fredag 15 januari 2010

Haiti

Jag tittar på bilder från Haiti. Jag tittar. Och tittar. Sen känner jag en tår på vänster kind. Jahapp, då gråter jag igen då.

Jag vet inte om jag gråter av tacksamhet för att jag har det så ofantligt bra som kan köpa tulpaner på tulpanens dag och boka en resa till Thailand för att jag känner för det. Eller om jag gråter för att jag inte vet vad jag kan göra för dessa människor. Kanske gråter jag bara av den enkla anledningen att det som hänt är så fruktansvärt hemskt?

Jag får så många tankar i mitt huvud. Tankar som gör att jag får ångest. Det blir direkt jobbigt för mig. Varför jobbar jag med IT (gud så meningslöst det känns just idag)? Varför är jag inte på Haiti och letar levande människor? Varför bekymrar jag mig över vad jag ska ha på mig ikväll när vi ska ut och äta? Jag skulle kunna ha en reflexväst på mig och lyssna efter livstecken bland ruiner. Varför bekymrar jag mig över om min bil ska starta? Tre barn på Haiti sover på begagnade pappskivor.

Det är så snett. Nu måste jag snyta mig.

2 kommentarer:

Therese sa...

Ja, ibland känns allt orättvist och snett, precis som du säger... Maktlösheten drabbar en verkligen med full kraft. Hm, bara svårt.

För att prata om ngt annat så har jag läst ut En sorts kärlek idag, och den var ju helt underbart bra! Och så sorglig! Där kan man också snacka om att livet är orättvist!

Hoppas ni får en trevlig kväll ikväll! Kram!

S sa...

Therese: Kvällen blev supertrevlig, verkligen!

Boken är ju så fantastiskt bra. Helt sjukt att man kan skriva på det där sättet.