Precis NU så sitter två hockeypappor på mitt jobb och pratar skit om deras barn och deras barns lagkamrater som tagit sig vidare till någonting som jag inte vet vad det är. Dessa pappor, i 40-års åldern sitter och rankar sina 13-åriga barns lagkamrater.
-Men HAN, hur f*n kom HAN med?
-Ja, jag förstår ingenting, han är ju mycket sämre än HAN! J*vligt märkligt du.
Är det inte tragiskt? Jag blir riktigt illa till mods. Lät det så när jag var 13 och spelade fotboll som mest? Satt mina lagkamraters föräldrar och rankade mig och pratade om hur dålig bollföring jag hade, eller att jag verkade skraj när det kom en nickboll?
Kan man inte bara få ha ett intresse och tycka att något är roligt när man är 13, utan att föräldrarna ska vara så styrande?
5 kommentarer:
Det är som att iaktta pappor på det lokala leklandet, när de spöar skiten ur sina fyraåringar i innebandy. Barnen springer omkring och vrålar "men paaaappa passa till mig, jag vill också spela!". Papporna fortsätter att dribbla och sätter bollen i krysset. Moget, mycket moget.
J: Vilken mardröm! Då skulle jag inte kunna hålla tyst!
Tragiskt!
Håller med om att det ska bli allvar och uttagningar och konkurrens så tidigt. Kan det inte bara få vara roligt, ett sätt att umgås med kompisarna och samtidigt röra på dig?
Ponder: Exakt! Kan inte killen eller tjejen själv få känna när det är dags att elitsatsa?
Skicka en kommentar