tisdag 28 september 2010

Äta bör man, men ibland slipper man gärna.

Lunchen var en enda lång monolog i sann självupptagen anda.

Det blöder ur öronen och mina otaliga försök till att hitta positiva ord om personen känns lönlösa.

Jag ger upp.


Inga kommentarer: