Jämställdhet är ett politiskt begrepp definierat som jämlikhet mellan könen. Jämställdhet innefattar mäns och kvinnors lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter och innebär att kön inte skall vara ett omotiverat hinder för personlig utveckling. Det inkluderar därmed bland annat samma möjligheter till samhällsinflytande, ekonomiskt oberoende, företagande och utveckling i arbetet.
Feminism är en intellektuell och politisk rörelse för kvinnans fulla ekonomiska, sociala och politiska likställdhet med mannen.
Jämställdhetsfrågan är otroligt känsloladdad. När ämnet kommer på tal är det några som helt går igång på ämnet, men det finns också de som suckar och skakar på huvudet och gärna pratar om något annat. Jag tillhör nog den senare kategorin. Av anledningen att jag tycker att fokus har hamnat snett. Det är de feminister som hakar upp sig på småsaker och gör att frågan blir till en kvinnofråga och som får debatten att bli endimensionell som gör att jag tröttnar och lägger dövörat till. Jag tappar tålamodet och orkar inte lägga mig i debatten och säga vad jag tycker.
Jag vet inte helt säkert, men jag tror att bland annat min mening ”Många gånger tror jag att vi tjejer gör oss själva till större offer än vad vi är. Vi gör jämställdhetsdebatten större än den någonsin behövt bli genom att blanda in konstiga saker i debatten” i inlägget Jag förstår som vanligt ingenting, fick A.M.O att önska att jag skulle skriva vad jag vill att jämställdhetsdebatten ska handla om. Plus att jag lämnat kommentarer kring frågan på andra bloggar. Sure sa jag, det ska jag göra.
Jag vill att det ska handla om precis det som står längst upp i inlägget. Oavsett om man är kvinna eller man skall alla ha samma skyldigheter, rättigheter och möjligheter i samhället. Det ska inte styras av ditt kön.
Historiskt sett har vi feminismen att tacka för mycket, men idag tycker inte jag att feminismen är särskilt objektiv i vissa debatter och artiklar som skrivs. I alla fall inte i det material som får mest publicitet och blir mest omskrivet. Jag har känslan att arbetet med jämställdhet och jämlikhet inte gäller alla alltid, fokus är väldigt mycket på kvinnan vilket i och för sig är feminismens grundtanke, att få kvinnan likställd mannen. Men så fort man kan hitta minsta lilla nyhet där kvinnan är i underläge blir det ett ramaskri. Då är Sverige minsann inte det minsta jämlikt. Det handlar inte längre om jämställdhet och jämlikhet för alla. När man hittar en kvinna i underläge ska man genast dit med pekpinnen och berätta hur orättvist det är könen emellan.
Jag har inte med några statistiska belägg för att kvinnan har det bättre eller sämre än mannen i vissa frågor, eller vise versa. Men vi måste ju alla kunna hålla med om att vi kvinnor inte alltid har det sämst. Jag tycker inte synd om mig som kvinna i samhället. Jag anser inte att jag är mer kuvad än mannen. Kanske har jag bara haft tur som inte behövt känna av det? Jag fortsätter att tro att vi tar på oss offerkoftan alldeles för lätt och gömmer oss bakom att vi är kvinnor och de argument som de endimensionella feministerna kommer med, de som inte väger in andra aspekter så som erfarenheter, livstid, geografisk härkomst och så vidare i sina argument. Så fort man hittar en gruppering där antalet kvinnor avviker från 50 procent är vi diskriminerade. Även om siffrorna är korrekta behöver inte slutsatsen alltid vara att det beror på diskriminering. Diskriminering blir det när en person hejdas eller stoppas på grund av sitt kön.
När jag på Facebook kan läsa kommentarer som ”Kvinnor förväntas begränsa sig på ett annat sätt än vad män förväntas göra.” undrar jag var man hittat den informationen? Vem har någonsin uttalat de orden till mig och andra kvinnor? Det har helt gått mig förbi. Kan någon nämna ett sådant tillfälle, så att jag kan bli påmind om när det hände mig senast. Om någonsin. Eller när jag läste kommentaren ”Den här typen av varning som skedde i Örebro blir också ett indirekt skuldbeläggande. Om alla säger "kvinna, gå inte ut", vad blir attityderna om en kvinna trotsar det, går ut och råka illa ut. Många skulle nog tycka att hon var dum -- och då flyttas skulden från förövaren (där den hör hemma) och till brottsoffret.” VA??! VEM i hela världen skulle tycka att tjejen var dum? Vem? Och vilka är alla? Det är såna här uttalanden som gör mig arg och upprörd och som gör debatten så enkelspårig och tramsig.
Jag vill att fokus ska hamna på jämlikhet och jämställdhet för alla, för individen. Det kanske var fel av mig att säga man blandar in fel saker i debatten, men jag tycker att många är väldigt enkelspåriga vilket gör debatten onyanserad. Man har liksom bestämt sig för att det är synd om kvinnor. Men detta kommer antagligen ur att olika grupperingar arbetar för sina rättigheter i samhället. Jag vill att debatten ska bli mer nyanserad och beskydda alla människors värde. Vi måste även se till invandrare, handikappade och barn för att nämna några, för att inte tala om alla dessa män som diskrimineras idag.
(Så, då har jag skrivit, skrivit om. Läst, lagt till, bytt ordföljd, bytt ordning på stycken. Skrivit nya stycken. Skakat på huvudet åt mina egna ord, undrat vad jag menat. Ändrat lite till. Men jag hoppas att jag fått fram det jag ville få fram.)
Jag har försökt att läsa denna bok i en evighet. Började i somras. Storyn är helt vansinnig! På ett mycket positivt sätt. Men boken är ju skriven på ett sådant sätt så att 
