torsdag 12 mars 2009

Om barn, då.

Om jag någon gång väljer att skaffa barn och förhoppningsvis kan få barn, då hoppas jag innerligt att dessa små människor inte ska ärva mitt dåliga tålamod. Jag hoppas att just tålamod går utanför dna-spiralen. Om det inte är så att de utvecklas kreativt av det hela?! Det kan ju hända att de istället för att bara väntar och känner att tålamodet rinner över och byter form till ilska, hittar genvägar som tar dem dit de vill utan att behöva ta stryk på grund av dåligt tålamod. Då är det okej.

3 kommentarer:

Världen enligt J. sa...

Hmm, det var ju det man hoppades på. Men nu ska vi se...

Mamman = absolut inget tålamod
Pappan = inte heller något tålamod
Den bedårande avkomman = inte ett uns av tålamod

Anonym sa...

Det verkar vara ärftligt.

Jag har tex fått pappas dåliga minne men inte någonting av mammas städförmåga.

S sa...

J: ÅH NEJ! Jag som hoppades att det skulle finnas en möjlighet att det inte skulle gå i arv. Synd.

Viktoria: Hmm...