Idag

Idag ska jag göra en vuxen sak. Köpa golvlist! Det går faktiskt inte att komma ifrån att det känns vuxet. Tycker jag.

Har jag förresten berättat en grej?

Vi hör väldigt väl när grannarna får till det i sänghalmen! VÄLDIGT väl. Det är vägg i vägg med vårt vardagsrum. Tjejen låter mest, men P påstår att även killen kan klämta till ibland. Det är ren lycka att jag inte har träffat på dom i trapphuset ännu. Jag hoppas att jag slipper. Funderar på att regla upp väggen och ljudisolera när det är dags för renovering av vardagsrum.

Det bästa!

Åhå, vad jag gillar det här! Då tänker jag inte på kakelfärgen eller den retroriktiga diskbänken. Jag tänker på det kliniskt rena köket. Jag hinner sällan med att hålla allt helt fritt från disk och skinande rent. Men idag under min lediga dag har jag hunnit med! Så fantastiskt. Kanske blir ännu bättre när vi har nytt kakel. Om något kakel.

Sedan när?

Mona sa just något i stil med att Ibrahim Baylan haft en fot i Västerbottens mörka skogar? Umeå känns väl inte jättemörkt eller speciellt fylld av skog? Men det klart, hon stakade ju fram det så kanske kände hon sig inte helt säker på vilka ord hon skulle välja.

Mona Sahlin menade jag alltså.

Ganska bra ändå!

Jag gjorde ett hyfsat jobb gällande shoppingen idag. På 1 timme och 45 minuter hade jag med mig x antal påsar hem. Jag har faktiskt ingen aning om hur många påsar det blev! För det är påsar i påsarna.

Hurtig!

Idag blev jag ledig, trots tidigare ovisshet. Kände att jag hade all rätt i världen att ta ledigt idag också, eftersom jag inte var hemma förrän vid midnatt!

Hade tänkt att vara sådär Blondinbella-hurtig och hinna med än det ena än det andra på fem minuter. Alternativt ett par timmar. Jag har i alla fall tagit mig upp ur sängen och det är ett steg i rätt riktning. Satt igång en tvätt och plockat ur diskmaskinen (vilket Blondinbella inte skulle ha gjort). Nu återstår bäddning av säng, tvagning av kropp och knopp och förberedelse av middag, innan jag drar åstad för att äta lunch med äkta hälften. Väl inne i city ska jag nog försöka shoppa lite. Just det, hänga tvätten bör jag ju också göra innan jag åker!

Det som skiljer mig och Bella idag, är nog att jag har färre möten än henne och jag försöker inte förändra världen.

Utmaning

Både Hanna och Sofia har lagt upp en liten utmaning på sina bloggar. Så jag tänkte att jag skulle ta vid och göra denna uppgift! Kanske du med?
______________________________________________________

Så här går det till:

1 - Klicka på http://en.wikipedia.org/wiki/Special:Random
Den första Wikipedia-artikeln du får upp är namnet på ditt band.
2 - Klicka på http://www.quotationspage.com/random.php3
De sista fyra-fem orden i det sista citatet är titeln på bandets första album.
3 - Klicka på http://www.flickr.com/explore/interesting/7days
Den tredje bilden, spelar ingen roll vad det är, är albumomslaget.
4 - Använd Photoshop eller liknande och sätt ihop allt.
5 - Lägg upp det i din blogg.

______________________________________________________

Jag kan inte påstå att jag är nöjd med mitt resultat. Men jag skyller på Paint och lite tidsbrist. Sen fick jag halvtaskiga framslumpade namn, vem skulle döpa sitt band till "Bombing of Zagreb in World War II"? Aja, ger man sig in i leken får man leken tåla! Kul var'e!

Uppdatering.

Jag blev kvar på jobbet länge! Anlände hemmet ungefär kvart i spöktimmen...

Jag hade kunnat sitta där hur länge som helst, när jag fick veta att det inte var jag som var roten till det onda. Vilket jag tidigare hade befarat.

Så nu kan jag sova gott i natt!

Bröllopsgåva

Fick just en bröllopsgåva av min kollega.

En Coca-Cola!

Bild från Aftonbladet

Jag känner mig...

...helt tom och stel. Förundrad över hur vuxna människor kan agera på en arbetsplats. Längar härifrån så att det värker i knäskålarna. 

Det känns som att felet berodde på mig, men att ingen vill säga det till mig. Jag skulle lätt ta på mig det, om någon bara sa det till mig. Men istället tisslas och tasslas det. Det får mig, som har lätt till känslorna, att vilja gråta. Jag har alltid ställt upp och ställer upp även idag. Speciellt eftersom jag känner mig som en Judas för tillfället. Det kanske går till sig. Jag kanske blir sedd på i ett annat ljus, om jag i alla fall tar på mig arbetsbördan för att rätta till mina egna felsteg.

Men, som sagt. Jag vet inte om det är mig som det hela beror på.

Om att söka jobb.

Det är ganska skönt att inte behöva tänka på bröllopsrelaterade saker hela tiden, varje dag. Även om allt egentligen bara varit roligt!

Jag funderar nu över om man kan ta upp i sitt CV att man varit något av en projektledare för sitt eget bröllop?

Oh no. Not again!

Jag har tvättat min Lypsyl igen. Även om jag har ungefär 300 stycken så känns förlusten enorm och onödig. Den blir aldrig detsamma med tvättmedel i sig.

Tänk om!?

Tänk om jag hade orkat:

- Städa lite
- Lagat en massa olika mat så att jag slapp det framöver
- Tvättat lite till
- Satt mig in hur man lägger golv
- Läst lite i en bok

Jag blir helt matt av tanken. Jag går och sover istället.

Uppdatering

- Vikt tvätten tidigare
- Diskat kastrullen som står i vasken
- Lagt mig i sängen tidigare

Jag säger som...

...Totoria. Jag behöver säga till min tvättmaskin på skarpen nu! Den har inte krånglat en gång sen jag blev gift, men nu helt plötsligt så strejkar den igen. Det gör att tvättiden blir enormt lång, för mitt öra hör inte när jag måste dit och hjälpa till. Morr.

Grå.

Av en slump var det Grey's på TV när jag damp ner framför dumburken. Jösses så bra den serien är. Jag bölar och ler och är allmänt känsloförvirrad i en timme. Wohoo!!

Status Quo

Jag har kämpat för att få rätt om grej på jobbet. Som gör att jag blir ledig vissa dagar emellanåt. Kallas beredskapsledigt. Men var jag än vänder mig är otroligt nog INGEN som vet något om denna fråga. Ingen på min arbetsplats i alla fall. Det spelar liksom ingen roll vem jag visar bevisen för. INGEN vet något. Ingen vill ta något beslut, ingen har riktigt tid att engagera sig i det hela.

För att göra historien kort, så skulle jag (på nåder) få beredskapsledigt den här fredagen. Jag har inte vågat hoppas på något, så jag hade inte blivit besviken om jag inte fått ledigt. Men det känns inte som att chefen ger mig ledigt på grund av arbetstidslagen, utan för att jag jobbat en del utanför den vanliga arbetstiden (eftersom det var så hon lade fram det). A-ja tänkte jag, fortfarande irriterad över hur det kan ta ett halvår att reda ut detta.

Så till grejen. Jag måste självklart höra med mina arbetskamrater om jag kan vara ledig, eftersom vi inte är så jättemånga i vår grupp och en annan av oss är ledig på fredag. Vilket antagligen landar i att jag inte kan vara ledig på fredag.

Åh. Men jag ger inte upp! Och känner du någon som är grymmast på arbetsrätt -please let me know!

Kläder.

Jag måste shoppa. Jag behöver kläder.

Men först måste jag sova.

Viktoria + Daniel

Ingen kan ju ha missat att dom förlovat sig och snart ska gifta sig? Jag är så GLAD att jag slapp ha en presskonferens när jag hade förlovat sig!

Sen vill jag bara säga att hon va SJUKT snygg idag Viktoria. Hela hon lyste!

Man kan se det lilla klippet här och där man faktiskt får höra Daniels röst också. Jag har nog aldrig hört den tidigare faktiskt!

Föräldrar, föräldrar.

Precis NU så sitter två hockeypappor på mitt jobb och pratar skit om deras barn och deras barns lagkamrater som tagit sig vidare till någonting som jag inte vet vad det är. Dessa pappor, i 40-års åldern sitter och rankar sina 13-åriga barns lagkamrater.

-Men HAN, hur f*n kom HAN med?

-Ja, jag förstår ingenting, han är ju mycket sämre än HAN! J*vligt märkligt du.

Är det inte tragiskt? Jag blir riktigt illa till mods. Lät det så när jag var 13 och spelade fotboll som mest? Satt mina lagkamraters föräldrar och rankade mig och pratade om hur dålig bollföring jag hade, eller att jag verkade skraj när det kom en nickboll? 

Kan man inte bara få ha ett intresse och tycka att något är roligt när man är 13, utan att föräldrarna ska vara så styrande?

Så säger Håkan.

Håkan i "Halvåtta hos mig" på TV4 sade något som jag hört flera gånger förut:

Lever man för att jobba, eller jobbar man för att leva?

Ja. Det kan man ju undra över.

Rätt ska vara rätt.

Jag fick för ett tag sedan reda på att tryckfelsnisse varit framme och skrivit fel i min blogg. Men rätt ska vara rätt och i det här gamla inlägget skrev jag trettiosex hårnålar senare. Det ska vara sextiotre.

Rätt ska vara rätt, även om det börjar närma sig en evighet sedan inlägget skrevs!

Håret på huvudet.

Håret och en eventuell frisyr är alltid ett dilemma för mig. Vet aldrig hur jag vill ha det och när jag vet hur jag vill ha det och gör något åt det, då ångrar jag mig, eller återgår snarast till ursprunget. Nu verkar jag inte behöva oroa mig för någon frisyr alls faktiskt.

Jag tappar allt hår. En hel hårboll föll av mig igår när jag tvättade håret. Jag kan inte skylla på stress, för stressar gör jag inte. Tror jag.

Så kan det gå, hoppas att det jag har kvar får sitta kvar ett tag till. Funderar nämligen på lugg...

Nä, nu!

Nu ska jag ta och gaska upp mig lite så att jag blir mitt gamla jag och inte bara känner mig skraj på jobbet. Herregud -vi är ju alla bara människor!

Idag

Idag har jag inte orkat blogga just något. Har jobbat med projektet istället! Men en sak lovade jag mig själv idag och det har jag hållit. Det första jag sa när jag vaknade, förutom att jag beklagade mig om vädret, var:

-Ikväll ska jag äta chokladglass!

Det gör jag nu. Äter glass. Som för att fira att projektet gått så bra så här pass långt.

Vad hände med söndag?

Söndag.

Om man skulle ta tag i den här dagen då. Golv. Jag ska titta på golv.

Någon typ av sida.

Jag känner mig lite satt åt sidan idag.

Skriva, skriva en bok.

Jag skulle så gärna vilja skriva en bok. (Jag vet, jag är så modern.) Men den skulle då handla om jobbet till viss del, för jag har ju självklart en idé om vad den ska handla om! Problemet då blir nog att jag måste säga upp mig. Annars får jag skämmas bland alla kollegor efteråt. Jag förutsätter ju att boken blir en fullkomlig succé och att alla kommer läsa den.

I och för sig, om den blir en sådan succé, då behöver jag kanske inte jobba kvar här efteråt? Hm.

Idag är det Fredag mina vänner! Den här veckan har flytit på bra faktiskt. Jag firar början på veckoslutet med att renoveringsstrejka i kväll. Ja, så får det bli. Jag åker bort istället men bara för kvällen. 

Park a car.

Det finns ett parkeringshus som tillhör min arbetsplats. Eller, 40 av parkeringsplatserna som finns tillhanda finns på taket till parkeringshuset. Där har jag parkerat två dagar i rad och förundrats över hur länge jag måste köra innan jag är där uppe. Jag liksom kör och kör och kör, utan att komma just någonstans. När jag tycker att jag borde vara uppe, då är jag på 6B i bästa fall!

Jag nämnde detta för min chef som berättade att någon hade mätt. Det är 1,5 km upp till taket! Det är faktiskt oändligt långt upp i ett parkeringshus.

En gåva.

Titta så fantastiskt fin blomma jag fick från min chef för att jag blivit fru! Den är helt fantastiskt vacker. Helt enorma blommor! Må den leva länge.

Jobbförmån.

Vi har en väldigt fin förmån på min arbetsplats. Det serveras gratis frukt till alla i huset och det är i princip bara att ta för sig.

Så här står det på webbplatsen:

Varje dag bjuder företaget sina medarbetare och gäster på färsk frukt för konsumtion under arbetstid. Frukten skall avnjutas på arbetsplatsen och finns utplacering i de olika fikarummen. Tar vi två frukter var så räcker det till alla.

Det där med två frukter per dag är bara bullshit. Finns frukt över i massor varje dag man går hem!

Det jag egentligen ville få sagt här i inlägget var att jag just åt världens godaste apelsin! I hopp om att få in energi i hjärnan tänkte jag: frukt. Sagt och gjort skalade jag en apelsin. Sen visade det sig att jag verkligen inte alls skulle ångra mig det minsta. Det blir nog att ta med en apelsin hem ikväll, när det nu blir. För övrig så höll arbetsnarkomanen sitt ord och är "sjuk" idag.

?!

Chefen kom just ångandes och bad mig läsa på intranätet kl 11. Tydligen händer något stort. Hon själv måste dra på konferens med alla andra chefer (vilket är planerat sedan länge), så därför skulle jag själv läsa vad som händer, kl 11. Hon ville helst inte att jag skulle gå på lunch innan jag läst det hela. Dessutom så fick jag ringa henne när jag ville, om jag hade frågor. De två i gruppen som är sjuka skulle hon ringa till nu, så att även dom fick informationen. Trots att en av dom ligger hemma med körtelfeber. Då måste det vara något viktigt, eller? Alla  chefer går omkring och ser lite småstressade ut och vill prata med alla  sina underordnade.

Nu undrar jag vad det är som händer...

Uppdatering: Det kallas omorganisering. Mer om det senare. Nu får det bli lunch.

Zzz

Sova! Nu är det dags!

Arbetsnarkomanen

Idag sa min kollega, som jag anser är otroligt slö och högljudd och allmänt störig, att han ska vara ledig på fredag och nog är "sjuk" imorgon eftersom han är så trött. Han har ju faktiskt jobbat 17 dagar i sträck. Av dessa 17 innebar en helg med beredskap. Vår beredskap är STENDÖD. Varje dag på jobbet så fikar han nog mest av alla 400 i byggnaden. I och för sig så kan man faktiskt fatta riktigt bra beslut över en kaffe, det säger jag inte något om. Men vi jobbar inte med tv-spel och hockey, vilket är det man mest hör honom prata om. Okej, så långt kanske inte så jättemärkligt!

Det märkliga i det hela är att han för någon vecka sedan kallade sig för arbetsnarkoman. Haha!

Driving.

Idag tog jag bilen till jobbet. Jag upptäckte att det är sant, det där med att det är allt annat än kul att köra bil i Stockholm när ungefär alla suburbans ska hem från jobbet och inte äger ett sl-kort. Men det var nog inte sista gången jag kör bil till och från jobbet. Speciellt inte nu i renoveringstider. Ganska nära jobbet finns nämligen alla bra renoveringsbutiker man behöver! Björklund & Wingqvist som har tusentals tapeter i flera våningar. Sen har vi de klassiska som K-Rauta och Bauhaus.

Det var för övrigt inga problem alls att ta sig bilburen till jobbet!

Am I störd??

Jag skrev ett mail 10 december 2008. Jag är så sjukt nöjd med det mailet. Kändes välformulerat med schyssta punchlines för att få fram vad jag ville ha sagt. Plus att jag skulle få övertaget i frågan, såklart. Sjukt överpeppad under julen gick jag och väntade på svaret att jag skulle få rätt. Men fortfarande så har jag inte fått något svar...

Jag måste ju faktiskt vara störd, för jag kan läsa det där mailet igen och känna att jag va grym där. Men vad hände engentligen med svaret? Ska jag behöva skicka ett nytt? Jag kan inte lägga tid på att maila samma person igen med risken att jag återigen inte får ett svar, så vem ska jag då vända mig till? Det här är knivigt och den börjar kännas väldigt aktuell den där frågan.

Men jag hade ett grymt mail. Kanske ska läsa det nu och peppa upp mig själv!?

Kom å sitt!

Soffan är jätteskön och man ryms säkert fyra personer i den! Makalöst bra. Ännu bättre att vi fick den efter fem veckor istället för 12!

Välkomna att provsitta.

Silvstedt.

Alltså, hon må va plastig och låta plastig, men jag är imponerad. Hon är ju faktiskt riktigt smart! Inte ful heller.

Så tycker jag.

Tick tack, tick tack...

För ungefär en timme sen sa min hjärna God Natt.

Hata, hata, hata!

Så, då fick jag det ur mig. 

Dödsdömt.

Jag är the mistress of snoozing! Det finns inget bättre än att stänga av väckaren på morgonen och somna om. Jag brukar jag utöva denna gärning lite för många gånger varje morgon. Vilket är dumt. Men jag hoppas på bättring. Snart kanske jag är tillräckligt gammal för att sluta upp med denna ovana?!

Klagomuren.

Nu måste jag klaga av mig!

Nu ska en av dom normala människorna i min grupp sluta. I april. Det betyder att jag inte alls kommer att vilja vara i min grupp. Synd. Nu när jobbet började bli lite intressant också...

En annan sak är att vissa på den här arbetsplatsen är rent otrevliga mot sina kollegor. Det känns sådär halvkul att höra en person köra över en annan helt brutalt och nedtryckande. Ledande frågor som gör att kollegan måste ge ett svar som gör att densamme får känna sig som en idiot. Men jag har inte tillräckligt med kurage att gå dit och be personen som trycker ner den andre att lägga av. Jag har ju inte alls med saken att göra. Men även om personen är trög med inlärningen, så hjälper det knappast att trycka ner på det där viset. Inför alla.

Årsstämma för 2008.

Ikväll har vi varit på vår första årsstämma med bostadsrättsföreningen. Medelåldern i föreningen är nog närmare 95 år och den ena hörde inte, en annan bara gnällde, en tredje kunde inte släppa en fråga och ytterligare en satt och nickade med huvudet. Vare sig han höll med eller inte. Nickade gjorde han!

Vi fick även lära oss att den förra styrelseordföranden satt på sin post i endast 30 år. Tills för ett år sedan, då fick en yngre förmåga ta över stafettpinnen -Tack och lov! Vi verkar tillhöra en riktigt bra förening faktiskt. Första året vid ordförandeposten och med en ny styrelse så har man lyckats med ett plusresultat. Annars har föreningen tydligen alltid gått lite minus. Undra varför ingen reagerat? Aja, vi funderar på att bli en del av den där föreningen på något vis. Vore intressant faktiskt!

Ojdå.

Om en tornado hälsat på? Nä. Vi fick bara en soffa idag. Det medförde en rockad av ungefär allting i vardagsrummet. Nu ser det hyfsat okej ut igen. Faktiskt. Trots att kontoret fortfarande delar rum med vardagsrummet.

Junk.

Jag har aldrig i mitt liv ätit så mycket godis som jag ätit sedan den dagen jag tackade ja vid altaret.

Det är helt makalöst äckliga mängder som jag tryckt in i min 30-åriga kropp. Gott förvisso, men nu när verkligheten är tillbaka inser jag sviterna. Konstant sötsug och ont i huvudet.

Synd att det finns mer godis hemma, för då fortsätter ju eländet, helt bergis! Haha!! Jag har sjukt dålig karaktär när det gäller såna där saker. Finns det hemma måste man äta! TUR att vi måste renovera och hålla igång!

31 frågor

Hittade den här roliga frågeleken på Totorias blogg. Härmapa som jag är tog jag tag i den och svarade på frågorna jag med!

1. Stänger du av mobilen när du sover? Nä. Men ljudlös är den. Jag tänker att jag ska stänga av den, men det blir aldrig av.

2. Vem såg dig senast naken? Jag allena.

3. Hur såg du ut på högstadiet? Helt naturlig. Rakt rött hår (naturligt), hjälplös och färggrann. Totalt osminkad och ointresserad av smink. I alla fall i sjuan och åttan.

4. Hur kommer du se ut om tjugo år? Förhoppningsvis har jag mammas och mormors gener, vilket gör att jag har få rynkor, ser fräsch ut för min ålder och har sinne för klädval. Val som speglar min ålder utan att göra mig till en tant som ser äldre ut än jag är.

5. Hur var du på dagis? Never been there! Hängde med mamma eller bästa kompisens föräldrar om dagarna. Privilegierat barn kallar jag mig!

6. Hur är du att ha som arbetskamrat? På mina gamla arbetsplatser har jag varit en glad skit med mycket energi och idéer. Men nu är jag mest tillknäppt och tråkig. Jobbar på att bli den där glada skiten igen!

7. Har du celluliter? Jo, upptäckte det härom veckan.

8. Biter du på naglarna? Nä. Det hör inte till vanligheten.

9. Har du något handikapp? Allergiker. Det är faktiskt lite av ett handikapp, även om jag inte behöver åka rullstol eller behöver en assistent.

10. Är du rädd för att få hängbröst? Inte så värst. Dom är ändå så små att det känns som en omöjlighet. Men man vet ju aldrig, helt plötsligt är där två taxöron.

11. Tror du att gud är en man eller en kvinna? Varken eller.

12. Svär du? Nej.

13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen? Eh, ja. Varför skulle jag inte vara det? Jag tackar vänligt nej om dom knackar på.

14. Hur homo är du på en skala 1 - 10? Hrm?! Alltså, jag kan verkligen tycka att tjejer ser bra ut. Men någon sexuell attraktion har jag aldrig känt. MEN, om jag skulle bli kär i en tjej så finns det bara en och det är Tea. (Nu vet du, gumman!).

15. Tror du på utomjordningar? Verkligen inte.

16. Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du? Tacos.

17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på? Finns det dålig mat? Eventuellt Pytt i Panna, men nog skulle jag tugga och svälja!

18. Har du blivit arresterad? Nä.

19. Ljuger du? Vita lögner kan förekomma, men då är det nog i krisläge.

20. Har du kysst en polis? What? Nä.

21. Är du rädd för Securitasvakter? Haha! Nä.

22. Har du någonting att dölja? Absolut. Det har vi nog alla. Men min make känner nog till allt faktiskt.

23. Vad har du på din nyckelknippa? Nycklar.

24. Är du / har du varit gift? Yes. Nygift.

25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojkvännen från krogen? Jamen självklart! Just call me and I will pick you up, vare sig du är blodsband eller ej.

26. Kan du laga cyklar? En punka skulle jag nog klara. Annars vet jag inte, men jag hoppas det.

27. Kan du fixa med bilar? Jodå. Om jag får ringa pappa samtidigt går det nog ännu bättre.

28. Brukar du köra om? Ja!

29. Kan du baka bröd? Ja, vilket jag hoppas att jag ska göra oftare framöver. Speciellt när jag har ett nytt kök.

30. Vet du hur man frostar av en frys? Självklart.

31. Vilken tvserie skulle du helst leva i? Ingen aning. Alla dom där världarna är ju helt skruvade.

Bröllopste

Sitter efter en del rivande och slipande och dricker bröllopste. Bröllopste är te på påse som vi fick på vårt bröllop.

Varje påse har en lapp virad runt sig, och varje lapp har tre frågor som gästerna fick svara på. När svaret antecknats fick de vira in påsen i papperet igen och lägga den i en urtjusig silvrig låda. Ur den urtjusiga lådan får vi sedan ta oss en tepåse och dricka te samtidigt som vi läser gästernas tankar om oss. Så flott!!

Det här får mig att minnas att jag lovat att skriva om bröllopet. Det ska jag!!

Om man vill.

Vill man så kan man få följa vår renovering. En helt purfärsk renoveringsblogg har skapats. Där ska vi försöka dokumentera allt. Försöka.

Fotokvaliteten kommer nog att vara av varierande format. Men det får man ta. Jag hoppas dock att vi ska kunna uppdatera bloggen så fort något händer i lägenheten. Det blir före- och efterbilder och lite sånt!

Kika in där. Om ni vill. Vi tänkte väl försöka börja om någon timme...

Herrarnas slalom.

Det är ju exakt hur spännande som helst!!

Dom åker ju ur en efter en. Dessvärre även svenskarna..

Om ni bara visste!

Jag ser inte klok ut idag.

Blött, tjorvigt hår i knut. Mysbrallor i färgen grå som slutar mitt på vaden. Sockar i färgen svart, uppdragna till mitt på vaden. Till detta spektakel ett par blåblommiga tygtofflor med två virkade blommor ovanpå tårna. Det tar inte slut där! På överkroppen har jag ett ribbstickat svart linne och äkta hälftens munkjacka. Jag är 168 lång och han är närmare 190. Den är en smula för stor...

Till på köpet så är svärfar här för att inspektera renoveringsobjektet och för att ge råd angående spackel. Ja, men det är ju lika bra att han får se verkligheten också!

Mat och grannar

Här sitter jag och dricker granatäppeldryck ur champagneglas, samtidigt som jag tuggar i mig en bakad potatis med skagenröra.

Det jag egentligen borde göra, är att vara hos grannen och se Lili och Sussi sjunga Gimme Gimme Gimme. Tur att dom bor nära (grannarna), så att jag kan springa över i detta NU!

Hörde jag rätt?

-Hej, P heter jag! Jag och min fru var in till er igår. (Sen fortsätter samtalet)

Fru?! Vad säger han i telefonen? Det där lät inte riktigt riktigt. Dessutom blandade han ihop sina efternamn. Han presenterade sig med sitt gamla efternamn men beställde tapeten i sitt nya efternamn. Så kan det gå.

Just ja.

Fick inte ta önsketapeten.

Det här med wii.

Wii Fit är verkligen SKOJ! Idag har jag försökt mig på att gå på lina, nicka fotbollar men inte fotbollsskor, åka skidor och backhoppning. Sen har jag även försökt mig på att flytta kulor på en sån balansbräda. Det ni! Det är INTE lätt!

Men nu ska jag bli fit fittare fittast!

Smart, smartare, smartast.

Medan jag äter godis som om jag aldrig har sett godis förr så sitter andra halvan och försöker ta reda på hur man blir allmänbildad. Han googlar verkligen information om hur han ska bli allmänbildad...

Undra sa flundran

Hur kändes det att andas genom näsan egentligen??

Hrm..

Jag trodde att det här med renovering skulle blir svårt, men inte SÅ svårt. Jag och äkta hälften är helt osynkade när det gäller smak! Jag vill ha blommor*, han vill ha raka linjer. Inte ens att köpslå fungerar!

I ren panik försökte jag ge med mig på en tapet, bara jag fick köpa en viss sängram som jag länge velat ha. Men icket. Då avstod han hellre tapeten.

Men vi kan kanske ha enats om en tapet nu. Kanske. Återkommer med en renoveringsblogg!





*Jag vill inte ha puttinuttiga blommor, utan coola saker.

Blandat skoj och trist.

Börjar med det tråkiga.

Det handlar om den där tvättmaskinen. Den som ger hopp, bara för att sedan ge mig bekymmersrynkor i pannan. Den har återigen strejkat.

Då tar vi det roliga!

Det gäller glasögonen. Jag är nog inte längre röd i ögonvitan. Inte vad jag har tänkt på i alla fall. Det är ju fantastiskt! Inte heller har jag känt mig så där trött i huvudet som jag gjorde i början. Jag tror faktiskt att det känns riktigt bra! Det är så fantastiskt när man kommer på såna här saker. Helt plötsligt så kom det bara till mig. Mina glasögon funkar! Nu har jag i och för sig inte jobbat på en och en halv vecka. Men jag tror faktiskt att det här kan komma att fungera. Mucho great!

Tapetjakt.

Nu ska vi ut på tapetjakt. 20 000 tapeter under samma tak!

Up north.

Norrlandsvistelsen var ju helt makalöst fin! Många beklagade sig över det hemska väder vi fick på bröllopsdagen, men jag tyckte att det var helt okej! Visst hade jag önskat mig minusgrader och strålande sol. Men nu fick vi snöstorm och kallgrader. Det gick bra det med. P tackade ja ändå! Dessutom är man mest inomhus och vi lyckades bli fotade ute i snön utan att frysa ihjäl eller att blåsa bort.

Det bästa av allt var ju att det hann bli vinter. Vinter på riktigt. MASSOR av snö. Det är det jag saknar med att bo här nere. All snö. Här blir det mest bara slask och hemskheter. Men snön är också ett problem med att bo där uppe. Den försvinner ju aldrig!

Jag sammanfattar norrlandsveckan som underbar!

Bye bye.

Nu är det dags att dra neråt igen. Komma ikapp med livet och känna att man är taggad till tusen till att kliva in i arbetshuset och prestera.

Men först ska här sovas. Och sova, det gör jag så gärna. Som en klubbad!

Ljudligt.

Om jag hade kunnat hade jag spelat in ett ljudklipp för att visa er min röst. Den är i målbrottet! Halsen har svullnat så mycket att jag inte kan andas som man gör när allt är normalt. Vilket även gör att rösten skär sig ibland...

Det är faktiskt lite roligt! I alla fall om jag slapp ha ont i den där halsen.

Stanna upp.

Jag skulle behöva lära mig en sak. Men jag tror inte att det finns kurser för detta. Det jag skulle behöva lära mig är att stanna upp.

Min hjärna och mina tankar är mycket längre fram än självaste tiden här och nu. Idag har jag varit på jobbet hela dagen, i tanken. Det är egentligen bara tisdag och jag börjar jobba först på måndag... Det känns onödigt att fundera över jobbet idag. Det är otroligt påfrestande också. För jag tror att detta fenomen gör att jag inte känner mig riktigt riktigt utvilad, någonsin. Vilket är dumt. Nu har jag en vecka på mig att bli av med denna enormt påfrestande förkylning plus trötthet. Men eftersom jag redan är på jobbet i tanken har jag inte riktigt hunnit med att varva ner.

Tankarna handlar inte om hur jag ska lösa en specifik uppgift eller om min plats i organisationsstrukturen eller något som ens nästan kan kallas konstruktivt. Jag bara befinner mig på jobbet i tanken. Det är otroligt påfrestande. Samma sak händer på fredag eftermiddag. Det är helg och jag är på väg hem från jobbet. Hinner hem och kanske slappna av en stund. Sen kommer tankarna om att det snart är jobb igen. På måndag. Då är det jobb. Vad gör man åt sånt?

En tvådagarsch.

Vi har nu öppnat alla paket. Det tog bara två dagar!

Det är också jättemärkligt att man får så många paket, men inga dubbletter. Inte en enda present som vi rynkat på näsan åt heller. Det är ju faktiskt märkligt tycker jag. Speciellt när jag är sjukt svår att ge presenter till. Smått kräsen tjej...

Har jag sagt att jag fick ett wii som morgongåva??! Om inte -Jag fick det!!!

Jag önskar...

Jag har liksom ingenting att skriva om. Men jag lovar att bli en sån där som skriver flera inlägg varje dag. Men energin har gått ur mig och jag måste ladda upp mig själv snart. Det är lite jobbigt att inte orka saker. Jag är inte van att vara sån. Visst, jag orkar inte alltid allt, så klart. Men nog brukar jag orka med att skriva!

Jag lovar att bättra mig och nu har jag ju faktiskt skrivit två inlägg på bara en liten stund. Det är ju ett steg i rätt riktning!

Så märkligt.

Man blir trött av att gifta sig! Men det är ju bara positivt så klart. Dessutom har vi ju semester i veckan, så det är absolut inte synd om mig på något vis!

Förkylningen kom som ett brev på posten när vi slappnade av. Äkta hälften blev dålig redan dagen innan, men mitt kom igår. Smyyyygandes. I natt kom det halsonda på ett brutalt sätt. Men ingen feber -tack och lov!

Det märkliga är att vi är omringade av presenter, men vi orkar inte öppna alla. Vi började igår, men kom bara en bit på vägen. Ska nog fortsätta strax. Men är det inte lite märkligt att paketöppning som är så skoj kan bli så jobbigt??!

I know. I-landsproblem.

I'm back!

Sextiotre hårnålar senare är jag helt slut och matt. Men även grymt glad, upprymd och tacksam .

Förutom att jag nu mera är fru!

No time for update!

• Jag är i norrland.
• Jag har inte dött.
• Jag har inte tid att skriva just nu.

Hörs!

Min sambo!

Han är extra söt ibland! Som för en stund sedan när vi talades vid i telefonen. Jag föreslog middag från Grillen. Årstagrillen. Jag föreslog det för att det skulle gå fort att ta sig hemifrån sen. Då frågade jag även vad sambon ville ha, tänkte vara tidseffektiv och beställa även åt honom eftersom jag sitter ett stenkast därifrån, om man kastar långt.

-En sallad.
-Tror du verkligen att grillen har en sallad?!
-Nä, det klart.



Söt.

Svaret på en fråga.

Jag fick en fråga angående hur det har gått med mina glasögon. Uppdateringen lyder som så, att mina ögon är fortfarande lite lätt överansträngda. Ögonvitan är rödspräcklig, men ändå helt okej.

I helgen trodde jag att jag skulle bli galen när jag hade dom på mig, men med tiden har det faktiskt blivit bättre. Jag vet att det tar tid att vänja sig vid nya glas och speciellt progressiva. Jag tror faktiskt att det här kan sluta lyckligt! Förhoppningsvis har jag kommit till insikt i slutet av den här veckan, för då har jag burit dom i en vecka.

Sammanfattat: Det är bättre än det var sist jag skrev om dom. Men fortfarande inte helt hundra. Men jag tror att det hela kan sluta lyckligt. År jag inte nöjd om ett par veckor ska jag verkligen försöka att ta mig till optikern och klaga lite.

Lunchstyrning.

Det extra fina med att jobba hemifrån är att man kan styra lunchen till att hamna framför TV:n och ett super-G åk! Bara pastan blir klar snart, så ska vi bänka oss. Jag och tallriken.

Att däremot rubba sina vanliga lunchrutiner, gör att man blir sjukt hungrig när man passerat deadline med 5 minuter. Vanligtvis äter jag lunch vid kl 12. Nu är den ju snart 13!

En av sju.

Trötter. Jag är så trött så trött. Sömnig alltså. Förstår inte vad som gjorde att jag blev så trött just idag? Kanske behöver lite anioxidanter, eller en c-vitamin?! Kanske en semla? Kaffe! Jag har aldrig upplevt det alla pratar om, att man ska bli pigg av kaffe. Det har aldrig hänt. Men just idag kanske det händer?

Det finns fördelar.

Att jobba hemifrån är för mig en lyx och något jag borde unna mig ibland. Att få jobba i mysbrallor och osminkad och bara lyssna på sina egna tankar är verkligen fantastiskt. Imorgon blir det en sådan dag. Antagligen blir jag mer produktiv. Det blev jag sist!

Fördelen med att ha datorn som främsta arbetskamrat är att man är väldigt portabel. Det är värre att vara sjuksyster. Man kan lixom inte ringa och säga att man jobbar hemifrån idag...

Updated.

Jösses, jag har uppdaterat min bloggs utseende! Med min önsketapet. Vill ha, vill ha, vill ha! Inte alls billig, men man kan inte alltid få allt man vill ha för rimliga pengar. Ibland drar det iväg och då får det göra det! Skit samma om det är finanskris eller inte. Tänk er den tapeten bakom den kommande soffan... (bara 5 veckor kvar. Less på att vänta? Jovars.). Eller i sovrummet. Uj, uj, uj. se fint he skull se ut! Operation "Övertala sambon" kan dock bli lite knepigt.

Mobilblogga.

Jag vet inte hur man mobilbloggar och det stör mig något oerhört att jag inte kan komma på hur man ska göra heller! Så snälla, någon. Hur gör man??

Världsrekord.

Jag har ALDRIG packat så lite på så KORT tid.

Fantastiskt.

Undra vad jag har glömt.

Ja, ja, ja. Jag SKA!

packa.

Orkar inte.

Jag orkar inte packa. Men jag MÅSTE!

Har ni hört den förut?

Jag som är helt off när det gäller barn och barnfamiljer och allt vad som rör barnfamiljer och deras vardagar har aldrig hört talas om Bolibompasex. Men det kändes faktiskt helt normalt när ordet sades.

Det är ju trots allt barn överallt i de där familjerna på TV:n.

Kan tillägga att jag aldrig kommer att skaffa mig 10 barn. I såna fall bara för att jag råkade få 10 st samtidigt. Men det går väl inte ens?

Balle!

Raspeballarna kokade över big time. Men nu är det ett minne blott. Däremot blev det lite packat...

Äta bör man, annars dör man!

Inte för att jag tror att någon bryr sig. Men de senaste dagarna har jag ju varit ute och ätit med andra än mig själv och snart min äkta hälft. Allt för att fylla ut brudklänningen till brädden! Igår kväll fick jag i mig en Biffstek Mexicana. Frågade servitrisen om det betydde att det var en köttfärsbiff. Jaa, fick jag till svar. In kom en köttbit. Aja, orka krångla tänkte jag och tog tag i den tandade kniven. GOTT!

Idag så fikade/lunchade jag med kompisen min. Vi åt sån kycklingquesadillas. Dom lyckades visst välta ut gräddfilsburken på just min tallrik, eftersom kompisen ficka ca en tredjedel av vad jag fick. Jag som undviker mjölk så gott det går. Jaha.

(Varför sista bilden blir publicerad på sniskan kan nog bara blogger svara på. För hur jag än gör så går den inte att få åt rätt håll.)

Bollar, bollar.

Vi har gjort Raspeballe idag. Hur lätt kan det egentligen bli med den där mixen? Fanatiskt bra! Mer sånt till vårt hem efter norrlandsbesöket!

Tick tack, tick tack.

Idag har jag bara haft en förhållningstid. Kl 14. Då skulle jag träffa min kompis och fika/luncha. Resultatet av att inte leva efter klockan slutade med att klockan helt plötsligt var 19! Men det gör inte så mycket egentligen. Jag tror att jag är i fas med min lista och jag tänkte börja packa idag. Så jag fortsätter att leva klocklöst.

Just det! Hade en förhållningstid till. Fick inte powernap:a mer än 30 minuter efter stadsbesöket.

Kar, efter kar, efter kar.

På tal om badrum och badkar. Tycker synd om sommarjobbaren som behövde sätta upp alla dessa badkar:

Det där är nog bara en tredjedel av alla som hängde där på väggarna också. Hur jag vet att det är en sommarjobbare?? Jomen allt som verkar tråkigt att göra, ska massproduceras, eller som är halvbra gjort, det är gjort av en stackars sommarjobbare. Japp. Så är det!

Jag har inget att blogga om.

Så jag tar och beger mig ut på stan och träffar en kompis istället. Lite fika/lunch med mina vimliga glasögon.

Sen hem och fortsätta med att-göra-listan!

Lovade jag?

Känns som att jag lovat att visa en före och efterbild på vårt badrum?? Jag ber om ursäkt över bildkvaliteten på efterbilden. Lite...gul. Skyller på mobilkameran. Den är INTE bra. Förebilden är en mäklarbild. Därav kvalitetsskillnaden!

Trångt och bedrövligt. Men högt i tak!

Svängrum likt ett dansgolv! Men numera står även en tvättmaskin där inne till vänster.

Det här med glasögon.

Jag var och hämtade ut mina glasögon i fredags, med nytt glas eftersom de första glasen inte riktigt uppfyllde mitt behov. Tyckte jag. Optikern har nu höjt styrkan ett snäpp och nu blir jag så trött i huvudet att det inte är klokt.

Mina ögon är rödsprängda. Huvudet känns febertungt och jag ser si så där. Nu önskar jag att jag slapp gå tillbaka och att någon annan kunde göra det åt mig... Jag skäms och tycker att det känns SKITJOBBIGT! Enligt optikern så bytte han ut glasen på goodwill. Hur ska jag då förklara att det här går inte? Jag tror inte att dom har kvar mina gamla glas heller. Till och med mina gamla glasögon är bättre. Men nu ska jag kämpa mig igenom detta i en vecka till och hoppas att alla påverkade organ går till sig. Vänjer sig.

Jag vill gråta. Gillar inte såna här situationer. Men när man betalat flera tusen för att kunna se, då måste man väl säga till?