Hon är 4 månader och 3 veckor imorgon. Hon är i full färd med att börja krypa... Tendensen fanns i förrgår, men igår började hon att på riktigt ta sig framåt i någon form av kryppose.
Det är ju kul att hon är snabb med att göra saker, men är det verkligen nödvändigt? Hon har ju verkligen hela livet framför sig! Lugna ner dig, har jag lust att säga till henne. Hon förstår nog inte konsekvenserna av att hon börja krypa. Exempelvis måste mamman och pappan se till att hålla golvet rent för jämnan... Eller så köper vi en sådan där moppdress till henne, så får hon stå för städningen!
Det känns lite läskigt att hon börjar bli så stor. Hon vill helst sitta upp i vagnen, hon ska snart få börja med smakportioner, hon har en Trip Trap-stol som väntar på att bli monterad så att hon kan börja sitta med oss vid bordet, hon är sjukt nyfiken när man är ute och går under smeknamnet fågelholken. Den mysiga tiden när hon somnade i ens famn i tid och otid är förbi.
Det känns lite sorgligt, men också fantastiskt -för vilken rolig tid vi har framför oss!
2 kommentarer:
Åh jag känner igen det där, Fia hade också bråttom bråttom. Men det är samtidigt häftigt att följa utvecklingen som ju går i en rasande fart.
Och det där mysiga är inte borta för alltid, det kommer tillbaka (hon har nog bara inte tid just nu)! :)
Omentjej: Jag hoppas verkligen att det mysiga kommer tillbaka. Men det tror jag nog också att det gör. Men det blir ju aldrig på samma sätt. Men det är väl heller inte tanken!
Skicka en kommentar