I like to move (it), move (it)!!

Tomorrow is the loving fu**ing movingday!!!

Jag ska få flytta in i min fantastiska tvåa i Årsta och jag ska vara glad varje morgon jag vaknar kl 7 istället för kl 6! Idag har vi installerat en säng i lägenheten, den är fortfarande inplastad, men den står där. På högkant.

Vi har även målat en vägg i färgen mullvad. Den är så tjusig så! Hur han på affären tänkte när det gäller antalet liter färg som skulle behövas för att täcka väggen är för mig en gåta. Vi använde inte ens en liter, men vi fick med oss två liter hem. Hade jag tänkt efter hade jag kanske hunnit stoppa det hela, men men. Nu skulle jag vilja vara ledig och bara shoppa loss på inredningsprylar! Egentligen är lägenheten inte jätte jätte fräsch och det är mycket som känns som...som...ett lapptäcke. Men det ska bli såååå skönt att få något eget att jag inte ser alla skavanker och provisoriska lösningar. Det känns helt enkelt fantastiskt!

Hoppas arbetsdagen går fort på fredag. Kanske måste flexa ut lite tidigare??! Jag är vuxen och då får man flexa.

Skärpning!

Dåligt av mig. Aldrig lyckas jag publicera bilden på handgranaten! Men här är den:



Dåligt av mig. Aldrig lyckas jag publicera bilden på handgranaten!

Onanist -Ja, visst!!

Igår va dagen. Jag skyndade mig från jobbet, rusade fram i vårvärmen, hörde ljudet av en klarinett när jag närmade mig pendeltågsstationen i Sundbyberg. Jag skulle till en färgbutik innan den stängde, vid Medborgarplatsen. Den tid det kan tänkas ta att resa till T-centralen från dörren på mitt jobb är kanske ca max 20 minuter. Den sträckan brukar gå i form av ett töcken där jag inte registrerar allt för mycket, mer än att det finns människor runt omkring mig, massor av människor. Denna intryckslösa resa är väldigt mycket ingenting i vanliga fall. Igår va det något helt annat!

Det började med att jag kom ut i blåsten, som var ljummen! Bara där kändes något fel. Men sen, sen eskalerade det med intryck. Jag hann halvspringa någon minut tills jag möttes av klarinettljud, som sagt. När jag närmade mig ljudet visade det sig att det var en av de som gärna sitter på den där bänken och intar drycker som gör att levern blir sämre. Trevligt tänkte jag, att en sådan stackare kan spela klarinett så bra. Dessutom kändes det väldigt vårigt och jag tänkte även tanken: Det våras för a-lagarna. Det här är deras tid. När det blir varmare, då kryper de fram från sina kalla tillhåll. Se bara idag, idag fanns ingen av dem framme!

Efter att ha ägnat dem ungefär 15 sekunders tanketid rusade jag vidare. Men helt plötsligt stannar tiden! I busken, alldeles bredvid mig där jag går är det en medelålders något tillruffsad man som ser ut för att lätta på blåsan, men nä. Det pågår däremot ett frenetiskt underarmsarbete och ingen traditionell kiss-stråle syntes till. Detta lyckas jag tyvärr uppfatta, eftersom jag verkligen är en halvmeter från karln! USCH.

Där kunde man tro att tokigheterna för den där dagen tog slut. Men icket. Jag fick en flåsande karl bakom mig i kön för att kliva in i det anländandet tåget. Eller, flåsande. Han frustade. Sen gurglade det till och ett avgrunds harkel bytte av gurglandet och karln tycker att han ska spotta ut allt sitt slem mot mitt håll. Fräsch. Äcklad kliver jag in i vagnen, tillsammans med fyra andra smått förundrade människor. Denna karl har dagen till ära tagit på sig lite av varje, men endast en skinnhandske. Den satte han på sin högra hand. Den andra accessoaren var en tandborste. Nu kommer det. Incidenten. Han tar en sån gratistidning, som ligger på ett säte i vagnen, antagligen läst av flertalet normala personer, tar tandborsten och torkar av den på ett av uppslagen! Som om den skulle bli jätte mycket fräschare av det?! Han gör det en och två och tre gånger. Sen försöker han lixom smita undan från den aktivitet han just utfört genom att försöka låtsas läsa en sida i tidningen. Väldigt intensivt läser han. Helsidesannonsen från SängJätten eller vad företaget nu kan ha hetat. Han nickade till ett par gånger och fick därför börja om och läsa rubriken flera gånger. Stackars människoöde ändå!

Men det värsta va ändå han som motionerade högerhanden.

Stockholms lugna gata

Idag har jag gjort mitt första besök på IKEA här nere sedan flytten. Det är Stockholmarnas tillhåll på helgerna tror jag, för det fanns inte många parkeringar kvar och det var massor av folk inne i butiken. Dessutom är IKEA det enda stället som Stockholmare inte är stressade på. Det gör mig stressad.

Alla hade verkligen ALL tid i världen där inne. Märkligt.

Home sweet home

(redigerad version av det här inlägget, bilder försvann förra gången och allt såg jätteknasigt ut...)

Fast, jag har ju inget eget hem. Känns som en evighet tills jag får mitt eget boende, där jag får vara hur självisk jag vill. Inte självisk som något dåligt, utan bara positivt. Men hemma i Sverige i alla fall. Innan jag kunde ställa mig lungt och säkert på den svenska marken igen var mitt flygplan så illa tvunget att störtdyka i några minuter och hoppa och nästan göra en volt. Det gick bra, jag landade, jag var omskakad. Piloten tänkte nog: Inte igen. Ungefär som jag tänker när en dator är liiiite för långsam. Ungefär som de jag använde på kursen i utlandet.

Bilder har efterfrågats. Bilder kommer här. Jag lyckades inte få Bluetoothen att fungera på min jobbdator och kablaget fanns kvar i den svenska hufvudstaden. Dessvärre togs endast ett FÅTAL bilder eftersom min kurskamrat, tillika kollega, hade bråttom fram hela tiden och antagligen ansåg det högst genant med kamera. Jag tappade självförtroendet och den egna viljan under några dagar, eftersom jag gick under hans VISA-kort under vistelsen där nere. Däför sade jag aldrig ifrån. Men lika bra var det för Amsterdam, för nu måste jag ju åka tillbaka och spendera pengar alldeles själv och dessutom upptäcka landet i min egen takt med min egna vilja! Detta kommer gynna Amsterdamsborna något oerhört eftersom jag lever med en IT-lön och turistar i deras land. Perfekt. Man skulle kunna kalla det för en win-win situation.

Så till bildspelet.

Det här är en bild från kursen. Vet inte om det är möjligt att förstå, men människan framför min skärm var ENORM och jag såg inte speciellt mycket av slidsen som visades. Men lite.

Inne på en damtoalett. Här fanns allt och lite till som skulle kunna tänkas behöva någon gång. Till och med en tandborste och tandkräm...

Det går att förstå ganska mycket i det där landet, så länge man får läsa sig fram.

Turistbild. Det polska över staden känns väldigt tydlig här. Antagligen är det egentligen bara vädret.

Picture on the go. Gay-street tror jag, det fanns bara ett utbud av saker till de som är gay. Kollegan sprang fram, som sagt. Det gula, suddiga och lite avlånga på bilden är GayCinema. Kände man sig inte nöjd med det kunde man gå till en biograf som visade djusex, SM och annat.

Turistbild.

En kanal. Av några tusen kanaler.

En coffeeshop. Av några tusen coffeeshops.

I lådan, där förvarade en mor sina två barn under cykelturen.

En hamburgare senare

Dom gör riktigt goda hamburgare på mitt hotell!

Mitt hotell är ett SAS Radisson och är därför ganska så fint. Dom håller sig antagligen till nån fin standardiseringsmodell och har därför vissa kriterier som ska uppfyllas. Det visade sig att vi bor i den sämsta typen av rum: Deluxe. När man bor så dåligt, dår får man sina kalsonger vikta. Tydligen. Jag använder inte kalsonger, men kollegan gör det och han informerade glatt om städerskans aktiviteter... Min städerska bäddar sängen och byter ut mina handdukar, trots att jag inte lägger dom på golvet för att få dem utbytta. Dessutom har jag svårigheter att lämna sängen obäddad. I-landsproblem, jag vet.

Vi äter frukost för 24 euro/dag. Jag måste dock medge att jag kanske får i mig frukost för max 24 kronor per morgon. Det går inte att äta frukost. Det är för tidigt! Lagom till kursen börjar är jag sugen på frukost och då är det bara att vänta till klockan blir lunch. Då får vi oss mackor. RIKTIGT TRÅKIGA MACKOR. Dessutom har vi tillgång till en frikopplad Coca-Cola maskin.

Men nu ska jag göra en tidig kväll och sova. Utan att tipsa om bra YouTube-klipp!

Hallå!

Är en dyr restaurang på Arlanda. Men vilken trevlig personal!! De har hittat min kära plånbok och snart är den åter i min handväska. Känns väldigt bra faktiskt! Börjar sakna Sverige också.

Igår, vid en sen kvällsvandring hittade vi den ena efter andra butiken med saker man inte kunde förstå fanns. Eller vad sägs om SuperMarket Porno Store och High quality Seedmarket? Den sistnämnda är på några våningar, men det är bara på markplan man ser ut att kunna köpa saker. Jag anar dock att även de andra våningarna fyller något syfte. Saker är för övrigt diverse frön för att plantera och föda upp växter. Men så är ju Holland känt för sina tulpaner också!

Att åka taxi här är att leka med döden. Bilarna är jätte fina! Polerade och dammsugade till max, men chauffören verkar ha tagit del av High quality's finfina varor och har en stor längtan efter döden. För att göra det hela lite mer trivsamt och spännande tar han gärna med sina kunder in i livet efter detta. Det finns liksom inte lagar för hur man kör bil. Detta är inte så bra med tanke på att det finns fler cyklister här än det finns cyklar i Sverige och dessa ska samsas på samma yta. Ytan är minimal. Tänk er en gränd i Gamla Stan i Stockholm som breddas något, men inte mycket. Där ska man mötas. Två bilar, 27 cyklister och 15 fotgängare, plus några metallgrejjer som sticker upp ur gatan. På vissa platser ska även spårvagnar få plats. Igår blev en kursare huvudvittne när en cyklist blev påkörd av en spårvagn. Cykeln hamnade under spårvagnen och chauffören va tydligen fly förbannad över att cyklisten existerade. Polis tillkallades och även en ambulans. Om cyklisten hade hjälm? Nej, nej. Ingen cyklist har hjälm, trots att även gångare borde bära denna huvudbonad för att förskonas från att falla offer för en dödslängtande taxichaufför.

Deadly tired ska jag strax ge mig ut på en obligatorisk kvällspromenad i crazyland och hitta något att äta. Roomservice är det jag skulle önska mig, men kollegan vill gärna ut och kika. Så jag får väl haka på. Jag är ju ändå utomlands!

Jaa...

...vad ska man säga?

Amsterdam är fint, trots grått väder och kalla vindar. Det känns öststat, samtidigt som jag förundras över de stora fönstren och Gamla Stan-känslan. Jag gillar det, samtidigt som Polen känns allt för närvarande. Förhoppningsvis är det bara vädret som gör det. Men jag tror även att den söta doften från coffee shops:en gör att det känns lite gammat och kommunistiskt. Landet tar ju ändå sitt ansvar, man må INTE röka hasch om man inte är 18 år. Grattis Holland.

Jag är trött på att inte ha ett kredit- eller VISAkort att röra mig med, jag är trött på att behöva vara beroende av andra. Jag är glad att jag har en kollega med mig, trots allt. Jag bor fortfarande på nåder. Imorron ska det förhoppningvis ha löst sig när jag kommer tillbaka från min kurs. Hoppas jag.

Medan jag är irriterad över det konstiga Holländska systemet så kan man roa sig med YouTube. Här är en bra: Djungelboken i ny, modern tappning. Djungelboken kan man väl aldrig tröttna på? Eller den här: Den är fantastiskt. Handlar om Achmed, den döda terroristen. Achmed är längre än Djungelboken, men väl värd den tiden. Man DÖÖÖÖR av skratt. Det känns en smula lättare att se på den när man vill bli uppmuntrad på grund av stulna saker.

Men nu är det dags att ta ny tag för nästa dag. Ska börja ladda nå sjukt mycke nu!

Holland

Holland blev inte så skoj som man hade kunnat tro. Ändå har jag bara spenderat några timmar här. Men resan började med en inställd flight, dock var vi ombokade till ett senare flyg. Väl sittandes på detta flygplan saknas min plånbok....

HELT utan pengar, fastspänd i en flystol i ett flygplan som baxar ut, där sitter jag. Smått panikslagen! Jag har inte tillåtelse att starta mobiltelefonen och ringa, så klart. Än mindre troligt skulle väl människorna stoppa planet och låta mig gå och leta upp plånboken, någonstans inne på Arlanda.

Så, nu sitter jag här på hotellrummet, trött och slut, lite lessen. Utan betalningsmöjligheter. Har ett hotellrum på nåder som genom ett fax till min chef imorron kanske löser sig. I hope. Annars blir det jag och en coffee shop som dejtar till fredag. Min räddning är min kollega som får betala för allt så länge. En transaktion mellan kontonummer kan kanske lösa några problem. Hoppas jag.

Men nu ska jag sova och hoppas på bättre dag imorron. Får se om något annat försvinner då? Mer än humöret.

Amsterdam är annars mysigt!

Tomorrow:

Holland here I come!!

Oordning i världen

Idag gladdes jag av ett besök på mysiga söder. Det är så att jag och min P ska nog flytta dit var tiden lider. Kan hända att jag måste få mig en lägenhet i Gamla Stan också. Vi får se. Men mitt glada humör fick sig en liten törn innan jag entrade den fantastiska stadsdelen. Från himlen föll snö. Det stormade i det närmaste också. Blåste gjorde det ialla fall och det snöade! Våren som kom för nån dag sedan är nu bortsnöad. Det är iskallt ute igen. Usch!

Men vill man lyssna på lite vårlig musik kan man alltid lyssna på Colbie Caillat. Mysigt! Dessvärre så skulle mitt humör krocka med ytterligare ett missnöje. På det mysiga fiket på söder spelades julmusik!!! Julmusik och snö, den 15e februari. Det är ganska precis 10 månader till Lucia...

Detta kallar jag för oordning i världen. En annan oordning är att jag glömt att nämna all kändis-spotting här i stora staden. I veckan krockade jag med Martin Stenmarck på T-centralen, utanför Åhléns. Han är lång! Han tog mig på axeln. Igår när den japanska middagen förtärdes på restaurangen kom även en viss Mårten Andersson in och satte sig vid bordet bredvid oss. Det kändes nästan som ett kärt återseende eftersom jag och min bästis Tea i princip har hängt med honom på ett flygplan påväg mot NYC. Jag fyller inte i med alla detaljer, utan lämnar det så. Antagligen är den historien ändå bättre än den riktiga. Jahapp. Så pass många kändisar har jag sett. Som jag kommer på nu i alla fall. P har sett Lasse Berghagen. Antagligen är han en aning hetare att träffa på än Mårten Andersson...

Imorron är det dags för söder igen. Hoppas julmusiken är avstängd och att snön tinat bort!

Internationella toffeldagen!

Idag var min mansdominerade arbetsplats ganska tom vid 15:30-tiden. En av kollegorna, en man i 50-års åldern, begav sig till pendeln kl 15:26 eftersom han ville vara säker på att inte missa tåget. Han hade nämligen lovat sin fru/sambo/flickvän/fästmö att ta tåget kl 16. Sen uttryckte han sig på detta vis: "Jaa, men just idag är det ingen bra dag att göra bort sig". Det resulterade i ett mutter från en flerspråkig kille, sittandes i ett hörn. Han muttrar: "Jaa, det är det jag alltid har sagt. Internationella toffeldagen." Han hade nog studerat och observerat alldeles korrekt. För kl 16 va det väldigt tomt på kontoret och jag har svårt att tro att det va skidskyttet som drog alla killar hemåt...

Däremot drabbades jag av förvirring efter mitt förra inlägg. MoDo-tröjan var åter på plats...min teori stämde inte alls med andra ord. Matchen, som vi inte borde prata om, spelades ju idag. Vid hemgång var tröjan fortfarande hängandes i sitt hörn. Hmm...han kanske lekte hockeymatch igår, hemma, själv. Stackarn. Men han ser inte ut för att vara en sån person. HUR ska jag få ett svar på det här?

Den utlovade handgranatsbilden får vänta. Jag hittar inte min kabel. Nu är det dags att avlsluta den här dagen med Echinaforce och en god natts sömn!

Observerat

Jag har nu observerat att MoDo-tröjan inte längre hänger där den ska. Igår vid hemgång sneglade jag mot fönstret, den va borta! Även idag känns hörnet tomt och färglöst.

Min teori kring detta är att ägaren till tröjan tagit ner den, för att beskåda kvällens match: Djurgården-MoDo.

Ikväll ska jag försöka publicera en bild på den förut nämnda handgranaten. Håll till godo.

Vår och Virus

Här är våren! Det ni. Eller, det är i alla fall mer vår här än vad Umeå har, har jag hört ryktesvägen. Idag har min P ätit lunch utomhus, tillsammans med kollegor och...en VARM sol! Själv satt jag inne i personalmatsalen som är lika varm som en igloo. Förresten, jag ångrar mig. Igloosar är väl isolerade av snön och därför inte så kalla? Jag ska börja kalla matsalen för kylskåpet från och med nu. Iofs är jag den enda personen på mitt våningsplan som fryser på det där stället, så jag kan ha fel. Men idag tjuvlyssnade jag på två andra tjejer i matsalen som uttryckte samma känslor kring antalet grader där nere i matsalen.

Dessa två tjejer hade fått en enkät i sin hand. En hus-utvärderings-enkät. I den hade den ena å de starkaste uttryckt sin ilska över kylan i matsalen. Bra, tänkte jag! Mina närmsta kollegor anser mig inte vara en riktig norrlänning eftersom jag fryser. Norrlänningar fryser tydligen inte. Så vitt jag vet kan även norrlänningar frysa och jag gör mitt bästa för att försöka slå hål på alla myter kring oss norrlänningar.

Med våren kommer virus. Detta virus kan uttrycka sig på olika sätt. P's pappa är däckad. Feber. Min kollega H har snörvlat sen jag kan anlände till kontoret. Han hostar åt mitt håll... En annan kollega fick sitt virus på balansnerven. Han va sängliggandes i flera dagar. Igår återuppstod han på arbetsplatsen men kunde dessvärre inte titta till höger. Då blev det tyligen snurrigt. Tur att jag entrade hans vänstra sida idag när jag försökte lära mig saker. Jag har drabbats av ett virus i halsen. Jag hoppas att det inte sprider sig! Echinaforce har idag inhandlats för 156 riksdaler.

Tillbaka till våren. Här är uteserveringarna öppna! Men jag förstår faktiskt inte alls varför. De som väljer att sitta utomhus har mössa, varma jackor, vantar, filtar och infravärme som håller dem varma, samtidigt som de måste se någorlunda trendiga ut. Detta kan nog ställa till det för vissa och därför väljer de att ta av sig mössan... HUR kan man fika när man är invirad i diverse tygstycken? Var är njutningen i kaffet eller vad man nu väljer att förtära? Jag tar för givet att det är varma drycker de häller i sig i alla fall. Jag tänker så här: Varför inte ta en kaffe-on-the-go och sätta sig på en bänk i en tunnelbanestation istället? Det blir billigare och det är varmare, om än inte jätte varmt. Man slipper i alla fall krånglet med att vira in sig i en filt, utanpå jackan! Det blir ju ett enormt projekt bara för att dricka kaffe... Jag kanske ska tillägga att dessa personer som jag iakttagit har suttit på Östermalms uteserveringar, på kvällen. Solen har sedan några timmar gått ner, det finns INGEN sol som värmer. Om jag var en av dom, skulle jag ta min trendiga frisyr (om jag nu hade en) och knalla IN till fiket eller restaurangen och sätta mig där inne. Än så länge är det inte tillräckligt med vår ute, även om solen va lite varm idag!

Nu ska jag ta mig en hutt av Echinaforcen, innan jag intar den vågräta positionen och somnar.

En hemlig kompis

Jag har en hemlig kompis. Men det hemliga med det hela är inte att ingen vet att han finns, för nu vet ju de som läser här att han finns... Dessutom är han en människa av kött och blod. Han vet bara inte om att vi har ett gemensamt intresse. Idag, på väg mot toaletten på arbetsplatsen ser jag den. MoDo-tröjan. Den hänger i taket. Jag känner en viss koppling till han i hörnet, genast. Han däremot, verkade inte alls speciellt berörd av vår sammankoppling. Det är svårt att säga, men jag anar att det beror på att han inte har en blekaste aning om mitt intresse för denna hockeyklubb. Eller att jag ens existerar. Nu gäller det bara att få ner flyttlasset och därmed även min MoDo mugg...

Dessvärre kommer nog aldrig tröj-ägaren att ta sig till min ände av huset och se att jag har en sån mugg. Därför kommer vi alltid att vara hemliga kompisar. Alternativet är ju att jag startar ett rykte, som når ända bort till hörnet. Hörnet med tröjan. Men det känns inte nödvändigt. Jag vet att jag har backup om det skulle behövas, det känns tillräckligt tryggt för min del.

På torsdag möter MoDo Djurgården, på Hovet i Stockholm. Jag vill dit. Men jag blir nog ensam om det. Det pratas om romantisk film istället. Det kan också fungera! Det är ju faktiskt alla hjärtans dag då.

My dudes: Ben & Jerry!

Den här helgen var en helg som jag i mitt gamla liv skulle ha jobbat. Men jag va bara ledig!!! Dessvärre har jag ju ett köpstopp som pågått sedan jul och jag har alltid trott att ledig är detsamma som shopping. Hur, och framförallt vad, gör då jag en sån här ledig helg? Jo, jag utsätter mig själv för tortyr. Jag åker in till Gamla Stan, blir förbluffad över hur fantastiskt mysigt det är där och hittar den i särklass bästa pappersbutiken. Helt makalös! Jag som älskar papper av alla de slag drabbas av dubbla hjärtslag och ett glädjerus springer genom hela kroppen. Men, köpstoppet höll i sig. Jag köpte ingenting där inne. En annan dag, då ska jag köpa papper och saker som hör till papper, där. Ingen annanstans.

Sedan strosar vi vidare mot själva city med sergelstorg. Jag ångrade mig i samma sekund som jag fick panik av alla människor. Det är inte klokt vad människor det finns i den här stan. Det är kul ibland, men väldigt sällan. Kaffesuget slog in, men först var ett viktigt uppdrag tvunget att lösas. P hade blivit morbror och den lille krabaten behövde därför något trendigt på sin kropp ansåg hans morbrors fästmö, dvs jag. Därför inhandlades ett litet, retro plagg:

Kaffesuget fanns kvar och påväg mot Vete-Katten, ett av Stockholms mysigaste fik, (bortsett från fik på söder) hittar jag en STOR fördel med Stockholm:

Världens i SÄRKLASS bästa och mest gräddstinna glass! Den serveras där och då, med hjälp av skopor som den anställde använder i sitt dagliga arbete. Men detta är ju fantastiskt! I Umeå fanns det bara på ICA MAXI. Dyrt va det också. Nu kollade jag iofs inte priset här, men när det gäller Ben & Jerrys. Who cares??! Det drabbar ingen fattig. (Jag har ju köpstopp). Dessvärre drabbar det en mjölkallergisk mage med allt vad det kan innebära... Men här är jag mer villig att tänja på gränserna faktiskt, än vad jag är när det gäller shoppingen. För helt allvarligt, HUR många saker behöver man och hur många saker har man inte köpt helt i onödan?!



Nu skag jag gå och drömma om Ben och Jerry och vakna råtidigt imorron och åka till jobbet. Ny vecka. Massor av möjligheter!

Jag är stressad

Imorron har jag jobbat i en vecka! Egentligen kan jag nog inte kalla det för att jobba, men jag har läst och förkovrat mig i en hel del pdf:er och därmed säkert lärt mig något, även om jag har MYCKET svårt att tro det. Jag längtar till kursen, som blir i Holland! Jag tänker mig att efter kursen är allt inte lika abstrakt längre, utan jag kan kanske få börja exprimentera lite och göra misstag. Misstag som jag lär mig något utav. Det vore helt gudomligt! Jag gillar inte att göra misstag, men för tillfället vore det helt fantastiskt.

Jag är stressad över att jag inte lär mig något, eller att jag inte ens vet VAD jag riktigt ska lära mig. Jag blir stressad över att ingen riktigt hjälper mig framåt. Jag antar att jag egentligen bara är desperat och känner mig överflödig. Det har trots allt bara gått fyra veckor... Men jag vill kunna, jag vill kunna utföra saker, jag vill känna mig viktig, bara liiiite viktig skulle räcka.

Men, det värsta. Det är att jag är stressad i tunnelbanan, när jag går till pendeln, när jag tar mig fram på stan. Jag är konstant lite uppjagad. Jag har, efter några få dagar, lyckats aklimatisera mig så pass mycket att jag följer med strömmen och stressar. Jag har inte riktigt reflekterat över detta förrän igår. Min kollega tipsade mig om att ta av mig armbandsuret. Jag som just börjat använda det igen... Men om man inte följer med i folkmassans tempo, då kommer man ingenvart, man måste ta sig fram. Bilden som jag bifogat är verkligen hur det ser ut på morgonen när man ska iväg med detta kommunala transportmedel. Än mer föreställer det alla människor när man ska hem på kvällen.


Oj, idag kändes inlägget deprimerat. Men jag är trött, det är nog därför. Äntligen helg imorron!!!

Baksmällan!

Idag kom den. Som ett brev med posten. Självklart blev jag tvungen att betala norrländsk skit-skatt i ett år. F*ck. Tydligen är bestämmelsen att man måste skatta enligt den tabell som gäller på den ort där man bodde sista november året innan inkomståret. Det betyder med andra ord att jag i Stockholm, måste betala lika mycket skatt under 2008 som jag gjorde i Umeå under 2007. Lyckat.

Men se det gör ju ingenting det. För jag har hittat en väldigt intressant artefakt att betrakta på kontoret. Kontorsstolen! Den är inte att leka med. Vilka möjligheter som denna artefakt kan bjuda på. Jag har aldrig sett på maken till en kontorsstol liknande den jag har på mitt kontor. Första dagen bekantade jag mig med två, låt oss kalla det för spakar, som finns på den högra sidan av stolen. Den ena är till för att höja och sänka stolen. Den är nog standard på en kontorsstol. Den andra spaken är till för att sätta ryggstödet i rätt position. Framåt och bakåt helt enkelt. Det är nog också standard. Även om tillvägagångssättet för att göra dessa inställningar skiljer sig från varandra. Vad är det då som är så intressant med min kontorsstol? JO! Det hänger en pump (!!!) i storleken av en handgranat vid den nedre delen av ryggstödet. Den är svart och därmed kamouflerad mot stolen. Självklart blev jag chockad över att hitta en handgranat på min stol andra dagen på jobbet. Det visade sig dock vara en pump som sagt. Jag har inte helt och hållet klurat ut vad den fyller för funktion, men jag anar att den pumpas upp för att fylla tomrummet mellan min rygg och ryggstödet. En svankpump helt enkelt! Läckert.

Imorron ska jag försöka bli lika imponerad av det "verktyg" jag ska lära mig mer om och som jag ska använda mig av i mitt dagliga arbete här framöver. Dessutom ska jag försöka fastna på kort på huvudkontoret och få mig ett passerkort så att jag slipper vara gisslan varje dag. Dessutom ska jag försöka hinna med att fördjupa mig i Hollandsresan.

På återskrivande!

Jag = OMX Nordiska index

när det kommer till dagens känsloliv. Det kan lätt beskrivas med en bild:
Bilden föreställer just OMX Nordiska index. Jag var inte nervös alls imorse, blev mer nervös över att jag inte var nervös. Dagen började med lite svart kaffe ur automaten, i de närmaste tusen ansikten och namn presenterades. Jag kommer ihåg några namn, lössläppta så där. De kan dessvärre inte kopplas samman med något ansikte. Detsamma med all information. Jag vet inte riktigt vilken information som hörde till vad. Men jag tror att det ordnar sig med tiden. Det sägs ju ta tid det där jobbet. Efter alla människor kom fler människor, jag fick min arbetsplats tilldelad mig. Jag fick gå till IT-supporten och hämta ut en dator (!!!) och lite grejjer till den. Sen skulle den självklart krångla efter lunchen. Så jag fick leende gå tillbaka till supporten och få hjälp. Han tryckte på on/off-knappen. Nu fungerar den.

Varför då denna känslo-bergochdalbana? JO! När allt för mycket proppas in min lilla trånga hjärna kan jag lätt drabbas av tillfällig panik. Jag förstår dock sällan att den är tillfällig och därför blir jag lite lätt negativt inställd till saker. Detta kan dock förändras fort och jag blir mer vänligt inställd till verkligeheten igen. Då blir det en toppliknande grej på grafen! Jag lämnade min vuxna arbetsplats med grafen i topp! Det vill säga, efter att jag hittat en chef som kunde släppa ut mig. Jag har inte fått mitt passerkort och utan ett sådant kan man inte ta sig ut. För övrigt har min arbetsplats en ingång och sexton utgångar. Det läste jag i ett dokument idag. I ett av många.

Dagen avslutades i alla fall på Östermalm, i de lokaler som P ex-jobbar. Vi spelade några matcher Foosball, vilket är det absolut roligaste på länge. Men himmel så svårt!!

Nu är det bara sängen som gäller, imorron får vi se om det blir en resa till Holland i mitten/slutet av februari...

Känslor

Känslorna kring Årsta är idel goda! Jag känner inga som helst tvivel om att jag kommer att trivas. Diskmaskin och tvättmaskin i lägenheten. Lyx. Eller som annonsen antydde: Diskamaskin och tvättmaskin. Fin liten parkett i vardagsrummet, tillsammans med en trivsam fondvägg bestående av blommor. Den andra väggarna har en kulört som påminner om wellpapp. Bra wellpapp, inte dålig wellpapp. En liten balkong också!!

Annars så är jag numera stolt ägare av ett SL-kort. Ett månadskort för att vara exakt. Jag bad även om en plastficka till mitt SL-kort. Jag fick en röd plastficka. Väldigt tjusigt.

Måste jag förresten berätta att det började regna här i Stockholm? Snön försvann, även alla påbörjade snögubbar. Skönt för mig, synd för barnen.

Imorron blir jag vuxen, jag är inte speciellt nervös för att bli vuxen faktiskt. Det kanske kommer inatt eller imorron. Vem vet??

SNÖ!

Nämen, det SNÖAR här nere. Imorse vaknade jag av ett raspande ljud...ett bekant, men ändå inte helt självklart där i morrontöcknet. Raspandet var dock bara ett av alla ljud. Jag hörde även barn som skrek och skrattade om vart annat, av glädje. DÅ förstod jag. Det fanns snö ute. Så här såg det ut genom mitt och P's sovrumsfönster imorse:


Inte mycket, men lite snö. Tillräckligt för att glädja de små Stockholmska liven. Som vår kombo E sa: Ja, men dom kan ju i alla fall göra snöbollar och kasta på varandra. Så sant, så sant! Nu har det dock snöat mer, så nu kan de säkert göra massor av snöbollar!

Idag ska jag få kika på min nya bostad. Återkommer med känslor kring detta lite senare!

Tjing!

No more bostadslös

Jag har bostad!

I Årsta. Årsta tillhör Enskede församling i Stockholm och där får jag glatt betala 25,1 procent i skatt! Synd att lägenheten i Solna luktade katt och förstörde min näsa, för där påstås Sveriges lägsta skatt finnas (24,8). Men 25,1 är inte fy skam det heller. OM jag inte envisades med att vara medlem i svenska kyrkan, då skulle jag betala 24,4 procent i skatt. Det är ännu bättre! Kanske ska begära utträde?? På min gamla ort, Umeå, skulle jag få glädja staten med 28,4 procent i skatt, inklusive kyrkoavgiften.


Jag tror mig ha gjort ett bra val som flyttat söderut, av flera anledningar. Dags för punklista nummer två:

• Högre löner än Umeå
• Mindre skatt än Umeå
• Våren kommer tidigare
• Sommaren är längre
• Systern bor närmare
  

Kanske ska vara objektiv och även göra en lista med anledningar till varför det är sämre att bo i just Stockholm.

• SVÅRT att få bostad
• Dom vet inte hur man tar hand om snön
• Det regnar hela vintern
• Alla människor är stressade
• Mamma och pappa bor långt bort

Det va det om det! Finns säkert en hel del andra anledningar till för och emot också. Men dom får jag ta hand om vid ett senare tillfälle. Hittills har jag trivts som fisken i vattnet, även om det är kyligt utanför dörren och det regnar och snöar om vart annat!