat runt fönstret i sovrummet och spacklat ungefär halva.

Nu: Dödstrött.

Dagens middagstips!


Lasagnette! Kan det bli enklare? Nä, tror faktiskt inte det!

Jag är mjölkproteinallergiker, men reagerar olika mycket på olika saker. I kryddblandningen som kommer med paketet så är det (självklart!) tillsatt mjölkprotein, men jag försöker att göra den så mjölkfri som möjligt ändå med mjölkfritt smör och havremjölk. Idag var jag sugen på ost, så jag satte lite ost ovanpå! Annars brukar jag ha bytt ut osten mot iMat , det fungerar det också!


Urk.

Idag är en DÅLIG dag. Kanske beror det på den helusla sömnen inatt. Eller så beror det på snöovädret som bestämde sig för att tåga in över storstan och förpesta min dag. Det kan även vara så att det bara känns uselt och att det INTE blir bättre av att varenda människa runtomkring mig på min arbetsplats, är så sjuuuukligt negativa att det är omöjligt att inte påverkas. 

Snart behöver jag byta ställe att spendera en hel massa timmar på per vecka, alternativt starta något eget. Det sista känns dock helt avlägset, för jag har inget att komma med för tillfället. Inte ekonomin för det heller.

Kanske ska gå hem och 15 och gråta ut?

måndag 9 mars 2009

Naglar.

När jag tackade "ja" vid altaret för över en månad sedan (!), hade jag finfina naglar, made in Umeå. Pia på Nagelcity är den som ska tackas för det hantverket!

Naglarna är gjorda av akryl, vilket betyder att jag inte kan ta loss dem, en efter en, som man gör med tippar som man limmar dit. Det skulle göra ONT! Utan dessa växer ut tillsammans med min egna nagel. Det värsta är att de behöver underhåll, vilket jag var duktig med när jag hade såna för flera år sedan. Nu slarvar jag. Jag skulle vilja gå och göra en fyllning för att få fina naglar igen, men det känns samtidigt lönlöst eftersom jag renoverar. Dom blir skadade av allt sånt. Men nu är dom så fula att jag verkligen, verkligen måste göra något åt dem snarast. Det betyder NU!


Nästa: kofoten

Nu är middagen svald och det är dags att ta tag i kofoten. Ska röja loss inne i sovrummet och konfiskera golvlisten!

Opps.

Nu har jag grundat med lite ostkrokar. Undra vad jag ska äta till middag? Jag vill inte ha städerska, jag vill ha en kock.

Nu vare länge sen!

Det var ett bra tag sedan jag klagade på SL! Det betyder antingen att jag har vant mig vid tokiga SL, att jag bara har tröttnat på att klaga på dom, alternativt att de har blivit mycket bättre!

Men idag blev jag orolig när "min" dragspelsbuss sladdade in på busshållplatsen...

I agree, I agree.

Blondinbella har skrivit en artikel till Expressen. Jag håller med henne. Kanske inte i allt, men i det stora hela.

Jag upplever ofta oss kvinnor som väldigt märkliga varelser som inte klarar av att leva i flock med andra kvinnor, eller att uppföra oss hyfsat mot varandra emellanåt. Avundsjuka eller vad det nu må vara så kan vi ibland inte samarbeta. Eller berömma varandra. Det är fantastiskt intressant det där. Varför kan vi inte berömma varandra mer?

Jag upplever det som att vi tjejer eller kvinnor eller vad vi nu må kallas, går och backstabbar varandra och det kan pågå hur länge som helst. Vi kan prata skit om varandra i flera år, säkert ett helt liv. Bara ta fram de negativa hos någon som inte ens kan försvara sig där och då. Killar däremot konfronterar varandra och sedan är det över. De hinner inte älta och gräva ner sig och smutskasta varandra, för killar är raka. Jag gillar alla raka människor. Försöker att vara rak själv, men det ÄR svårt.

Det här har ju pågått sen barnsben. Jag kommer ihåg oss tjejer (tänk nu låg och mellanstadiet) som de som gick och hakade upp sig på varandra och snackade skit. Det varierade nog från dag till dag vem det var som fick ta skiten. Killarna däremot spelade fotboll och blev de av någon anledning irriterade på varandra slogs de i tio minuter och efter ett gäng blåmärken var dom polare igen. Jag försökte dra mig mot fotbollsplanen, men jag är ju ändå tjej och behövde lite tjejmoments även jag. Men redan DÅ upptäckte jag den här skillanden.

Är det därför jag är som jag är idag?

söndag 8 mars 2009

Vaaaaknaaa!!!!

Det vaknade jag av i morse.

Det var inte äkta hälften som tyckte att det var dags att öppna de ljusblå. Nä, det var grannen. Hon stod inte i vårt sovrum, men det lät nästan så. Sedan höll hon och hennes sambo, men mest hon, låda i kanske tre timmar. Hon skrek, skrek och skrek. Smällde igen ytterdörren hur många gånger som helst och kallade sin sambo för hora.

Jag tänkte ett tag att jag kanske skulle ta och ringa polisen. På riktigt. Inte för att någon kanske blev skadad, fast samtidigt visste vi ju inte. Halva deras lägenhet måste i alla fall ha bytt utseende, som de höll på där uppe. Återigen mest hon. Jag ville ringa polisen för att få tyst på människan, alldeles för rädd för att göra något åt det själv. Tittade ut genom titthålet i dörren en gång när hon vinglade förbi. Då stannade hon till och stirrade på vår namnlapp. Antagligen visste hon inte på vilken våning hon var. Vid ett annat tillfälle blev hon utelåst och bestämde sig för att knacka på dörren för att reta gallfeber på mig. Antagligen hennes sambo, men jag blev lika galen jag. Riktig tortyr.

Får och bör man acceptera sånt här? Det var i och för sig första gången idag. Men ändå. Jag mår dåligt när jag måste höra på andras högljudda bråk. Då är det bättre att lyssna på sänghalms-älskog.

Wipeout

Vilket program! Helt sjukt. Det är egentligen halvskoj, men något gör att jag skrattar så att jag får ont i magen. Helt knasigt är det iaf! Programmet alltså.

Med mig är det bra!

Idag är det bra, igår var det dåligt. Fredagen var skoj och sushin va sjukt god! Man bör nog inte äta denna rätt allt för ofta. Lagom är bäst!

Nu ska jag fara och köpa nätverkskontakter!

torsdag 5 mars 2009

Ont, ont, ont.

Ont i halsen...

Nu ska jag sluta.

Jag ska sluta upp med att vara så himla duktig hela tiden. Vad är poängen med det lixom?

Imorgon

Ja, inte vet jag, men.

Idag har jag installerat servrar. Skulle vilja kalla dem för virtuella. Glömde dock databaskopplingarna för applikationen kom jag på när jag skulle gå hem. Förutom det har jag löst diverse problem i produktionsmiljön och fått utökat ansvar för framtiden.

Dagen bestod även av "utvecklingssamtal" med min chef, där vi satte huvudet på spiken några gånger. Vi har uppfattat saker om mig på samma sätt, trots att vi sällan ses. Utöver det har jag druckit mängder med te och ätit fryst färdigmat från ICA Supermarket. Pasta med tomatpesto och grillade grönsaker. Skulle kunna kalla det för min favorit bland frysta rätter. Är mer för matlåda faktiskt.

onsdag 4 mars 2009

Grå-tid.

Är bra tid! Jag gillar verkligen Grå.

Another one.

Den där Ponder är en fena på utmaningar! Här kommer en till.

Jag skriver ett påstående av typen "Jag har aldrig...", om du som läser har sagt/gjort det som jag skrivit gör du en kommentar och skriver ditt eget påstående. Sen kan jag, eller någon annan läsare som har gjort det du skrivit hoppa på utmaningen. Den kan alltså gå fram och tillbaka och hit och dit om du väljer ett bra påstående. Nu kör vi!

Jag har aldrig pallat ett enda äpple! Eller något annat heller, för den delen.

tisdag 3 mars 2009

Då var det min tur. Sen är det din tur.

Ponder har en liten utmaning som är sjukt svår, på sin blogg. Jag ska försöka ta mig an den. Men anar redan innan att jag är så tråkig att jag inte kommer att skriva många roliga och häpnadsväckande punkter om mig själv...
  • Jag duschar inte varje dag, utan att för den skull gå in på hur ofta, eller sällan jag duschar. Kan försäkra er om att jag i alla fall inte luktar illa, vad jag vet. Äkta hälften säger inte heller att jag luktar illa, så jag är nog inom godkänt antal duschar på en vecka.
  • Har ett eget vokabulär. Det innebär att man ABSOLUT INTE får använda sig av vissa ord som väldigt många använder sig av dagligen. Antagligen även flera gånger per dag. Detta vokabulär delas med min syster. Ibland skrattar vi så att vi inte vet var vi ska ta vägen när någon säger något helt förbjudet. Äkta hälften tycker att jag är helt störd. Exempelvis så kan ett sår aldrig vara såsigt. Det finns heller inget som heter mjukkaka.
  • Är enormt sockersugen mest hela tiden under den vakna tiden.
  • Blir enormt skitnödig om jag dricker kaffe när jag är dödligt trött. Det innebär att kaffe på morgonen är en glädjedödare för omgivningen.
  • Tycker att fötter är riktigt otäckt. Lika otäckt som blöta hårstrån som vägrar flytta på sig, hur mycket man än försöker. Huvva.
  • Har kanske Sveriges konstigaste fobi. En ENORM fobi för att bli tagen under hakan. Om någon, av någon konstig anledning måste ta mig under hakan får jag kväljningar och blir fly förbannad! Rent instinktivt åker armen upp och någon kan få sig en tjottablängare. Detta har utnyttjats av än den ena än den andra, eftersom många tror att det är en bluff. Det är det inte. Jag blir arg ungefär hur länge som helst efteråt.
Nä. Jag kan inte komma på mer saker. Men det får gärna du göra, om dig själv!

Ah! Höll på att glömma!

Jag har ju ett paket att hämta ut, från H&M, hos den lokala tobaksaffären.

Nu måste jag bara komma ihåg att fortsätta med bussen förbi den vanliga hållplatsen också!

Det är ändå rätt intressant.

Jag har idag reflekterat över tid.

Idag har allting gått långsamt. Tiden har verkligen sniglat sig fram. Trots att jag haft saker att göra på jobbet. Tänker jag däremot bakåt till något visst tillfälle, exempelvis att vi åkte upp till norrland inför bröllopet för idag fyra veckor sedan. Då har tiden passerat fort. Galet fort! Om jag går så långt tillbaka i tiden som till när jag började jobba här där jag jobbar idag, så har tiden flygit iväg nåt hemskt. Det är nu tio år sedan jag bodde i USA. TIO ÅR! Det är helt galet. Vad har jag gjort under den tiden egentligen?

Samtidigt som jag tycker att tiden gick långsamt idag så tyckte min kollega att den flög iväg. Det är jätte märkligt det där.

måndag 2 mars 2009

Semester.

Igår planerades ju lite semester som jag skrev. Det känns helt sjukt att det snart är dags igen. Inte för att jag hade någon semester förra året, men att det är sommar igen! Jag längtar så att det gör ont.

Ungefär så här ser semesterrutten ut, enligt en av oss som ska åka. Vi andra tänkte oss kanske inte riktigt lika många stopp. Även om det hade varit det ultimata om vi varit gjorda av pengar och tid. Det tog bara 2 dagar och 46 minuter att promenera den där sträckan. Om jag inte minns helt fel. Det låter som att jag minns fel, men uträkningen var absurd.

Banannas kallas det!

Min favorit för tillfället tror jag!

Allt är ju relativt



*Från Aftonbladet

söndag 1 mars 2009

Ujujuj.

Idag har jag bara hunnit renovera klart och planera lite semester för 2009. Nu är jag så trött att jag inte vet vad jag heter längre.

Nu blir det till att ta tag i månaden Mars!

Bloggrekord!

Jag har slagit rekord igen! Förra månaden (Alltså februari) skrevs 88 inlägg. Så många har jag aldrig skrivit på en månad. Dessutom är ju februari några dagar färre. Bra jobbat! Och det var bara roligt!