På väg till jobbet tidigt i morse trillade jag över den här artikeln om nördfeminism* när jag slösurfade på telefonen. Där läste jag "Även om tjejer vill vara med i en grupp för att de delar ett intresse, så finns det ofta nördkillar som tänker "Vad gött att det finns tjejer här då kanske man kan ligga med dem". Det kan vara svårt att få vara med på sina egna villkor".
Det är ganska svårt att inte läsa färdigt en sådan artikel. Det är ganska svårt att inte reagera på en sådan artikel. Det är fantastiskt svårt att inte bli förbannad när man läst en sådan artikel.
För det första undrar jag hur dom har belägg för att kunna påstå att att nördkillar tänker så? Inte nog med att dom tänker dessa tankar -de tänker dessa tankar ofta också. Har dom frågat dessa nördkillar, eller? Kanske delat ut en enkät med åtta frågor kring deras tankar om sex och sedan sammanställt svaren? För mig är det helt idiotiskt att man kan påstå en sådan sak. Elakt skulle jag vilja säga.
För det andra undrar jag om man som tjej kanske glorifierar sig själv en aning, eller har en något sned självbild om man går omkring och tänker sådana tankar när man befinner sig i ett sammanhang med flest män (dvs överallt i världen med deras roliga syn på livet som ständiga offer i samhället). Alternativt undviker en plats med flest män på grund av samma tanke. Shit asså, nu vill dom ligga med mig. Hela bunten runtom mig faktiskt. Man känner ju till tankarna dom har, den där enkäten visade ju tydliga svar.
I samma hemska artikel står det "Som kvinna är du nästan alltid i minoritet. Det leder till att du ofta får förklara dig och skaffa dig strategier för att få vara en i gänget."
I IT-branschen, där jag befinner mig, kan man säga att jag och mitt kön är väldigt underrepresenterat. I min grupp om ca 20 personer är vi 2 kvinnor. Jag och chefen. När jag läste på universitetet var vi 3 tjejer i en klass på 18 personer. I årskullen över fanns det en tjej och årskursen efter mig fanns inte en enda. Jag har aldrig känt mig kränkt under mina 2,5 år på min arbetsplats eller mina år i skolan på grund av de män jag umgåtts med varje dag i 6 år. Jag har heller aldrig känt av någon sexistiskt stämning. Jag har aldrig vad jag vet blivit nedvärderad på grund av att jag är tjej. Jag har aldrig någonsin lagt upp någon strategi på grund av rädsla över att inte få umgås med mina manliga kollegor eller klasskamrater. Jag har alltid varit mig själv och det är antagligen det som fått mig att nå dit jag är idag.
Jag börjar mer och mer tro att dessa extremfeminister är mer skadliga för varandra än till någon nytta. Vare sig i samhället eller för varje enskild person. De hittar på teser som de sedan gör till en verklighet som blir svår att komma ur. Speciellt när man är ett kollektiv som tillsammans bara boostar varandra med konstiga tankar. Det är det här jag menar! Jag ser inte kopplingen mellan jämställdhet och jämlikhet i samhället och dessa personers tankar och idéer? Jag ser inte det konstruktiva som ska driva samhället framåt där alla får vara med på samma villkor oavsett kön. Jag förstår inte hur man orkar ta på sig offerkoftan och hela tiden tycka att man är i underläge. Det måste vara skitjobbigt. Det kanske är anledningen till att dessa människor verkar vara så bittra?
Något annat som jag reagerar på är varför man ska göra anspråk på en identitet? (Med tanke på artikeltiteln "Svårt för tjejer att claima nörden"?) Får vi inte bara vara som vi är längre? Fortsätt bara att vara som du är och om du har någorlunda sunt förnuft i kroppen så använd det. Då kommer vi att komma långt i samhället. Och vill du kalla dig för nörd eller nåt annat, då är det väl bara att du gör det. Det finns inget som hindrar dig. Jag lovar att det inte finns en enda karl där ute som bryr sig om du som tjej kallar dig för nörd. Det kan däremot vara så att om du skulle intressera dig för fel saker så kan det komma fram en feminist och ifrågasätta vad du håller på med.
*För den som aldrig hört talas om nördfeminism så kan jag berätta att det "handlar om att applicera feministisk teori och praktik på nördkulturen, inte för att nördar är särskilt onda, utan för att det är där vi nördiga kvinnor håller till. Och de där kvinnorna som är rädda för att inte duga är redan nördar. De vågar bara inte kalla sig för det".
Man kan läsa mer om det i DN-artikeln Kvinnliga nördar i fokus på Tekniska muséet. Eller om man känner för det kan man gå en grundkurs i nördfeminism här.
Det är ganska svårt att inte läsa färdigt en sådan artikel. Det är ganska svårt att inte reagera på en sådan artikel. Det är fantastiskt svårt att inte bli förbannad när man läst en sådan artikel.
För det första undrar jag hur dom har belägg för att kunna påstå att att nördkillar tänker så? Inte nog med att dom tänker dessa tankar -de tänker dessa tankar ofta också. Har dom frågat dessa nördkillar, eller? Kanske delat ut en enkät med åtta frågor kring deras tankar om sex och sedan sammanställt svaren? För mig är det helt idiotiskt att man kan påstå en sådan sak. Elakt skulle jag vilja säga.
För det andra undrar jag om man som tjej kanske glorifierar sig själv en aning, eller har en något sned självbild om man går omkring och tänker sådana tankar när man befinner sig i ett sammanhang med flest män (dvs överallt i världen med deras roliga syn på livet som ständiga offer i samhället). Alternativt undviker en plats med flest män på grund av samma tanke. Shit asså, nu vill dom ligga med mig. Hela bunten runtom mig faktiskt. Man känner ju till tankarna dom har, den där enkäten visade ju tydliga svar.
I samma hemska artikel står det "Som kvinna är du nästan alltid i minoritet. Det leder till att du ofta får förklara dig och skaffa dig strategier för att få vara en i gänget."
I IT-branschen, där jag befinner mig, kan man säga att jag och mitt kön är väldigt underrepresenterat. I min grupp om ca 20 personer är vi 2 kvinnor. Jag och chefen. När jag läste på universitetet var vi 3 tjejer i en klass på 18 personer. I årskullen över fanns det en tjej och årskursen efter mig fanns inte en enda. Jag har aldrig känt mig kränkt under mina 2,5 år på min arbetsplats eller mina år i skolan på grund av de män jag umgåtts med varje dag i 6 år. Jag har heller aldrig känt av någon sexistiskt stämning. Jag har aldrig vad jag vet blivit nedvärderad på grund av att jag är tjej. Jag har aldrig någonsin lagt upp någon strategi på grund av rädsla över att inte få umgås med mina manliga kollegor eller klasskamrater. Jag har alltid varit mig själv och det är antagligen det som fått mig att nå dit jag är idag.
Jag börjar mer och mer tro att dessa extremfeminister är mer skadliga för varandra än till någon nytta. Vare sig i samhället eller för varje enskild person. De hittar på teser som de sedan gör till en verklighet som blir svår att komma ur. Speciellt när man är ett kollektiv som tillsammans bara boostar varandra med konstiga tankar. Det är det här jag menar! Jag ser inte kopplingen mellan jämställdhet och jämlikhet i samhället och dessa personers tankar och idéer? Jag ser inte det konstruktiva som ska driva samhället framåt där alla får vara med på samma villkor oavsett kön. Jag förstår inte hur man orkar ta på sig offerkoftan och hela tiden tycka att man är i underläge. Det måste vara skitjobbigt. Det kanske är anledningen till att dessa människor verkar vara så bittra?
Något annat som jag reagerar på är varför man ska göra anspråk på en identitet? (Med tanke på artikeltiteln "Svårt för tjejer att claima nörden"?) Får vi inte bara vara som vi är längre? Fortsätt bara att vara som du är och om du har någorlunda sunt förnuft i kroppen så använd det. Då kommer vi att komma långt i samhället. Och vill du kalla dig för nörd eller nåt annat, då är det väl bara att du gör det. Det finns inget som hindrar dig. Jag lovar att det inte finns en enda karl där ute som bryr sig om du som tjej kallar dig för nörd. Det kan däremot vara så att om du skulle intressera dig för fel saker så kan det komma fram en feminist och ifrågasätta vad du håller på med.
*För den som aldrig hört talas om nördfeminism så kan jag berätta att det "handlar om att applicera feministisk teori och praktik på nördkulturen, inte för att nördar är särskilt onda, utan för att det är där vi nördiga kvinnor håller till. Och de där kvinnorna som är rädda för att inte duga är redan nördar. De vågar bara inte kalla sig för det".
Man kan läsa mer om det i DN-artikeln Kvinnliga nördar i fokus på Tekniska muséet. Eller om man känner för det kan man gå en grundkurs i nördfeminism här.
3 kommentarer:
http://bambuser.com/channel/Tekniskamuseet/broadcast/1103107
här kan du lyssna/titta på föreläsningen.
Du skriver "Jag lovar att det inte finns en enda karl där ute som bryr sig om du som tjej kallar dig för nörd."
Det glädjer mig att detta är din uppfattning. Tyvärr så måste jag säga att jag och många andra kvinnliga nördar upplever situationen på ett annat sätt, inte alltid, men tillräckligt ofta för att det ska bli problem. Och denna komplexa problematik låter sig inte enkelt förklaras. Ibland handlar det om rena mordhot (som för många kvinnor som velat bidra i open source communityt), ibland om att tvingas välja mellan två möjliga roller på ett lajv (älva eller hora) medan killarna får välja och vraka bland otaliga möjliga karaktärer och yrken. Mycket har hänt, men mycket behöver fortfarande utvecklas.
Vad det gäller att göra anspråk på en identitet tror jag att vi alla har olika behov av detta i olika delar av våra liv. I mitt och mångas fall var det under uppväxtåren detta var som mest kritiskt. Nörd har kanske i många fal varit det som folk har skrikit efter rollspelarna i skolkorridoren och att i vuxen ålder komma ut som nörd är, för mig, att stå upp för mina intressen och den jag är. Även om det finns folk som tycker att det är förhatligt.
Det är klart att det kan förekomma sexism, diskriminering och rena hot i de flesta sammanhang...men jag tror inte att nördkulturer av olika slag skulle vara särskilt utsatta för detta. (Eller så har jag helt enkelt inte tillräckligt med erfarenhet och insyn i just sådana kulturer för att förstå omfattningen?) Tvärtom så är min erfarenhet att det går utmärkt att vara kvinna och nörd, både privat och professionellt - och att det i de flesta sammanhang inte väcker några större reaktioner (men det kanske beror på att jag mest umgås med andra nördar...?). Visst, när jag var yngre kunde det väl väcka viss uppmärksamhet att jag var tjej och hade extremt nördiga musikintressen, men det var aldrig på nivån av sexualisering (och jag trodde definitivt inte att grabbarna ville ligga med mig...). För mig har nördskapet mer varit en frizon.
Så släpp nördarna loss - och skippa offerkoftorna ;)
Threshique: Jag har haft många svar till ditt inlägg, men jag behövde aldrig skriva något. Världen enlig J gjorde det så bra.
Jag tycker seriöst att alla såna här grejer tar bort de viktiga frågorna. Det blir bara tramsigt.
J: Tack för ditt inlägg! Fantastiskt.
Skicka en kommentar