Välkommen hem, Cocillana!

Idag besökte jag vårdcentralen/närakuten. Med mig därifrån hade jag ett elektroniskt recept på 500 ml Cocillana även om den här natten var lite bättre än förra. Jag vaknade 02.46, förstod att det var lönlöst att försöka somna om, för hostan var redan igång. Då ska ni också veta att jag hade tagit alla kuddar vi har i sovrummet, vilket är väl si så där en 8 stycken utöver de vi sover på och mer eller mindre satt upp och sov. Vilket var rätt okej faktiskt!

Ute i köket festade jag loss på den sista lilla skvätten Cocillana vi hade i kylskåpet, ganska precis 10 ml. Kvar till det rätta tillfället kan man säga. Innan jag intog skvätten märkte jag att jag blödde näsblod! Har aldrig blött näsblod i hela mitt liv, men tydligen kan man hosta sönder blodkärl i näsan. Så med en Cocillana-sup i strupen och en papperstuss av större modell traskade jag in i sovrummet med stärkt självförtroende -här skulle det sovas!

Väl bakåtlutad mot alla kuddar fortsatte jag självklart att hosta. Så jag började fundera över närakutens öppettider. Vid kl 04.00 tror jag att jag sov igen. Vaknade 8.45 och tänkte Halleluja! Näsan fem timmar med sammanhängande sömn. Det är ju helt otroligt.

Ringde närakuten och fick en tid. Hips vips var jag med Cocillana och nu står den på nedkylning i kylskåpet. Om en stund ska jag festa loss på en hutt!