Jag älskar den här dagen. Jag skrattar åt den varje år, för det påminner mig om de språkförbistringar som finns inom landet. Jag uttalar fars dag som farsta och det blir så festligt i olika meningar. Farsta som ort passar inte alls in i meningsuppbyggnaden och jag får frågande blickar.
Nu har jag lärt mig vad som förvirrar, så jag uttalar ofta fars dag precis som det kanske ska enligt rikssvenska (?) på en gång, om jag förstår att det kan uppstå förvirring.
Men jag kan inte sluta le åt det! Samma visa varje år. En glad dag helt enkelt.
Nu har jag lärt mig vad som förvirrar, så jag uttalar ofta fars dag precis som det kanske ska enligt rikssvenska (?) på en gång, om jag förstår att det kan uppstå förvirring.
Men jag kan inte sluta le åt det! Samma visa varje år. En glad dag helt enkelt.
1 kommentar:
Haha, här hemma uttalar vi vår dotters namn olika. Jag säger
SofiA och pappan SofIa. :D
Älska dialekter!
Skicka en kommentar