SNÖ!

Nämen, det SNÖAR här nere. Imorse vaknade jag av ett raspande ljud...ett bekant, men ändå inte helt självklart där i morrontöcknet. Raspandet var dock bara ett av alla ljud. Jag hörde även barn som skrek och skrattade om vart annat, av glädje. DÅ förstod jag. Det fanns snö ute. Så här såg det ut genom mitt och P's sovrumsfönster imorse:


Inte mycket, men lite snö. Tillräckligt för att glädja de små Stockholmska liven. Som vår kombo E sa: Ja, men dom kan ju i alla fall göra snöbollar och kasta på varandra. Så sant, så sant! Nu har det dock snöat mer, så nu kan de säkert göra massor av snöbollar!

Idag ska jag få kika på min nya bostad. Återkommer med känslor kring detta lite senare!

Tjing!