Det är väldigt påfrestande att flytta. Man blir trött. Inte bara på sig själv för att man samlat på sig för mycket saker. Utan även på människor som försöker och verkligen är snälla och hjälper till. Men ibland orkar man bara inte. Jag är glad att det nu är över. Packandet, bärandet, flyttandet, allt det tunga. Organiseringen. Allt! Det är på något sätt bra mycket enklare om man bara flyttar inom stan. De där sista kassarna med saker gör inte så mycket då. Det är värre när man kommer hem till föräldrarna tillsammans med 7 kassar fulla med lösa saker det sista man gör. Allt mellan skurmedel och årgångsglögg som av någon märklig anledning inte blev uppdrucken. När dessa 7 kassar dessutom ska fraktas till hufvudstaden av de snällaste föräldrarna är det lite väl hemskt att inte organisera dem. Därför ska jag organisera dem imorron. Fylla ytterligare två banankartonger med lampor och skurmedel, bland annat.
Imorron kl 18:40 lyfter jag och lämna norrland. Märklig känsla som inte går att ta in tror jag. I en halvtimme idag kände jag mig smått förstörd inför tanken att flytta. Sen släppte det. TUR! Det känns i alla fall VÄLDIGT bra att jag har en P som hämtar mig på flyget och sedan finns där i några dagar innan jag börjar på det vuxna jobbet. Det känns mycket bättre än att flytta ner och ta hand om alla känslor själv. Nu kan jag ventilera och älta. Hoppas att han är beredd på det!
Direkt efter landning och ihopsamlande av packning ska vi titta på lägenhet i Solna. En trea med bibliotek! Biblioteket har en kristallkrona. I sovrummet finns hästensängar för en ringa summa av ca 60 000 kr till förfogande. Jag säger som den bästa T som finns: "Det är bara den gången man "måste" sova i en sån säng, som man kissar på sig". Annars har vi idag även fått en lägenhet i Årsta. Eller...vi har fått. Det va nog att ta i. Men vi anser oss ligga väldigt bra till i alla fall. En tvåa med balkong -Perfekt! I närheten av en grekisk restaurang som nuvarande hyresgästen lovordade -Låter väldigt bra! 24 minuter till jobbet -Helt acceptabelt!
När jag har landat är det bara tre dagar tills jag ska åka till det vuxna jobbet och börja prestera. Jag som inte ens vet vad jag ska prestera. Hoppas att dom berättar det... Jag läste idag ett reportage i dagstidningen jag prenumererar på. Den intervjuade i reportaget, Benedikt Kristinsson, sade något väldigt bra, nämligen: "Alla stängda dörrar är inte låsta". Det ska jag alltid tänka på när jag tycker att jag inte tar mig vidare. Frågan är bara hur jag ska komma ihåg det... Det har varit lite väl snurrig på slutet. Som sista gången jag skulle slänga sopor i soprummet tillhörande min förra bostad. Då tog jag upp bilnyckeln, tryckte på Unlock på keycoden och hoppades tydligen på att dörren skulle öppnas. Antagligen förstår ni redan vad som hände: Ingenting. Då kan man börja fundera på hur jag ska kunna komma ihåg ett sånt smart citat...än värre klara av mitt nya vuxna jobb?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar