Jobba, jobba, jo-o-bba!

Det var länge sedan jag jobbade som jag gör nu. Det är ganska skönt med sådana här riktiga genomkörare, för jag blir lite mer effektiv än när jag inte har så mycket att göra.

Problemet är bara att det ofta blir annat som blir lidande. Typ resten av livet. Som tur är är maken också otroligt uppslukad av sitt jobb. Vi går ut ur varsin dimma kring vecka 46 ungefär.

Ungefär i samma veva blir jag även av med mina två halvtider och får koncentrera mig på en heltid. Can't wait!