Vore tacksam om alla som läser det här inlägget kan besvara följande:
Hur gör ni som dammsuger oftare än var tredje vecka?
Var hittar ni energin?
Och ni som har barn, hur hinner ni?
Jag förstår ingenting. Jag hatar när det är stökigt och rörigt. Plocka är en sak, men dammsuga.
Var hittar ni energin?
Och ni som har barn, hur hinner ni?
Jag förstår ingenting. Jag hatar när det är stökigt och rörigt. Plocka är en sak, men dammsuga.
5 kommentarer:
Energin finns i dammtussarna tror jag. Eller hos min man.
1. Man går ut i hallen, greppar dammsugaren och drar ett varv. Dammsugaren står strategiskt placerad mitt på golvet så att man snubblar över den varje gång man går genom hallen (dvs varje gång man ska till köket, vardagsrummet, toaletten, källaren eller övervåningen) och blir då automatiskt påmind om dess existens.
2. Energin kommer ur hatet mot dammet. Jag hatar verkligen damm. Och smulor!
3. Äh, tid finns. Det är värre att vada fram bland dammtussarna.
Jag kör nog lite som J. Vår dammsugare står alltid framme. Det har blivit det minst onda av skruttiga alternativ. Jag duttar lite här och lite där. Men jag kör sällan hela boendet på en gång och därför känner jag mig ständigt missnöjd med städningen ändå. Jag är uppvuxen i ett fläckfritt hem och skulle egentligen vilja vara som mamma - pedant. Det är jag inte. I jämförelse är jag en riktig lortgris.
Städoket hänger tyngre än någonsin nu så här i sommartider. Dammet exponeras obarmhärtigt. Jag kan nog lugnt påstå att jag ALLTID har en gnagande känsla av hur fruktansvärt dålig jag är som inte håller mitt (vårt) hem skinande rent. Dumheter? Jamenvisst. Jättedumt.
Jag städar inte när det är soligt så läget är lite illa just nu. Det är min sommarregel så jag inte missar viktig tid. Kanske därför jag orkar dammsuga minst en gång i veckan övriga tiden på året?!
Ett snabbsvar här: vi dammsuger stötvis, liksom punkt insatser där det behövs mest, typ i hallen och under matbordet. Överiga ytor tas när orken finns, dvs nästan aldrig... Det händer att vi sopar ihop dammråttorna när dom blir för stora, men annars får det vara.
Brukar trösta mig med att ongarna inte lär bli dammallergiker iaf!
Skicka en kommentar