...samma sak som igår.
Att jag vore så där sjukt fantastiskt överpositiv mest hela tiden. Inga grubblande tankar och inga önskningar om bättre saker här i livet. Ett ständigt leende och ett skratt som hela tiden låg i tungroten och ville ut vore det ultimata.
Fast samtidigt är det väl just önskan om att saker skulle vara annorlunda som får oss att ta oss framåt och förändra saker till det bättre. Tänker jag mig.
Jag kanske tänker helt märkligt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar