Välkommen ut!

Min graviditet har varit sjukt enkel. Förutom lite ryggont nu mot slutet när jag sover för länge, lite läckage här och där av mindre modell och sammandragningar när jag promenerar under tidspress. Jag har varit trött också, så klart. Speciellt nu på slutet när jag vaknar för att vända mig i sängen. Mina socker- och blodvärden har varit exemplariska och jag har inte gått upp allt för mycket i vikt. Det måste vara det svåraste att kunna kontrollera, går det ens? Mår man illa och måste äta hela tiden i 9 månader så måste man ju -what to do liksom? Jag planerar att jobba in i det sista, för jag är inte personen som gillar att gå hemma och vänta. Vänta, vänta och vänta. Nä, då är jag hellre på jobbet och får tiden att gå.

Men hur enkelt det än har varit så jag är sjukt redo på att ta emot det lilla livet. För även om jag mår bra så är jag lite lätt trött på att ha en mage i knät, inte kunna ha annat än strumpbyxor och kjol (får väl skylla mig själv som inte köpt fler mammabyxor kanske, men det kändes onödigt) och bli helt slut av att gå några trappsteg. Jag som innan detta tog fyra våningar utan problem.

Jag kommer antagligen att sakna magen, men alltså så mycket roligare det ska bli att sitta i soffan och peta på samma fötter som idag kittlas från insidan och klappa på en naken stjärt istället för en bulle som trycks upp mot revbenen.

Ja, de känns roligare även om jag måste säga att jag har haft ett fint äventyr som kanske kan sammanfattas som en dans rosor jämför med många andra!