onsdag 31 mars 2010

Att handla mat

Sällan känner man sig så rik som när man har ett fullt kylskåp. Om man tänker ytligt alltså. Och för tillfället tänker vi ytligt!

Nu finns oxfilé, pooff-pizza och Zeunerts påskmust i kylen. Det blir nog en fin-fin påsk det här!

tisdag 30 mars 2010

Största möjliga...tyyyyyssstnad.

Jag förstår inte. Bloggvärlden känns helt tyst. Har alla drabbats av våren kanske?

Nä. Dags att sova. Alltid för sent, varje kväll. Men snart är det helg och vilken helg sen. Storhelg!

måndag 29 mars 2010

Huu...

Sämsta räkningsmånaden på lääänge. Kvartalsräkningar och bilreparationer. Huvva. Dessutom eländigt många, vilket betyder eländigt många ocr-nummer. Vad är det för fel på dessa nummer man måste knappa in? Jag kommer aldrig att förstå varför det inte går att förenkla det där systemet. Aldrig.

Jag kommer även att ta upp det hundra gånger till, så länge jag bloggar. Det spelar ingen roll att det inte förändrar saken.

Jahapp. Då är det bara att ta fram pärmarna och sätta in rätt papper bakom rätt flik!

Måndagskänsla

Det var länge sedan jag hade en måndag med känslan att jag inte vill gå till jobbet. Men idag känns det så. Egentligen inte för att jobbet inte känns stimulerande eller roligt, för jag har inte känt så här många härliga känslor kring ett jobb sedan min examen, så det är verkligen inte därför!

Det har nog mer att göra med all tid jag spenderat där på bygget och beräknas spendera där. 7.30-18 är ganska långa dagar faktiskt. Försöker lägga upp dagen så att jag ska bli effektiv och prioritera rätt, men det blir ändå en massa saker på hög.

Men jag biter tag i den här veckan med nytvättat hår och åker dit nu. Jajjemän -det gör jag!

söndag 28 mars 2010

Den här dagen

Dagen när man drabbas av att man ställt fram klockan har jag en tanke så fort jag kollar på klockan. Jag tänker "Jaha ja, klockan hade ju kunnat vara en timma mindre". Tänk in lite bitterhet i det där också, så har ni min tanke.

Om jag känner mig själv rätt så kommer jag att tänka så även resten av veckan. Helt i onödan, för jag kan inte göra något åt det.

Finn två fel!

Rätt svar hittar ni längst ner till vänster. Hint: Svaret handlar inte om ljussättning och fin fotokonst.


¡ǝlqɐʌǝılǝqun ˙ʇodɹǝʍolɟ ɐ puɐ ǝpɐɥs dɯɐl ʍǝu :ɹǝʍsuɐ ʇɥƃıɹ*

Åsså var det den där timmen

Tänkte slå ihop den med timmen man tappade inatt, men så blev det inte.

lördag 27 mars 2010

Hello, and welcome home!

Veckan som var fyndade vi en 50-talsmöbel! Eller, man fyndar väl sällan 50-tals möbler idag. Men vi köpte i alla fall. Lampan är från mormor. Min (helt knäppa?) morbror höll på att ta den glasåtervinningen! Det saknas dock en lampskärm. Helt omöjligt att hitta en också.

Det här med middag

Sushi. Det är alla tiders det!

I torsdags!


Det var en tokbra dag! Jobbet var skitjobbigt, men ändå lite tillfredsställande innan jag gick hem. Hem gick jag tidigt (17-ish), för på kvällen kom bland annat grannen över på våfflor. Men även en gräsänkling och en vän sedan länge.

Vännen sedan länge har flyttat närmare oss sedan en tid tillbaka och jösses så nära hon bor! 6 minuter med buss, plus 300 m gång. Det är ju verkligen väldigt acceptabelt. Förstå när gumman tinat fram på allvar. Då åker vi dit jämt! Det här upptäckte vi i torsdags, flytten var kring lucia!

Dagen slutade dock i ett bedrövligt illamående som var över först idag. Men annars var torsdag en bra dag.

Where are you going?

Morfar kanske hade rätt, ändå.

Min mormor, snart 93, är väldigt orolig över att jag kanske inte kan bli gravid. Det finns inget som tyder på att jag inte skulle kunna bli det, men det finns heller inget som säger att jag självklart kan bli det. Vi har liksom inte försökt att bli gravida. Men mormor är lite orolig och har påpekat detta på sina egna lite originella vis under senare tid. (Antagligen den sötaste mormor kan ha!)

Igår pratade jag en snabbis med mamma och berättade att lilla söta återigen hade tagit upp ämnet på sitt lilla egna vis. Mamma kontrar då med att berätta om morfar. När mamma och hennes syskon väntade barn hade tydligen morfar ruskat på huvudet och tyckt synd om oss. Vi som skulle bli hans barnbarn. Att födas till denna världen, det var hemskt att hans barn ville utsätta oss för det. Jag anar att han gjorde det med lite pillemariska ögon och med viss nyfikenhet på vilka vi var, men han var nog allvarlig till viss del också.

Idag har jag sett reprisen av Uppdrag Granskning och reportaget om Linnéa i Bjästa. Hört prästen i Bjästa, rektorn, skolkamraterna och skolkamraternas föräldrar och/eller andra äldre personer. Emellanåt grät jag för att sedan känna hopplöshet och ilska. Vad är det för värld vi lever i? Att nyblivna tonåringar tycker att en redan våldtagen 14-årig tjej borde bli våldtagen på riktigt så att hon får veta hur det är och därmed även få sitt straff. Hur kan en jämnårig önska någon annan det? Hur kan en präst tycka att han gjort en god gärning när han låtit gärningsmannen ge sina före detta klasskamrater och lärare blommor på skolavslutningen i kyrkan? Eller som prästen själv sa -utföra en stark demonstration. Reflekterade han ens över att Linnea själv inte var där, av någon anledning? Varför tog hans lärare emot blommorna leendes?

Varför skulle jag vilja försöka att få barn idag? När morfar tyckte synd om mig, innan jag ens sett dagsljus eller förstått vad ett liv är, var världen ändå ganska ljus. Nej, mormor, det känns inte speciellt lockande att gå hem och sy små kläder, som du tyckte att jag skulle göra. Jag är nog på morfars sida den här gången. I alla fall ett tag till.

onsdag 24 mars 2010

Hört i kollektivtrafiken

Samtal mellan två medelålders kvinnor på pendeln, när jag var på väg mot jobbet.

- Jag ska ju till Uppsala ikväll, hur väl känner du till Uppsala?
- Njae...inte så väl.
- Jag ska ju dit ikväll och tänkte försöka hitta en bra restaurang. Jag har en kompis i Lindome, hon känner till Uppsala ganska väl, så jag funderar på att maila henne idag.
- Jaha!
- Eller förresten! Malin på jobbet, hon känner nog till något ställe i Uppsala. Hon är ju från Gävle.




Kvällen

Kom hem ovanligt tidigt. Efter semestern, som nu är fem veckor bakåt i tiden, så har jag i princip aldrig lämnat jobbet innan kl 18 och i princip trillat in på byggen 07.30. Bara vid speciella tillfällen som biobesök eller arbetsintervjuer har jag lämnat arbetsplatsen innan 18. Idag tog jag mig iväg strax efter 17 och var hemma strax innan kl 18. Det kändes som en storvinst!

Väl hemkommen hade jag lovat att fixa middagen. Det blev kokt potatis med kassler och broccoligratäng. Gooott!! På det blev det födelsedagstårta och kaffe i samklang med Draknästet. Mitt favoritprogram på svt för tillfället. Sen blev det disk. Och dammsugning. Och ett outtömligt plockande.

Nu ska jag skriva en shoppinglista till min man, så kan han handla hem lite saker från ICA imorgon. Orkade inte traska dit efter TV-sessionen. Jag borde även vika tvätt. Det finns så sjukt mycket tvätt i lägenheten. Men det orkar jag faktiskt inte. Jag skulle vilja lägga mig i ett horisontellt läge och koppla in testsignalen i hjärnan, men det kommer. Snart.

Varför ville man bli vuxen när man var liten?

Dagens fråga

(Nu var det länge sedan!)

Förstår ni vad som menas med lysrörsblå?

tisdag 23 mars 2010

Pris ske Gud!

Nu kommer skatteåterbäringen!

måndag 22 mars 2010

Nåt är knas

Jag har haft ont i huvudet hela dagen. Diverse åtgärder har satts in, men ingen av dem hjälpte. Nu tänkte jag prova sömn. Det är väl den enda åtgärden som inte har provats under dagen. Jag uteslöt den, eftersom det antagligen hade sett lite konstigt ut om jag somnat på vår (absolut tråkigaste) risk-work shop idag som tog två timmar av min värdefulla arbetstid.

Ord hit och ord dit.

Jag satt och tänkte att kronprinsessan har ett väldigt väl utvecklat vokabulär, ett lingo som jag bara skulle kunna drömma om. Och kanske drömmer om? Har inte funderat på det.

Men. Så hör jag henne säga "Men jag vill ju förändra mitt leverne också [...]". Då tänkte jag att hennes vokabulär kanske inte tilltalar mig ändå. Leverne? Vem säger så idag?

Vad hände med självkritiken?

Umeås största hyresvärd skickade mig ett massmejl där de önskade höra min åsikt. De ville bland annat att jag från en lista skulle välja de tre ord som bäst beskriver mitt intryck av dem som hyresvärd. De ord jag hade att välja mellan var dessa:
  • engagerad
  • pålitlig
  • affärsmässig
  • miljömedveten
  • öppen
  • modern
  • prisvärd
  • omtänksam
  • ingen uppfattning
Vad hände med motsatserna till alla superlativ? Förstå vilka positiva rapporter hyresvärden kommer att visa upp i sina statistiska dokument framöver om man ska välja tre av de där orden. Jag valde ingen uppfattning, för det vore rent hyckleri om jag ens försökte att välja någon av dessa. Jag säger inte att hyresvärden är dålig, men det vore fel av mig att välja någon av de listade orden. Om jag fick välja tre ord som bäst beskriver dom som hyresvärdar hade jag nog valt snåla, tröga och onödigt byråkratiska.

Är det dags?

Hittade den här i kylskåpet i helgen. Men det står inte vilket år den går ut. Är det dags att slänga den, tror ni?

söndag 21 mars 2010

Tulpan

Verkligen en av mina favoritblommor, alla kategorier.

Resterna från igår,

användes till middag idag. En improviserad pastarätt. Det som blev över från musselspadet blev fisk...nånting. Plus pasta till det. Supergott! Jag drygade ut med lite vitt vin och hummerfond, salt, peppar och vitpeppar.

Fantastiskt!

(Inser att bilden inte framhäver det bästa hos maten.)

Nytt skåp!

När vi var i Thailand fick vi en vägg tapetserad av mina fantastiska föräldrar! Veckan som var kompletterade vi rummet med ett skåp. Det känns fantastiskt bra. Äntligen känner vi att det börjar bli lite ordning här hemma.

Lampan är lite malplacerad, men den får stå inklämd där så länge!

I fredags

Då fyllde äkta hälften hela 27 år ung och det firades såklart! Vi fick både väntat och oväntat besök.

Dagen innan bakades Pollymuffins.

Han fick en hel del paket utspritt över dagen,

men han fick bara frukost på säng en gång under dagen!

På kvällen fick han tulpaner och det bjöds på kaffe.

And of course den obligatoriska tårtan!


En heltrevlig fredagskväll helt enkelt. Presenttemat för året blev nog godis, Det dök in godis från höger och vänster. Inte honom emot! Synd bara att man inte fyller år oftare. Dels är det så trevligt med allt besök och dels så blir det så rent och snyggt hemma, precis innan!

Bröllopspresent + Lördsgsmiddag = Mycket lyckat!

När vi gifte oss fick vi massor av bra presenter. Bland annat en trälåda med tre vinflaskor. Det fiffiga var att vi inte fick öppna flaskorna när som helst. Utan endast på ettårsdagen, femårsdagen och tioårsdagen. Tillsammans med ett litet brev till oss!

Lite panik får man ändå! Man vill ju inte öppna flaskan och ta varannan dillchips och varannan vin. Nehej, man vill göra god mat och ha det mysigt. Helst inte misslyckas heller. I helgen slog vi till! Musslor och vitt vin skulle det bli och det blev det! Med potatisklyftor, hemgjord aioli och vitt bröd.

På ettårsdagen var det ett vitt vin. Chablis Vieilles Vignes Domaine Sainte Claire, från 2007.

Musslor som levererats på morgonkvisten blev köpta på lunchkvisten.

Bort med skägg och grus. En procedur som tog maken ca 40 min.

Det skållades tomater. Vilket aldrig hade gjorts i vårt hem innan igår men kan tänkas hända igen. Lätt som en plätt!

Det vispades äggulor med vinäger.

Som sagt, det vispades och vispades. Och vispades.

Sen hade vi ungefär ett kilo aioli. Aioli hade aldrig tillverkats i vårt hem innan igår men kan tänkas hända igen. Lätt som en plätt!

Hur gott som helst!

Förra helgen i form av lådinnehåll

Fotbollsplaketter.

Prydnadssaker från tiden länge sedan... Vad fick mig att tro att jag skulle vilja ha kvar en gipshatt med torkade blommor med tillhörande svantavla? Varför har jag packat ner allt det där i en låda och inte skeppat det till soptippen på en gång?

Eller den här? Varför har jag sparat två ludna små nallar på en gungbräda? Eller det där fina marmorerade setet i bakgrunden?


Trots att jag bara skakade på huvudet och förundrades över hur mycket saker jag sparat genom åren, så kom jag ihåg exakt varenda grej när jag öppnade på det lilla paketet. Verkligen alla saker. Det var en riktig nostalgitripp faktiskt. Men nu är många av sakerna på väg mot Myrorna eller bränngropen...

torsdag 18 mars 2010

Persienner

Vi har två persienner i sovrummet med trasiga snören. Ryktet går att man ska kunna fixa det där själv genom att kunna köpa persiennsnöre. Det lät ju enkelt, eller hur!? Men nu har jag läst på lite. Man får absolut inte göra en hel massa saker, för då blir det fel. Man måste göra en hel massa andra saker för att det inte ska bli fel. Om man skulle råka göra fel så är det typ kört.

Fina utsikter för oss med andra ord. Undra vilken persiennverkstad vi ska ringa?

Bild från uniggardin.se

onsdag 17 mars 2010

Det går ju med snigelfart!

Jag har inget tålamod, men nu är det verkligen kris snart. Jag får ju aldrig använda mina nya fina träskor...

Men jag är så shoppingsugen att det känns i kroppen. Inte friskt alls, I know. Kanske måste ta en sväng på stan i helgen. Eller ett köpcentrum kanske. Eller bara enstaka butiker. Noga utvalda. Extravaganta sådana så klart. Jag är så kulinarisk när det gäller kläder (ha!). Vad sägs om H&M, Gina Tricot, Carlings, Vagabond, dna, Vila och VeroModa. Efter den svängen borde jag vara ganska nöjd?

Jag önskar...

...att jag hade något att säga. Men det är helt tomt.

God Morgon

Idag dricks juicen ur glas på fot. Då blir det ju liiite mer extravagant att kliva upp!?!

tisdag 16 mars 2010

Tisdag

Den här dagen gick också snabbt.

Kvällarna bara försvinner... Den här kvällen har ägnats åt montering och åter montering. Nu är de efterlängtade skåpen äntligen på plats. Men det ser lite konstigt ut... Måste nog bara vänja mig kanske?

Nu är det bara lite tavlor och sånt som saknas på väggarna.

måndag 15 mars 2010

Måndag

Vem har sagt att måndagar är långa? Jag tycker att måndag är den dagen på veckan som bara försvinner.

Den obligatoriska tidrapporteringen sker måndag förmiddag. Sen är det eftermiddag. Tidrapporteringsystemet är så långsamt, så långsamt. Man hinner verkligen dricka tre koppar kaffe, gå igenom helgen med kollegor och planera veckan och planera om veckan innan allt är godkänt och klart. Ungefär.

Jag vet inte varför måndagar går så fort?! Men idag var ingen vanlig måndag. Nehej! Jag har varit på arbetsintervju och det var skitskoj! Jag gillar verkligen arbetsintervjuer. Efter det blev det en sväng till IKEA och nu är det Hollywood-fruarna och kaffe.

Om jag i en ålder av 50+ kommer på att jag ska ha en Barbie-fest, kan någon ringa ambulansen då?

torsdag 11 mars 2010

A small trip

Helgen tillbringas i Umeå, med start igår kväll. Vi höll på att missa flyget, men flåsade in på Arlanda i sista sekund och kom med. Fem minuters marginal är inte att rekommendera...

Här uppe är det ju så mycket snö att man blir bedrövad. Tur att mina föräldrar har dränerat huset för ca 10 år sedan. Annars skulle det snart vara en vallgrav i deras källare eller nåt. Om snön ens hinner försvinna innan nästa omgång kommer ner, någon gång i november?!

Vad jag ska göra här? Lata mig, umgås, slutspelsinnebandy och gå igenom kartonger. Ungefär så.

måndag 8 mars 2010

Herregud!

Jag skiter i internationella kvinnodagar när jag läser såna här saker. För här handlar det om människor, inte kön. Det handlar om något mycket större. Värdighet. Oavsett om man är kvinna eller man och oavsett nationalitet.

Bedrövligt, år 2010.

söndag 7 mars 2010

Nya gardiner

Idag har vi fått nya gardiner i kontoret. Men tyget, det är gammalt. Från IKEA i Sundsvall. Det är säkert...minst fem år gammalt i alla fall.

Nu ska jag berätta om

...våran Thailandsresa.

Vi hade en tur-och-retur-biljett till Bangkok, från Stockholm, med mellanlandning i Helsingfors. Det var allt. Så vi var väldigt oplanerade. Men vi visste att vi ville till Koh Tao. Men inte hur.

Vi lämnade Helsingfors toksent. Flera, flera, timmar för sent faktiskt. Vilket gjorde att vi blev lite efter i resan. Vi hann inte fortsätta resan till Koh Tao samma dag, som vi hade tänkt. Blev istället att vi tog in på ett hotell där ägaren tog betalt under bordet för att hjälpa oss med att boka en resa till Koh Samui. Det är en knepig historia. Vi behövde inte hjälpen, men helt plötsligt hade han hjälpt oss i alla fall. Vi blev bara sura...och tusen kronor fattigare än planerat.

Dagen efter hoppade vi upp tidigt för att flyga till Koh Samui, som ligger på östkusten och är den största av tre öar som ligger i närheten av varandra, där Koh Tao är den minsta. När vi landade på Koh Samui fixade vi en natts boende på Koh Tao. Men vi skulle behöva åka lite buss och båt innan vi skulle få kliva i det gröna vattnet!

Väl framme hann vi bara installera oss i vår Sailor Cottage på Coral Grand Resort på Koh Tao. Kanske tog vi ett dopp? Sen gick till restaurangen och åt mat. Tokgod mat!

Vi gjorde just ingenting på Koh Tao, vi passade dock på att bli sjuka. Riktigt risiga i magen! Men då finns det ju det Thailandska apoteket och immodium, så frun på resan blev bra ganska snabbt. Men då blev mannen dålig. Han hade ju hunnit äta mer Thailmat än mig, så han ville inte äta mer Thailmat på resan. Förrän på slutet. Det är ju lite av en nackdel när man är i Thailand... Blåbärssoppan var verkligen saknad där i några dagar.

Frukt på stranden var annars en riktig hit. Stackars människa bara, som varje dag gick omkring och bar på en kyl, massor av frukt och majskolvar och en liten grill!

En dag hyrde vi faktiskt en Long Tail båt en dag och snorklade. Vi åkte runt ön och hoppade i vattnet vid jämna mellanrum och såg fisk man inte visste fanns. Fantastiskt! Försökte kommunicera med vår taxichaufför, men det var ju inte helt lätt. Teckenspråk är verkligen underskattat.

På Koh Tao stannade vi till lördag, sedan bestämde vi oss för Koh Lanta. Svensk-ön. Där skulle vi fira bröllopsdagen, så vi bokade toklyxigt boende i två nätter. Riktigt fint och way över budget, men det var det värt.

Vi klev upp kl 7 och 8.30 skulle färjan lämna Koh Tao. Sen skulle det bli minivan i massor av timmar och tanken var att vi skulle vara framme på Koh Lanta kl 19. Men vi har lärt att oss att är man i Thailand är man inte framme vid den uttalade tiden. Logistiken fungerar. Man tar sig från punkt A till punkt B, men inte i tid. Jag tror vi kom till vårt hotell vid 22 eller nåt sånt. Men fram kom vi. Till Rawi Warin. Där drog de ut stolen till mig och lade ner servetten i mitt knä. I samma ögonblick som någon drar ut min stol blir jag stel i kroppen och funderar på hur jag ska bete mig. Men det gick bra!

På självaste bröllopsdagen överraskades jag av en knack på dörren och där stod en söt liten Thailändare och frågade om vi hade vår bröllopsdag. Javisst svarade jag och vips trollade han fram en jättefin liten tårta! Den hade maken ringt och fixat. Söt! Tydligen ringde han för sent för att kunna få blommor på rummet. Men den där tårtan var ju fantastisk. Och jag blev helt paff!

Efter två dagar i lyx begav vi oss till ett annat ställe, där man kan säga att standarden var annan. Men inte dålig. Världens sötaste ägare! Vi hade inte jättemånga stranddagar där, utan vi åkte mest moppe, eftersom vi inte hade tillgång till parasoll, och att befinna sig på stranden utan parasoll fungerar inte i Thailand.

Det absolut mysigaste på Koh Lanta var gamla stan. Dit åkte vi två gånger och satte oss i hängmattor på ett mysigt litet café och bara fanns till. Annars var vi på en dagsutflykt till Phi Phi, Maya Beach och Monkey Beach. Den utflykten var ju kanske inte direkt som vi hade tänkt oss, men helt okej. Att båden brakade ihop ute på havet, var väl kanske bara en bonus? Vi snorklade och badade och svettades om vartannat. Helt plötsligt regnade det ner Japaner också! Verkligen regnade ner Japaner.

Sen åkte vi till Railey och JÖSSES vilket coolt ställe. Hur kan en plats bli på det där sättet? Vi kände inte att vi ville spendera en vecka eller så där, men absolut några nätter. Gillar man att klättra måste man ta sig dit en gång i livet. Det måste ju vara den ultimata klätterupplevelsen faktiskt. Vi gapade av förvåning och beundran varje dag. Vi trivdes alldeles utmärkt, så länge vi slapp vara på hotellet. Det var...lite sunkigt. Tack och lov för marmor-badrum! Annars hade det nog helt möglat och ruttnat upp med tanke på hur bra dom var på att städa och hålla ordning här. Men dom hade bäddat fint när vi kom. Ha ha!!

Varje natt har jag hört ett ljud, men mannen sov och sov, märker ingenting. Men en morgon vid 6-tiden, då minsann! Då fick det vara nog. Jag tände lampan och insåg att han bredvid mig i sängen var minst lika vaken som mig. Men det var även något mer som var vaket...lite oklart vad, men vi gissar på råttor. I taket! Dom har alltså varit där varje morgon och härjat. TUUUR att dom inte kommit igenom. Det ser inte ut som ett ofräscht hotell och dom ska städa varje dag. Men en dag "glömde" dom vårt rum och en annan dag gjorde städerskan slut på toarullen och satte inte dit en ny. Mannen sprang ner till receptionisten som tittade i alla skåp och konstaterade att "No, we're out of toilet paper". Så han fick gå till hotellets lilla butik och köpa oss en rulle. Haha! Service!

På Railey åt vi pannkakor-to-go med jordnötssmör och nutella, eller banan och choklad. Sen drack vi fruktshake av olika smaker och åt nästan samtliga mål mat hos en restaurang med namnet The Rock. Perfekt! Varför svika ett ställe man litar på??!

Efter Rai Leh (Railey) tog vi oss till Bangkok för att shoppa och shoppa gjordes det. Men det var inte jag som gick bananas, det var den manliga delen som var med på resan. Tre par jeans, fem skräddarsydda skjortor, ett svårräknat antal pikéer och ett par skor. Bland annat. Jag hittade lite saker efter ett tag, som jag är väldigt nöjd med!

Bangkok skulle jag vilja besöka igen, men i fler dagar. Vi hade bara två hela dagar. Nästa gång ska jag gå till tempel och göra lite sånt. Vi bodde lyxigt igen i Bangkok, men det var egentligen inte dyrt. Vi betalade 3200 kr för tre nätter, på ett femstjärnigt hotell. Det är inte dyrt. Det är fantastiskt. Vi bodde på våning 15 och åt frukost på våning 8, bredvid poolen.

Vi provade på att åka taxi, eller borde jag säga sitta still i en taxi i Bangkok. Drack öl på uteserveringar och shoppade på kvällsmarknader. Jag fick ont i halsen och vi gick och gick och gick. Det var ljud överallt hela tiden. Jag skulle vilja säga att det är mer liv och rörelse i Bangkok än i New York. När jag kom hem till lilla Årsta tyckte jag att det var så tyst. Så tyst. Vi som bor vid Årsta mainroad som orsakar så mycket ljud... Tycker fortfarande att det är väldigt tyst här!

Efter några nätter i stora staden så skulle vi hem igen. Med en ny, stor, resväska och massor av saker. Det var rent jobbigt att behöva åka hem. Jag ville inte alls hem. Jag ville vara kvar.

Att få möjligheten att befinna sig på vackra platser i tre veckor med någon man älskar, utan stress och vardag är verkligen en lyx. Det är få förunnat med det borde vara en laglig rätt. Jag vill fortfarande tillbaka. Måste bara se till att få ekonomin på fötter igen. Sen bär det av någonstans!

lördag 6 mars 2010

Brun

Jag vill ha en halvtunn, mjuk, BRUN skinnjacka. Så tell me var jag hittar den. Inte mycket fickor, inte biker-modell.

Tack.

Humm...

Läste en artikel på aftonbladet.se. Den handlade om tjej, vars sambo hade haft sex med sin egen syster, alltså incest. Det stod även att syskonen nu skulle åtalas och att de riskerade ett års fängelse.

Då tänkte jag "VA?" Okej, det är helt supersnuskigt att vilja ha sex med sin syster eller bror. Men varför är det olagligt, med fängelse som straff? Om det har med möjligheten att personen i fråga kanske kan få barn med sitt syskon så kan jag förstå det. Men det drabbar ju liksom ingen annan. Förutom i artikeln då, där broderns sambo blev ensamstående med ett barn. Men människor är ju otrogna till höger och vänster och vad jag vet är inte det olagligt. Som jag förstod det i artikeln, var det ingen som tvingat sig på det andra syskonet, utan båda ville. Men det behöver ju inte stämma med verkligheten.

Det är i alla fall enklare idag. Ett års fängelse är ju rena rosendrömmen, mot för 1700-talets straff. Då kunde man bli halshuggen, styckad och få sitt huvud satt på påle! Det borde vara dagens straff för utnyttjande av barn och våldtäkt.

Jobbinlägg -det var länge sedan!

Det var länge sedan jag tjötade om jobbet här på bloggen och det är ju tur, för det var ju bara gnäll på den tiden.

Jag har min sista beredskapsvecka den här veckan, eftersom jag bytt jobb. Beredskap brukar vara hyfsat lugnt, för min del. Men idag när jag satt på Gunnarssons på Söder ringde beredskapstelefonen och det var bara att dra sig hemåt. Stressen som börjar och byggs på allt eftersom, efter ett sånt samtal är för mig enormt svår att hantera. Jag börjar må illa. Jag kan inte prata. Jag blir otrevlig (så det kanske är bra att jag inte kan prata). Jag blir arg. Det är med andra ord tur att jag inte jobbar där mer. Bussen har aldrig kört så långsamt. Människor har aldrig lyft fötterna i en så långsam takt förut på väg ut ur bussen. Hissen upp, den har defenitivt aldrig varit så seg på att ta mig upp till trean.

Nu sitter jag här, med datorn i mitt knä och undrar vad jag ska göra. Har undrat det i 2,5 timme faktiskt. Jag har försökt att dirigera människor åt rätt håll, men det är svårt att säga till andra vad dom ska göra med sina egna saker, när man inte ens kan den tekniken. Det är också svårt när man inte vet vad som är rätt. Vänta är vad jag gör nu, med fuktig armhåla och stress i hjärtat.

Det är så skönt att det bara är två nätter kvar.

Otroligt konstigt

Jag läste ett inlägg hos Alexandra på hennes blogg "Försök att inte se så snygg ut". Jag förstod inte riktigt problematiken i det inlägget, men jag kanske inte har hela bilden?! Jag vet faktiskt inte.

Jag kan ofta tänka på jämställdhetsdebatten och i samma tanke känna att fokus har blivit snett. Väldigt snett. Man hakar upp sig på konstiga saker, som att en skivbutik använder sig av kvinnlig/manlig artist. Det som inlägget hos Alexandra handlar om.

Frågan är så mycket viktigare än så, men man har börjat bryta ner den i minst sagt larviga bitar. Jag blir bara trött och otroligt anti hela frågan. Mentalt matt.

Men en sak som jag verkligen inte förstår och som är otroligt konstig, utspelar sig i Korpen, där jag spelar innebandy. Jag spelar 6-manna, mixed. Vi måste alltså vara minst två tjejer eller killar på planen. Så långt är allt bra. Men om en tjej gör mål då räknas det som två mål! Varför? Det om något är snett. Men jag vet inte om det måste vara en del av jämställdhetsdebatten för det. För den debatten är viktig och så otroligt mycket större.

tisdag 2 mars 2010

Hahaha!

Jag läste just något roligt: Thaimout!

Jag är verkligen en enkel människa...

måndag 1 mars 2010

Å sen har jag...

...världens fulaste låneglasögon på mig. Riktigt fula och jag ska ha dom i fyra dagar! Hur ska detta sluta?! Jag hoppas att dom gör sitt jobb i alla fall.

Jag är nog inte riktigt frisk

Jag påstår mig ha ett av världens bästa immunförsvar.

Men nu har jag suttit och garvat åt ingenting. INGENTING. Absolut ingenting. Det bara bubblade och sen var det kört. Jag bara skrattade och skrattade och det gjorde ont i magen. Fruktansvärt frustrerande när ingen annan skrattar. Det vill säga min man. För det är bara vi här! Kommentaren efter ett tags garvande var: Du verkar vara i en emotionell kris. Tja vars, nåt hamnade på sniskan inom mig i alla fall.

Jag kan omöjligt må bra. Eller så är det precis det jag gör! Sminket är över hela ansiktet.

Men det är samtidigt väldigt befriande när det händer. Alldeles för sällan bara. Jag och bästa T brukade kunna skratta så tårarna sprutade till höger och vänster. Men det var länge sedan sist...

(När hälften ovan var skrivet så var det kört igen...vad händer?)