torsdag 9 september 2010

Har ni hört att det är valår?

Jag tycker att det är intressant med debatterna som pågår, men för tillfället står de mig upp i halsen! Jag är så trött på att man kastar skit på varandra för att vinna svenska folkets röster. Dom där lugna rösterna som döljer ilska och frustration över den som står på andra sidan debattbordet. Överansträngt lugn där ögonen avslöjar något annat.

Jag tror mig ha tagit ett beslut kring vem jag ska rösta på. Men är inte helt helt hundra.

Det värsta jag hört var på radion idag. Karlavagnen. Det var Maria Wetterstrand som skulle frågas ut av vanliga Svenssons. En hyfsat ung tjej ringer in (baserar antaget att hon var hyfsat ung på hur hennes röst hördes). Hon vill omskola sig! Det har hon önskat i två år. Men hennes hemkommun har inte kunnat finansiera detta åt henne. I två år. Hon fick frågan från Stina Wollter om hon kunde tänka sig att flytta, för att kunna omskola sig i någon annan kommun i någon annan stad? Jo, det kunde hon. Om den kommunen kunde betala hennes utbildning.

Var försvann den egna drivkraften? Det kryllar av bra KY-utbildningar i Sverige! Vi har väldigt bra förutsättningar för att kunna studera i Sverige. Förmånliga csn-villkor (även om jag tycker att det är sjukt att man inte kan jobba hur mycket man vill på sidan av) som möjliggör omskolning hyfsat enkelt. Om man nu är så bitter över att kommunen inte kan betala, varför tar man inte tag i det själv? I min värld ganska enkelt att åtgärda, så länge man bor i Sverige.

5 kommentarer:

Miriam sa...

Handlar inte valet om det? Att bygga på människors egna drivkraft eller på bidragskraft?

S sa...

Miriam: Jo. Det har du alldeles rätt i. Bara skrämmande att man inte ser hur öppet det är framför sig? Att man inte ser förutsättningarna.

Viktoria sa...

Nja det där stämmer inte. De har gjort om systemet och numer delar staten ut en pott pengar till kommunen som i sin tur avgör huruvida en skola som driver en KY-utbildning ska få betalt för en elev eller ej.

Många kommuner har beslutat att inte lägga mer än x antal kr på varje poäng. Om man då väljer att vilja gå en maskinförarutbildning så kostar den 90 000 kr för en elev. Kommunen kan då ha ett tak på 30 000 kr för den längden av utbildning. Alltså kan inte eleven gå utbildningen om man inte är rik och kan betala mellanskillnaden.

Problemet är alltså att det inte är likställt med tex högskolan där man oavsett utbildningsval får en "gratis" (stadsfinansierad) utbildning.

I min hemkommun tex så har man skickat tillbaka halva potten (rätt många miljoner) till staten pga just ett principbeslut att inte dela ut mer pengar per vecka än ett visst belopp. Många utbildningar försvinner således pga kommunens beslut.

S sa...

Viktoria: Det stämmer säkert! Men gäller det verkligen alla KY-utbildningar??

Jag var inne på att gå en KY efter min kandidatexamen (istället för en master/magister) och alla de alternativ jag funderade över var csn-finansierade.

Jag har även under senaste månaderna tittat på KY-utbildningar som är csn-finansierade och i en helt annat värld än IT. Det skulle verkligen bli en rejäl omskolning. Jag har även sneglat på några utbildningar som är privata och inte csn-berättigade. Då har det funnits möjlighet till en betalningsplan, som skolan och någon storbank tillsammans har skapat som en form av betalningsmöjlighet. Absolut en risk om man inte tror att man får ett jobb efteråt. Men möjligheten finns.

Det jag menar med mitt inlägg är att det faktiskt går att förändra sin situation i sverige, utan att behöva förlita sig helt och hållet till sin kommun.

Vill man något riktigt mycket, så kan man göra något åt det!

Viktoria sa...

Jag håller helt med på det där sista! Självklart ligger liksom "makten" i var och ens händer!

Jag vet faktiskt inte om det gäller alla KY-utbildningar men anar att åtminstone principen är densamma? Men jag är som sagt inte alls stensäker :)

Jag var kanske lite strulig då jag försökte förklara så jag tar det en gång till :) KY-utbildningar är väl generellt CSN-berättigade gissar jag. Den biten är ju ok, dvs den enskildes "försörjning" eller lön om man vill kalla det för det.

Skolans kostnad för att driva utbildningen betalades förr av staten direkt per elev. Den peng som just den utbildningen kostade (lärare, utrustning, administration, datorer.. ja allt som behövs). Nu är det ändrat och pengarna betalas som jag skrev, ut av hemkommunen som har all rätt att bestämma egna regler för hur man vill ha det. Med andra ord kan tex Åsele kommun betala 90 000 kr (varav 30 000 måst komma från kommunens egen kassa då gränsen för vad staten betalar är 60 000 kr) för en elev på en maskinförarutbildning medan Umeå kommun inte godkänner den kostnaden då utbildningen enligt dem är för dyr.

Summan av kardemumman är att man beroende på var man bor har olika rättigheter. För det är lite det som hela frågan handlar om - att vi faktiskt har betalt (via skatten) för utbildningen både då det gäller universitet, högskola och även KY-utbildningar.

Jag förstår varför tex Umeå inte vill betala för en elev på en utbildning som är dyr. I Umeå får man alltid tag i utbildat personal. Det är däremot svårare i tex Åsele.