Till min arbetsplats hör ett parkeringshus. Tio våningar högt. Där parkerar jag på måndagar, högst upp.
Det finns tack och lov en hiss. Denna hiss känns allt annat än pålitlig. Jag är mycket glad över att inte äga hissfobi när jag ställer mig där i.
En korrekt beskrivning av hissen är som att ställa sig i en bit aluminiumfolie som rasslar till och vips är man nere!
En annan och mer fördelaktig sak med hissen är att speglarna är till min fördel. Man blir jättesmal! Så jag åker gladeligen upp och ner i en bit aluminiumpapper några gånger per vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar