Var på väg hem för en stund sedan. Ensam på tunnelbanan. Det betyder att man (läs jag) sitter och tjuvlyssnar på människor. Eller inte tjuvlyssnar heller. Jag lyssnar ofrivilligt till en början. Sen kan människor ha intressanta samtal och man vill lyssna, ibland helt sjuka samtal och man vill helst slippa höra.
Ikväll kom två killar i 30+ års ålder och satte sig mittemot mig. Jag ansträngde mig inte för att höra vad de sa, men insåg snart att de hade problem. Tragiska människoöden, men någonstans så har de ändå fått hjälp, men inte utnyttjat det på rätt sätt. Kan inte hjälpa det, men jag blir irriterad när det känns som att de inte försöker ta tag i sina liv. Sverige är kanske inte bästa landet när det gäller tillgång till vård, men heller inte det sämsta. Förhållandevis otroligt bra skyddsnät. Jag är glad över att få bo i Sverige. Ibland i alla fall. För det mesta!
Tillbaka till mina medpassagerare. Jag blev irriterad när den ena började spotta på golvet. Då tändes en ilsken gnista inom mig. Men jag är inte tillräckligt modig att säga ifrån. I samma veva snappar jag upp ord som man kan relatera till beroende av dåliga preparat. Det pratas om flaskor med metadon och inkomstkällor från försäljning av allehanda preparat. Hur många kronor i dollar räknat som den ena missat under dagen av någon anledning som jag missade. Vet inte om jag vid det här laget sitter och lyssnar för att det är lite intressant, eller bara för att höra om mina misstankar stämmer.
Det är hela tiden en kille som pratar mest. Tillslut säger han till sin kompis "Asså förståru, soss har blivit helt jävla galna och snikna. De kräver att jag ska göra sån här praktik, asså jobba, för att få pengar". Polaren nickar instämmande och håller med om hur hemskt det har blivit med soss. Så fortsätter karln med "Jag har för faan aldrig haft ett jobb i hela mitt liv, åsså begär dom att jag ska jobba. Jag sa bara att jag inte klarar av det. Jag skulle inte klara fyra timmar på en dag, åsså säger de jävlarna att jag ska jobba åtta timmar per dag. Asså va fan, är dom helt dumma i huvudet? Sen alla dessa papper som ska fyllas i, vad är det för påhitt? Det tog faan en vecka, EN vecka att vara springpojke för deras skull. Nä, fy faan."
Där någonstans känner jag att jag önskar att jag inte hört det där. Han är antagligen ett par år äldre än mig, har aldrig jobbat, men fått soss-bidrag. Ville skrika: Sluta klaga! I ett annat land hade du inte fått en spänn. Det är jag, som sitter mitt emot dig, som jobbat VARJE sommar (utöver heltidsjobb några år innan universitetet) sen 1994 (då gick jag i åttan) och emellanåt slitit som ett djur för att få pengar, som betalat ditt bidrag genom skattepengar. Säg tack istället för att klaga på att du blivit ett offer för byråkratin. Även vi som arbetar kan få besvär med papper som måste fyllas i och skickas till olika myndigheter. Det är en del av samhället, som vi tyvärr inte kan råda bot på. Hade kunnat fortsätta länge och skrika saker till människan. Men eftersom jag är svensk och feg så satt jag tyst, flyttade på foten när han spottade. Svalde mina ord och hoppade snällt av på min hållplats.
Möjligt att han en gång hade rätt till socialbidrag och verkligen behövde det. Men jag tycker att det är lite för enkelt att få tillgång till det där bidraget ibland. Det finns många som är i behov av det, jag tycker att det är en fantastisk livlina som sverige kan erbjuda. Men någonstans måste man faktiskt göra rätt för sig också. Om den här personen varit nöjd med soss bra länge och först nu börjat tycka att det är jobbigt med alla papper. Jamen då har det nog varit lite för lätt att få pengar till skänks från staten. Sverige är tryggt, vi har skyddsnät. Kanske fungerar det inte i alla unika fall, men den här personen kunde ju få pengar, bara han gjorde sin praktik. Han fanns i rullarna, han existerade. Han fick hjälp, men han tackar nej. Det blev för jobbigt.
Han sa, precis innan jag hoppade av, "Nä, dit kan man inte gå tillbaka. Det är lättare att sälja *mummel mummel* på sergel istället, då får jag in mer pengar än vad jag får från nån jävla soss." Då mumlar polaren något och människan säger "Jaha! Är det bättre i (nu kommer jag inte ihåg orten, men förort till Stockholm), då ska jag åka dit istället. Blir bättre det. Då måste jag inte jobba några åtta timmar för att få in pengarna."
Tragiskt min vän, tragiskt.
