Fääärdig!

Nu är tapeten på plats och det känns så bra så! Nu ska vi bara fixa och trixa lite speciallösningar så att vi slipper specialdesignade sängbord som bara dimper i golvet. Plus sänglampor, herreminje vad jag längtar efter sänglampor. Normala sänglampor. Snart så.

Inga vampyrer i vårat hus!

Vi får en ny och fin vitlök varannan vecka, när Linas matkasse levereras. Men vi kör tre recept varannan vecka och det är inte alltid som det är vitlök i alla recept. Vi har således ett antal vitlökar till salu här hemma. Det är bara att börja gnaga! Det ska ju hjälpa mot ont i halsen, så det är väl bara att sätta fart.

Nu gör vi om!

Snart tre år med pannlampor, nu får det vara nog. Vi gör om sovrummet. Det ska vara klart innan helgen. Vi ställer in dejter och allt annat roligt under veckan för att kunna ha en ledig helg. (Allt förutom min julfest. Den ska jag gå på har jag tänkt!) Hoppas det blir bra när vi är klar!

Vill ha!

Jag vill verkligen ha den här sjukt snygga skon från Kero. Med betoning på ha. För jag har inte tänkt att punga ut pengarna dom kostar, även om jag tror att skon kommer att hålla i en längre evighet. Men 3500 kr känns lite väl saftigt. Men ÅH så snygga!

Jag tror att mamma och pappa har kvar sina näbbkängor faktiskt, men det passar sig inte till min övriga stil. Men dom här alltså...herreminje.

Har jag berättat?

Jag åt häst förra veckan.

Det smakade ungefär som vilket nötdjur som helst. Mört, inte så fett. Gott.

Vilken dag som helst

Kanske mitt halsont går över. Nu är det en varannan dagshistoria som pågår och det känns tråkigt. Tänk om jag fick dra på mig tightsen och köra lite gympa på Friskis, det vore mycket roligare det!

Nu är det jul i köket i år igen. Skönt!

Något saknades

Ikväll har vi haft middagsbesök. Mycket mysigt sådant! Då gick vi all in på jultema, men ändå i något begränsad upplaga. Mitt under den så kallade varmrätten känner jag väldigt starkt att något saknas. Det är något som verkligen, verkligen borde finnas på bordet. Men vad? Vi har ju till och med Zeunerts julmust!

Förrätt: Hemmakokad risgrynsgröt. Tillbehör: Vörtlimpa, julknäcke, julskinka och Slotts senap.
Varmrätt: Köttbullar, prinskorv, potatis och ägghalvor. Skinkan fanns så klart fortfarande kvar.
Efterrätt: Årets Blossa-glögg, pepparkakor, ädelost, lussebullar, kaffe och knäck.



Fundera på den ett tag och återkom om ni kommer på det. Det har inte så mycket med vitaminer att göra. Typ sallad alltså. Den glömde vi och kom på det.

Nästan i mål

Idag från ungefär kl 11 har jag hunnit adventspynta (inklusive gardinbyten), handla inför en middag imorgon, läsa lite i Morgan Allings bok Kriget är slut, vika tvätt, plocka ur och i diskmaskinen, diska sånt som inte bör åka in i maskinen, röja prylar som legat framme och samlat damm huuur länge som helst, dammtorka och baka lussebullar.

Om jag läser det ovan är jag inte imponerad av vad jag hunnit, mer irriterad över att ryggen pajjade, att jag inte hann förbereda mer inför morgondagens middag, inte hann dammsuga och torka golven och fålla ett par gardiner till kontoret.

Tanken här om dagen var att det här skulle vara min lediga, mysiga dag utan så mycket krav. Men jag funkar inte så. Jag vill ha saker gjorda och dom görs inte av sig själv. När ska jag lära mig att inte bli besviken på allt jag inte hunnit och istället bli glad för det jag hann? När kan jag sluta må dåligt över att det är rörigt och skitigt? När kan jag börja veckostäda och verkligen göra det så att det inte blir ett kaos som tär på alla mina sinnen? Jag blir snart galen.

Jag kommer inte i mål idag. Jag kan inte dammsuga nu, min rygg är typ av. Har antagligen hostat för mycket de senaste veckorna så att den redan var lite förstörd innan idag. Plus att jag sprungit, stått, suttit, gått och klivit på stegar under dagen som gjort det hela hundra gånger värre. Får gå i mål en annan dag. Multisportare håller väl på med deras tävlingar i flera dagar ibland?

Nu blir det julmust och På spåret. För det är jag värd.

Ledig fredag!

Idag är jag ledig. Då ska jag inte besöka DocMorris i alla fall. Men något vettigt ska jag väl ta mig till.

Igår efter jobbet

Då åkte jag till IKEA. Jag var så vuxen att jag tog en kaffe och vaniljmunk i min ensamhet och satt där och fikade och tittade i en lånekatalog. Utan att känna mig ensammast på jorden och utan att känna mig uttittad. Fantastiskt avkopplande faktiskt.

Den strateg jag önskar att jag vore lyckades tänka ut en bra dag att besöka varuhuset. Två dagar innan lön, en kväll. Rekommenderas. Det var typ dött där inne!


P.S. Just det! Ni har väl inte glömt Död åt DocMorris? D.S.

Död åt DocMorris

Idag har jag varit allt annat än trevlig på ett DocMorris-apotek. Jag är inte den som brukar bli arg och förbannad och meddela detta till personalen på ett apotek eller vilken affär som helst. Jag är rätt bra på att bita ihop, förstå att personalen inte är de som man bör skylla på och gå vidare i livet.

Men idag höll jag inte masken och valde att inte hålla tyst. Jag lovar också att jag aldrig mer ska sätta min fot på DocMorris. Ren principsak. Ni får tycka att jag är en tönt som överreagerar, men jag tänker ändå inte sätta min fot där.

I helgen dog ju mitt öga en smula och liknade ungefär ett russin i en lussekatt. Ett intryckt russin, inte en sådan historia där russinet håller på att rulla av lussekatten och med nöd och näppe fastnat i äggpenslingen. För att få hjälp med detta öga gick jag under mitt arbetsmaraton till apoteket för att få hjälp. Hittade salvan här uppe till vänster som ska vara bra vid bland annat ögoninflammation. Svullnaden fick dock tjejen på apoteket att tveka i frågan om det verkligen var inflammation, det kunde kanske vara något annat. Men hon tyckte absolut att jag kunde använda Noviform, för den är antibakteriell och oavsett om det var inflammation eller ej så skulle den fungera bra. Trodde hon. Hon frågade också hur det kändes i ögat, om jag hade ont, om det kliade och så vidare. Jag berättade att det kändes ungefär som när jag har pollenallergi av den värre sorten, förutom att det inte kliar så mycket. Men jag känner att ögat är irriterat. Hon på apoteket tyckte att jag borde gå till läkaren om det inte blev bättre, men då var det redan bättre.

Tillbaka på jobbet börjar en av mina kollegor prata om en salva han fått för kanske tio år sedan, mot ögoninflammation. Den innehöll fårull och han är allergisk mot pälsdjur. Hans öga blev således tio resor värre. Tittade på min förpackning och visst innehöll den något med ull. Ullfett. Efter det började jag googla det där och precis just det där hade fler än han upplevt och jag är pälsdjursallergiker. Som tur var hade jag inte hunnit stoppa in den där salvan i ögat och jag skulle aldrig våga chansa. När pälsdjursrester sätter sig i ögat är det kört! Med tanke på hur det såg ut redan innan jag hade hunnit stoppa salvan i ögat kändes den inte som ett bra alternativ.

Idag gick jag till DocMorris och ville lämna tillbaka salvan. Hade inte ens öppnat förpackningen. Men salvan räknas som läkemedel och läkemedel kan man tydligen inte göra återköp på med argumentet att DocMorris måste bränna alla läkemedel som lämnas in. För man kan inte garantera kvaliteten efter att det lämnat butiken. Så där står jag, pälsdjursallergikern, med en salva för 93 kr, innehållandes ullfett och får inte lämna tillbaka skiten. Jag struntar ju verkligen i om dom måste bränna salvan, jag vill bara inte ha den och tycker att jag borde få lämna tillbaka den. Jag anser att personalen på ett apotek är rådgivande och deras jobb är att hjälpa mig och jag har varit väldigt tydlig med att jag är en sådan som har allergier. Jag tycker att personalen borde vara skyldiga att meddela oss att man kan reagera negativt på salvan eftersom den innehåller ullfett som tydligen kan orsaka värre ögon än man är ute efter när man köper den. Speciellt eftersom hon jag pratade med inte ens blev förvånad när jag sade att jag ville lämna tillbaka den eftersom den innehåller ullfett och jag är pälsdjursallergiker. Alltså förstod hon direkt sambandet.

Dessvärre svarar hon att innehållet måste kunden ha koll på själv. Det är nämligen inte ovanligt att man har ullfett i salvor som ska vara lite tjockare. Där tycker jag precis tvärt om. Det är allt annat än ovanligt med pälsdjursallergi, så om det är vanligt med ullfett i salvor som man kan reagera negativt på borde deras jobb vara att informera om det.

Tillslut stod jag mest i kassan och skapade en otrevlig stämning i butiken utan att säga någonting. De tre kassörskorna var helt tafatta! Jag lämnade apoteket tokarg för att inte säga förbannad. Jag ska som sagt aldrig mer besöka ett DocMorris-apotek och jag har hittills inte träffat någon som inte håller med mig i frågan. Man får så klart tycka annat, men jag står fast vid att apotekspersonalen måste ställa rätt frågor till mig för att kunna ge mig rätt hjälp. Det kan inte vara upp till varje kund att ha koll på innehållsförteckningen på alla läkemedel som finns på ett apotek.

Död åt DocMorris.

Jag är redo. I alla fall ganska.

Nu kan julen komma. Fast jag börjar gärna med lite advent först.

13 kilo lättare

Tre kassar med återvinningsmaterial är nu i dess rätta container. Inte längre i köket. Tidningshögen är också i sin pappersåtervinning. Handlat för att kunna adventsbaka och sedan cruisat runt i Årsta för att hitta en parkeringsplats. Just cruisandet kanske inte gjorde mig 13 kilo lättare, men det gjorde dom där tre kassarna.

Lördagshet

Under pågående produktionssättning under helgen händer något med mitt öga. Rättare sagt på fredagkväll. När jag vaknar på lördag kan jag inte titta ut. Det är igenkorkat. Det är svullet som om jag fått mig en blåtira, men utan det blå. Ögonlocket och allt annat runt ögat var superuppsvällt.

Kände mig otroligt het när jag gick till jobbet. Osminkad. Har aldrig varit osminkad på jobbet och planerar inte att vara det någonsin i framtiden heller. Men det gick ju bra det med. Alla kände igen mig när jag dök upp där på morgonen. Men ögat, och jag med för den delen, såg hundra resor värre ut utan mascaran för jag ser så sjukt trött ut utan. Men det bjöd jag på. Man kan vara fåfäng, men någon måtta får det vara!

Idag när jag vaknade kunde jag se hyfsat klart med mitt högra öga, men då hade vänster öga klistrats ihop. Men det var inte svullet. Bara en rosa ögonvita. För tillfället känns det som att pollenallergin har slagit till med full kraft. Det är irriterat i ögat, men det kliar inte så jättemycket. Dom känns båda svullna, men inte så att det syns långväga.

Inte så konstigt om det vore pollenallergin heller, för det är nästan så att man undrar om våren kom utan att vintern passerat?

Nu är jag på andra sidan kaklet

Mitt jobbmaraton är över! Jag känner mig överkörd.

Jag har gjort dennaa typ av uppdrag fyra gånger nu i lite olika typer av roller och det har varit lika roligt varje gång. Förutom första gången, för då förstod jag inte ens vad det var jag gjorde. Förutom att jag värmde upp en stol. Jag var verkligen en newbie på jobbet.

Under den här typen av helger kör man så hårt att man inte hinner uppfatta att solen går ner. Man trycker godis och Ballerina tills man inte kan nå högre på sin sockerskala och man skrattar tills tårarna rinner för man är så fruktansvärt övertrött. Mitt i allt virrvarr är man även bestämd, stressad, fokuserad och lite förvirrad. Allt i en härlig kombo. Men jag har bestämt mig för att aldrig mer göra detta maraton. Det får vara nog nu. Såg även till att avsluta på topp, det har aldrig gått så bra för detta projekt!

Man kan även tänka att jag kanske tar sovmorgon imorgon. Men nähä då. Imorgon fortsätter vi från andra sidan kaklet, hela vägen in i mål. Men med normala arbetstider så långt det är möjligt.

If google brought you here

Någon har hittat hit genom att ställa följande fråga:

Det kostar en del skulle man kunna säga, eller så kan man säga att det kostar som på de flesta lite dyrare salongerna inne i stan. Det beror säkert på vem du går till också. Jag vet inte om alla frisörer hos Ekman har samma pris.

Jag slingar och klipper håret samtidigt. Alltid. Sist gick jag därifrån 1800 kronor fattigare.

Välkommen hem, Cocillana!

Idag besökte jag vårdcentralen/närakuten. Med mig därifrån hade jag ett elektroniskt recept på 500 ml Cocillana även om den här natten var lite bättre än förra. Jag vaknade 02.46, förstod att det var lönlöst att försöka somna om, för hostan var redan igång. Då ska ni också veta att jag hade tagit alla kuddar vi har i sovrummet, vilket är väl si så där en 8 stycken utöver de vi sover på och mer eller mindre satt upp och sov. Vilket var rätt okej faktiskt!

Ute i köket festade jag loss på den sista lilla skvätten Cocillana vi hade i kylskåpet, ganska precis 10 ml. Kvar till det rätta tillfället kan man säga. Innan jag intog skvätten märkte jag att jag blödde näsblod! Har aldrig blött näsblod i hela mitt liv, men tydligen kan man hosta sönder blodkärl i näsan. Så med en Cocillana-sup i strupen och en papperstuss av större modell traskade jag in i sovrummet med stärkt självförtroende -här skulle det sovas!

Väl bakåtlutad mot alla kuddar fortsatte jag självklart att hosta. Så jag började fundera över närakutens öppettider. Vid kl 04.00 tror jag att jag sov igen. Vaknade 8.45 och tänkte Halleluja! Näsan fem timmar med sammanhängande sömn. Det är ju helt otroligt.

Ringde närakuten och fick en tid. Hips vips var jag med Cocillana och nu står den på nedkylning i kylskåpet. Om en stund ska jag festa loss på en hutt!

Jag älskar sport!

Jag sneglar på vinterstudion på TV. Håller på och viker tvätt och grejar samtidigt, så jag har mest lyssnat. Det som visas är sprintstafett damer, med Ida Ingemarsdotter och Charlotte Kalla. Från förra året i Oslo. Skid-VM 2011, tror det var i mars.

Förstår ni. Förra året.

Det är precis lika olidligt spännande idag, fast jag vet att dom vinner! Jag blev tvungen att sätta mig och titta. Hjärtat liksom rusar lite och min hjärna tänker bara åk, åk, åk! Ta i, ta i, ta i! Som om hon skulle förlora reprisloppet...

Jag älskar sport! Känslorna. Marginalerna.

Jag känner att ögonen fylls av tårar. Det är sjukt. Sjukt fantastiskt!

Farsta

Jag älskar den här dagen. Jag skrattar åt den varje år, för det påminner mig om de språkförbistringar som finns inom landet. Jag uttalar fars dag som farsta och det blir så festligt i olika meningar. Farsta som ort passar inte alls in i meningsuppbyggnaden och jag får frågande blickar.

Nu har jag lärt mig vad som förvirrar, så jag uttalar ofta fars dag precis som det kanske ska enligt rikssvenska (?) på en gång, om jag förstår att det kan uppstå förvirring.

Men jag kan inte sluta le åt det! Samma visa varje år. En glad dag helt enkelt.

Något är väl ändå fel med blommorna, eller?

Uppifrån är dom ju helt okej, men framifrån? Det börjar likna två tallar. Ska dom inte vara ganska platta, som alla andra kålblommor, eller vad gruppen dom nu tillhör kan tänkas heta?

Varför inte?

Kladdkaka till frukost på grund av förstörd natt. Det är väl inte mer än rätt?

Värsta natten på hundra år!

Kl 23.03 drog jag upp täcket strax över hakspetsen. Precis som det ska vara. Inte för högt upp, inte för långt ner.

Somnar. En stund. Oklart hur länge, men jag tror att klockan är kring 5. Hostar. Hostar, hostar, hostar. Torrhostar. Tillslut får jag panik för jag vill inte väcka maken som sovit lite lite senaste veckan. Men han skruvar sig hela tiden så jag anar att det är för sent. Mellan mina attacker låter karln dessutom som en motorbåt, vilket gör det lite svårare för mig att lyckas somna. Men jag låter honom leva om.

Vänder och vrider på mig, suckar, hostar och vänder på mig tusen gånger till. Abdikerar och kliver upp. Går på toan. Dricker vatten. Borstar tänderna igen. Upptäcker att klockan är strax efter 03.00! Då vet jag inte om jag ska bli glad över att jag kan sova minst sex timmar till eller ledsen för att jag knappt sovit något alls.

Gör nya tappra försök att somna om. Ger upp och tar med mig täcke, kudde och mobil till soffan som turligt nog är tillräckligt lång för att min kropp ska få plats i den. Checkar in på soffan 03.38. Hostar. Hostar mig blå tror jag. Men det är mörkt, så jag ser inte vilken nyans jag intagit.

Lyckas somna! Vaknar, hostar. Lyckas somna! Vaknar av att maken kliver upp (??!?) och det visar sig att han ska dricka vatten. Börjar hosta igen. Somnar om. Hostar till och vaknar några vändor. Klockan 06.44 ger jag upp! Då börjar jag surfa planlöst på telefonen. Ingen har bloggat sedan jag lade mig. Konstigt nog.

Läser att Arne Hägerfors drabbats av en hjärtinfarkt! Klarvaken. Det är Aftonbladets största Extra-rubrik. I September drabbades han av den...

Sen googlar jag hostmediciner, för den där Mollipect som jag fått utskriven hjälper ju inte ett skvatt på natten! Imorgon traskar jag till närakuten för att få mig en flaska Cocillana till kvällsfika. Så det så!

Och jag har i alla fall inte ont i halsen längre.

/Hon som är schuukt värd sin brunch kl 11.30!

11-11-11

Jag kan ju inte vara mycket sämre än några andra i bloggvärlden. Det är ju ett speciellt datum också, det kan man inte säga något om. Så det är väl bäst att även jag kommenterar det innan klockan slår midnatt. Jag tog minsann en skärmdump av datumet och tiden precis när klockan slog 11:11:11. Anledningen till att jag gjorde det var för att jag tittade på klockan 11:10 och tänkte Äsch, jag gör't. Töntigt, men jag gör't. Sen gjorde jag det.

Man hinner exempelvis se Sophia Grace och Rosie när man är sjuk

När man är hemma från jobbet hinner man se mycket på TV och mycket på internet. Så länge man kan hålla ögonen öppna. Ellen Degeneres gillar jag, men glömmer bort att hon finns. Men en av dagarna när jag var hemma från jobbet var det Ellen på TV och då fick hon besök av Sophia Grace och Rosie. Världens sötaste 5 och 8-åringar. Det är verkligen värt de 9 minuter klippet tar att se! Jag grät av skratt och gjorde det när jag visade det för maken också. De sjunger en av sina idolers låtar, eller en av dom. Den andra är lite mer av en side kick. En mycket söt sådan.

När de sedan får träffa sin stora Idol Nicki Minaj så händer det mer grejer och det kan ni se här:

Och. Eftersom ni tjatat på mig, så...

Jag köpte mig en godispåse när jag var på väg hem från Vårdcentralen. Ni tjatade ju på mig.

Bästa medicinering

Enligt doktorn:

Enligt mig:

Vågar man?

Funderar på att ta en dusch. Men då kanske man blir människa igen och det innebär så mycket ansvar. Vågar man?

Bekräftat det jag redan visste

Honung är hemskt. Det smakar inte bra någonstans. Möjligtvis i någon sås eller något, men inte i te, inte i något man ska dricka. Det är dåligt. Om jag någonsin glömmer bort det igen hoppas jag att jag går tillbaka till det här inlägget och läser det noggrannt.

Trots mina 32 år och flera dagars nekande till min mammas försök att få mig att dricka varma saker med honung så kapitulerade jag. Jag gjorde te med honung. Guud så snuskigt!

Det var bara det.

Det sämsta

Under de här dagarna då jag är hängig är det värsta att jag inte får äta godis. Så känns det.

Med facit i hand

I helgen tyckte jag att planer är till för att skrotas, eftersom jag inte orkade göra alla saker jag planerat. Med facit i hand så var det nog en förkylning med feber som låg där bak och grodde. Hon som 27:e oktober skrev att hon aldrig blev sjuk drabbades av ont i halsen från den yttre rymden kl 04.00 på morgonen.

Sov just ingenting efter det och kl 07.00 pallrade jag mig upp för att åka på kurs. Höll mig vaken på kursen och åkte till jobbet efter lunch. Men där tog det stopp helt. Maken tyckte att det borde ha tagit stopp kl 07.00, men jag fungerar inte så. Packade ihop datorn och tänkte att jag kunde jobba vidare hemma, trots att jag inte kunde behålla en tanke längre än 10 sekunder. Max.

Tågresan hem var hemsk. Jag var tvungen att ringa mamma för att göra något, annars skulle jag ha börjat gråta där på dåget. Det går inte att förklara hur jag kände, jag ville bara hem, hem, hem. Väl hemma hade jag frossa utan dess like. 35,4 i feber (!). Efter några timmar var den uppe i 38.8.

Idag sitter jag upp (!) och ska strax kolla jobbmailen. Jag har verkligen inte tid att vara sjuk, men jag försöker tänka att jag inte ska stressa iväg till jobbet så att det blir tusen gånger värre nästa vecka. För det är nästa vecka som jag verkligen måste vara på kontoret. Då är det jobb i dagarna 7, varav tre av dom är dygnet runt.

Jag kan inte sluta tänka på min kollega som sitter och hostar i landskapet. Han ska få arga ögat på riktigt när jag kommer tillbaka. Skulle inte förvåna mig om det är hans fel att det blev så här.

Planer är till för att skrotas!

Jag hade högt flygande planer för helgen. Lite allt möjligt högt och lågt. Fota och lägga ut saker på Tradera, röja lite i kontoret, städa, gå till återvinningen, köpa en slang till badrummet, tvätta, kanske baka, ta det lugnt, läsa en bok, gå till Skogskyrkogården...

Men jag kände att jag inte orkade. Så det blev inget med det. Åkte till svärföräldrarna på middag, drack kaffe på Bromma Blocks, tog en fika här i Årsta, läste i en bok.

Skönt. Men jag skulle vilja ha en dag till den här helgen.

Strejk i bloggvärlden?

Två donnor som jag har klurat ut att de känner varandra har inte skrivit något under nästan hela veckan. Men nu har den ena i alla fall klämt ur sig ett par inlägg! Den andra är fortfarande tyst... Jag försöker att acceptera att även andra kan tappa inspiration och motivation ibland, men jag gillar't inte!

De jag skriver om är Linda och Fiaelia. Fiaelia är den som fortfarande är tyst, sorgligt nog. Men det är alltid kul att gå tillbaka i hennes arkiv och läsa!

Power button

Jag har inte startat min dator hemmavid under hela veckan vad jag kan minnas. Det lilla bloggande som blev gjort författades på telefonen eller på jobbet.

Har helt enkelt inte orkat trycka på min On-knapp på datamaskinen. Alldeles för långa arbetsdagar och alldeles för lite energi efteråt för att orka med en sådan kraftansträngning. Men tro inte att jag missar det ni skriver. För ni finns ju i min lur också!

Äsch, en helt vanlig frukost bara

För att ha vaknat utan att ha just något frukostmaterial i kylen eller någon annanstans i köket på morgonen, så gjorde maken en brakfrukost måste jag säga!

Jag arbetar i en gympahall

När jag kom till det rum jag huserar i om dagarna på min arbetsplats var det som att gå in i en vägg av dålig luft!

Ventilationen är inte påslagen.

Men jag tror att jag tar mig igenom detta. Om inte annat kanske det löser sig eftersom jag knappt sitter på min stol numera. Hela huset är min arbetsplats eftersom jag måste springa runt och peka med hela handen åt ett gäng tekniker.

Har ni hört?

Meteorologerna i Sverige har möte kl 04.00 varje dag där man diskuterar allehanda aktuella vädersaker.

Tydligen arbetar några meteorologer hela natten och sedan ringer de andra in där vid kl 04.00.

I veckan har man funderat och diskuterat huruvida dimman kommer att spricka upp eller inte.

Utan att förringa deras arbete så känns det som ett lagom lättsamt ämne att diskutera den tiden på dygnet. Hellre det än att spå hur det skulle gå med det där askmolnet härom året.

Det ni! Kände ni till det?

Fiskutställning

Ungefär som katt- eller hundutställning. Fast akvariefiskar. Det pågår i Malmö i helgen.

TUR att det finns något för alla!

Hur svårt ska det vara??

Om man är nyss fyllda 40 år, har varit rejält förkyld i två veckor och har hostan från helvetet, ska det då vara så svårt att hosta i armvecket?

Måste man ta sats från tårna och hosta rätt ut i landskapet på jobbet? Alla kanske inte vill få förkylningen som aldrig ger upp.

Så det så!

Ur fas redan.

Klockan är 6.18 och dagen är redan ur fas. Rutinerna blev sönderryckta direkt vid uppvaknandet.

Jag gillar't inte. Inte!