fredag 31 december 2010

2010

  1. Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut? Besökte Thailand.
  2. Höll du några av dina nyårslöften? Jag avlägger aldrig några löften, så det går inte att bryta några.
  3. Fick någon du känner barn? Jajjemän!
  4. Dog någon som stod dig nära? Ja. Min söta lilla älskade mormor...
  5. Vilka länder besökte du? Thailand, Norge och England.
  6. Är det något du saknade 2010 som du vill ha 2011? En resa till New York. (Helst NU!)
  7. Vilket datum kommer du alltid att minnas? 7:e februari.
  8. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått? Att jag fått prova på så otroligt många olika saker på arbetsplatsen. Det har nog varit utvecklande om jag ser på det i backspegeln. Om än inte alltid roliga saker, så utvecklande!
  9. Vilket var ditt största misstag? Misstag kommer jag inte ihåg några.
  10. Vilket var ditt bästa inköp? Nya bilen. Kanske inte ekonomiskt, men det är känns fantastiskt varje gång man sätter sig i den.
  11. Vad spenderade du mest pengar på? Bilen.
  12. Vad gjorde dig riktigt glad? Att det blev riktigt vinter i Stockholm.
  13. Har du varit sjuk eller skadat dig? Nä, inte vad jag kommer ihåg. Sjuk är jag hemskt sällan.
  14. Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2010? Inga speciella. Jag kan inte se 2010 som ett musikår precis.
  15. Mådde du bättre eller sämre under 2010 än vad du gjort tidigare år? Ganska lika skulle jag tro. Mer stressad över jobbet under sista halvan av året. Inte arbetsuppgifterna, utan vad jag vill med jobbet och var jag vill jobba och med vad lite mer exakt.
  16. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på? Sy. Kanske.
  17. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på? Slösurfandet.
  18. Hur var din julafton? Fin. Det var släkt och det var mat. Fika och värme. Precis som det brukar vara.
  19. Blev du kär? Blev? Nä. Det är jag helat tiden.
  20. Vilket program har varit det bästa på tv? Oj. Jag tror att jag tittat ovanligt lite på TV under året som varit. Men jag har tittat på The good wife en hel del och det är ju bra...men bästa?
  21. Hatar du någon som du inte hatade förut? Nope.
  22. Vilken var den bästa boken du läst under året? Jag har knappt läst det här året känns det som. Men jag skulle kunna tipsa om Alex Schulmans Skynda att älska. Malin Sävstams När livet stannar tog också tag i hjärtat.
  23. Vilken var din största musikaliska upptäckt? -
  24. Önskade du dig något som du fick? Bröllopsresan blev av!
  25. Önskade du dig något som du inte fick? Jag vet inte vad jag önskat mig som inte fått.
  26. Vilken var årets bästa film? Åh nej. Jag kan inte sånt här.
  27. Vad gjorde du på din födelsedag? Dagen började med frukost på säng. Det gör det alltid. Sen kommer jag inte ihåg mer.
  28. Vilka var de bästa människorna som du träffade? Klyschigt. Men familjen.
  29. Hur skulle du beskriva din klädstil? Rätt så olika från dag till dag.
  30. Vad fick dig att må bra? Att ta dagarna som de kom och att lära känna nya arbetskamrater som verkligen livat upp huset!
  31. Vilken kändis var du mest sugen på? Say what?
  32. Vem saknade du? Mappa. Dom bor ju alldeles för långt bort. Det kände jag i jul.
  33. Vilken var din bästa månad? Ingen speciell.
  34. Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre? Säkert.
  35. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här? Jag ska försöka bli mer harmonisk med livet.

Nu kör vi!

Nu blir det nyårsfika med kompisar. Sen kör vi hemmakväll i ensamhet. Så fantastiskt skönt det ska bli!!



torsdag 30 december 2010

Överraskning!

Inte visste jag att en blomma kunde göra så här på två veckor!







Snart hemma!







tisdag 28 december 2010

Hoppas att jag kunde hjälpa till..

Det är någon i Stockholmsområdet som sökt på google efter Finns det lantbrevbäring i skärholmen och hamnat på min blogg.

Känner mig tveksam till min hjälpinsats, men hade jag träffat personen i fråga öga mot öga och fått frågan hade jag med stor sannolikhet svara att "Nej, det finns det inte".

Nu är det många med magen i vädret!

Bland de bloggar jag läser mest varje dag har vi massor av graviditeter på gång. Vissa är nära due date, andra har ett tag kvar. Men så roligt för världen och barnvagnsförsäljare!! Och för oss som får läsa om alla spännande äventyr.

J som skriver på bloggen Världen enligt J.
Miriam som författar Fördelar med att vara vuxen.
Ivana som förvandlade sin blog till en gravidblogg!
Linda med rappa sina fantastiska inlägg på Lindas [B]loggbok.
Clara som de flesta känner till som UnderbaraClara.
Emma som ganska nyligen kom med det glada beskedet på sin blogg Om en tjej.

Ja, sen är det en par tre stycken på jobbet också. Hur ska jag kunna hålla reda på alla förlossningsdatum och hurra till höger och vänster när dna-arven ser dagens ljus? Ni får helt enkelt hojta till!!

lördag 25 december 2010

Nu drar jag på bio med hela familia.

Inte behövde vi vara hungriga i år heller.

Många julklappar blev det

Mitt favoritpapper alla kategorier är det längst ner till vänster. Jag har haft det i snart 10 år och det slösas inte med det. Det är bara barn som får paket med detta papper!

fredag 24 december 2010

onsdag 22 december 2010

The hometown of MoDo

Dit går dagens resa!


tisdag 21 december 2010

Har inte tid




Jag spelar bara Angry Birds. Det finns inte tid till annat!

måndag 20 december 2010

Norrland

Vilket ställe!

Massor av snö. Det har snöat i min hemstad sedan torsdag. Jag har dock inte varit här mer än några timmar.

Jag lever och mår bra. Käkar lakris och jobbar (lite i alla fall...)

I torsdags, när vi började bila upp hit var det nåt alldeles vansinnigt dåligt bilföre. Snörök, oplogat, halkigt, mera snö, bilar som krockat och lastbilar i diket. För oss gick det jättebra, men jag körde mest 80 km/h. Snittfarten skulle jag säga blev 85 km/h. Det är lite drygt när man ska färdas 80 mil. Men det gick jättebra!

Nu ska jag skärpa till mig och skriva mer frekvent. Men det har varit begravning och sedan släkthäng på makens sida. Supermysig helg, trots begravningen. Den var så fin..

torsdag 16 december 2010

Här är jag nu




Högakustenbron.

Eller, nu har vi ju passerat bron. Men jag var där nyss!

onsdag 15 december 2010

Så här långt

Nu har jag kommit en bit på vägen. Men det är fortfarande saker att packa. Jag gillar inte att packa. Så är det bara.
  1. Städa
  2. Tvätta sista maskinen med tvätt
  3. Slå in de sista paketen
  4. Packa
  5. Komma ihåg att packa ner rätt saker
  6. Hänga tvätten
  7. Gå till återvinningen
  8. Gå till ICA

Cirkeln

Nu har jag gått några varv runt på min favvorunda av bloggar, facebook och lite andra sajter. Det händer just ingenting ute i cybervärlden. Anledningen till mitt slö- och fruktansvärt onödiga slösurfande är att jag måste ta tag i saker. Nämligen:
  1. Städa
  2. Tvätta sista maskinen med tvätt
  3. Slå in de sista paketen
  4. Packa
  5. Komma ihåg att packa ner rätt saker
  6. Hänga tvätten
  7. Gå till återvinningen
  8. Gå till ICA
Det känns som ett jätteprojekt. Tur att jag är projektledare till ca 40% och det är lika tur att jag inte behöver skriva veckorapport på just det här projektet!

Kostcirkeln




Lite varierande nyttighet på dagens frukost. Men god!

tisdag 14 december 2010

Men!




Vem gör så här med en rulle och lämnar den så? Hoppas h*n lyckades torka sig väl med den lilla remsan som h*n tog!

måndag 13 december 2010

Har jag berättat?

Till min arbetsplats hör ett parkeringshus. Tio våningar högt. Där parkerar jag på måndagar, högst upp.

Det finns tack och lov en hiss. Denna hiss känns allt annat än pålitlig. Jag är mycket glad över att inte äga hissfobi när jag ställer mig där i.

En korrekt beskrivning av hissen är som att ställa sig i en bit aluminiumfolie som rasslar till och vips är man nere!

En annan och mer fördelaktig sak med hissen är att speglarna är till min fördel. Man blir jättesmal! Så jag åker gladeligen upp och ner i en bit aluminiumpapper några gånger per vecka.


Vad gör jag om kvällarna?


Igår producerades lite paketinslagning och idag ännu några fler inslagningar. Imorgon hoppas jag att jag blir färdig. För jag måste ju packa också. Och träffa svärföräldrar och överlämna julklappar och träffa grannar och hinna städa och se julkalendern och äta mat. Plus att jag har en massa annat att tänka på och ta ställning till. Vuxenlivet är inte alltid så enkelt minsann!

Sju resor värre




Hemresan var värre än resan till jobbet. 30 km/h hela Essingeleden. Tur att Musikhjälpen började på P3 idag!

Stockholmstrafiken

Måndagar har jag kört bil till jobbet de senaste veckorna. Idag var inget undantag.

Skillnaden mellan tidigare måndagar och idag var att idag flöt trafiken på som om man drar en smörkniv genom rumstempererat smör. Ungefär. Det är toppen! Emellanåt var det dock som vanligt. Att dunka in i en bergvägg. Men jag klagar inte, för det rapporterades om olyckor till höger och vänster och brinnande lastbilar på Åbyvägen. Allt det slapp jag!

Dagens tripp var den bästa på länge.



söndag 12 december 2010

no time

jag har inte tid att blogga. jag har massor att göra här hemma. bland annat är det paketinslagning som pågår.

men jag återkommer väldigt snart!

fredag 10 december 2010

Det bästa med branschen?

När man jobbar i en konsultintensiv bransch blir det mycket julgodis i korgar och hinkar. Idag bjöds det bland annat på Djungelvrålsklubbor. Gott!!



Kreativt!

Det bästa med telefonköer är att man kan bli väldigt kreativ. Idag ritade jag exempelvis av konturerna på min ajfån under den kvart jag var garanterad att sitta i kö. Duktigt!



För någon timme sedan

Då hände något bland det jobbigaste i fysisk väg. Väckaren ringde och min tanke var "men varför ringer den nu? Det är ju lördag!"


torsdag 9 december 2010

Välkomna, när åker ni?

Det ska fasadrenoveras. Efter ett års väntan. Vi har tur för dom börjar med vårat hus, vilket betyder att dom även är färdig med oss först. Men huset har tre portar och vi bor i mitten. Snart står dom och tittar på mig när jag gör frukost på morgonen. Känns så där, men jag får väl börja gå upp tidigare.

Eller i och för sig, dom kan väl inte hänga utanför fönstret kl 06.00 på morgonen. Eller? Det vore otäckt!

Hoppas dom åker snart.

Gårdagens dejt



Helt oväntat drog maken iväg mig till Hammarbybacken för att åka utför. Hur roligt som helst! Jag har inte åkt slalom på säkert 15 år om inte mer. Sist jag åkte utför var nog årsskriftet 2002/2003 i Sälen. Då i form av snowboard.

Jag överlevde gårdagen, trots att mina täckbyxor fanns hos mamma och pappa. Jag höll på att skämmas ihjäl när jag förstod att jag skulle åka utför med jeans på mig! Men jag överlevde och tillslut kunde jag även släppa tanken på att jag åkte i jeans.

Mycket lyckat!

Day 30 – One last moment

Mensvärk. Så otroligt onödig smärta.

i-landsproblem

Dom bara hopar sig, i-landsproblemen.

Sitter hemma och jobbar idag. Problemet är bara att jag inte kan jobba när det är rörigt runtomkring mig. Så nu är köket rensat på disk, diskmaskinen tömd, diskstället tömt på ren disk och påfylld med det som inte stoppas i maskin i vårt hem.

Sängen är bäddad och tvättmaskin är igång. Varför har det blivit på det här viset? Det är verkligen inte kliniskt rent här. Precis runt bordet där jag sitter är det saker framme.

Man kanske skulle plocka fram jobbdatorn oftare om kvällarna, så att man fick lite saker gjorda här hemma??!

onsdag 8 december 2010

HA!

Det är tydligen inte bara jag som har problem med en och ett när det gäller reflex. För det har min Stat Counter sagt. Någon i Växjö, Kronobergslän har svårt med detta.

Då är det tur för den personen att jag finns och hamnar högt på träfflistan på google. Hur skulle han eller hon annars veta att man säger ett reflex!?

Day 29 – Your aspirations

Att upptäcka livet med maken.

tisdag 7 december 2010

Är det slut på det eviga sökandet mån tro?

Det har letats i något som kan beskrivas som en evighet, efter en vattenkokare som håller måttet. Alltså en som är snygg, ser bra ut, kokar vatten, är snygg, inte gör så att vattnet rinner efter kanten och som passar bra in i köket.

Kenwood kanske är svaret och den finns hos Classe. Lovely!

På tal om vuxet

Jag har världens bästa julkalender att tipsa om! Klicka här. Oioioi, det där är min typ av humor, det.

Utvärdering

Nog är ni väl i alla fall några som tittar på SVTs julkalender i år? Berätta! Vad tycker ni?

I like it alot! Speciellt pappan. Men idag hörde jag att barn inte gillar den. Det är ju hemskt! Den är ju till för barn. Inte vuxna. Men när pappan säger "4 mil dit, 4 mil hem. Det blir 32 mil. 58 minuter! Jag är hemma om 58 minuter". Då ler hela jag.

Vardagslyx

Att gå från jobbet tidigare för att pyssla till utväxten. Skönt! 19:e oktober var sist. Det växer så snabbt det här rackarns håret, ändå blir det aldrig längre!



Day 28 – Something that you miss

Närheten till mamma och pappa. Att bara ha dom tio minuter bort med bilen. Det saknar jag. Samtidigt utnyttjade jag det alldeles för lite när jag bodde nära. Men det kanske har med åldern att göra?

Exempelvis så bakade jag saffranslängder i lördags. Då hade jag velat ta en längd och åka iväg till mamma och pappa och ta en snabbfika. Men det hade blivit en dyr saffranslängd det.

Det saknar jag.

måndag 6 december 2010

Saffranslängder, glögg, pepparkakor, ädelost och knäck

Man tror sällan att man kan äta för mycket. Men väldigt ofta är det precis just det som inträffar. På tok för mycket!

Sockerchock för sinne och mage.

Känns det, så finns det

Mitt huvud känns. Alltså finns det.

Idag har jag undrat om huvudet varit på plats. Men jag har fått svar på tal. Med råge!

Day 27 – Your favorite place

Hemma.

Helt klart hemma. Jag är en hemmamänniska.

söndag 5 december 2010

Day 26 – Your fears

Spindlar får mig att frysa till is. Inte små, dom kan jag nog slå ihjäl, men så fort dom blir stora eller får långa ben är det kört.

De är inte kul. Det är verkligen inte roligt när någon utnyttjar min svaghet till att skapa en rolig situation för alla. För det är ren och skär panik.

Awards

Ivana var på semester. Sen kom hon tillbaka. Hon kom tillbaka med råge, det bara sprutade ut inlägg! Där bland inläggen fanns två awards i en -till bland annat mig! Med ord som "Ännu en klok människa vars blogg är som en gott och blandat påse. Det är omöjligt att tröttna." TACK!

Spelregler för Cherry on top award:
1. Tacka den person du fick den av.
2. Kopiera utmärkelsen till din blogg.
3. Dela tre saker som du gillar, med dina läsare.
4. Skicka utmärkelsen till fem bloggar som du tycker förtjänar denna utmärkelse

Tre saker som jag verkligen gillar:

1. Lakrits.
2. Sol och värme.
3. Kaffe.


Spelreglerna för Beautiful blogger-awarden går ut på att lista sju saker om sig själv och skicka uppgiften vidare till andra bloggare. Jag gör som Ivana (eftersom jag inte har någon egen vilja) och slår ihop awardsen.

Sju saker om mig själv
. (Vaddå? Finns det saker ni inte vet om mig by now?)

1. Läser för tillfället Att älska som en porrstjärna, av Jenna Jameson. Jag har kommit 25 sidor in i boken.
2. Har lagt på mig sju kilo sedan jag flyttat ner till huvudstaden.
3. Mina fingrar är ganska gröna, de flesta blommor mår bra hos mig.
4. Började bloggen 21:a januari 2008.
5. Gillar inte att få paket. Eller kanske snarare att alla människor ska titta på när man öppnar dom. Då är jag hellre utan.
6. Ger min man en chokladkalender varje jul.
7. Längtar till jullovet och norrlandsresan!

Jag passar dessa vidare till: Fröken Solsken, Fördelar med att vara vuxen, Marcus, Fredrik och Om en tjej.

lördag 4 december 2010

Day 25 – A first

Jag sitter i hallen i radhuset i Ångermanland. I huset där jag gjorde många saker för första gången. Det var där jag växte upp.

Jag är nog i 5-års åldern. Jag har mjölkchokladbruna loafer-liknande skor. Skosnörena löper i fyra hål på vardera sida om plösen. Snörena är i färgen mörkbrun, näsan åt det svarta hållet. Runda och lite vaxade så där. Jag kommer ihåg att skon var fotriktig, men att jag nog inte tyckte att dom var speciellt tjusiga. Men det var de skor jag ägde helt enkelt.

Jag sitter på det avlånga hallgolvet, det är vår ute. Min syster, fem år äldre än mig, sitter bredvid. Hon har en stor portion tålamod. Något jag aldrig haft speciellt mycket av. Det övas frenetiskt. Jag får kramp i höger pekfinger. Jag ska lära mig! Envisheten är mycket bättre än tålamodet.

Tillslut så har jag lärt mig att knyta mina skosnören för första gången i mitt liv. Jag kan göra det, alldeles själv. Den lyckan kommer jag ihåg!

fredag 3 december 2010

Wikileaks och Ines Uusmann

Jag har aldrig gått in på deras sida, jag har bara hört all publicerad information i andrahand, via media. Det är häpnadsväckande nyheter som kommer ut. Jag tycker att det är lite otäckt, samtidigt som jag är lite tacksam över att få ta del av saker jag aldrig hade fått ta del av annars. Jag skulle vilja kalla det för skräckblandad förtjusning.

Ett exempel på det är den film som jag tror var något av startskottet för Wikileaks enorma publicitet. I filmen är det amerikansk militär som sitter i en helikopter och skjuter ihjäl två Reuterjournalister, för att de tycker att dessa personer bär på gevär och jag antar att de känner sig hotade..? Det finns ingenting som tyder på att dessa journalister skulle bära på gevär. Det är ju heller inte gevär, utan kameror. Det är inte bara dessa journalister som dör, det är även barn som blir skadade under händelsen. När några andra personer i närheten närmar sig de sårade personerna för att hjälpa till, tycker personerna i helikoptern att det är förstärkning som rusar till och det blir ännu en skottsalva. Samtidigt som dom...skrattar.

Filmen är hemsk. Den är barbarisk. Det känns som om personerna i helikoptern tror att det är ett TV-spel. Problemet är bara att i ett TV-spel skulle skyttarna får minuspoäng på grund av felaktigt riktade skott. I verkligheten var det några helt oskyldiga som fick sätta livet till. Jag kan inte köpa argument som att helikoptersoldaterna kände sig stressade och därför tog ett felaktigt beslut som fick hemska konsekvenser. I filmen kan man höra hur personerna avlossar en skottsalva och det tar ett bra tag tills skotten träffar marken. Dom är således högt upp i luften. Tämligen ohotade.

Tillbaka till Wikileaks. Dom kommer att fortsätta släppa hemligstämplad information som vi vanliga döda kommer att hooa och ooah och flämta åt, allt eftersom de släpps. Men det innebär sannolikt att de personer som tidigare kunnat prata tyst i enrum och inte riskerat att bli avslöjade kommer att kommunicera på andra sätt.

Frågan är om Ines Uusmann får rätt. Internet blir bara en fluga.

Day 24 – Something that makes you cry

Okej, jag vill bara säga att den här är svår. Riktigt svår.

Jag gråter åt allt möjligt. Förritin när jag tittade på Extreme Home Makeover grät jag när dom fick sitt nya fina hus. (Trots att jag tyckte och tycker att själva programidén är ganska korkad). Nu kan jag gråta åt Arga Snickaren. Momentet då dom kommer hem, inte själva snickaren.

Jag kan även gråta när jag ser människor skrapa fram vinster på trisslotter i TV. Det är så fint när dom vinner en massa pengar. Vinnaren själv är sällan speciellt uppspelt. Men jag är tårögd.

Glada Hudik-dokumentären. Då grät jag! Dom var ju så fina...

Men det här var nog det värsta som jag gråtit åt...

torsdag 2 december 2010

Nu har världsbilden buggat ur igen

Jag trodde att jag hade bloggat galet mycket i år. Men hej vilken fail!

Ungefär hälften så många inlägg jämfört med förra året. Undra vad jag tänkte när jag trodde att jag bloggat mer i år? Ja, säg det.

Men nu har jag i alla fall tänkt att gå och lägga mig.

Day 23 – Something that makes you feel better

Kramar.

Dom är go'a!

Snöstorm, kom!

Jag vill så gärna inte gå till jobbet idag. Om det kom en snöstorm av värre sorten kanske jag skulle kunna stanna hemma med bra samvete??!

Eller så går jag bara dit. Får det överstökat.

Tiden springer fram. Rusar vore kanske mer korrekt. Det är en vecka sedan jag åkte till London. En vecka! Var tog den vägen, veckan?

Många påpekar också att det är december. För det är ju trots allt december. Men hur blev det december helt plötslig? Jag tycker i alla fall att 2:a december låter rejälare än exempelvis 27 november. Det låter inte alls lika rejält och jag gillar rejäla saker!

onsdag 1 december 2010

Day 22 – Something that upsets you

När man använder fel ord. Jag skrev det förut. Småkaka. Hemskt! Mjukkaka. Even worse! Såsigt sår. Say no more!! Det går liksom inte att sätta ord på hur hemskt det är.

Jag blir på riktigt arg inombords.

tisdag 30 november 2010

High fashion!







Nattlinne från Twilfit. 699 kr. (Vågade inte säga att jag ångrade mig när hon blippat streckkoden, jag hade fantiserat ihop ett annat pris...)

Trosa i skön bomull och tantmodell från Twilfit. 3 för 100 kr tror jag?

Pannlampa fr Claes Ohlsson. Ca 50 kr.

Har man ingen sänglampa så har man inte!

Dagens fråga

Hur många kan man äta?


Svar: En hel påse utan problem.

Följdfråga: Hur bra mår man efter en hel påse med skumtomtar?
Svar: Lite si så där, va.

Day 21 – Another moment

Det var när bästa T pluggade på Komvux för närmare 80 år sedan. Matte B eller C läste hon och hennes klass var på pricken som man tänker sig den stereotypa Komvuxklassen.

En av uppgifterna var att hon tillsammans med sin klasskompis Leif eller nåt sånt...som såg ut som en Komvuxelev i sina bästa år (40-ish??), skulle ta fram en enkät och sedan skulle denna enkät delas ut.

Bästa T tog på sig att dela ut enkäten.

Jag tog på mig att fylla i allihop! Eller i alla fall hälften. Tror att vi delade upp det 50/50. Helt random bara svarade vi med kryss i diverse rutor. Vid hennes föräldrars köksbord. Bästa T trodde att Leif skulle komma på henne, eftersom svaren var väldigt varierande. Speciellt efter ett tag, när man inte orkade försöka tänka sig in i och leva ut svaren från en högstadieelevs hjärna.

Vad jag vet blev dom godkända på uppgiften, jag och bästa T fick ännu en anledning till att ses. Framförallt till att skratta ihop!

Det är såna här grejer vi har gjort en hel del av. Minnet väcktes när jag läste det här inlägget, hos en annan En-om-dagen-skribent.

Jag har suttit med ett fånigt smile hela skrivtiden, för det var så vansinnigt roligt när vi satt där i köket! Jag hoppas att ingen tar illa upp om någon av er läst på komvux. Men lite speciellt är det väl ändå?

måndag 29 november 2010

Nej. Nej, nej, nej.

Hur kunde jag inte söka upp den här butiken i helgen? Dumma mig!

Bevismaterial

Kvaliteten på bilden kan man säga precis vad man vill om. Men den bevisar i alla fall att belysningen är på plats. Dock är den mörk bitvis.

Så kan det gå om man ligger i en banankartong en hel sommar!

Var är logiken?

I natt har jag sovit ca 2,5 timme. Eller, i natt och i natt. Mellan kl 4.30-7.00. Planet från London blev några timmar försenat.

Jag var död på jobbet vid kl 15. Helt slut. Feberkänningar i hjärnan, ni vet så där tjock och överhettad. Kom hem från jobbet vid 16.30 och satte mig i soffan och började längta efter att slå igen ögonen. Men så kom jag på att om jag inte sätter upp en krok till adventsstjärnan i köket och en sådan sladd-spik-mojäng för att hålla sladdar på plats, till adventsstjärnan i vardagsrummet så kommer det aldrig att bli.

Väl inne i köket, uppe på en stege för att nå någonstans, hittade jag damm uppe på köksskåpen * och har man** sett det där dammet kan man inte blunda och gå vidare. Så nu är det dammtorkat ovanpå skåpen, alla luckorna och alla urfräsningar som vi har istället för handtag på luckorna. Kroken är på plats. Stjärnan är på plats. I vardagsrummet hänger inte sladden tvärs över fönstret längre. Nej, nu är den på plats, runt fönstret. Det har varit en hel del kors och tvärs för dessa till synes små ting. Men nu är det på plats och rent på köpet!

Nu ska jag ut på balkongen och sätta upp belysningen där ute. Det är ju bara för mysigt med balkongbelysning!

Var är logiken med all denna energi och mina 2,5 timmars sömn på morgonkvisten? Till och med tidningen var hemma före oss i morse.

*I know -chocking! Hahaha!!
** läs: i alla fall jag.

Retro är ju modernt

Då passar vädret också på att bli retro. Eller, temperaturen. Det har aldrig varit så kallt i Stockholms innerstad, som natten till idag sedan 1965. Minus 11 grader.

Jag gillar retro. Men jag gillar också värme.

Day 20 – This month

Vi satte ribban redan på Novembers första dag, genom att boka in en vinprovning! Månadens första dejt tog oss till Östasiatiska och Terrakottaarmén.

Jag skapade egna julklappar och hade sjukt roligt under tiden. Det var inte riktigt lika roligt att sälja den Jettabra bilen, men som jag känner precis just nu så var det verkligen en börda som lättade från mina axlar, när hon fick byta ägare.

Vi har även klarat av två TV-inspelningar och en magsjuka här i hemmet. Efter magsjukan lagade vi god mat som vi bjöd på som farsdagspresent.

November såg ut att bara bli positiv när jag tittade i almanackan i början av månaden. Men den slutade i moll. Söta lilla mormor orkade i fortsätta att dela livet med oss längre. Vad som plötsligt hände henne är det ingen som vet, men hon har det bra där hon är nu. Jag tror inte att hon innerst inne var helt redo att ge upp, det var för mycket på gång med julen och allt firande. Men är man gammal så är man och då orkar man inte med allt för många fysiska bakslag. Men jag tror att hon försökte kämpa sig tillbaka med tanke på hur länge hon fortsatte kämpa utan några hjälpmedel mer än smärtstillande. Jag önskar bara att jag kunde ge henne en sista kram.

Jag är tillbaka!

London var fantastiskt! Fantastiskt kallt!

Vi har frusit och vi har promenerat. Och fikat såklart. Plus ätit. Jag vet inte startvikten innan helgen och jag har heller inte tänkt att kolla slutvikten. Känns onödigt.

Det känns fantastiskt att känna glada känslor om sitt hemland. Ofta vill man ju iväg och testa andra länder och man pratar fint om de platser man besökt och saknar saker som inte finns. Men alltså, vilket fantastiskt land Sverige är! Här har vi minst tvåglasfönster. Som standard. Vi har isolerade hus och behöver inte använda silvertejp för att hindra vinden att ta sig in genom toalettfönstret. Vi kan kliva upp på morgonen och kliva in i badrummet utan att känna en otrolig isande känsla under fotsulan. Om vi vill.

Vi har dock inte Starbucks, Notting Hill, enormt utbud av shopping och after noon tea med scones i varenda gathörn.

London var vackert. Jag hade dock väntat mig mer julstämning än vad jag fick vara med om. Det var en och annan julmelodi som spelades och Oxford street hade paket hängande mellan husen. Men det var ungefär allt. Jag hade väntat mig tomtar ståendes med bjällror i var och varannan butik, alternativt vartannat gathörn. Men nä.

Men jag åker gärna tillbaka!!

söndag 28 november 2010

Day 19 – Something you regret

I vintras när vi var i Thailand såg jag en väska, en Mulberrykopia. Brunt skinn. Mjukt och härligt. Den fanns på en hylla i en väskaffär på Koh Lanta. Men jag blev snål och tänkte samtidigt att den antagligen skulle finnas i Bangkok och det var någon vecka tills vi skulle dit. Orka släpa runt på en massa saker i onödan tänkte jag.

Tror ni att väskan fanns i Bangkok? Jajjemän! Men inte i samma mjuka skinn. Nehej då. Hårt och styvt.

Men nu har jag en Mulberrykopia, ganska bra kopia, i brunt hårt kalvskinn. Och jag ångrar mig nåt så djuriskt att jag inte köpte den där på Koh Lanta...

lördag 27 november 2010

Day 18 – Your favorite birthday

När jag fyller 12 och mormor kommer in med min nya cykel.

Den har inte bockstyre, som jag hade hoppats på, men den är svart och vinröd och skitsnygg! Den fungerar fortfarande och står hemma hos mina föräldrar. Sadeln är utbytt till en skönare, enligt min mamma.

London - Tate modern

Men jag är lika intresserad som en ointresserad, så jag sitter i en soffa och sitter. Gratis WIFI ska man utnyttja.

Annars fryser vi och äter och fikar. Plus promenerar såklart!


Men just nu sitter jag ner i en nedsutten soffa och har det sp bra när de andra är kulturella och springer runt!

fredag 26 november 2010

Day 17 – Your favorite memory

Det här är ju helt omöjligt. Jag har så många fina minnen!

Men ett roligt minne är när jag är i femårsåldern. Jag bor i Ångermanland och i Ångermanland fanns det mycket snö när jag var liten. Sjukt mycket snö. Jag gissar på att detta utspelar sig 1984-85. Vår familj är ingen skidfamilj. Inte på längden i alla fall.

Det är svinkallt ute. Så där kallt så att man inte vill gå ut i onödan. Och kolsvart. Pappa har under den här tiden en kompis som brukade komma förbi hemma hos oss oavsett om det passade eller inte och han steg bara in. Han ursäktade sig aldrig vad jag kommer ihåg, men ibland hade han med sig fikabröd!

Jag säger till pappa att jag vill ut och åka längdskidor i ett av elljusspåren. Pappa tycker självklart att det är en riktigt dålig idé eftersom det är svinkallt. Jag har hört talas om att det var under -20. Då är det inte behagligt någonstans att åka längdskidor. Antagligen så måste jag ha tjatat hål i huvudet på pappa, för jag vet att vi står i hallen, med overallerna och en hel massa andra kläder på och skidorna är redo att plockas ur förrådet. Då öppnas dörren och in klampar pappas kompis. Jag blir såklart arg på honom och tänker att nu kommer pappa inte alls att vilja åka skidor. Men iväg kom vi! Som sagt så måste jag ha tjatat något alldeles hemskt om han inte hade det oväntade besöket som argument och stannade hemma.

Jag måste ha varit grym på att argumentera, för när ger man upp mot en som är fem när det handlar om aktiviteter utomhus under istiden? Jag känner än idag hur arg och irriterad jag var över att pappa var så jobbig och att jag verkligen tjatade. Jag känner på samma sätt att jag blev jätteförvånad när jag kom ut och kände hur kallt det var. Men sedan var det inget mer med det.

Vi tar oss i alla fall till det helt folktomma elljusspåret, spänner på oss skidorna med råttfällebindning och jag började staka iväg. Kom fram till första högersvängen och där sluttar det även lite neråt för att sedan ta en ganska skarp kurva till vänster. Jag gissar på att sträckan jag färdats i den knarriga och iskalla snön är några hundra meter och känner att jag är väldigt kissnödig. Så jag säger det till pappa och tänker att det blir otroligt bökigt att kissa ute i skogen med alla dessa kläder på, men det är ju så man gör.

Pappa kontrar dock med att säga att det är så kallt så om jag kissar nu då blir strålen till is. Jag fick panik, knep ihop, vände om och for som ett skott till bilen. Vi åkte hem.

Pappa vann tillslut ändå.

torsdag 25 november 2010

Day 16 – Your first kiss

Sorgligt nog så kommer jag inte ihåg.

Då håller vi alla tummar

Jag önskar att alla terrorister har frusit fast på de Pakistanska bergen och därför inte kan attackera Prins Harry just den här helgen. Jag vet att jag läst någonstans just precis när dom varnade för nya terrorattacker i början på oktober, att terroristerna var på väg över bergen i Pakistan, till fots.

Eftersom det är minusgrader här numera så borde det även vara lite kallare i de där bergen, eller hur?! Förhoppningsvis har de eliminerat sig själva genom att gå i dålig terräng under dåliga förhållanden.

Hoppas.

Annars får jag ställa min tilltro till att dessa stackars personer fångas av julskyltningen och glömmer bort att spränga sig själva i folkmassor. Men det känns minst sannolikt av dessa två.

onsdag 24 november 2010

Vi tänder ett ljus i advent...

Snett, vint och suddigt. Men ändå årets adventsljusstake. De obligatoriska svamparna i den grå mossan är passé. I år körde jag lite mer...vuxet? Jag vet inte. Men det känns bra att komma hem och tända ett ljus på söndag. Fast jag tror att jag tänder det först på måndag, för vi kommer hem så vansinnigt sent på söndag.

Nu tar jag advent!

Jag har adventspyntat och packat ikväll. Och ätit skumtomtar och lussekatt. Jag har även köpt en av ovanstående adaptrar idag. För imorgon drar jag till London. Så det så!

Day 15 – Your dreams

Just nu drömmer jag om sagolikt väder i helgen. Det vore så bra!

tisdag 23 november 2010

Day 14 – What you wore today

Jobbar hemma, så jag har tights och långärmad t-shirt. Totalt oglammigt. Sminket som sitter på random place i fejjan är kvar sedan igår.

Idag är jag hetare än vanligt!

måndag 22 november 2010

Day 13 – This week

Jag tror inte att jag behöver skriva så mycket om den. Ni vet redan allt som hänt veckan som varit...

2010-11-22, kl 06.30

Då tog hon sitt sista andetag. Söta lilla mormor. Jag har gråtit från och till hela helgen och även idag. Såklart. Min mamma har låtit lugn hela tiden sedan jag fick höra att mormor blivit inlagd. Men idag, kl 07.06 kom samtalet jag väntat på. Jag hörde direkt att mormor gått bort. Mamma var så ledsen, men försökte vara stark. Vi grät ihop och konstaterade att mormor är glad att det är över. Det var jätteskönt att hon fick ta sitt sista andetag idag.

Vi har så många fina minnen tillsammans och jag är så glad att vi har kunnat kommunicera med varandra fram till slutet. I somras kidnappade jag och mamma henne till Järnäs klubb, eller klöbba' som mormor sa, det är där bilden är tagen. Hon pratade om denna utflykt hela hösten och hur fantastiskt roligt det var! Det var den sista utflykten tillsammans och jag är så glad att vi gjorde den tillsammans. Mamma, mormor och jag.

Hur söt kan man bli?!

Den rosa tjejen har gått och blivit 6,5 år och intresserad av döskallar till sin gudmors (min!) stora glädje och mammas stora sorg. När hon fyllde fyra år fick hon en Ozzytröja, den som syns på bilden. Allt var så rosa på den tiden, men t-shirten gillade hon. "Det finns ju lila i den..." Än idag kan hon ha den så det är ju nästan en investering med bra avkastning.

2,5 år senare och tillsammans med gudmors scarf blir hon ju den sötaste lilla hårdrockaren i Stockholm som gillar Lady GaGa och snart kan hela texten till Jag vill vara din Margareta!

söndag 21 november 2010

Om det är någon som undrar

Min mormor måste var gjord av något alldeles makabert starkt. I alla fall hennes hjärta.

93,5 år gammal har hon nu bara smärtstillande som gör hennes sista tid i livet något så när drägligt. Hon har nu sovit i 2,5 dygn utan att vakna och sedan igår har man inte tagit blodtrycket på henne, men innan apparaterna kopplades ur hade hon 60/40. Ett normalt blodtryck är ca 120/70.

Jag väntar hela tiden på samtalet där mamma eller pappa säger att hon somnat in. För alltid. Men lilla tanten verkar inte ge upp. Jag önskar att hon bara fick somna in nu, för det är hon värd, min lilla mormor.

Day 12 – What’s in your bag

Brukar alltjämt finnas en ajfån med i väskan, plus plånboken. Plånboken vet jag inte var den är precis just nu, men telefonen fick jag så lov att ta kortet med, för maken har tagit kamerasladden med sig på fotografering för Suitopia.

AIK - Dalen

Fail för Dalens del. Men kaffet som serverades för en tia var gott! Dessutom serverades Slotts senap till den obligatoriska varmkorven. Så jag gick därifrån tämligen nöjd. Dalen var nog inte så nöjda, men dom ska vara glada över den poäng dom fick med sig. Så det så!

Gardiner 2.0

2010 så syr man inte gardiner, då monterar man. Med skruv och insexnyckel.

lördag 20 november 2010

Day 11 – Your siblings

Jag har en syster. En syster på alla vis! Hon är äldre än mig och hon är den bästa systern man kan ha!

Vår mamma tycker att vi är de perfekta barnen, såklart. Men vi är faktiskt lite säregna. För vi har alltid ätit allt. Allt, I tell you! Vi har heller aldrig bråkat. Vi har småtjafsat men inget allvarligt. En gång tjafsade vi om en tuschpenna och det slutade med att systerns framtänder åkte igenom underläppen. Men det berodde mer på tröskeln mellan hallen och köket, än tjafset.

Vi hörs ofta, väldigt ofta faktiskt! Hon är den gladaste personen jag känner tror jag. Aldrig sur och tvär. Eller jo, snabbtvär och snabbsur, men sen är det över lika snabbt. Dessa tillfällen kan man leva med, för det är idel glädje annars.

Hon är också väldigt rörig av sig. Glömmer tågtider och flygtider, missar bussar, stannar bussar så att de andra passagerarna får stå och vänta på henne i en kvart. Linjebussen, inte lokalbussen. Men busschauffören står snällt kvar medan hon letar efter sin jacka, tappad mellan hemmet och busshållplatsen, någonstans finns den ju bland de 600 meter hon passerat från huset...

Sen är hon helt sjuk på att slå in snygga paket. Alltså, sinnessjukt fina paket, för att inte prata om hur hon skriver. Jösses i min låda! Hon är verkligen en estet, men jobbar på operation. Så kan man ju också göra. Annars så vägrar hon systematiskt att läsa bruksanvisningar, det skulle hon aldrig göra. Då får sakerna nästan hellre inte fungera.

Hon är precis som mig när det gäller att ta en under hakan. Då kräks hon. Så när vi har tjafsat har vi helt enkelt försökt att ta varandra under hakan. Det är väl det grövsta. Hon och jag har även ett eget vokabulär. Hon kan skriva under på det där med såsiga sår. Det finns inget som heter så. Småkaka finns inte heller. För att inte prata om mjukkaka. (Hahaha! Nu sitter jag och skrattar för mig själv! Gud så fult! Tänk att ni finns där ute som använder er av dom orden). Någon kan säga något som vi tycker är fult och resten av världen tycker är helt normalt. Vi tittar direkt på varandra och förstår att talaren sagt fel. Och vi har rätt. Så är det!

Alltså, ni förstår väl hur mycket glädje hon bidrar med när ni ser att hon gör såna här tokiga saker?!

Fantastiska syster -Jag älskar dig!!

fredag 19 november 2010

Day 10 – What you wore today

Svart linne, stor one size-tröja, fejkskinnbrallor och jordens skönaste skor.

Prata om antiklimax!

Har precis varit ut till Arlanda tur och retur för att hämta en Ume'tjej som skulle med mig och grannen på föreställningen på söndag.

Jahapp. Nej men då gör vi något annat istället då.

Det var just typiskt, vi som laddat sen...april eller maj.

Jobbig dag idag

Tänker på lilla mormor som ligger och kämpar på sjukhuset sedan kl 5 imorse.

Jag önskar och hoppas att dom får ordning på felet eller att hon får lämna oss snabbt. För smärtan hon har nu önskar jag ingen.

Lilla söta mormor.

torsdag 18 november 2010

Day 09 – Your beliefs

Jag tror på Gud!

Jag är uppväxt i ett kristet hem, jag har själv valt att gå vidare i min tro på äldre dagar. Jag ifrågasätter den ofta, men kommer alltid fram till samma sak. Det är omöjligt att allt i världen existerar utan att det finns en Gud bakom.

Det känns helt galet att allt är så genomtänkt utan att det finns något större bakom. Senast igår slog det mig att det är helt sjukt att man kan bli gravid. Att det funkar och hur det funkar. Min kollega är gravid och fick genomgå ett oplanerat ultraljud i början av denna veckan, i vecka 8. Där inne pickar det lilla hjärtat. För fullt! Att det är meningen att det ska fungera ihop. Hur vi ser ut fysiskt, både kvinnan och mannen och att vi passar ihop. Att kvinnan lossar ägg och mannen har helt galet många spermier och vips så har de parat sig och ett liv börjar växa inne i en kvinnokropp. Det är helt sjukt att det fungerar.

Det kan inte uppstå av en slump. Det är för mig omöjligt.

onsdag 17 november 2010

Day 08 – A moment

Det här är ju en omöjlig rubrik. Ett ögonblick, ett moment, ett tillfälle. Efter 31 (väldigt snart 32) år är det svårt att välja ett ögonblick. Men okej, jag gör't! Jag väljer ett.

Under åren 1999-2000 var jag AuPair i USA. Två kids skulle upp på morgonen, sen iväg till skolan. På eftermiddagen kom den hem igen. Mitt på dagarna skulle jag ta hand om mig själv helt enkelt, och lite städning. Jag gick ofta promenader, gick till gymet eller biblioteket. Satt hemma och pysslade eller skrev otaliga mail till Sverige. På vägen till biblioteket i det lilla samhället höll man på och renoverade ett hus. Det var ett gäng killar, några år äldre än mig, som renoverade den där kåken. Den var totalt urblåst. Dom tömde den på allt!

Eftersom jag passerade det där huset rätt ofta och dom stod utanför renoveringsobjektet som påminde en hel del om ett urblåst hus i Tjernobyl, så passerade jag även hantverkarna. Det slutade med att vi utbytte några fraser och sedan blev jag stoppad mest varje dag och att jag var från Sverige gjorde väl det hela ännu mer intressant. Jag tror att jag pratade med dessa personer nästan varje dag tillslut.

I det stora landet i väst får man ofta veckolön. Inte månadslön. När man jobbar som hantverkare och inte är ljus i hyn får man ofta lön i handen, svart. Inget konstigt alls och inget undantag i detta sammanhang. Väldigt ofta på fredagar så var dom hyfsat noga med att jag inte skulle vara där när chefen kom för att titta på utfört arbete. Jag såg ingen skillnad på flera månader. Det var bara damm och grått. Men något måste dom ha gjort rätt, för lönen kom ju.

En fredag var jag på plats när lönen kom. Helt oplanerat, och stämningen när den feta, silvriga Mercan rullade in på parkeringsplatsen precis utanför renoveringsobjektet går inte att sätta ord på. Dom kunde ju inte gömma mig, för jag stod mitt inne i det stora, kala, urblåsta rummet. Det var fredagsstämning i luften och då kommer den, bilen. Där står jag. In kommer deras boss, som jag bara hört talas om. Jag känner mig lite rädd minns jag. Olustig. Men jag blir oerhört trevlig och jag är svensk och livet är så fantastiskt och alla skrattar och chefen är typ 140 lång upptäcker jag när han kliver in. Då känns han helt plötsligt inte alls så respektingivande i min värld. Pösiga jeans, precis som jeans sitter på amerikaner som inte följer modet i världen. Om jag inte minns fel var dom ljusblå och till det en vit t-shirt. Inget märkvärdigt alls. Välkammad och med sneakers av springmodell. Helt ofarlig karl när man ser till utseendet.

Han kikar runt lite efter att ha sagt 13 ord till mig. Känslan är att han inte alls har något emot att jag är där. Så blir det dags för löning för arbetarna. Jag håller mig lite i bakgrunden. Jag vill helst bara ingå i dammet och inte synas alls. Upp ur fickan kommer några rullar med pengar. Rullar som hålls ihop med gummiband. Varje typ av dollarsedel i olika rullar. Inget konstigt alls. I hans värld! I min värld är det helt rubbat. Men jag är ju i bakgrunden och låtsas som att allt är normalt. Precis så där gör vi i Sverige också. Just då. Även min AuPair-familj betalar ju mig kontant, om än utan gummiband. Karln är ju helt normal. Så där gör ju alla..!

Jag kommer aldrig glömma det där. Det var som en film. En man i 40-års åldern kliver ur sin feta bil, går in i bygget, kort i rocken, men med övertag mot sina undersåtar, godkänner veckans jobb och tar upp hur mycket pengar som helst ur sin gigantiska jeansficka och börjar dela ut. Helt galet. Det visar sig att han tillhör någon form av maffia. Jag ville helst inget veta.

Jag gick därifrån och var mest bara glad över att den killen haft en bra dag. Han gav ju mig ett minne för livet.

P.S. Renoveringsbygget blev kalasfint! Om jag minns rätt blev det två lyxiga lägenheter högst upp och en fin restaurang längst ner. Antagligen maffian som äger den med.

Jag skulle kunna

Det skulle inte vara några problem alls för mig att shoppa upp halva stan!


tisdag 16 november 2010

Day 07 – Your best friend

Det mest politiskt korrekta vore att säga maken. Men jag lämnar honom åt sidan i just det här inlägget.


Bästa T!

Jag tror att vi firar 15-års jubileum till sommaren, eller så var det i somras vi skulle ha spisat tårta ihop. 15 roliga år! Ja, det klart att allt inte varit rosenrött, men om jag sammanfattar de dagar vi har haft tillsammans är det mest glädje. Det är i alla fall glädjen som dominerar mina minnen!

Jag tror inte att jag någonsin haft så roligt ihop med någon, som jag har haft med dig. För du är så knäpp! Eller var, för nu är vi ju vuxna... Men jag har heller aldrig sörjt någon på samma sätt som jag sörjde dig när vi var tvungna att separera under 1999-2000. Gud så jag grät när jag kramat dig adjö den där soliga och iskalla dagen i januari. Eller den dagen du lämnade mig för att bo i det stora landet i väst. Men som tur var kunde man utöva knäppa idéer även där när jag kom över och livade upp din vardag.

Det är inte många man kan få med på rullpingis på kvarterspuben eller att köpa ett kilo fortune cookies när man är på semester. Jag är glad för alla galet långa promenader vi har tagit ihop, mer eller mindre lyckade, men som på något vis alltid slutade med att vi skrattat så att vi gråtit. Men varför ta bussen? Jag har svårt att se att jag skulle kunna bli nekad att köpa Snickers i en affär, om det inte vore under ett upptåg med dig i närheten av ingenting förutom världens största fågelreservat. Jag älskar dina Mäh,-en-sån-där-kan-man-ju-göra-själv-kommentarer, oavsett om det är en världskarta som ska målas om, en ram som ska piffas upp eller en lampskärm som ska tillverkas. För att inte tala om alla meningslösa samtal på telefonen om absolut ingenting, men ändå allting!

Jag vill också passa på att tacka för förtroendet att vara gudmor till sötaste K! Hon är ju det bästa! Jag hoppas att hon får hitta någon att dela allt med, som du och jag har gjort. För vilka dumma saker vi än gjort ihop så har vi aldrig lämnat den andre ensam. Vi har aldrig utsatt varandra för fara och jag hoppas att hon liksom jag alltid kommer att känna hon har någon att höra av sig till när det är något som är på tok eller bara alldeles fantastiskt! Oavsett geografiska avstånd. Jag hoppas att hon har någon att skratta med tills hon tappar andan, men jag önskar också att hon bara gör hälften av alla knäppa saker som vi gjort...

Och du, ibland behöver man inte vara så envis som du är. Det är inte alltid bara positivt. Faktiskt. Även om det är en fantastisk egenskap du sitter på.

Slutligen vill jag bara berätta att Lenny håller på och spelar in en ny skiva. Låt oss be en bön att han drar ut på turné och att vi äntligen får se honom ihop någonstans i världen inom en överskådlig framtid.

Du är bäst T!

Love!

/S.

måndag 15 november 2010

Dagens fotbollscitat

"17 år senare har jag fem Guldbollar och två till där hemma som förhoppningsvis ligger och sover."



Gud så söt han är, Zlatan!

Day 06 – Your day

Otroligt ointressant dag faktiskt.

Vaknade.
Tog del av regnet under promenaden till pendeln.
Stod upp på tåget som det luktade blöt hund i, eftersom alla var blöta.
Kom fram till arbetsplatsen.
Svarade telefonen och en projektmedlem anmälde sig sen till arbetet 30 min innan mötet började!
Förberedde morgonmötet.
Läste mail.
Lunchlådeintag. Samma lunch som middagen häromdagen.
Kaffe på lunchen.
Möte.
Jobba.
Bullfika.
Jobba.
Jobba.
Jobba.
Stressa till tåget som skulle ta mig hem.
Promenerade hem i regnet.
Besökte JourLivs, men fick gå hem igen för plånboken var hemma.
Åt grötmiddag.
Halv åtta hos mig på TV.
Fotbollsgalan.

So far. Det är väl i alla fall en timme kvar av dagen!

söndag 14 november 2010

Mmmm!!


Ultimata kvällsmackan!

Matchtröjan på!




Nu kör vi!

Day 05 – Your definition of love

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner ingen glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. (1 Kor 13:1-7)

Nu har jag mått dåligt i ungefär tre dagar

Vilken bok! Så otroligt skrämmande. Jag har mått dåligt sedan jag öppnade boken. Men jag har inte kunnat sluta läsa, för att få veta hur och om hon någonsin försonades med den barndom hon fick uppleva.

Toni blev utsatt för övergrepp av sin far mellan åldrarna 6-14 år. Till den dag när hon blir gravid med sin egen pappa och sanningen kommer fram. Abort erbjuds men på 50-talet är tekniken inte lika raffinerad som idag. Inte heller lika självklar som den skulle upplevas idag. De medmänniskor som fanns runt henne är inte heller som jag skulle förvänta mig att de skulle vara och agera i dagens samhälle. Det påverkar mig mest genom boken. Alla som förstår eller förstod eller tillslut visste vad hennes far gjort mot henne, men ändå beskyller henne för det hemska. Att vid 15 års ålder få höra från psykiater "Du är i alla fall tonåring, så nån sexuell lust måste du väl ha haft" när hon svarat aldrig på frågan om hon någonsin tyckte om sin fars närmande. Det måste vara något av det mest fruktansvärda man kan utsättas för när man förväntas få hjälp med sina känslor som utvecklats till en djup depression efter år av övergrepp från någon som man förväntar sig ska älska en villkorslöst.

Orkar man med sina egna känslor är den helt klart läsvärd, Vår Lilla hemlighet, av Toni Maguire. Jag förstår inte varför jag dras till böcker där huvudpersonen är verklighet och livet är så långt ifrån min egen värld.

lördag 13 november 2010

Day 04 – What you ate today

Frulle
Apelsinjuice
Rasker med ost och hemmagjord rödvinbärsmarmelad
Knäckebröd med naturell keso
Mugg med kaffe

Lunch
Baguette med ost

Mellanmål
Budapestbakelse
Två koppar kaffe

Middag
Köttfärsbiffar
Potatisgratäng
Creme Fraiche med karljohan och nåt mer...
Morot
Julmust (Zeunerts)

Kvällsätande
Popcorn
Pepparkakor med ädelost
Kaffe I guess

fredag 12 november 2010

Älg!

Gjorde min första älgstek ever igår med lite final touch idag och jösses så god! Till det serverades potatisgratäng, kryddpepparsås, rödlöksmarmelad och brässerade morötter.

Ja men ni hör ju. Jag behövde inte gå hungrig idag, inte!

Tack norrland för älgen!

Day 03 – Your parents

Min mamma är pedantisk, skulle jag vilja säga. Inte överpedantisk, men hon gillar ordning och reda. Det har jag ärvt. Till och med ordningen i linneskåpet är oklanderlig. När hon och pappa flyttade i mitten av 70-talet kommenterade flyttgubbarna hennes ordning i linneskåpet! Hennes musiksmak är rörig, precis som min. Hon är lång och smal och ser 10 år yngre ut än sina 63!

Min pappa är sjukt social. Jag tror att jag ärvt det av honom. Jag är inte sjukt social, men social och älskar kundkontakt. Det är min pappa specialist på. Han drar världens tråkigaste pappaskämt, precis som alla pappor gör. Rättvisare person får man leta efter. Han är så fin, min pappa!

Vi har inte kunnat prata om allt, mina föräldrar och jag, men jag har alltid känt att jag haft dom där om jag velat prata. Dom gav mig en fantastisk och trygg uppväxt. Jag ringer till någon av dem nästan varje dag. Jag gillar inte att vi bor 80 mil ifrån varann, det är stundtals riktigt jobbigt.

torsdag 11 november 2010

Day 02 – Your first love

Jag kommer faktiskt inte ihåg. Men jag kommer ihåg att jag var dödligt kär i Henrik som gick i min klass från förskolan till sjuan när jag flyttade och bytte stad.

Det är mycket möjligt att någon av oss frågade chans på den andre, samtidigt som man hade chans på ett par tre stycken till. Jag kommer inte ihåg.

Henrik hade hockeyfrilla, spelade hockey, hela hans familj var hockeytokar. Lång och smal. Bollsinne också. Sen hade han även en cerise collagetröja med ett stort Musse Pigg-tryck på framsidan. Som glittrade. Köpt på Kläddax. Jag kommer ihåg att jag så gärna ville ha en precis likadan tröja, men mamma nekade mig. Varje gång jag frågade.

Idag har jag hört att Henrik har två barn och villa.

Rödlöksmarmelad

På begäran kommer här receptet.

250 g rödlök (Typ två normalstora lökar)
1 msk olja
0,75 dl socker
1-2 msk vitvinsvinäger


Skala och skiva rödlöken. Men tydligen inte för tunt... Fräs löken i oljan tills den börjar mjukna. Tillsätt socker och vinäger och koka tills löken är riktigt mjuk. Vätskan ska nästan ha kokat in helt. Smaka av med salt och peppar!

Superenkelt!

Ikväll kokas det

Rödlöksmarmelad! Jag visste inte ens att det fanns något sådant innan igår. Man har det inte på mackan, men till älgen.

På väg mot jobbet

I handväskan:



Nu härjar magsjukan

Hemma hos oss!

Det var just synd det. Jag har klarat mig än så länge, men det är ganska påfrestande att vara den som inte har magsjukan. Mest hela tiden känner jag efter om jag mår illa, eller om det känns bra. Oftast känns det nog bra, men så fort jag känner minsta lilla illamående (som jag med stor sannolikhet framkallar själv) får jag panik!

Så nu äter jag vitpeppar för glatta livet och hoppas att jag kan åka till jobbet och slippa få magsjuka på vägen. Det vore det VÄRSTA!


*bild från meny.se

onsdag 10 november 2010

Day 01 – Introduce yourself

Jag är helt normal.

Jag äter allt. Man kan nog kalla mig slasktratt. Jag har grov ögonbrynshårväxt, därför går det lite för lång tid mellan mina ögonbrynsplockningstillfällen. Jag färgar också desamma, alltså ögonbrynen, annars ser det lite väl blekt ut i ansiktet. Jag är född rödhårig, men sen har det bleknat lite och sedan blivit mörkbrunt, mörkmörkbrunt och nu lite ljusare igen. Man skulle kunna säga att jag har haft nästan alla världens frisyrer men för tillfället har jag världens tråkigaste page.

Är numera Stockholmare som säger hemma om Umeå. Född Ångemanlänning, Västerbottning mellan åldrarna 15 och 29. Gift med en riktig datanörd, själv är jag bara seminörd. Det händer ganska ofta att jag tappar tråden när jag berättar något. Men jag plockar nästan alltid upp den igen, men det kan ta några timmar från det att jag tappar den tills att jag plockar upp den. Då blir det förvirrat. Ibland tappar jag den helt på bara två sekunder, utan att den återvänder. Jag har liksom inte en susning om vad jag pratat om! Då kan min man bli lite irriterad.

Jag blir kräkfärdig när någon tar mig under hakan. Man kan inte säga ord som småkaka, eller geggig om ett sår. Då blir jag rosenrasande. Det är fult! Älskar att köra bil. Skulle kunna ha det som jobb. Att bara köra. Det skulle kanske inte generera något större bidrag till statskassan, men jag skulle trivas där i bilen. Sedan flytten till storstan har jag lagt på mig 7 kilo. Planen är väl att på något vis få bort det där, men jag verkar inte stressa fram det precis. Stress är inte min grej alls. Men jag blir stressad när det är stökigt här hemma.

Sen så är jag snäll, ganska rolig och omtänksam. Helt normal.

Jag gör't! Du då?

En bloggare i Kavelmora beklagade sig över skrivtorka. Jag tipsade om det som verkar vara det senaste, en en-om-dagen-blogglista. Världen enligt J, Alexandra och Ivana är några av bloggarna som ägnar sig åt detta.

Sen tänkte jag, lite senare idag, varför hakar jag inte på den själv? Så nu gör jag det. Här är den:

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

I 30 dagar ska jag skriva minst ett inlägg och då med rubrikerna ovan. Intressant ska det bli. Och du? Ska du också haka på kanske?

Åh...

Jag hatar när det händer. Man känner det kvällen innan, man har det i sig. Sedan går det en natt, man vaknar, känslan är kvar. Hopplöshet.

Jag vill att den här dagen ska ta slut redan när jag slår upp ögonen när jag vaknar. Jag skulle helst bara vilja vara hemma och göra ingenting. Men istället ska jag plaska mig till jobbet, le och förväntas vara glad. Idag vill jag ha en mötesdag. Där jag kan gömma mig bakom mitt kollegieblock och sitta och anteckna utan att veta vad det är som skrivs ner. Det ser i alla fall bra ut och det ser ut som att jag kanske gör något. Men egentligen är det testbildspipet i huvudet. Blankt. Inte hopp, inte förtvivlan. Inte glädje, inte sorg. Ingenting.

Ibland orkar jag bara inte. Jag skulle inte kalla detta för en depression, för det är det verkligen inte. Men nedstämd, ja. Men inte på det viset som man kanske behöver medicin för. Bara allmän onsdagshopplöshet. Jag hatar när det händer.

Bäst att jag drar till jobbet.

tisdag 9 november 2010

Jämt på TV-inspelningar!




Köat för inspelning av Hellenius hörna. Har aldrig sett programmet men numera är Björn Hellberg min favorit!

måndag 8 november 2010

Mat måste man ju ha

Nejmen alltså jag har bara griljerat en skinka precis alldeles nyss.

Inget konstigt alls.

söndag 7 november 2010

Sundays fun!

Cirka 347 bitar senare hängde den på sin plats.

Saturday nights fun!

Jag hade glömt bort hur kul det var att spela!