Med facit i hand

I helgen tyckte jag att planer är till för att skrotas, eftersom jag inte orkade göra alla saker jag planerat. Med facit i hand så var det nog en förkylning med feber som låg där bak och grodde. Hon som 27:e oktober skrev att hon aldrig blev sjuk drabbades av ont i halsen från den yttre rymden kl 04.00 på morgonen.

Sov just ingenting efter det och kl 07.00 pallrade jag mig upp för att åka på kurs. Höll mig vaken på kursen och åkte till jobbet efter lunch. Men där tog det stopp helt. Maken tyckte att det borde ha tagit stopp kl 07.00, men jag fungerar inte så. Packade ihop datorn och tänkte att jag kunde jobba vidare hemma, trots att jag inte kunde behålla en tanke längre än 10 sekunder. Max.

Tågresan hem var hemsk. Jag var tvungen att ringa mamma för att göra något, annars skulle jag ha börjat gråta där på dåget. Det går inte att förklara hur jag kände, jag ville bara hem, hem, hem. Väl hemma hade jag frossa utan dess like. 35,4 i feber (!). Efter några timmar var den uppe i 38.8.

Idag sitter jag upp (!) och ska strax kolla jobbmailen. Jag har verkligen inte tid att vara sjuk, men jag försöker tänka att jag inte ska stressa iväg till jobbet så att det blir tusen gånger värre nästa vecka. För det är nästa vecka som jag verkligen måste vara på kontoret. Då är det jobb i dagarna 7, varav tre av dom är dygnet runt.

Jag kan inte sluta tänka på min kollega som sitter och hostar i landskapet. Han ska få arga ögat på riktigt när jag kommer tillbaka. Skulle inte förvåna mig om det är hans fel att det blev så här.