Är det bara jag?

När vissa ord sägs kan jag inte undvika att tänka på en annan sak parallellt med det som sägs eller som jag läser. Tanken kan inte förmå sig att hålla rätt kurs överhuvudtaget, den skenar iväg åt ett och samma håll varje gång.

När någon säger att man ska/kan/bör börja om från scratch, då kan jag bara tänka "börja om från krasch". Den tanken kommer upp varje gång. Det börjar bli lite irriterande faktiskt. Anledningen är att en gammal chef till mig alltid sa så. Hon trodde nog att det var så man sa och det är ju faktiskt helt rätt. Man kan ju välja att säga krasch lika gärna som scratch. Egentligen. Men nu stör den där tanken mig. Varje gång.

En annan sak är Elgiganten. Jag kan inte tänka, säga eller läsa Elgiganten utan att i parallella tankebanor tänka Eleganten. Jämt. Det går inte att ta sig förbi den där tanken. Eleganten...

Så rätt och så fel. För att inte tala om irriterande.