Blondinbella har skrivit en artikel till Expressen. Jag håller med henne. Kanske inte i allt, men i det stora hela.
Jag upplever ofta oss kvinnor som väldigt märkliga varelser som inte klarar av att leva i flock med andra kvinnor, eller att uppföra oss hyfsat mot varandra emellanåt. Avundsjuka eller vad det nu må vara så kan vi ibland inte samarbeta. Eller berömma varandra. Det är fantastiskt intressant det där. Varför kan vi inte berömma varandra mer?
Jag upplever det som att vi tjejer eller kvinnor eller vad vi nu må kallas, går och backstabbar varandra och det kan pågå hur länge som helst. Vi kan prata skit om varandra i flera år, säkert ett helt liv. Bara ta fram de negativa hos någon som inte ens kan försvara sig där och då. Killar däremot konfronterar varandra och sedan är det över. De hinner inte älta och gräva ner sig och smutskasta varandra, för killar är raka. Jag gillar alla raka människor. Försöker att vara rak själv, men det ÄR svårt.
Det här har ju pågått sen barnsben. Jag kommer ihåg oss tjejer (tänk nu låg och mellanstadiet) som de som gick och hakade upp sig på varandra och snackade skit. Det varierade nog från dag till dag vem det var som fick ta skiten. Killarna däremot spelade fotboll och blev de av någon anledning irriterade på varandra slogs de i tio minuter och efter ett gäng blåmärken var dom polare igen. Jag försökte dra mig mot fotbollsplanen, men jag är ju ändå tjej och behövde lite tjejmoments även jag. Men redan DÅ upptäckte jag den här skillanden.
Är det därför jag är som jag är idag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar