Jag gillar goose bumps. Mest för att dom dyker upp på så olika ställen i livet. Jag gillar känslan när kroppen blir alldeles knottrig i några sekunder. Jag är förundrad över över kroppens sätt att reagera på något som inte berör andra ett smack.
Jag kan sitta i en solstol avklädd och solen är hur het som helst. Jag får knottror av hettan. Det kommer en vindpust, jag får knottror av vinden. Jag sitter på en konsert och helt plötsligt får jag knottriga armar av en viss ton eller ett visst parti i en sång eller musikstycke. Speciellt om det är stråkar med i leken. Helt plötsligt bara "popp!" så är dom där.
Eller som idag när jag lyssnade på Henke Larssons sommarprat (långt senare än många andra, jag veeet...) och hör gamla referat från Fotbolls VM -94. Då knottras det. Det liksom bara kommer. Hela den sommaren tror jag kan ge mig goose bumps.
Jag kan sitta i en solstol avklädd och solen är hur het som helst. Jag får knottror av hettan. Det kommer en vindpust, jag får knottror av vinden. Jag sitter på en konsert och helt plötsligt får jag knottriga armar av en viss ton eller ett visst parti i en sång eller musikstycke. Speciellt om det är stråkar med i leken. Helt plötsligt bara "popp!" så är dom där.
Eller som idag när jag lyssnade på Henke Larssons sommarprat (långt senare än många andra, jag veeet...) och hör gamla referat från Fotbolls VM -94. Då knottras det. Det liksom bara kommer. Hela den sommaren tror jag kan ge mig goose bumps.
1 kommentar:
+1 och "gilla" och hela tjottaballongen på det här inlägget! "Jag håller med" om man ska använda andra ord.
Skicka en kommentar