Förskräcklig kombo!

Det är en vansinnig kombination av mönster. Väggen och sängkläderna. Jag tänker på det varje gång jag bäddar/bäddar upp, ska sova, ser eländet om sängen inte är bäddad, ja lite när som. Men det är som det är. Jag lyckas sova ändå. Allt som oftast.

Jag hade rätt! Igen.

Den där väderprognosen som jag skrev om igår stämde inte. Som jag sa att den inte skulle göra. Eller, jag skrev nog att jag inte litade på den.

Det stod INGENTING om skyfall under tisdagen. Herreminje. Jag har typ aldrig sett så mycket regn på en och samma gång i hela mitt liv!

På tal om vädret...

...så är vi väldigt lyckliga om det är uppehåll. Måste inte vara stekande sol alls, men är det uppehåll blir vi glada. Då kan maken bygga altan till lillstugan utan att bli blöt. Han har aldrig byggt en sådan förut, så det är tur att det är två veckor kvar av semestern... Själv syr jag prylar. Kortar av överkast som gjort det fruktansvärt jobbigt att bädda sängen, fixat en liten gardin och nu ska jag ge mig på projekt mörkläggning. Idag är det dock vääääldigt soligt och varmt. Så just idag kanske jag inte sätter mig inomhus med symaskinen. Vi får se.

Vädret framöver (som jag inte alls litar på)

Det ser ju helt okej ut. Förutom de där 16 graderna imorgon... Nu är det inte alls så att jag litar på den här prognosen. Men den får mig att må bra just för tillfället!

Är mat det enda jag tänker på?

Äter massor till frukost, lunch och middag så länge det finns massor att äta. Godis och kakor slinker ner hela tiden så länge det finns tillgängligt. Mina portioner är större än mannens och han är inte längre ensam om att vara konstant hungrig. Så här har jag aldrig haft det. 

Det måste vara amningen som är boven i dramat. Men jag lyder kroppens signaler och äter när det känns som att jag måste äta och det som slinker ner, det slinker ner. När semestern är över för mannen, då ska jag bli nyttigare igen. Men vi kör semester i två veckor till först!

Semesterförtäring

Middagar under eken

Vi har ingen aning om hur gammal eken är, men stor är den! Kanske är det Gustav Vasa som beordrat att eken skulle sättas. Who knows? Vad jag vet däremot vet är att vi äter middagar där under eken när vi är i stugan. I år får vi inte äta ensamma dessvärre. Det är något alldeles vansinnigt med mygg. 

Att komma hem...

Igår kom vi hem från Norrland igen. En sväng. Ska packa om och sedan lämna stora staden igen för en stund.

Dock fanns ett problem med att komma hem. Problemet var att vi bara hade nyckel till ett av våra två lås. Det är rejält dåligt om man vill in i sin lägenhet. Men DÅ är det tur att ens syster varit blomvakt och inte kastat in min nyckelknippa i lägenheten efter senaste vattning OCH att hon bor ca 7 minuter, promenadledes, från vår lägenhet.

Jösses så jobbigt det hade varit att behöva sova med en tremånaders i trapphuset inatt!

Wihoo!

Pappan har landat!

Nu verkar det som att den gemensamma norrlandstiden kan bli lite väl fullmatad. Som alltid. Men så är det och det är ju bara sommar en gång om året!

Blogtips

Idag fick jag tips om en blog via en Facebook-kompis. Kolla in den! Någon fotar människor som läser på tunnelbanan i New York.

Riktigt cool.

Ett, två, tre...

På tal om det där vädret. Hur tänkte jag när jag packade? Tre par tygskor och ett par springskor. Jättebra att ha när det är sol eller när man tänkt att ta en långpromenad. Men när man ska hänga på stan  i ihållande blött regn (för visst finns det olika skalor på hur blött regn kan vara? Det finns regn som inte är så blött. Håll med mig här.) med svägerska och fixa lite presenter till allehanda släkt, då skulle man i alla fall ha packat ner sina converse.

Men då får jag väl gå och köpa mig ett par skor. Det är väl inte värre än så?! Det gäller att se möjligheter. Haha!

Semestervädret

Jag tror att ungefär alla människor man träffar pratar om vädret. Om man ska tolka det som brist på samtalsämnen eller att det faktiskt är så att vädret upptar våra tankar, det vet jag inte.

Men överens har jag varit med alla om att vädret är uruselt den här sommaren. Jag som är ledig och allt. Men om man tittar på veckan framöver i den här norrländska staden så ser det rätt lovande ut! Perfekt.

Det kanske inte blir jättevarmt, men kanske kan jag stoppa barnets fot barfota i gräset. Kanske. Den som lever får se.

Vår semester so far

Det är rätt soft. Men vi saknar pappan. Tiden går sjukt långsamt! Jag hoppas att tiden går lika långsamt när han väl hittat fram till oss. Men jag anar att hans semester bara kommer att ta slut helt plötsligt. Lika snart som den startat.

Men nu tänker vi inte mer på det utan fokuserar på att ha skoj när han väl blir ledig!

Packa barnets kappsäck

Jag som ogillar att packa ska nu även packa till barnet. Tur att hennes kläder är så små att de inte tar just någon plats, så då kan man ta med alla hennes kläder. Då slipper man tänka.

Smart där!

Och vad blev det av alltihop?

Ingenting! Jag gick ut för att äta lunch och här planerar jag att sitta rätt länge, för det var rätt skönt.

Screw diskmaskinen!!!

Jag borde inte sitt här och surfa

Jag borde:

• Sy lakan till barnets vagn
• Sy lakan till vår dubbelsäng (Utav de mängder av enkellakan vi har borde jag göra gigantiska)
• Hitta en klänning till bröllop jag ska på i sommar
• Börja flyttpacka
• Plocka ur diskmaskinen
• Börja packa för semesterresan som börjar om två dagar
• Fixa håret
• Sminka ögat

Cravings

Extrasaltat Bregott. I mängder. Det är min nya drog. Perfekt så här i bikinisäsongen! Men postgravid så spelar nog inte Bregott-begäret just någon roll. Så jag tar och underhåller mitt beroende.

Det tog lite tid

Jag älskar mitt barn. Hon är fantastisk! Så otroligt fin med sin alldeles egna personlighet. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tittar på bilder som vi tagit på henne och kan skratta högt för mig själv när jag tittar på dem. En helt normal föräldrareaktion skulle jag tro. I alla fall om jag ska tro på det jag läser och det jag hör från runt omkring mig.

Men jag måste vara ärlig och säga att det inte varit så från dag ett. Det har inte handlat om någon förlossningsdepression, men något som varit större och känts värre än baby blues. Det har varit jättejobbigt.

Nu. Tio veckor senare känner jag mig hel igen. Nu känner jag att känslorna är på rätt ställe. Jag är helt tagen av denna lilla människa som ger mig många glada leenden, varje dag. Jag trodde att de känslor jag har för henne idag, de skulle jag ha från dag ett. Men så var det inte. Det skäms man för när man är mitt upp i känslostormarna.

Jag är i alla fall glad att känslorna verkar vara på rätt ställe nu. Det var värt att vänta i de nio veckor det tog! 

Hon är det bästa som hänt mig och jag vill inte att hon någonsin ska kunna tro något annat!

Får man skryta, eller?

Barnet har börjat sova riktigt fint på natten! Bara för att jag sätter detta på pränt nu så kommer hon säkert att sluta med det...men då blir det så.

20.00-06.15 natten mot söndag och sedan har hon hållit det. Utan att äta under natten. Förutom i natt.

Behöver jag säga att livet börjar återvända när man inte behöver kliva upp hela nätterna för att ge käk?! Försöker njuta nu och hoppas att jag inte bryter ihop helt när det visar sig att hon tänkt att ändra på de här fantastiska rutinerna..!

2 Juli

Jaha, ja. Det blev juli... Bara så där.

Jag som tyckte att maj bara försvann!

Gläder vs. Glädjer

I förra inlägget använde jag mig av ordet gläder. Jag skulle vilja skriva glädjer, eftersom jag utgår från ordet glädje.

Fick så lov att googla saken och hittade intressanta artiklar. Bland annat har språkrådet kommit kommenterat frågan kring stavning av detta ord. Gläder är det mest korrekta, men glädjer är okej.

Vilken TUR vi har som lever på internetåldern så att man (läs: jag) snabbt får veta hur landet ligger i de flesta frågor. 

Pedantisk

Jag är uppväxt i ett rätt pedantiskt hem. Ordning och reda. Det har verkligen funnits utrymme för lek och leksaker. Men när leken tagit slut och det har varit dags att avrunda dagen så har vi fått lära oss att plocka undan våra saker. Jag har kvar ett släng av det där. Jag gillar när man är försiktig med saker och har svårt att förstå när man inte kan vara det.

Därför gläder det mig att hon vi köpt radhus av är en riktig pedant. Människan har inte målat om i några av rummen på 23 år (!) och det syns inte. Det är tokfräscht fortfarande. Jamen märkligt och glädjande. Hon har även en pappkasse med saker som hon lagt undan till oss. Det var små plastprylar i en liten pappkartong som visade sig tillhöra persiennerna...dom fanns kvar.

Hon har ritat upp ett schema över rabatten så att jag inte i ren iver rensar bort blommorna istället för ogräs nästa år, eller kunna klura ut vilken av blommorna som rådjuren ätit upp.

Älska pendatskap!