Det här med matintroduktion för barnets del tar knäcken på mig. Känslor jag inte visste fanns inom mig har yttrat sig fler än en gång och jag håller på att klappa ihop. Blir fullständigt galen snart. Väldigt snart lägger jag ner jag-ska-vara-en-duktig-mamma-och-ge-mitt-barn-hemlagad-mat-fasaden och går all in på barnmatsburkar utan att kolla på innehållet i burken. Skiter i innehållet bara ungen börjar äta annat än att ammas och äta gröt en gång per dag. På nåder. Galen, sa jag att jag var det?
Samtidigt som jag ska kämpa på med maten och barnet tänker jag gå all out från bloggen. Det är över. Nu ger jag mig. Det känns okej att sluta.
Hejhej!
12 kommentarer:
Nej men. Oj.
Trist även om jag förstår!
Ha en fin norrlandstripp :)
Viktoria: Jag kanske kommer tillbaka. Någon annan stans. Vem vet!?
Förresten. Är det så att du väntar tillökning? Eller har jag förstått fel hos J??
Man ska aldrig säga aldrig. Vem vet?
Ja, vi väntar med stor förundran på vår lillskrutt :) Whiihiieee!
Men så roligt!!!! GRATTIS! Let me know when hen arrives!
Tack!
Jag ropar till då väntan är över :)
Nu är hon här! Livet blir aldrig detsamma... vi har fått världens vackraste gåva :)
Men ÅH!!! Viktoria! Så fantastiskt. Du har så rätt. Det blir aldrig mer detsamma. KRAM!
Kram!
Jag har funderat hur det går för er? Har det lättat lite med maten eller är det fortfarande tufft?
Det går lite upp och ner. Ammar ingenting längre. Men jag tänker att det är sällan någon svälter ihjäl i sverige... Om hennes kurva inte är exakt så spelar det nog ingen större roll! Jag har lagt ner att göra en kamp av det. Det blir tråkigt för oss alla.
Vissa dagar är det inga problem. Andra dagar jättekrångligt. Men hon sover bra på nätterna och har gjort det länge (med undantag så klart!), så det är nog mycket som gör att det spökar. Tänder, växa, upptäcka saker, mer rörlig... Dom har ju så mycket att upptäcka de små liven!
Skönt att ni ändå har hittat en ro på något sätt. Att ständigt känna att det ska vara en kamp är ju inge roligt alls och tar bara en massa onödig energi. Ni har verkligen gjort det bra!
Här hemma har vi lite samma kamp, amningen funkar inte och magknipen kommer som ett brev på posten med ersättningen. Men det går och hon går upp i vikt som hon ska än så länge.
Jag försöker njuta så mycket det bara går och fokusera på allt fint som numer ryms här hemma :)
Tittar in och funderar lite hur det är med er?
Skicka en kommentar