En dagens, tack!

Dagen har gått i Treon's tecken. Huvudvärken har plågat mig sen lunchtid. Varken mat, vatten eller kaffe från arbetsplatsens nya kaffemaskin har lyckats råda bot på huvudvärken. Inte heller P's leverpastejmacka till mig.

Efter ytterligare en dubbel-Treo, en mikropromenad och nio bitar sushi var den dock borta. Om huvudvärken är ett resultat av jetlaggen från timmen vi tappade eller om spänningen från min RedHat-jour fick ett frispel vet ingen. Antagligen kommer ingen att få reda på det heller. Men huvudsaken är i alla fall att den nu är ett minne blott!!

Dagen efter

Jag ligger hela tiden en dag efter i bloggandet känns det som. Carpe Diem och dela med dig dagen efter.

Igår, i sommarvärmen, tog vi oss in till Skansull med det kommunala färdmedlet. Sen tog vi benen in till Gamla Stan för att äta glass från Café Kåkbrinken eller vad det kan tänkas heta. Gott är då i alla fall. Sen satte vi oss på Stortorget och Nobel Muséets trapp och åt vår glass och drack en kopp kaffe från Stockholms Stadsmission. Förresten, det va en hink med kaffe. Exakt hur mycket som helst.

Det va verkligen sommar. Delar med mig av promenaden även idag!

Moi e mon P.

Medborgarplatsen, 2008-03-30.

Götgatan. Mot Sluss-hållet.

Moi e mon P, tres enjoué!

THE glass. En Kåkbrinkare.

Stortorget.

Blå, STENCOOL, tant!

Det var gårdagen i bilder det. Inte hela dagen, men det som hände på stan! Den blå coola tanten va sjukt cool. Hon hade världens fart på dojjorna och flög fram mellan Gamla Stan och söder. Hon gick om flera stycken, en efter en! Helt blå!

Det blev även lite kändisspotting. Bland annat Wanja Lundby-Wedin. Inte för att hon är något jag vill höja till skyarna, men. Sen en annan, betydligt mer kul att prata om. Grannen i Svensson Svensson. Sara. Egentligen heter hon väl Charlott Strandberg.

Gårdagens vårpromenad i bilder.

Söder från promenadstråket där jag bor.

Någon form av vårblomma.

Kolonilotter efter promenadsatråket. I mina drömmar äger jag en kolonilott med en ministuga en vacker dag. Gärna på söder.

Bilden får tala för sig själv.

Promenaden landade på söder. Då var det dags för kaffepåfyllning. Hittade Gunnarsons Konditori vid Skanstull. Gott, men inte så jätte billigt.

Fikat. Vilket fantastiskt svenskt ord. Fika.

Om man verkligen anstränger sig ser man Globen.

Anslagstavla på gammalt hederligt sätt. Min ort är som ett gammat hederligt ställe.

Old fashion, Bio Folkets Hus. De visar för tillfället två olika filmer.

Mitt centrum. Supermysigt.

En av säkert sju gammeldagsa kiosker i närheten av min bostad. Lägg märke till den extremt gamla GB-skylten på taket!

Shit!!

Igår kändes det som vår. Vi promenerade i flera timmar och hittade tecken på att det är vår.
Idag är det ÄNNU vårigare. Soligt. Balkongen bjuder på 15 grader värme. Det är ju helt sjukt fantastiskt. Nu ska vi dra till Gamla Stan och äta glass. Min mage kommer bli sjuuukt glad. Inte jag.

HATAR när det händer.

Ändå händer det HELA tiden. Jag gör allt jag kan för att det inte ska inträffa, men utan framgång. Helt utan framgång. Jag ska fortsätta jobba på det, för stanken är inte kul.

Det finns enkla tips och tricks för att undvika obehaget. Jag applicerar dem på verkligheten, men ändå uppstår denna oerhört trista och snuskiga doft i köket. Nu är den kasserad, ligger i soporna och väntar på att kastas bort. Långt bort åker den. Trasan. Den doftade bedrövligt. Men det kanske blir en sån reaktion när man måste tillbringa sitt liv i en position som den på bilden. Förkastad, borttryckt i ett hörn. Dennes hjärtbeklädnad syns inte ens. Nu är den till och med bortbytt mot en exakt lika dan. Så kan det gå.

Once again.

Det har hänt igen. Mannen har besökt kvinnotoaletten.

Leif på Nybrogatan 51, Östermalm: Stockholm

Leif har idag fixat mitt hår. Det blev ljusare och tunnare. Helt enkelt perfekt! (Det framgår inte helt och hållet på bilen, men...) Leif är en bra frisör, han är noggrann och tar sig tid. Alla som ska klippa sig i Stockholm borde ringa Leif på EkmanHair. Ibland upplever jag frisörer som stressade och när färgen/slingorna sitter i håret drar dom saxen genom håret lite snabbt eftersom det börjar bildas en kö av kunder. Därför blir inte håret alltid torrt innan man lämnar salongen, och inte alltid helt perfekt klippt. Men man känner stressen i kroppen och säger inte ifrån. Man accepterar att frisören är stressad, tackar och går därifrån. Pratar missnöjt om frisyren och går tillbaka till samma person nästa gång.

Med Leif är det annorlunda. Han tog sig tid. Närmare bestämt 2,5 timme. Han tog sig verkligen tid. När jag betalat och skulle gå tog han mitt namn och nummer och lade lappen i sitt kartotek. På lappen med mitt namn och nummer skulle han skriva ner vad han hade gjort med mitt hår. Vilket engagemang!! Han ville komma ihåg och plocka fram sin historia om vår relation, ifall jag skulle komma tillbaka. Självklart kommer jag tillbaka Leif -I'm all yours!

Vill även passa på att be om förlåtelse till min kompis och gamla klasskompis, Mia. Jag har ju tidigare slingat ditt hår. I tron om att jag gjorde som proffsen delade jag upp ditt hår i slingor, tog folien och plaserade den rätt. Tog färgsmeten och kletade den på håret. Sen, sen, gjorde jag tydligen ett misstag. Jag borde ha slagit på folien lite lätt, med kammen, efter att jag slagit in slingorna i foliepaketet. Jag hoppas innerligt att du inte lidit av mitt misstag... OM det blir en nästa gång lovar jag att slå lite lätt på foliepaketet.

Kan det vara så att du får Spotifyinviten som plåster på såren??? Ingen annan verkar i alla fall intresserad och du är sjukt ihärdig. För att inte tala om allt smicker!

Kyla och saknad.

Idag har dagen inte börjat förträffligt, även om den inte heller börjat totalt kasst. Ett möte i ett KALLT konferensrum. Där började det. Jag blev nedkyld in till märgen.

När jag sedan kom upp till mitt efterlängtade skrivbord insåg jag att det här inte va en bra dag, jobbmässigt. Känns inte så inspirerande idag så att säga. Men det VÄRSTA!!! Det fanns ingen Lypsyl på skrivbordet, inte heller i jackfickan, byxfickan eller väskan...

Hur ska jag klara mig en hel dag?? Får plocka upp en påväg till Leif på Östermalm.

Damtoaletten

Jag tror minsann att damtoaletten på mitt arbete haft herrbesök...

Jag tror inte att det är den första eller sista gången heller. Det har nämligen infunnit sig en doft där inne som helt omöjligt kan komma från en kvinna. För kvinnorna på mitt jobb har slutat äta och som min mormor säger: Finns det inkomster så finns det utgifter.

Arbetsgivaren

Jag vet inte hur arbetsgivaren tänker. Det går inte att surfa in på Hemnet. Vad har då arbetsgivaren tänkt att jag ska göra när jag lessnat på att göra tråkiga saker och behöver omväxling??

Idag åt jag en apelsin på lunchen, efter den goda svamprisotton. Den va stor som en handboll.

Detoxen

Har glömt att berätta hur det gått med detoxen som påbörjades för någon dag sedan. Det har gått förhållandevis bra faktiskt. Sockersuget har tämjts och tryckts undan. Ibland äter jag ett chokladägg. De är bra ägg, för de smakar typ nougat. Nougat är inte så gott om man tänker efter, bara till kaffe. Eftersom jag inte dricker kaffe konstant behöver jag heller inte äta ägg konstant. Perfekt!

Dessvärre är jag lite bedrövad, för mitt påskägg från systern har försvunnit mellan Göteborg och Stockholm.

Sen är jag också förvånad över att min Spotify-invite inte har varit så eftertraktad... Det är två personer som har önskat ta sig an inviten. Har inte riktigt kommit på hur jag ska gå tillväga med utlottningen, men det är frittfram att tigga!

Vår stackars inneboende har gått och fått feber, så nu är det bara att kurera sig såa tt jag inte får karensdagar och krångligheter. Ska genast ta mig en hutt Echinaforce och ska även bjuda inneboenden på en hutt! Sen nåla, sista gardinen måste bli klar snart.

Tjing!

Dagen i bilder.

P in action. Försöker få till en bra swing på hammaren...under sägen. Gick si så där. Men det spikades.

Idag har det sytts. Gardiner. Det va kul!! Jätte länge sen jag sydde något, så det kändes helt fantastiskt. Men det tog tid...fick fålla alla fyra sidor, eftersom jag i tygshoppandets stund hade tappat hjärnan.

Dagens middag. Hemmagjord nachotallrik.

De stackars snöfattiga barnen har äntligen fått något att göra. En smutsig stackars snögubbe.

Ninna-ni-nanna... Dagens middagstips!

Idag gjorde jag mat jag aldrig förut gjort. Den blev god. Jag tar och för receptet vidare. Tyvärr vet jag inte var jag hittat receptet, hade det utskrivet bara, i min tjusiga receptpärm! Jag höll mig inte helt och hållet till receptet heller. Men typ. Det här med att följa recept är inte helt min grej. Men det får gärna utgöra stommen. Annars skulle det inte bli någon mat gjord. Tyvärr.

Skippade vitpepparn eftersom jag inte såg att det stod vitpeppar i receptet. Ugnen hade jag på 175 gr eftersom jag ansåg att det skulle gå fortare. Det gjorde det nog inte, med facit i hand. Jag har dåligt tålamod. Oliver hade jag inga hemma. Fick bli utan. Parmesanen blev från påse.


Kyckling med quinoa
4 portioner

4 kycklingfiléer
1 msk basilika
1 msk oregano
2 msk olivolja
salt och malen vitpeppar

Quinoa:
5 dl kokt quinoa
1 gul lök
1 zucchini
8 st soltorkade tomater i olja
10-15 svarta oliver
100 g färsk parmesan
1 msk olivolja
några kvistar bladpersilja
salt och malen svartpeppar

1. Värm ugnen till 150 grader. Lägg kycklingfiléerna i en ugnssäker form. Häll på olivolja och krydda med oregano timjan, salt och peppar.

2. Sätt in i mitten av ugnen och stek i 30-35 minuter eller till en inntertemperatur på 70 grader. Skär ett snitt i kycklingen och kontrollera att köttsaften är klar och genomskinlig.

3. Skala och hacka löken fint. Skiva zucchinin och skär den i bitar. Skär de soltorkade tomaterna i småbitar. Hacka bladpersiljan och riv parmesanen.

4. Häll lite olivolja i en stekpanna och stek löken någon minut. Tillsätt zucchinen och stek ytterligare någon minut. Tillsätt den kokta quinonan, soltorkade tomater, lite av oljan från tomaterna och blanda om.

5. Tillsätt bladpersilja och parmesan. Tillsätt oliver och krydda med salt och peppar.

Doris

Doris fick ersätta U2. Jag fick nästan panik där ett tag. Men snabbt var det fixat!

Dagens.

Idag ska jag försöka börja återhämtningen från sockerintaget. Detoxa mig från alla snabba kolhydrater och förhoppningsvis vara återställd lagom till jobbet på tisdag.

Mer saker att ta tag i är det lilla miniflyttlass som landade i lägenheten igår. Mamman och pappan lämnade glatt ifrån sig fler saker från garaget i Umeå. De kördes ner i en Saab av min snälla väninnas vänlige far som idag lämnar landet för att se sig om i en av europas större städer. I packningen finns bland annat en schysst röd väggklocka, några kameraobjektiv och en hushållsassisent av äldre modell, som ALDRIG slutar att förvåna mig. Det är mormors gamla trogne vän i köket som nu har vandrat mellan mig och min syster i några år. Den ger ALDRIG upp! Den är as-gammal. Men den tickar på. Jag tackar och tar emot av dess vänlighet att hjälpa till med mina hushållsnäratjänster. Nu ska här bakas bullar!

Sen ska jag även plocka undan torkställningen som står i vardagsrummet och tar plats eftersom den inte används.

Eftersom vädret tillåter en promenad ska jag även försöka få med mig P på en promenad kring kvarteret, alternativt till Söder. Hans kommentar var i och för sig att jag fick gå själv om jag skulle prommenera till söder. Jag gick därför in på Eniro för att se hur pass långt det verkligen kan vara att promenera dit. 4 km. Det va väl inte alls mycket?!! Jag ska jobba på det. Vi behöver byta ut en stjärtfena till vår nya onyttiga present, helikoptern. Dessutom behöver jag en grön tråd att sy gardiner med eftersom vi igår inhandlade tyg på IKEA. Jag tänker mig en promenad för att kunna åtgärda dessa grejer. P däremot är lite insnöad i ett eget projekt som har med elektronik och datajox att göra. Jag är fashinerad över min P. Han är så fantastisk! Alltid en massa saker att göra. Det ena projektet efter det andra. Han är duktig han!! I'm proud.

Nu ska Bono få förgylla mitt vardagsrum, ta plats i de nyinköpta högtalarna efter att ha passerat den nyinköpta förstärkaren. Högtalarna från reference audio på söder. Förstärkaren från Hi-Fi klubben, Sveavägen. I den här familjen har vi bara kvalitetsprylar. (Sanning med modifikation). Det intressanta i detta är att jag ALDRIG frivilligt spelat U2 i mitt hem. Jag ska försöka lära mig att tycka om U2. Men eftersom jag har Spotify kan jag bara skriva in något annat och byta artist närhelst jag vill. Läs: När jag får panik av Bono. Kanske till Philemon arthur and the dung? Inte för att jag tycker att de är speciellt bra, utan bara för att jag kan!

Funny thing!

P's onyttiga present är ack så rolig! Jag övar och övar, blir knapert bättre. Men kul är det! Målet är att svänga runt lampan. Det är nästan helt omöjligt. Larvigt svårt.

Lyrics.

Texter till sånger är helt magiska. Man har ibland INGEN som helst aning om vad de sjungit när man hört en sjukt bra låt. Med Spotify hittar man en massa låtar som man glömt bort. Det är bara att namedroppa nåt. Då dyker det upp de mest fantastiska låtar. De mest bortglömda, de mest älskade ibland helt nya favoriter.

På något vis hamnade jag idag på låten Bobby Brown med Frank Zappa. Lyssnade och kände nostalgi. Då slår det mig! Jisses vilket text...den är ju inte klok! Men ack så mycket skratt det blev i lägenheten.

Konst!

I vårt hem är det tomma, kala väggar i vardagsrummet. Om man vill sätta sig in hur färgen ser ut är det bara att tänka solblekt wellpapp, eller kartong. Låter kanske trist, men jag gillar det. Självklart finns det en schysst fondvägg som matchar kartongväggarna.

Problemet, alltså i-landsproblemet, är de tomma ytorna. Vad ska man göra med dem? Ibland är schysst med en tom, kal och intetsägande vägg, men den här gången är det annorlunda. Där kommer vi in på konsten!

Jag kan ingenting om konst. Jag är inte tillräckligt abstrakt i mitt tänkande. Jag kan inte förstå hur en röd prick i olja, med konstiga krumelurer runtom kan kallas för "min kärlek till elefanter". Det går över mitt förstånd. Har haft tankar på fotocanvas. Men jag vet inte. Är sugen på en tavla, målad. Det finns en stor Ikea-tavla i ägorna som jag gärna hittar en plats till. Men min P har länge pratat om en sida på internet, Modern Art Sweden AB. Deras filosofi är att jag, som helt saknar talang, ska kunna köpa konst billigare eftersom de köper konst direkt från konstnärer som ännu inte gjort sig ett namn. Konstnärerna finns främst i Sverige, Danmark och Baltikum.

Igår, då hittade vi vår tavla, Sonja. P skämtade om den, jag tyckte att den va helt rätt! Skapelsen säljs i formatet 100x100 cm. Det är en olja på duk, målad med pensel. Tyvärr osignerad.
Om man surfar in i shopen får man se tavlan hängandes på en vägg med samma färg som våra väggar. Det ser BRA ut!

Idag

Idag har vi druckit Trappistöl för första gången i våra liv. Vi har även drygat ut det med rödvin. Ekologiskt rödvin. Systembolagskassagubben sa att det var ett bra vin och man fick dricka det med gott samvete. Det var ju ekologiskt OCH Fairtrade. Därför bar vi hem påsen med gott samvete. Nästan så man fick känslan av att man gjorde något bra.

Dagen har gått i seghetens tecken, men ändå nyttighetens. Inte om man räknar kalorier, då har inte dagen varit nyttig, men om man ser till hur pass mycket som har hunnits med i hemmet i form av annars tråkiga göromål, så som att tvätta. Då har det hunnits med en hel del.

Jag går även i tankar som att lotta ut en Spotify-invite. Måste bara hitta en tillräckligt bra fördel för mig. Exempelvis att den som vinner inviten kan lära mig sjunga. Då har jag verkligen dragit nytta av det hela. Annars kanske det blir mest jobbigt. Får se vad som händer. Håll ögonen öppna. Nu är det kanske så att inte alla känner till Spotify. Om du som läser detta inte känner till det. Håll i hatten -det är något STORT på gång!!! Jag tillhör den lyckliga skaran Betatestare och stortrivs med mitt musikliv. You say a song, I spotify it and it's playing!

Nähä. Dags att lägga Långfredag 2008 till historien och ta tag i tandborstningen! Kom just att tänka på en annan sak. I spotify it...undra om spotify någonsin kommer att hamna i svenska akademiens ordlista? Som ett verb alltså. Skulle inte förvåna mig med tanke på att ordet fickla kom med. Man kan fråga sig om det kom med för att många anväder det eller om Wiktor Nilssons lyckades charma juryn. Motiveringen för att ordet kom med är "Det täcker en semantisk lucka i svenskan för det mycket viktiga begreppet 'lysa med ficklampa' ". Allstå, på riktigt. HUR viktigt är det begreppet?? Jag säger kanske de tre orden en gång per år. Om ens det.

Som sagt. Tandborsten.

I wish you all, a....

GLAD PÅSK!!!

Nu ska jag vila upp mig i några dagar. Bara äta godis (ja, faktiskt) och ha det skönt! Perfekt!!

New York

Hela min kropp känner hur New York kallar på mig. Det va alldeles för länge sen vi sågs. Jag vill inte lägga upp en bild på en klassisk skyline, för New York är inte skyline för mig. New York är något annat, odefinierbart. Jag hoppas att jag får behålla den känslan för staden. Att jag alltid vill dit, inte tröttnar. Jag tänker på New York varje dag tror jag. Jag längtar dit.

Niklas Zennström

Vilken människa! Jag känner honom verkligen inte och jag har läst ytterst lite om honom. Det jag känner till är väl vad många andra känner till. Han har startat Skype och Kazaa. Det säger ju sig självt att det kanske inte är vem som helst man har att göra med när man läser om en sådan person. Satt och ströläste Dagens Industri idag och hittade då en artikel om och med honom. Zennström: "Jag behöver ingen lön". Hur kan man inte fastna för en sådan rubrik när man själv är beroende av att en peng trillar in på kontot varje månad?!

Hur som haver. Till poängen. Jag ville publisera ett roligt citat från artikeln här. Helt genialisk! Så långt bort från min egen världsbild som det bara går att komma. Trots min IT-lön och mitt mantra: Det drabbar ingen fattig!

Håll i hatten, här kommer det:

Ni skrev internethistoria när ni sålde Skype till Ebay för 20 miljarder kronor hösten 2005. Hur känns det att få så mycket pengar på ett bräde?
”Det är klart att det var lite overkligt när vi precis var klara med affären. Det var ett så stort belopp att det inte fanns tillräckligt med pengar på banken när vi skulle genomföra transaktionen".

Lite overkligt...jao. Det kan man ju förstå. Sist jag klev in på ett bankkontor var nog när jag skulle växla in mina mynt och sätta in dem på kontot. Jag avskyr småpengar och lägger dom därför i någon form av behållare. När behållaren är full måste man gå till banken med den. Alternativt hitta en ny behållare. Man får stå och skämmas där i hörnet vid myntautomaten när det låter som att man fått jackpot. Men, kan man inte lära sig att spela poker eller förstår sig på andra former av spel, då får man bege sig till automaten och känna sig grymt stolt över högvinsten. jag blir faktiskt ofta förvånad när jag ser hur mycket pengar jag skrapat ihop genom att avsky mynten. Dessutom, känner jag nu, bidrar jag till att banken har pengar när det är dags för stora transaktioner. Jag gör en god gärning med andra ord. Kanske dags att tömma behållaren snart. Den börjar bli tung!

Grattis P!

Idag är det en stor dag här i hemmet. Det har införskaffats många presenter till ett födelsedagsbarn, vilket betyder att hemmet förärats med fler artefakter än vi ägde innan idag. Några av nyttigare karaktär, några av mer underhållande karaktär.

På bilden nedanför kan man skymta den som är av mer underhållande karaktär och som störtar lite här och där i mitt vardagsrum. I påskpyntet, i tårtan och på mitt huvud! En helikopter från Teknikmagasinet. Det är alltså det blå på bilden som gestaltar helikoptern. I full aktion (nä, jag har inte stavat fel, jag har skrivit på svenska). Lyckan är obeskrivlig hos födelsedagsbarnet!


Den nyttigare presenten kom i form av en skruvdragare. En lyckad kväll för familjen med andra ord. Min behållning va nog tårtan!! God som sjutton. Fullproppad med en massa frukt! Med andra ord en nyttig tårta. Full av sockerfibrer och fettfibrer. Helt i min smak!

Testing, testing.

Slänger in ett test så här på onsdag eftermiddag. Det är inget svårt, känn dig inte misslyckad om du misslyckas. Många, inklusive jag själv, har redan åkt på däng. Kanske hör du till skaran som redan tagit testet, då får du glatt vänta till nästa inlägg innan du får underhållning av hög klass.

TESTET

Rånad!

I Sundbyberg. Där blev jag rånad. Eftersom jag inte lyckats lokalisera några ensliga björkar att sno lite påskris från, fick jag motvilligt gå in på Sundbybergs blomsterhandel och KÖPA björkris. Katastrof!! Helt emot mina principer. Dessutom kostade kvasten 30 kr!!! Vilket rån! Sanslöst, men jag betalade. 30 kronor. Jag tar för givet att de har grymma marginaler på sitt påskris. Jag köpte ris utan fjädrar kan jag tillägga. Jag undrar vad riset skulle kostat med fjädrar? Eller, jag väljer att inte veta och lever hellre i ovisshet.

Men det blev fint i hallen!


OBS! I vanliga fall tycker jag att blomaffären är fantastisk. Den är supersöt och mysig. Men idag sjönk den i mina ögon. Imorron är jag nog imponerad av den igen!

Dags för etikett nummer två! Inredning.

Mode.

Jag har ju redan gett mig in i modebloggandet och känner att tråden lever kvar i mig. Har varit på gång med mobilkameran i helgen och har därför fotat lite, för att kunna blogga. Blogga om mode. Jag tänker inkräkta på andra människors liv, klanka ner på dem, ha åsikter och uttrycka dom. Ifrågasätta. Jag fick lära mig att ifrågasätta saker när jag studerade. Idag är det dags att vädra mina förvärvade kunskaper.


Varför, varför människa, har du tagit på dig en jätte gul och lysande väst?? Är du inte ute och joggar och behöver upplysa andra i omgivningen om att du finns och vill fortsätta leva finns det ingen anledning att spöka ut sig på detta sätt. Punkt.

Vilken fantastisk kreation Alexander Bard har haft på sig under årets Melodifesivalomgång!! Den är ju helt genialisk!!! Det finns dock ingen annan på denna jord som skulle kunna bära upp denna kreationsom denna nervlöse man. London-designern Marjan Pejoski har gjort ett fantastiskt jobb.


Titta bara så de ser ut. Jag är helt förstummad. Det är fantastiskt. Den enda behållningen av årets Melodifestival tror jag.

Tror att jag ska börja med etiketter nu också. Känner mig redo. Detta inlägg får den första etiketten. Mode.

Handen i handsken.

Åkte lite buss i helgen. Sitter där i godan ro, tittar upp, och då ser jag den. Handen i handsken. Såg helt jätteläskig ut. Det kanske inte riktigt framgår av bilden hur det såg ut, men mitt fotoöga såg hur läskigt det hade varit, om det inte varit mitt på blanka dagen och P satt bredvid mig. Dessvärre har jag inte nån bra kamera på mobilen, så man får kanske leta efter handen i bilden...oh well.

Visualisera och tänk er in i situationen!

Skämmes!

Mitt jaikukonto ekar fortfarande tomt på kompisar efter helgen...

Jaiku.

Jag vill slå ett slag (varför säger man så??) för Jaiku. Alla människor: registrera er och skriv. Det viktigaste först: Lägg upp mig som er kompis. Jag har bara två kompisar. Det är jätte trist att Jaikua till sig själv. P brukar förvisso kommentera ibland. Men ändå. Mer kompisar till mig!
Jag orkar inte förklara så mycket om vad det är. Men man kan blogga på ett kompakt sätt. En rad. Done! Jag älskar meningslöshet. Dravvel. Jag älskar att höra på andras meningslösa dravvel as well. Så, börja skriv. Men FÖRST -Lägg till mig! Mitt screen name är sandrah. Jag förväntar mig att minst en person börjar med detta nu. Hur kul som helst att skriva när man är på konstiga föreläsningar, åker kommunalt, sitter på toaletten, sitter på jobbet eller när man sitter på toaletten på jobbet. När som helst med andra ord!

Förgyll nu min dag med lite Jaiku. Börja i helgen. Överraska mig!!!

Snygg shopping!

Tydligen är det helt inne att blogga om mode. Eftersom jag helt har tappat stilen så har jag lyckats tappa intresset kring mode också, till en viss del. Tyvärr. Orkar inte utveckla det hela, men så är det. Det betyder även att jag är långt ifrån kapabel att blogga om mode och därmed vara en person som anses vara modern och "inne". Samtidigt så har jag väl inte riktigt intresset att sitta och blogga om mode och sälja min själ till skönhetshetsen.

Men idag, idag, gjorde jag det. Jag tog det aktiva valet att handla snyggt. Scenariot som utspelade sig började med att jag var på väg hem från jobbet. På vägen passerade jag en av Sveriges största matbutikskedjor för att inhandla varor till dagens middag. Jag lever efter tesen att man inte måste slösa pengar, trots en IT-lön. Därför kan man med fördel laga egen mat och ta med matlådor till arbetet. Antar att studenten i mig lever vidare. Hur som haver står jag där, har precis lagt upp varorna på bandet, då jag kommer på att en påse att bära varorna i inte vore helt dumt. Valet står mellan kassen gjord i plast eller den gjord av papper. Tilläggas kan, att den i plast nu även finns som ett ekologiskt alternativ. MEN, då kom fåfängan över mig! Jag tar den av papper. Jag kommer på mig själv med att välja just den, eftersom den är snyggare att bära hem varorna i. Jisses! Men så är det. Jag står för det.

För att fullända det hela borde jag även köpt en purjolök. För just purjolök är snyggt att handla. Kommer man hem med en sådan i sin papperspåse, då har man handlat snyggt!


Dessvärre medför detta att papperspåsehögen här hemma svämmar över. Men eftersom det papperslösa samhället lyser med sin frånvaro och DN är tjockare än ALLA andra tidningar, är det kanske inte så dumt med ett gäng papperspåsar under diskbänken trots allt. Det är en helt och hållet i förebyggande syfte. För jag är inte en prenumerant av den tidningen, ännu. Jag har ett erbjudande som ligger här, vid sidan av mig och väntar på att signeras. Kanske skriver jag under ikväll, eller imorron. Eller i helgen. För SNART är det helg!!!

CrashBoomBang!

Igår på NK, krockade jag med en person som var väldigt lik Kristina Lugn. Jag kan nog nästan påstå att det var hon. Hoppas att jag inte trampar någon på tårna nu.

Jag, det intellektuella kapitalet.

Jag ser i alla fall viktig ut på min arbetsplats...eller, stökig. Det är en hårfin skillnad.



Colan är kvar sedan jag deltog i minglet.

Övning, övning, övning.

Övning ger färdighet! Idag har jag övat på att använda mitt VISA-kort igen. Jag börjar bli grym på koden. Skulle jag behöva, skulle jag nog kunna knappa in den i sömnen. Varför någon nu skulle behöva den aktiviteten av mig mitt i natten när jag sover? Låter inte så troligt. För det första skulle jag inte sova vid en uttagsautomat, för det andra skulle jag heller inte sova i en affär. Men OM, då skulle jag kunna göra det!

Övningen utfördes vid ett tillfälle då jag ville utöka antalet muggar i mitt köksskåp. Fick två muggar/koppar från Rörstrand med namnet Pia och färgen Latte. I love them! Men om man är fler än två måste man slåss om dem, så idag har jag traskat runt i hela storstan, besökt affär efter affär i hopp om att komma hem med fler. I fjärde butiken, en Cervera, hittade jag Pia! Så nu har jag faktiskt sex stycken Pior i mitt kök. Välkomna på kaffe!!

Dagens leende!

HERREGUD...

...vilken jätte dålig dag. Magen lever OM och jag är bara trött. Anar att det kan bero på järnbrist. Dumt att lämna ifrån sig en halvliter blod när man är i den kvinnliga perioden kanske?? Någon stackare på sjukhuset får sig i alla fall en påse blod med dåliga värden. Bättre än inga värden alls. Eller?

Sen har jag gått och blivit sjukt introvert. Skapa kontakter och erbjuda sig att ta sig an ett problem känns långt bort. Jag har alltid varit en glad prick som gillat att arbeta, men det vete sjutton vad som hände på vägen? Eget initiativ -vad är det?? Prata, ställa frågor -Hur gör man? Helt plötsligt har jag blivit socialt handikappad också. Jag förstår ingenting. Är det kanske självförtroendet som fått sig en känga av någon märklig anledning som jag inte känner till. Jag som lämnade Umeå med flaggan i topp. Stolt och glad över ett jobb lämnade jag norrland. Nu är jag inget annat än dammkornet i Horton, eller nåt liknande. Jag önskar att jag kunde sätta stopp på det hela.


Jag sitter och lyssnar, pupillen och iris åker som pingisbollar i vitan. Fram och tillbaka iakttar jag kollegorna och försöker förstå mig på deras problem. Men jag öppnar inte munnen. Nehej! Imorgon ska jag i alla fall få vara med och välja hårdvara till våra framtida projekt. Som om jag skulle öppna munnen då...vilket skämt!

Kanske skulle ta och ställa upp lite mål med mitt jobb och se till att säga saker ibland?! Hur ska jag annars bli en karriärskvinna?

Vårtecken!

Man vet att det är vår när denna bild börjar fylla inboxen från olika människor. Med texten: Man vet att det är vår när tjejerna börjar visa magen...

Minglet

Kände att det vore på sin plats att berätta om minglet. Mötet varade i 35 minuter, tydligen ofattbart kort. Det var en halvtimme fylld med floskler. Vi hade nog kunnat säga mer än hälften av det som sades, redan innan vi gick dit. Men jag tyckte ändå att det var helt okej. Trots allt bara en halvtimme långt.

Minglet va självklart ett dragplåster. Det kan dom faktiskt inte förneka. Det dukades upp öl av starkare format och vin i boxar. Även CocaCola och den nya stjärnan CocaCola Zero förtärdes. Till detta fanns baguetter med diverse fyllningar. Detta serverades alltså på arbetstid. En måndag. Är det detta som kallas vardagslyx?? Jag tror det.

Jag ÄR vuxen nu tror jag. Jag går på månadsmöten och veckomöten. Jag bjuds på mingel en måndageftermiddag med alkholhaltiga tilltugg. Jag tittar på hemnet efter bostad och är snart beredd att låna en hel bunt med pengar. Om nu detta kan kallas för vuxen?! Men jag är i alla fall på väg! Nu måste jag bara lista ut hur man samlar poäng på SAS Eurobonus.

Storschtaan. I'm back!

Idag har vi en punkt på jobbet som heter mingel. Undra om det är något positivt, eller negativt? Jag börjar tro att det är en punkt knuten till ett trist möte. Punkten gör dock att mötet känns lite upphottat.

Jag får se. Om 25 minuter börjar minglet. Jag går genast och tömmer blåsan! Man måste vara redo för såna här saker känner jag.

Back home!

Landade imorse strax efter nio. P sa: Det är exotiskt. Jag tänkte att han skämtade, det finns inget exotiskt med vinter. Men sen kom förklaringen. Det är soligt av en sådan solsort som värmer och mycket snö -Det känns exotiskt. Sanning! Det kändes helt fantastiskt att inte behöva bo med snöeländet inpå knuten men ändå få ta del av det. Helt perfekt och exotiskt!

Efter landning lämnades blod på blodcentralen. Det borde alla göra! Det är verkligen en bra grej. Sen lunch på Rost i Umeå. Vilket FANTASTISKT ställe! Det är inte för inte att de blev Årets (ny?)företagare 2007. Kommer inte ihåg vad som stod på diplomet, men något åt det hållet i alla fall. Helt rätt! Deras färskosttallrik med lax...åh. Det är en sak som borde exporteras till Stockholm faktiskt. Gärna till Sundbyberg tycker jag, som komplement till alla asiatiska ställen. Östermalm tycker min P. Han nöjer sig inte med sunk-sunk-Kina och sunk-Kina, eller pizza med råvaror så som fräsch och nyplockad ruccola. Sunk-Kina och sunk-sunk-Kina är dessutom allt annat än sunkiga skulle jag tro!

Efter lunch och inhandlande av strumpbyxor blev det bilresa till inlandet. Snöhögarna växte och vintern kom att bli även mer påtaglig. Ännu en gång växte glädjen i mig. Jag är bara på besök!

Tänkte att jag kunde avsluta med att publicera några före-och-efter-bilder på lägenheten. Som det såg ut vid inflyttning och fem dagar senare! Det får bli allt för idag. Imorron ska vi koncentrera oss på att gifta bort kompisen och vinkla blixten rätt. Så klart!





Den sista bilden är en bild av köket. En efter-bild till den som lades in igår, eller vilken dag det nu var?!