Jag har en väldigt bestämd uppfattning om en sak. Flera saker, men speciellt en sak. När jag åker med det kommunala färdmedlet bussen och bussen är överfylld med männskor. Så där överfull att det står folk och trängs i hela gången, från chauffören och bak till långbänken. Om det då finns föräldrar med barn på bussen, där barnet är i 3-4 års åldern, då anser jag att barnet inte behöver ett eget säte.

Jag förstår glädjen för barnet att få sitta själv och ropa "titta mamma", observera och känna sig stor. Men den platsen skulle ju faktiskt någon annan istället få kunna nyttja. Menar inte att jag är den som trånar efter platsen och blir gnällig om jag måste stå, men någon person vem som helst som står där i gången kan väl få nöjet att sitta ner?