Isabella Löwengrip håller på att ta körkort och hon gör det rätt så intensivt. Det får mig att tänka tillbaka på när jag tog mitt körkort. Inte alls lika intensivt och jag körde en hel del med min pappa.
Isabella verkar ta dubbla körlektioner flera dagar i veckan, i alla fall två dagar i veckan. Jag har inte på något vis räknat antalet, men hon är nog uppe i jättemånga lektioner nu. Enligt mig. Teorin vet jag inte hur hon gör med.
När jag tog mitt körkort, kan det ha varit 1997? 1998 kanske? då köpte jag ett paket med 5 körlektioner. Första lektionen körde jag bara runt i stan tillsammans med min körskollärare Anders, plus pappa i baksätet. Den gången ville Anders bara se hur jag betedde mig i trafiken och om jag såg skyltar och dyligt. Lite som en sanity check kan man nog säga. Sista lektionen var en "uppkörning" med Anders. Vi låtsades helt enkelt att jag körde upp. De tre lektionerna där i mitten hade jag uppgifter att göra. Backa runt hörn, fickparkera och allt vad det kunde vara. Jag fick hemläxor mellan mina lektioner som jag och pappa skulle öva på. Det gjorde vi ofta ett par dagar innan det var dags för lektion...hoppsan.
Eftersom det var ett så kallat privatistpaket så var pappa tvungen att vara med på lektionerna. Sunt, tänker jag. Han var ju ändå min handledare. Teorin kommer jag inte ihåg hur det var med. En gång i veckan kanske? Ingen aning.
Vad jag förstår så är jag ganska ensam om så få lektioner och jag sätter nog inget större värde i det, förutom att det känns som att jag kom undan rätt billigt. Jag tänker också att många måste ju slänga pengar i sjön på alla dessa körlektioner? Eller?
Lite kuriosa angående mitt körkortstagande:
- Halkbanan måste ha varit det absolut roligaste någonsin. Jag skulle vilja göra om halkbanan minst en gång per år. Tror jag.
- Efter min sanity check sa Anders till pappa "Hon är som gjord för att köra bil" och jag lever fortfarande på det uttalandet. Haha!
- När jag körde upp fick pappa hyra en bil, för vår 740 hade en trasig hastighetsmätare. Som privatist skulle man ha sin egen bil vid uppkörning. Jag lärde mig under övningskörningen med pappa att om jag körde med växel x och varvtal y så var hastigheten z.
- Eftersom hyrbilen gick så tyst fick jag tre motorstopp i en och samma backe. Kontrollanten konstaterade att jag kunde start i backe. Check i protokollet på den!
- Under min falska uppkörning med Anders prejade jag en polismotorcykel. Jag såg den inte i döda vinkeln. Anders bara skrattade och sa "Bra. Du gjorde helt rätt. Han trodde nog inte det om en övningskörningsbil, men du gjorde inget fel." Jag vågade aldrig berätta för Anders att jag aldrig såg polisen...
Isabella verkar ta dubbla körlektioner flera dagar i veckan, i alla fall två dagar i veckan. Jag har inte på något vis räknat antalet, men hon är nog uppe i jättemånga lektioner nu. Enligt mig. Teorin vet jag inte hur hon gör med.
När jag tog mitt körkort, kan det ha varit 1997? 1998 kanske? då köpte jag ett paket med 5 körlektioner. Första lektionen körde jag bara runt i stan tillsammans med min körskollärare Anders, plus pappa i baksätet. Den gången ville Anders bara se hur jag betedde mig i trafiken och om jag såg skyltar och dyligt. Lite som en sanity check kan man nog säga. Sista lektionen var en "uppkörning" med Anders. Vi låtsades helt enkelt att jag körde upp. De tre lektionerna där i mitten hade jag uppgifter att göra. Backa runt hörn, fickparkera och allt vad det kunde vara. Jag fick hemläxor mellan mina lektioner som jag och pappa skulle öva på. Det gjorde vi ofta ett par dagar innan det var dags för lektion...hoppsan.
Eftersom det var ett så kallat privatistpaket så var pappa tvungen att vara med på lektionerna. Sunt, tänker jag. Han var ju ändå min handledare. Teorin kommer jag inte ihåg hur det var med. En gång i veckan kanske? Ingen aning.
Vad jag förstår så är jag ganska ensam om så få lektioner och jag sätter nog inget större värde i det, förutom att det känns som att jag kom undan rätt billigt. Jag tänker också att många måste ju slänga pengar i sjön på alla dessa körlektioner? Eller?
Lite kuriosa angående mitt körkortstagande:
- Halkbanan måste ha varit det absolut roligaste någonsin. Jag skulle vilja göra om halkbanan minst en gång per år. Tror jag.
- Efter min sanity check sa Anders till pappa "Hon är som gjord för att köra bil" och jag lever fortfarande på det uttalandet. Haha!
- När jag körde upp fick pappa hyra en bil, för vår 740 hade en trasig hastighetsmätare. Som privatist skulle man ha sin egen bil vid uppkörning. Jag lärde mig under övningskörningen med pappa att om jag körde med växel x och varvtal y så var hastigheten z.
- Eftersom hyrbilen gick så tyst fick jag tre motorstopp i en och samma backe. Kontrollanten konstaterade att jag kunde start i backe. Check i protokollet på den!
- Under min falska uppkörning med Anders prejade jag en polismotorcykel. Jag såg den inte i döda vinkeln. Anders bara skrattade och sa "Bra. Du gjorde helt rätt. Han trodde nog inte det om en övningskörningsbil, men du gjorde inget fel." Jag vågade aldrig berätta för Anders att jag aldrig såg polisen...
3 kommentarer:
Häromdagen så frågade Helena mig varför alla i volvo 740 kör så långsamt (utom Stefan Karlsson som inte ingår i den allomspännande undersökningen vi gjort) och vi började fundera.
Vi hade också en 740 med trasig hastighetsmätare, och det var jättefrustrerande på bilprovningen. Annars, alltså all annan tid, så var det ju inga problem. 50 var 2000 varv på trean, 70 var 2000 varv på fyran och 90 var 2000 varv på femman. Busenkelt.
Men så en gång så fick vi en sur bilprovare som tyckte vi skulle laga den, och det var skitdyrt.
F. Timeus: Haha! Kör alla i 740 långsamt?! Stefan Karlsson körde väl inte långsamt i någon typ av fyrhjuligt fordon, eller?
Jag kommer ihåg att vi till en början kunde slå lite halvhårt ovanpå instrumentpanelen och då kunde den ibland hoppa till sig, hastighetsmätaren. Men det där slutade ju fungera efter en tid. Jag kommer däremot inte ihåg att det var så enkelt som just exakt 2000 varv på varje växel, men det var så man tänkte för att förenkla!
Pappa skickade mig till bilprovningen med bilen. Så vi behövde aldrig laga den! Snart får du skicka Signe med bilen till bilprovningen. Det verkar funka!
Vi slog också på instrumentbrädan, och oftast var det Helena som fick besikta bilen. Förutom den där gången när hon inte kunde - och det fick vi ju bittert sota för. Har för mig att det kostade 40 000 miljarder kronor att laga...
Nu är OGK, som den hette, på en gård i Gästrikland. Det är i alla fall det Helena sa till mig när den försvann.
Skicka en kommentar