tisdag 10 februari 2009

Stanna upp.

Jag skulle behöva lära mig en sak. Men jag tror inte att det finns kurser för detta. Det jag skulle behöva lära mig är att stanna upp.

Min hjärna och mina tankar är mycket längre fram än självaste tiden här och nu. Idag har jag varit på jobbet hela dagen, i tanken. Det är egentligen bara tisdag och jag börjar jobba först på måndag... Det känns onödigt att fundera över jobbet idag. Det är otroligt påfrestande också. För jag tror att detta fenomen gör att jag inte känner mig riktigt riktigt utvilad, någonsin. Vilket är dumt. Nu har jag en vecka på mig att bli av med denna enormt påfrestande förkylning plus trötthet. Men eftersom jag redan är på jobbet i tanken har jag inte riktigt hunnit med att varva ner.

Tankarna handlar inte om hur jag ska lösa en specifik uppgift eller om min plats i organisationsstrukturen eller något som ens nästan kan kallas konstruktivt. Jag bara befinner mig på jobbet i tanken. Det är otroligt påfrestande. Samma sak händer på fredag eftermiddag. Det är helg och jag är på väg hem från jobbet. Hinner hem och kanske slappna av en stund. Sen kommer tankarna om att det snart är jobb igen. På måndag. Då är det jobb. Vad gör man åt sånt?

4 kommentarer:

Anonym sa...

Stort grattis till den nya frugan. Hörde att ni hade ett alldeles ljuvligt bröllop! :)

S sa...

Hanna: Tackar! Vi va väldigt nöjda efter bröllopet. Det hade gärna fått vara liiiite fler timmar på ett dygn just precis en sådan dag!

Världen enligt J. sa...

Ja du, om jag visste. Vi tänker på jobb, pratar jobb, tänker på jobb och äter jobb nästan för jämnan. Det blir inte bättre av att dela arbetsplats också...

Anonym sa...

Den som det visste! Jag känner igen rubbet. Känslan av att inte kunna släppa taget, inte sluta fundera.

Den enda gången på året som jag verkligen kan slappna av helt är på sommaren. Då är ledigheten tillräckligt lång för att jag nästan ska glömma bort jobbet. Men bara nästan.