Det visste jag inte att det fanns något som hette förrän jag läste en tidning med tema graviditet (eller vad det nu var. Något med barn i alla fall).
Sedan dess har jag så klart peppat karln i huset att köpa en push gift. Vilket dessutom verkar vara en självklarhet bland mina kvinnliga kollegor. Dom har tagit upp ämnet alldeles självmant och jag har liksom bara nickat och tänkt att dom är inte seriösa. Men jo. Den ena är värre än den andra! Vet inte om det värsta är vad dom fått eller önskat sig, utan att dom tycker att det är en självklarhet att få något, de har ju trots allt burit barnet. Mannen då har jag frågat, har han fått något? För de här damerna har även beskrivit deras hormonutbrott och jag tycker nog att deras män förtjänar en push gift de med med tanke på vad de gått igenom. Men kanske skulle det heta något annat..? För push blir ju fel.
Fick frågan från min karl för något dag sedan, vad jag önskade mig i push gift. Jag är rätt bra på att skämta om sådana här saker, men sedan kanske det blir lite väl många gånger och helt plötsligt får jag stå där med skägget i brevlådan och skämmas för att han tagit mig på för stort allvar.
Men okej. Jag presenterar tre olika push gifts i tre olika prisklasser:
Värsting: Här ser jag stjärnringen. En klassiker! Man kan uppgradera den allt eftersom. Börja med en trådsmal och sluta med en inte lika trådsmal. Bellatrix i vitt guld tänker jag mig, utan större analys. Kan räknas som push gift, morsdagsgåva, julklapp och födelsedagspresent för en tid framöver. Kan påminna när det är dags att uppgradera, om han inte lägger in en digital påminnelse i någon digital almanacka som finns någonstans i molnet. Det fina med en sådan här present är ju att den är med mig överallt och den kan påminna mig om den där dagen då svanskotan kanske gick åt pipan och raden av sömnlösa nätter tog vid. Men också att världens finaste skatt tog över hela vår värld!
Medel: Ett par egendesignade Converse. Då kan jag gå omkring i något som han gjort alldeles själv, till mig. Med någon form av baktanke när det kommer till färg och form (kanske?). Det fina med den här presenten är ju att han har bestämt hur de ska se ut! Jag kan ta på mig dom varje gång (okej, kanske inte varje gång...för så sköna är inte Converse) jag ska ut och traska med guldklimpen. Så länge vädret tillåter såklart.
Budget: Happysocks! Vem blir inte glad av sådana? Jag skulle inte vilja kalla dom för prisvärda, men tänk efter en rad sömnlösa nätter och man får sätta på sig ett par tokiga strumpor i konstiga färger som inte matchar just någonting annat man har i garderoben. Det vore något det! Man blir glad av färgerna och kanske kan man bara vicka på tårna i strumporna så kommer man att framkalla ett gulligt litet leende hos vår senaste familjemedlem?
Som sagt, det var tre förslag. Om det nu skulle dimpa ner en push gift så tänker jag att det vore skojsigast om det kom från mannens hjärta och inte för att jag har framkallat något märkligt, eller för att trenden säger att man borde eller ska. Mannens pappa, han snickrade ihop en vagga och köpte sängkläder till vaggan medan modern låg på BB och väntade på att få åka hem med gossebarnet. Sådant är fint tycker jag! Eller som när Underbaraclaras man tatuerade in hennes namn på sig själv när hon fyllde år. Det är originellt och fint! Nu skulle min karl aldrig i livet tatuera sig, men tanken är den jag försöker få fram här. Jag gillar inte de som får en bil efter första barnet och ett Cartier-armband för 60 000 efter andra barnet, med kommentaren "tycker jag att jag var värd", för det känns himla otacksamt. (Den kommentaren läste jag på Cecilia Blankens blogg).
Nog svamlat. Jag förväntar mig inget och jag skrev detta mest på skoj!
Sedan dess har jag så klart peppat karln i huset att köpa en push gift. Vilket dessutom verkar vara en självklarhet bland mina kvinnliga kollegor. Dom har tagit upp ämnet alldeles självmant och jag har liksom bara nickat och tänkt att dom är inte seriösa. Men jo. Den ena är värre än den andra! Vet inte om det värsta är vad dom fått eller önskat sig, utan att dom tycker att det är en självklarhet att få något, de har ju trots allt burit barnet. Mannen då har jag frågat, har han fått något? För de här damerna har även beskrivit deras hormonutbrott och jag tycker nog att deras män förtjänar en push gift de med med tanke på vad de gått igenom. Men kanske skulle det heta något annat..? För push blir ju fel.
Fick frågan från min karl för något dag sedan, vad jag önskade mig i push gift. Jag är rätt bra på att skämta om sådana här saker, men sedan kanske det blir lite väl många gånger och helt plötsligt får jag stå där med skägget i brevlådan och skämmas för att han tagit mig på för stort allvar.
Men okej. Jag presenterar tre olika push gifts i tre olika prisklasser:
Värsting: Här ser jag stjärnringen. En klassiker! Man kan uppgradera den allt eftersom. Börja med en trådsmal och sluta med en inte lika trådsmal. Bellatrix i vitt guld tänker jag mig, utan större analys. Kan räknas som push gift, morsdagsgåva, julklapp och födelsedagspresent för en tid framöver. Kan påminna när det är dags att uppgradera, om han inte lägger in en digital påminnelse i någon digital almanacka som finns någonstans i molnet. Det fina med en sådan här present är ju att den är med mig överallt och den kan påminna mig om den där dagen då svanskotan kanske gick åt pipan och raden av sömnlösa nätter tog vid. Men också att världens finaste skatt tog över hela vår värld!
Medel: Ett par egendesignade Converse. Då kan jag gå omkring i något som han gjort alldeles själv, till mig. Med någon form av baktanke när det kommer till färg och form (kanske?). Det fina med den här presenten är ju att han har bestämt hur de ska se ut! Jag kan ta på mig dom varje gång (okej, kanske inte varje gång...för så sköna är inte Converse) jag ska ut och traska med guldklimpen. Så länge vädret tillåter såklart.
Budget: Happysocks! Vem blir inte glad av sådana? Jag skulle inte vilja kalla dom för prisvärda, men tänk efter en rad sömnlösa nätter och man får sätta på sig ett par tokiga strumpor i konstiga färger som inte matchar just någonting annat man har i garderoben. Det vore något det! Man blir glad av färgerna och kanske kan man bara vicka på tårna i strumporna så kommer man att framkalla ett gulligt litet leende hos vår senaste familjemedlem?
Som sagt, det var tre förslag. Om det nu skulle dimpa ner en push gift så tänker jag att det vore skojsigast om det kom från mannens hjärta och inte för att jag har framkallat något märkligt, eller för att trenden säger att man borde eller ska. Mannens pappa, han snickrade ihop en vagga och köpte sängkläder till vaggan medan modern låg på BB och väntade på att få åka hem med gossebarnet. Sådant är fint tycker jag! Eller som när Underbaraclaras man tatuerade in hennes namn på sig själv när hon fyllde år. Det är originellt och fint! Nu skulle min karl aldrig i livet tatuera sig, men tanken är den jag försöker få fram här. Jag gillar inte de som får en bil efter första barnet och ett Cartier-armband för 60 000 efter andra barnet, med kommentaren "tycker jag att jag var värd", för det känns himla otacksamt. (Den kommentaren läste jag på Cecilia Blankens blogg).
Nog svamlat. Jag förväntar mig inget och jag skrev detta mest på skoj!
1 kommentar:
Både roligt och bra skrivet!
Skicka en kommentar