Kavelmora har en (det kanske finns fler, men jag känner bara till en) bloggare. Han skrev så fint om att prioritera. Det var ett tag sedan nu, men jag har tänkt på det där emellanåt.
Hur prioriterar man. Ska man prioritera för sig själv, eller för andra? För vem gör man vad och varför? Man borde nog prioritera sig själv först innan man kan göra prioriteringar för andra. Jag är så förvirrad. Jag försöker att finnas för många och mycket. Hur gör man för att finnas för sig själv? Prioriterar jag någonsin mig själv? Hur hittar man balansen. Hur orkar man?
Man kanske vet att man gör något som är fel av någon anledning, men fortsätter (med vad det nu kan vara). För man prioriterar sig själv och just då kanske man behöver det. Eller då kanske man har blivit egoistisk förresten. Man kanske tror att man prioriterar till andras fördel, men egentligen gör man alla en otjänst, eftersom man inte prioriterar sig själv? När förstår man att man inte ska ta något för givet? Förstår man sådant innan det är för sent?
Vilket svammel! Men jag skrev ju att jag inte visste hur det skulle kunna komma ur mig. Känner inte att det kommit ur mig heller. Men det kom ut massor av bokstäver i ett enda huller om buller.
5 kommentarer:
När prioriterar man sig själv? När är det bra att vara egoistisk? Hur egoistisk får man vara?
Miriam: Jag svarar kanske.
Grejen är väl också att svaret är olika beroende på vem som svarar. Efter som vi är olika. Och behöver olika mycket av olika saker.
Lilla bibeln. Och vi är fler. I kavelmora alltså. Vad jag vet. Minst en till iaf...
Miriam: Ja, självklart är svaret olika!
Fredrik: Jag kom på att det finns minst en till i Kavelmora. Husfrun! Men jag kom på det för sent.
Skicka en kommentar