Day 20 – This month

Vi satte ribban redan på Novembers första dag, genom att boka in en vinprovning! Månadens första dejt tog oss till Östasiatiska och Terrakottaarmén.

Jag skapade egna julklappar och hade sjukt roligt under tiden. Det var inte riktigt lika roligt att sälja den Jettabra bilen, men som jag känner precis just nu så var det verkligen en börda som lättade från mina axlar, när hon fick byta ägare.

Vi har även klarat av två TV-inspelningar och en magsjuka här i hemmet. Efter magsjukan lagade vi god mat som vi bjöd på som farsdagspresent.

November såg ut att bara bli positiv när jag tittade i almanackan i början av månaden. Men den slutade i moll. Söta lilla mormor orkade i fortsätta att dela livet med oss längre. Vad som plötsligt hände henne är det ingen som vet, men hon har det bra där hon är nu. Jag tror inte att hon innerst inne var helt redo att ge upp, det var för mycket på gång med julen och allt firande. Men är man gammal så är man och då orkar man inte med allt för många fysiska bakslag. Men jag tror att hon försökte kämpa sig tillbaka med tanke på hur länge hon fortsatte kämpa utan några hjälpmedel mer än smärtstillande. Jag önskar bara att jag kunde ge henne en sista kram.

Hon har skött sig finfint!

Men nu är det över.

900 mil till ända. Svettiga resor hit och dit i Stockholmsområdet. Hon har transporterat många möbler mellan IKEA och Årsta. För att inte säga många människor hit och dit. Vår tid med henne är över, den nya ägaren känns helt perfekt för ändamålet. Nu kommer hon att få den omsorg vi ville ge henne men inte var förmögna nog att ge.

Det är bara lättnad i kroppen och själen. Okej, lite ont gör det allt, men det är också så fantastiskt!

Brruum!

Ska gå och försöka få liv i vår jettabra bil! Den är inte körd sedan kanske tredje advent. Det ni! Kan bli spännande att få henne att ta sig framåt.

Hejja bilen! Cooperate now, I need you!

Windows

Nu ska ni få höra.

Uppe med tuppen i morse eftersom glasfirmor har andra öppettider än mina arbetstider. Sen åkte vi, i varsin bil till firman som ligger nära Rågsved (uttalas: Drågsved) för att få oss en ny bilruta. Efter inlämnadet blev det många samtal till pappa, maken, försäkringsbolaget och glasfirman. I en enda härva!

Det slutade i alla fall med att vi betalade 1000 kr för att byta dörrfönstret och för ytterligare 1000 kr fick vi även en ny vindruta. En gammal stenskottskada är nu ett minne blott! Den tidigare självrisksumman på 1800 blev degraderad till 1000 eftersom de aldrig snott något ur bilen. Då gick skadan under glas och inte stöld. Det var ju grymt bra!

Nu känns det bra igen. Förutom att parkera bilen på olycksplatsen känns lite jobbigt...

Ett telefonsamtal bort

Imorgon bitti (måndag) blir det till att ringa en glasmästare för att få ordning på rutan. Hela helgen har jag varit lite smånojjig över bilen eftersom den saknar sin ruta. Igår kom jag på att någon kunde loss på tejpen och spy in i bilen. Maken undrade vad jag får alla tankar ifrån? Ja, det kan man ju faktiskt fråga sig. Men om någon är så dum att de slår sönder en bilruta och inte tar med sig något ur bilen, då är väl någon annan kapabel att spy in i någon annans bil.

Eller?

Inget gör mig särskild förvånad längre, tror jag.

Eländet i bilder

Så här såg det ut när vi kom fram till bilen.

Inuti bilen.
Bilden blev vriden när jag lade till den. Fråga mig inte varför.

Inuti igen.
Tjuven måste ha lämnat kvar glasspapperet i bilen... *vissel vissel*

Plåt skada. Om man ändå bestämt sig för att slå sönder rutan kan man väl åtminstone pricka fönstret och skita i plåten. Är det för mycket begärt, det?

Av någon anledning har de även öppnat på huven och lossat på metallgrejen som sitter på batteriets pluspool. Och meningen med det var??

Provisorisk omplåstring. Vete stackarn om det där ger nåt mer än regntätt och svår sikt genom rutan. Men glasfirmorna stänger tidigt om dagarna och öppnar igen på måndag.

Jag hade tänkt mig en annan typ av dag

Det började bra. Hämtade pappas nya bil. Åkte hem och åt en varm macka. Sedan blev det städat i lägenheten. Började sätta mig och skissa på hallen och garderobsinredning.

När jag bestämt mig för att slopa idé nummer 5 och gå in på sexan så ringer det på mobilen. Dolt nummer. Mamma tänkte jag. Nämen det var det inte, så här löpte samtalet:

- S!
- Eh, det här är söderortspolisen, är det du som är S..?
- Ehm. Ja... (Visste inte om jag ville säga ja)
- Äger du en Jetta? (Konstigt att hon inte sa Jettabra bil)
- Ja.
- Har du varit till bilen på ett tag?
- Ehm, nä...
- Okej, ehm...det verkar som att du har haft inbrott och att de stulit stereon. Höger framruta är sönderslagen.
- Ehh?? Okej...men, okej.
- Det var en Jonas som ringde hit. Jag föreslår att du fixar det där snarast, så att ingen gör inbrott igen.
- Jo, men vi har en sån krycka i ratten...hehe. (Vad som var roligt vet jag inte, men jag skrattade till lite)
- Ja, det har ju inte stoppat någon, så jag föreslår att du går och fixar det där.
- Ja, men då ska jag göra det. Tack för att du ringde då!
- Ja, tack själv.

Sen bröt jag ihop. Lyckades få fram en mening till äkta hälften. "Vi har haft inbrott i bilen och rutan är trasig". Sen grät jag och ringde pappa.

Sen ringde jag försäkringsbolaget, eftersom det är dit man ska vända sig och inte till pappa. Han kan inte göra så mycket, 80 mil bort. Försäkringsbolaget var trevliga och jag fick prata med samma person som när jag anmälde cykeln stulen. Hon avslutade med frasen "Krya på er!"

Ja, sen gick vi arga till bilen och undrade varför någon skulle vilja sno en bilstereo av mäket Zap från Teknikmagasinet, värd 495 kr. Men den visade sig vara kvar, på bilgolvet. Snillen.

1800 kr kommer det att kosta och vi får ingenting för det. Det här inbrottet och skadegörelsen är lika meningslös som inbrottet i källaren. Ingen tog något, bara rotade runt och förstörde. Jag undrar fortfarande om polisen troddde att jag hade en bilruta i bagaget som jag kunde sätta dit lite snabbt. Ungefär lika enkelt som att tanka bilen. "...jag föreslår att du går och fixar det där". Jag skulle frågat om hon hade kunnat hjälpa mig, det verkade ju så enkelt.

Garderobsinredningen? Jaa, den har jag inte hunnit ägna en tanke åt ännu.

Byta tillbaka

Idag är det dags att hämta hem den Jettabra bilen igen. Snart får vi kalla den för den Jettadåliga, för den har ett otäckt läkage. Men vi säger väl Jettabra en stund till, ändå.

Svensk Bilprovning

Idag på morgonen, då fick pärlan åka in i hall nummer 1 på svensk bilprovning i Nacka. Jag var nervös och P va nervös. Vi vågade knappt prata med varandra och absolut inte med besiktningsgubben. Han såg ut som en surpul och knackade sig fram med sina redskap i underredet, suckade och hängde med axlarna.

Jag fick känslan av att han försökte hitta ett fel på bilen, bara för att den är gammal. Den är från -82 så ja, den ÄR gammal. Men fiiin! Den har precis passerat 9000 mil. Typ ingen rost och går som en klocka, så länge hon inte drabbas av isproppar... Men han leeetade och letade och såg less ut. Jag försökte vara lite trevlig, men rösten höll knappt!

Det sista han säger, efter svängomen runt bilprovningshuset och tuut-testet är:
-Kommer den här direkt ifrån fabriken eller? (Tänk äkta stockholmsdialekt)
-Njaaee...svarar vi i korus, lite som om vi skäms.
-Det ser då så ut, svarar den bistre men egentligen trevlige mannen.
-Tjaaa...vi köpte den i norrland.

Med STOR lättnad lämnade vi svensk bilprovning bakom oss. Jag fick så lov att ringa pappa direkt!

[Da pöörl]

Imorron är det dags för pärlan att besiktas. Hon går ju som en klocka igen, vilket vi alla är glada för. Nu är det bara att hoppas att vår vän besiktningsmannen är på glatt humör en lördagsmorgon och tycker att hon ska få fortsätta rulla framåt på vägarna.

Inte för att jag tror något annat, men ändå! Vi behöver ha med henne på den kommande tapetjakten.

Jag är inte rädd för vintern!

Nu får vintern komma och ta över min värld! Så länge det inte regnar spik och blåser orkanvindar som åker in genom ena öret och ut genom det andra. Hellre snö!

Pärlan har fått nya sulor idag, så nu är vi alla redo för vargavintrar! Kopparpasta har lindats runt bultarna så vi med enkelhet kan byta tillbaka till det odubbade gummit i vår. Ska bara fira jul, bli vuxen enligt siffran, skriva under banklånet, flytta in i nya lyan och gifta mig. Sen är det typ vår. Då är jag glad om kopparpastan har gjort sitt jobb!

Det här med bil.

Ikväll har vi varit till OKQ8 och hissat upp bilen. Det var spännande. Vi letade efter en bensinslang som vi trodde oss ha ett litet läkage på. Men självklart visade det sig vara två rör, inte EN slang. Dessutom hade det sluta att droppa vätska.

Om någon kan identifiera dessa rör som sedan blir slangar, snälla berätta vad det är. Min far har, från trädgårdslandet, gett en teori. Då handlar det om bromsrör. Kanske stämmer? Sen har vi även teorin att det "ska" droppa lite bensin. Eftersom den gamla bilen inte har en automatisk grej som gör att det inte droppar. Förstod ni?

Jettabra bil.

Jag (Vi) har gått och blivit med bil! En Jetta -82:a, 8800 mil. Den går under namnet Pärlan. Det var Pärlan som tog oss ner till Stockholm igen, efter en helt magisk helg i norrland. Jag gillar norrland.

Jag hade önskat att hinna med fler träffar där uppe, men på något vis bara försvinner tiden. Jag som skulle bli bjuden på Ben & Jerrys och allt! Men jag hoppas att jag har alla tänkta visiter öppna, för nästa tillfälle?!

Det ryktas även om kompisar som väntar tillökning -Grattis till ER!! Jag ska ta och höra av mig snart..!

Medan andra skaffar barn har jag mognat så pass att jag skaffat min första riktiga bil. Med riktiga menar jag att den står på mig. Som tur är, är vi två som delar på bensinkostnaden!